fredag 23 januari 2015

Var är min fredagskänsla!!??? "Stackars mig", sömnlös och ett filmtips...

Fredag och långt ifrån någon fredagskänsla...

Känner mig mest som tulpanerna på bilden... Har varit "soffliggandes" i veckan. Kliande/svidande ögon, öm i kroppen och en rosslig hals... Allmänt slut. (Det är ju "tur" att man har bilder förberedda i datorn, till blogginläggen, haha...) Så himla typiskt när man kommer tillbaka till en ny termin, plötsligt invaderas man av baciller... Extra mottaglig blir man nog när man är lite stressad, också? Det var en rätt tuff vecka förra veckan, pusslande med ett schema som inte är aktuellt och introduktion av nya barn...

Man blir ju inte piggare när man hör att det fortfarande är rörigt på jobbet, många sjuka. Så det är läget just nu... Och så har Mannen i mitt liv varit bortrest till Tyskland några dagar. Och jag erkänner... jag gillar inte att gå och lägga mig ensam... Nej, för att vara helt ärlig så nästan A V S K Y R jag det... Jag är mörkrädd, eller "ensamrädd" eller vad fenomenet kallas? 
Jag har mina skäl, tro mig... När vi var unga och Mannen i mitt liv låg i lumpen, och jag var ensam hemma en natt så vaknade jag av att en okänd kille hade klättrat in via balkongen (vi bodde i lägenhet på andra våningen) och lagt sig på vår soffa... På morgonen väcktes jag av att han stod i sovrummet och stirrade på mig. Endast den som varit med om något liknande kan förstå den skräcken.
Det är många år sedan och jag har lärt mig att leva med den här rädslan, och jag har sovit många, många nätter själv när Mannen i mitt liv jobbade borta. Och för det mesta går det bra. Men nu sover jag ju inte själv lika ofta, och då kommer man liksom ur den vanan.  Ibland händer det att denna "ångest/oro" slår till när jag ska sova själv. Kanske speciellt när jag som nu inte är helt frisk. Annat som  tagit energi. 
Som igår, när jag varit trött precis hela dagen och lägger undan boken för att sova, så är det helt plötsligt omöjligt. Hjärtat slår snabbt inom mig, jag måste dricka vatten och gå upp och kissa... Mer än en gång... Alla barnen (för själv är jag ju faktiskt inte) har lagt sig, det är tyst i huset. Precis när jag nästan kanske somnar hörs ett ljud, som jag inte vet om det är på riktigt eller i en begynnande dröm? Då är det kört. 
Jag ligger och vrider och vänder på mig, och känner mig ensam i dubbelsängen. Vad jag avskyr detta! Allt medan jag vet att Mannen i mitt liv är ute på nöjen, och har ingen aning om hur jag mår? ;) Känns lite "orättvist" på något sätt, men det är ju knappast hans fel! Men när vi sedan pratar lite i mobilen, så kan jag inte låta bli att "spy galla" i hans öron. Så himla dumt, det vet jag. Men just där och då så är det den där "ångestdjävulen" som styr mina ordval... Jag ångrar mig lite efteråt och kanske till och med skäms en aning. Jag vet ju som sagt att det inte är hans fel. 
Men jag skyller på att jag är trött och känner mig frustrerad över att inte kunna sova och att inte vara helt frisk. Börjar känna mig "uttråkad", vill ju bara ha lite energi! Ligger sömnlös en stund till och funderar mer och mer på att "tröstshoppa" och "klicka hem" den där klänningen som jag gillar mer och mer för varje gång jag ser den...

Men nej, så lågt tänker jag inte sjunka så att jag tröstshoppar... Jag menar det ÄR ju inte synd om mig! Egentligen... ;) Fast om jag ska vara ärlig så är den främsta anledningen att jag låter bli att klicka hem den, att jag skulle vilja prova först ;) 
Mitt i sömnlösheten så hör jag att plogbilen kommer. Och när den kommer för andra gången (eller om det är en annan?) så undrar jag hur jä..a mycket snö har det kommit? Jag gillar inte snö, hur ljust och fint ni än säger att det är. Jag är ingen vintermänniska! Så ligger jag där och blir allt mer säker på att planet som Mannen i mitt liv ska åka hem med i eftermiddag, kommer vara inställt... Lagen om all jävlighet, ni vet... ;) 
Vänder och vrider på mig igen, för vilken gång i ordningen minns jag inte, kommer på att en bloggvän skrivit att hon dricker mjölk och äter kakor när hon har svårt att sova. Hm... bara det att här finns inga kakor... Efter ett tag blir jag nästan hungrig och kommer att tänka på att en annan bloggvän ätit semla på natten när hon var hungrig. Alltså D E T hade varit något då! Men om det inte finns en enda liten kaka här hemma, så är det ju helt uteslutet att det finns en semla i kylen! ;) 
Till slut måste jag ju ha somnat i alla fall och jag vågar inte ens tänka på vad klockan kan ha blivit?? Det blir ju en dag i soffan, i vilket fall som helst! Nu lät jag negativ ;) Kanske hela inlägget känns negativt i någons öron? Jag ser det som lite "bitterljuvt" och kanske att jag blev lite "privat" där ett tag, när jag blottade mina känslor och berättade om min "ångest". Men det är sanningen! Jag föredrar att ha Mannen i mitt liv liggandes vid min sida när jag ska sova. Och jag vet att det finns fler som inte gillar att vara "ensamma". Nu kanske inte ni andra blir elaka och irriterade på era stackars "andra hälfter", men jag väljer att vara ärlig och vägrar den där "Facebook-lögnen" ni vet den där "Mannen är ute med polarna och jag och barnen myyyyser hemma..." När sanningen är något annat ;) Man måste våga visa sina svaga sidor ibland ;) 
Nog om det, jag såg en mysig film här om dagen, när jag låg ensam i soffan. En film med några år på nacken, men väldigt bra!


"När Griffin har fått diagnosen att han har dödlig cancer bestämmer han sig för att ta livet i egna händer och ha lite kul innan han dör. Samtidigt som tiden för hans liv rinner ut träffar han och blir kär i Phoenix - som också har en hemlighet".

Jag ska se om jag kan hitta någon mer liknande film att se på här i soffan. Vila, kanske sova, (säkert sova!) tanka energi med någon kärleksfilm och sedan på eftermiddagen kanske ta en dusch och vrida på lite musik... 


Då kanske det kan bli liiite fredagskänsla?! Vad tror ni? 


Maria


P.s Det kom ett mejl med en rabattkod, från butiken på nätet som säljer klänningen... Lustigt va? ;) Ödet som vill att jag S K A ha den? ;) 

14 kommentarer:

  1. Du är bäst Maria! Förstår att det inte är kul nu, känner med dig! I alla fall står det MARIA på den där klänningen så använd rabattkoden, du! Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Klart du ska ha klänningen! Det är ett tecken till dig att klicka ;-)
    Annars får du väl skylla på mig, jag kan ta den smällen:)
    Ibland har man såna dagar som känns såååå himla deppiga. Jag vaknade till en sån igår...
    Men tänk att det artade sig så bra sen men inte mindre än TVÅ bloggvinster, varav den ena en SPAWEEKEND!!!
    O så var jag på Yoga igår, kändes så skönt för min ömma kropp.

    Jag är tvärtom och tycker om att vara själv emellanåt... Men har en syster som är väldigt mörkrädd så jag vet hur det kan kännas och ställa till det för en.
    Hoppas han kommer hem nu så du kan sova gott igen <3
    Vi såg "100 steg från Paris till Bombay" förra helgen, såååå bra!Har du sett den?

    Krya på dig nu!
    Kramar Anna

    SvaraRadera
  3. Håller med dig. Jag har också varit krasslig i en vecka nu utan att riktigt veta vad det är. Man får och ska erkänna att man känner sig ensam, liten och rädd, tröttare än trött osv. Ingen är alltid på topp!
    Men jag hoppas verkligen att Mannen i ditt liv köper en härlig blombukett till dig idag. Kanske bjuder på en god kopp te och bara pysslar om dig. Krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Älskar den filmen! Säg gärna till om du hittar några liknande.
    Hoppas du mår bättre idag.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Det kunde lika gärna varit jag som skrivit det inlägget, känner precis likadant. Man är trött i soffan och går och lägger dig och blir klarvaken och hjärtat slår. Avskyr att sova utan Daniel bredvid. Och jag kan också börja tänka på att tex nu blåser det så mkt så de stänger av Öresundsbron när han kör från DK. Daniel vet att jag inte kan/vill sova själv och försöker underlätta, men jag vet att han ska bort snart. Och det hjälper inte om det "bara" är en natt.
    Oj ny blev det långt här, jag tycker bara det är så skönt att du känner likadant. Man har ju fått höra att man faktiskt är vuxen nu och det är dags att skärpa sig!
    Snygg klänning, jag tittade på blusen innan jul:)
    Köp den:)!
    Stor kram till dig vännen och du ska se att han kommer hem i tid
    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. Men jag förstår dig precis - gillar inte alls att sova själv. Förut när vi bodde i lägenhet var det inga problem, men i hus känns det lite värre.
    Låter jätteläskigt det du upplevt - jag skulle vara skadat för livet om det hade hänt mig.
    Ta nu en skön dag i soffan och vila upp dig, så får vi hoppas på att du kryar på dig och får sova lite!

    Stor kram Malin

    SvaraRadera
  7. Stackars dig! Fy vad jobbigt att känna så. Jag sover väldigt bra både ensam och i mannens sällskap. Jag tycker absolut att du ska klicka hem klänningen det är en Maria klänning. Tänk att så många mår pest och känner sig halvrisiga, jag med ju... Kan det bero på att vi hade den solfattigaste hösten på mannaminne? Ja jag tror det. Krya på dig vännen och förlåt dig själv man får säga lite tokiga saker när man är ängslig, sjuk och ledsen. Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  8. Hua vilken hemsk händelse, förstår att det är jobbigt för dig, jag har själv svårt att sova när sambon är borta och jobbar på nätterna. Hoppas du får en bättre fredag och att du mår bättre snart med.

    Kryakram Eva

    SvaraRadera
  9. Hej min vän.
    Men fy vilken historia du berättar, fy va läskigt, jag förstår din rädsla efter den upplevelsen...
    Hoppas din fredagskänsla hunnit smyga sig på och att du frisknar till snart.
    Stor kram till dig
    Jessica

    SvaraRadera
  10. Hoppas det känns bättre idag .Vart hittar jag klänningen bara så snygg? Klicka hem den det är ett tecken .Tack för filmtips.Ha det bäst Många kramar Rita

    SvaraRadera
  11. klicka hem, nu!! Det är menat <3
    Usch så vidrigt att någon okänd står och glor på en när man vaknar...
    Jag gillar din öppenhet och ärlighet i inlägget... jag är inte heller så förtjust i att sova själv det är precis som om kroppen/hjärnan vet och jävlas med en att inte kunna sova
    det där med FB statusar är väl ändå rätt patetiska! värst är alla "hjärtan hjärtan hjärtan" men jag skrev VAB idag och det var ju sant i alla fall hehe...
    Min man jobbar många nätter i början var det en härlig känsla att få någon kväll då å då ensam men i längden är det ju inte super duper kul!
    Vi bor sista huset på gatan och jag kan ju erkänna att det är lite otrevligt när bilar vänder sent på natten..
    Vi har larm och det känns iaf lite bättre!

    Nä nu ska festkläderna på...
    Önskar dig en fin kväll
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  12. Vad läskigt att vakna till att en främmande man stor och kollar på en i sovrummet. Fy, riktigt hemskt. Hoppas du är på bättringsvägen nu i alla fall. Det är bra att du är så öppen med allt. Det är klart du ska klicka hem klänningen. Så snygg!
    Kram Susanne

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...