Även om jag inte tokgillar...

Nej, även om jag inte direkt tokgillar snö (nej, jag gillar faktiskt barmark mest)  och faktiskt föredrar havet och klipporna... så är det väldigt, väldigt vackert här i vår fjällvärld.  

Vi har haft några soliga men kyliga dagar och det är gott om snö och det är ljust och fint. Och framförallt lugnt och fridfullt. Fjäll-luften är lika härlig som havsluften, det kan jag erkänna! 

Vi har precis druckit kaffe utomhus i solen, kaffe som vi kokar över grillen utomhus. Riktigt hög mysfaktor! Det gör allt lite gott för själen, minsann! 

Så skönt faktiskt, att få lite miljöombyte i den här sorgliga tiden. Jag har skruvat ihop ett par byråer och betsat den fina platsbyggda våningsängen/loftsängen som Mannen i mitt liv konstruerat och byggt helt själv.  Jag måste nog faktiskt visa er den, känner att jag fick lite lust med det. Annars har jag inte haft någon speciell lust att hålla på med inredning och piff dessa veckor... men kanske att lusten långsamt kommer tillbaka. 

Tack för alla fina hälsningar som ni lämnat, jag har inte riktigt orkat svara er, men ska snart titta in till er "bloggvänner" och läsa ikapp. Läget är oförändrat vad gäller min lilla mamma och jag lämnar inga fler detaljer för de som kanske undrar över det ena eller det andra. 

Nu ska det strax grillas lite korv på den där fina grillen! 

Maria

Sorgesamma veckor

 Två veckor har gått. Två veckor i tung sorg och ett slags fruktansvärd väntan. 

Min lilla mamma föll så olyckligt i trappen, för två veckor sedan,  och drog på sig kraftiga blödningar i hjärnan. Vi fick veta från början att det inte fanns något att göra för henne. Lilla mamma hade bara minuter eller dagar kvar... Hela min värld rasade samman där och då. Jag trodde aldrig att mina tårar skulle sina, och det gjorde så fruktansvärt ont i hela kroppen. Jag hade precis pratat med henne i telefonen, medan hon fortfarande var kvar i trapphuset, och hon måste ha fallit på vägen uppför trapporna efter vårt samtal. Jag var den sista som hon pratade med innan. Jag är så glad att hon var glad vid vårt samtal, för dagen innan var hon nämligen lite "nere" på grund av corona-situationen.  Då  när vi avslutade samtalet skulle hon gå upp i lägenheten och öppna paketet med garner och mönster på dock-kläder, som jag hade skickat med posten. Hon skulle nämligen fördriva lite hemma-tid med att sticka dock-kläder till sitt ena barnbarnsbarn, vår lilla Lillprinsessa... 

Den torsdagkvällen när hon hamnade på sjukhuset och vi fick det besked som vi fick, kändes det på något sätt som att hon redan lämnat mig... Jag besökte henne på sjukhuset dagen därpå. Hon visade vissa tecken på att hon kände att vi alla syskon och vår pappa fanns samlade där hos henne. Hon kunde krama ens hand och lutade kinden mot min hand när jag hade den på hennes axel... Vi fick något enstaka "jaa" och "joo" som svar, men mest sov hon bara lugnt och fridfullt.  Det var en sorglig men samtidigt fin stund att vi alla var samlade hos henne. 

Jag har inte besökt henne efter det. Det är inget jag har dåligt samvete över och det är helt och hållet mina känslor som styrt detta och inget annat. Jag vill ha den fina stunden och vårt trevliga telefonsamtal dagen innan som "mitt sista minne"...Det finns inga regler för hur man hanterar  sorg. Det finns ingen som gör rätt och ingen som gör fel. Var och en följer sitt hjärta och så måste det få vara. 

Jag har fyra syskon som jag delar min mamma (och även min pappa) med och med hänsyn till dem och min pappa så berättar jag inte mer än så här. Alla nära anhöriga är underrättade och det här är min berättelse, och eftersom bloggen varit en del av mitt liv så länge så känner jag att jag vill berätta vad som hänt. 

De här veckorna måste vara de tyngsta veckorna jag upplevt.  Även om jag inte gråter med tårar varje dag så finns det en gråt och en sorg inom mig, hela tiden. Jag tänker mycket på lilla mamma men såklart även på pappa. Det dyker ständigt upp tankar, funderingar och oro i mitt huvud. Både kring mamma, men även en del annat... Hjärnan går på högvarv hela tiden känns det som och hjärtat svämmar över, samtidigt som det känns som att det snörps ihop... 

Jag har stort stöd av min familj och allra främst Mannen i mitt liv. Även om jag visste innan att han är en fantastisk människa så har han varit än mer fantastisk och pysslat om mig, frågat mig hur jag mår, lyssnat, tröstat, ordnat med mat och att han jobbat hemma har varit en skön trygghet. Han tar verkligen hand om mig. 

Ja, det är en tuff tid nu och kommer att vara det framöver.  Lilla mamma finns fortfarande kvar i livet samtidigt som det på något sätt känns som att hon lämnat mig redan. Jag vet ju att lilla mamma bara har slutstationen framför sig... och jag hoppas att hon somnar in lugnt och fridfullt när det är dags. 

Just nu befinner jag mig i fjällvärlden tillsammans med Mannen i mitt liv. Det var inplanerat sedan länge, vi behövde fixa med en del grejer inför sportlovsveckorna då vi hyrt ut vårt hus. Det är på något sätt lite skönt att ha något "måste" att pyssla med, som att skruva ihop en byrå till exempel. Lillprinsessan och hennes föräldrar håller oss sällskap och ett litet barnbarn är ju en stor glädjespridare mitt i sorgen. Sånt som får mig att må bra i vanliga fall hjälper till att kanske lindra sorgen något... Och jag är alldeles säker på att lilla mamma inte tar illa upp om hon kan känna att jag åkt till fjällen "mitt i allt"... sorgen, tankarna och känslorna förändras ju inte var jag än befinner mig... 

 Tack för all omtanke i mitt förra inlägg. Och ett extra tack till er som fått veta vad som hänt, och som visat ert stöd med omtanke via messenger och sms. Det värmer! 

Maria

Jag tar en paus...

 

Helt plötsligt visade sig livet från sin sämre sida. Obarmhärtigt och brutalt slog det till och orsakade oro, smärta och sorg...och inget blir som förr...  jag orkar inte och vill inte berätta mer än så av hänsyn till andra nära och kära. Inte nu i alla fall.  Jag tar en paus från bloggandet, återkommer när det känns bättre.  

Var rädda om er och ta hand om varandra!

Maria

Tack

 

Nej... inte tack till snön, den kan jag gärna vara utan, den passar bäst i fjällvärlden om ni frågar mig. 

Men ett riktigt stort TACK till alla er som tog er tiden att hjälpa mig (med både att svara och testa olika "sökvägar" till mig)  i mitt förra inlägg. (Både här, på Facebook och på instagram)  När till och med "gubben" till en av mina "bloggvänner" engagerar sig och skriver i ens kommentarsfält då känner man sig verkligen "bönhörd" ;) :) 

Jag förstår nu att de allra, allra flesta av er som läser här INTE slussas vidare till "fulsidorna".  Det varierar lite mellan om man läser via padda, mobil eller dator, huruvida man slussas vidare eller inte. Det verkar inte heller bero på någon speciell webbläsare hos den som tittar in här. 

Jag har gått igenom alla mina inställningar på bloggen, rensat datorn från typ "allt" och ett tips till er som har problemen är att göra det samma, (töm era system på cache-filer, cookies och ev. spionprogram)  Det behöver inte bero på MIN blogg att ni hamnar där ni gör. Reklam finns tydligen överallt och letar sig fram i cyber-världen...

Jag tycker fortfarande inte att det är okej eller kul att ni hamnar på fulsidor när ni vill titta in hos mig, men jag vet inte mer vad jag kan göra annat än att i så fall helt enkelt lägga ner bloggen. 

Ni som haft problemen och märker att det verkar fungera normalt igen, ja ni får gärna säga till.

Maria

Snälla, hjälp mig!!! Hamnar ni på "fula sidor"???

 

Nu behöver jag verkligen hjälp av er som läser min blogg!  Jag vill gärna att ni berättar för mig om det är så att ni hamnar på "fula sidor" när ni besöker min blogg? Alltså blir ni omdirigerade till exempelvis casino-sidor eller ännu värre... sidor av den typen som visar det där som börjar på bokstaven p och slutar på r med ett "or" emellan.  Nej, jag vill inte ens skriva ut ordet på min blogg. Än mindre vill jag ju förstås att ni ska hamna på sådana sidor när det är min blogg ni besöker... 

Jag har hört från en läsare tidigare att den hamnat på "fula sidor" och jag vet att Mannen i mitt liv i enstaka fall hamnar på spel-sidor, när han tänker läsa min blogg från sin padda.  Han har inte problemen när han går in via dator eller mobil. 

I mitt förra inlägg fick jag veta i kommentarsfältet att det är flera som hamnar på fula sidor när de besöker min blogg. Och det är BARA när de besöker min blogg och inte alla de andra webb-sidor som de besöker.  Själv fattar jag såklart ingenting. Jag besöker själv aldrig den typen av sidor, och har svårt att förstå hur det kan dyka upp sådana "gömda bakom" min blogg :(  Jag beklagar verkligen detta men vet som sagt inte vad felet är. 

Jag och Mannen i mitt liv har gått igenom hela bloggen, alla inställningar, sökt i frågor och svar m.m utan att egentligen kunnat hitta något som skulle kunna vara "fel". Jag hoppas att det är något som "går över"...  Jag förutsätter att alla läsare rensar sin webbhistorik så att det inte kan vara via deras dator det hoppar upp sånt här.  

Jag vet ju att ni är ganska många som tittar in här och många av er lämnar ju kommentarer kontinuerligt. Jag skulle jättegärna vilja att ni berättar för mig om ni också drabbas av detta när ni tittar in här!? Jag vet att en del har svårt att kommentera hos Blogspot-bloggar, vilket jag också har, men jag använder chrome då fungerar det klockrent, så snälla säg till om ni hamnar på "fula sidor" när ni besöker mig! 

Jag är verkligen ledsen över att det är så här, jag tycker det är så roligt att blogga, men om det ska vara så att man hamnar på den typen av sidor , ja då får jag helt enkelt lägga ner bloggen! :( Så snälla... hjälp mig genom att berätta! 

Maria

Blå

 

Har ni några favoritfärger? Någon färg som ert hem eller garderob domineras av?  Jag brukar säga att jag inte gillar färg i hemmet, utan att jag vill ha en lugn färgskala av naturfärger som typ grå, vit, svart, beige, brun... 

Men om man ser sig om i våra tre hus, så finns det nog rätt mycket färg i inredningen! Men jag kanske inte blandar så många färger i ett och samma rum. Jag vill ändå ha ett lugnt intryck, en balans... ett slags harmoni och det har jag svårt att känna om det blir för brokigt med olika färger runtom mig. 

När vi köpte kusthuset för drygt 3,5 år sedan, så ville jag att det skulle vara ganska "säsongsneutralt" där eftersom vi skulle vara där då och då året om. Jag ville helt enkelt inte att det skulle kännas för somrigt, så det blev ganska mycket grått i inredningen, men med lite blått här och där. Blått för att jag tycker att det är somrigt och marint...

Det där blåa här och där har blivit lite mer än bara här och där. Det blå och även det mer somriga har kommit in mer och mer i inredningen. Det lite murrigare grå har bytts ut mot vitt... Kanske lite tack vare att vi skaffade fjällhuset och det får stå för den murriga inredningen. 

Jag gillar färgen blå väldigt mycket, både på kläder och i inredningen. Blåa mönstrade urnor och vaser är jag lite extra svag för. Urnan och klotet på bilderna har vi haft på byrån i vårt sovrum i kusthuset. Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle ta hem dem istället, så jag kan njuta lite mer av dem... men jag visste inte riktigt var jag skulle placera dem, däremot så flyttade jag ut dem till månbordet i hallen, så de blir lite mer synliga. Så nu ser vi dem direkt när vi kommer upp från källaren och in i hallen på mellanplan. 

Det var nog då som jag verkligen kände att jag ville ha blått här hemma i vardagsrummet igen... Jag fick en längtan efter ljusblått tillsammans med lite beige, grått och svart... Jag hade en ganska klar bild över hur det skulle se ut och det är vad jag håller på med hemma just nu. Snart är det klart och då ska ni få se. 

Annars då... så här på årets första fredag på riktigt... årets absolut första dag var ju förra fredagen visserligen, men då var det ju som söndag... hur har ni det annars så här på en "riktig" fredag? Här ska det fixas till lite fredagsmys senare i eftermiddag och sen får vi en middagsgäst ikväll. En av döttrarna kommer förbi en sväng och förgyller vår tillvaro. Det är ju fredag, så det blir väl säkerligen ett fredagsbad också... 

Maria

Snurrig vecka, fix här och där och en lobster roll...

Vilken vecka! En måndag följt av en tisdag som är som en fredag, sen kommer det en onsdag som är som en söndag och nu är det torsdag, som känns både som torsdag och måndag... Snurrigt! 

För väldigt många år sedan startade vi en tradition att äta hummer på trettondagsafton. Den höll nog bara i ett par - tre år tills Mannen i mitt liv var bortrest med jobbet just över trettonhelgen. Nej, jag åt inte hummer i min "ensamhet" och året därpå hade vi nog glömt bor det där med att äta hummer på trettondagsafton. 

Nu kom jag att tänka på det i år och blåste liv i den där traditionen.  Det blev lobster roll till middag på trettondagsafton. Vi drack en väldigt bra prosecco till. Vanligtvis föredrar vi Champagne eller Cava, men den här proseccon är riktigt, riktigt bra. Vi har blivit rekommenderade den av våra "vinvänner" i Nice och också beställt den genom deras Vinbutik. (Ivinio, som finns på nätet också) 

Före middagen tog vi en drink i vårt vardagsrum, finrum eller vad vi nu ska kalla det där rummet...? ;) Det var en drink på Gin och Champagne, French 75, men eftersom vi hade prosecco, så måste det väl ha varit "Italian 75" eller hur? ;)  Frisk och god, jag gillar inte Gin och Tonic och jag har nog förstått att det är just tonicen jag har lite svårt för... 

De här dagarna har jag plockat bort allt som har med julen att göra. Det enda som är kvar fortfarande är piffet utomhus, med granris, slingor m.m.  Det får vara kvar någon vecka till, tror jag. 

Kuddfodral har bytts ut och till och med en möbel, i det där rummet vi inte vet vad vi ska kalla det, har bytts ut. Efter åtta år med den "tillfälliga" lösningen har jag hittat ett soffbord som blev riktigt bra. Ett till bord är på väg att bytas ut här i huset. Jag fick sms om att det kommit till butiken idag, faktiskt. Det ska också ersätta ett tillfälligt bord jag köpt billigt begagnat  som hängt med några år nu. 

Ja, det händer lite här och där här hemma just nu. Mest små förändringar, flytta runt på saker och byta kuddfodral, typ. Men Mannen i mitt liv har gått loss på en köksvägg med sågen också... vad det är för projekt, det får ni se en annan gång. Idag fortsätter jag i alla fall med städning och plock efter julen. 

Maria

Lämnat Västkusten med vemod

 

Vi lämnade Västkusten med ett visst mått vemod, efter en snabb lunch på stående fot i köket. Vemodet smög sig över oss igår kväll redan. Vi hade ätit en god middag vid TV´n och satt och lyssnade lite på musik. Men den där riktigt äkta mys-känslan, den där lite uppsluppna känslan vi brukar ha på lördagkvällar... den infann sig inte så där helt och hållet. Vi var överens om att det faktiskt kändes att det var sista kvällen... 

I morse var det mest en lugn frukost och sedan plock och packning på agendan. Det blir ju lite att fixa med.  Kylskåpsrensning, dammsugning, puts i kök och badrum... ja ni fattar ;) 

Vi tog som sagt en snabb lunch i form av en korv med bröd, så vi skulle stå oss till Mariestad. Vi åkte E-tron, och den behöver ju laddas efter vägen. Den klarar sisådär lite drygt 30 mil på en laddning om man kör lugnt och försiktigt. Men vi har ju 50 mil att köra, så vi brukar faktiskt stanna till både i Mariestad och Örebro både när vi åker ner och hem, för där finns snabbladdare och så brukar vi passa på att rasta oss själva och vovven. 

Nu  är vi hemma sedan drygt en timme tillbaka och även om det var vemodigt att lämna Västkusten så känns det ändå samtidigt skönt att vara hemma igen.  Vi åker ju inte bara från något, vi åker ju även till något. Från hemma till hemma ;) Julen ska ju plockas bort nu och jag är SÅ pepp på att ändra om lite med kuddar och annat här hemma nu.  Jag brukar inte ha bråttom med att "göra vår" här hemma, men i år var jag ju inte alls pepp på det där med jul heller, vilket jag brukar vara redan i mitten av November... Jag måste nog säga att jag längtar efter våren, redan... 

Solen strålade när vi lämnade Västkusten och det var så fint! Höstblommorna i krukan vid ingången är lika fina nu, som när jag planterade dem i höstas någon gång! Det blir ju inte lika kallt där nere, och tydligen har naturen skött vattnandet alldeles lagom också. 

Nu ska jag ta en dusch och sedan blir det lite soff-häng innan sovdags. Det är jobb-dag för Mannen i mitt liv imorgon, och det ska faktiskt bli skönt med rutiner igen. Även om Mannen i mitt liv kommer fortsätta jobba en hel del hemifrån så blir det ju ett slags vardag för oss båda. Hur har ni andra det, ni som jobbar? Fortfarande jullov? Jobbar ni också  hemma kanske, (som man uppmanas göra om man kan) i dessa tider?  

Maria

Meditation och inspirationspromenad

 

Idag, innan det var dags att fixa lunch tog jag en promenad, själv. Själv och även FÖR mig själv. Det där med att promenera det kan man ju göra på olika sätt. Ibland tar jag en powerwalk för att få upp pulsen (men det gör jag helst och bäst på löpbandet hemma, numera) och ibland tar jag en stilla promenad för att bara samla tankarna. 

Och ibland blir det som det idag, en lugn och stilla promenad där jag andas och liksom suger in omgivningen, samtidigt som jag hämtar lite inspiration. Ja, man skulle kort och gott kunna sammanfatta det som en meditation och inspirationspromenad. 

Vi åker snart hemåt igen och jag tycker det är så skönt att ta en promenad för mig själv, med mina egna tankar, stanna till där jag själv vill och ta ett foto. Gå i tystnaden med mina egna funderingar och tankar. 

Gå en sväng för att liksom tanka in omgivningen, lagra lite extra till nästa gång jag kommer hit.  Gå på de små gatorna här runtomkring, titta lite sådär lagom på husen jag passerar. En del bor det folk i året om, och en del står tomma större delen av året. 

När jag går där på gatorna kan jag se havet lite här och där, det blir ju så, när man vandrar runt på en ö som består av klippor. Den där utsikten... vissa hus har VERKLIGEN en MAGISK utsikt... vilka lägen... 

Jag går där och beundrar söta små hus och större lite "präktigare" hus. Många är i fint skick men säkert ännu fler skulle behöva lite kärlek och underhåll. Vissa mer än andra.  Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som äger de husen som är i absolut sämst skick och varför det fått gå så långt... vad ligger bakom?

När jag går där på gatorna och på den "berömda" Smögenbryggan så här på det nya årets andra dag så känner jag en sån där skön känsla att allt ligger framför oss nu. Vi går mot ljusare tider, det kommer en vår, det kommer en, förhoppningsvis solig och varm, sommar innan den där sköna hösten kommer igen... Även om livet säkerligen inte kommer bli som det var innan mars 2020, ännu på länge...så kommer det förhoppningsvis långsamt att bli bättre.

  

När jag går runt så här på den här ön, hälsar på de jag möter även om jag faktiskt inte känner dem, så känner jag mig som en del av detta. Jag känner mig verkligen inte som en turist. Nej, jag känner mig väldigt mycket hemma här och jag skulle helt klart kunna tänka mig att bo här på riktigt. Men när vi pratar om det så känns det lite långt från våra barn och barnbarn, att bosätta oss här på riktigt. Men man vet ju aldrig... det har väl det gångna året fått oss att inse... 

Jag andas in havsluften och liksom ackumulerar den inom mig. Allt som jag passerar är inte vackert rent bildmässigt, men mycket har en speciell charm. Slitna och gistna sjöbodar som döljer en historia jag inte känner till...  Man kan förresten nästan känna historiens vingslag när man går här bland alla gamla sjöbodar och hus... 

Jag går där och känner mig salig och tacksam. Det är ingen självklarhet att ha detta hus utöver sitt primära hem. Jag vet det. Jag tar det verkligen inte för givet, men jag har å andra sidan fått kämpa för det också, så jag tycker att jag är värd det, ja det tycker jag nog faktiskt. 

Maria

Nya året 2021

 

Hoppas ni alla hade ett fint nyårsfirande igår?  Gissar att det var väldigt många som brukar fira med goda vänner som inte kunde göra det detta nyår, p g a vissa omständigheter. 

Jag och Mannen i mitt liv har firat några nyårsaftnar på tu man hand de senaste åren, så det var ingen "uppoffring" för oss att göra det även denna gång.  Vi hade en lugn och skön nyårsafton här hemma i kusthuset.

Vi badade spabad, kollade Bingolotto, och åt charkbricka följt av skaldjursfat och som avslutning en "falsk" cheesecake. Ingen direkt traditionell trerätters med andra ord. Vi gillar att göra det enkelt för oss så vi slipper stå vid spisen och fixa.  Men äta gott vill vi ju göra förstås, då passar ju skaldjur perfekt! Vi lyxade till det hela med en riktigt vintage Champagne från Deutz som vi i våras hade bestämt att den skulle vi ta när Coronan var över... Vi trodde nog då att detta skulle ske någon gång under hösten eller så... 

Eftersom vi antar att Coronan kommer att finnas med oss ett tag framöver, så sprättade vi den igår i alla fall.  Jo, men det var ju inte enbart Nyårsafton vi firade igår... vi firade ju även vår 30:åriga förlovningsdag, jag och Mannen i mitt liv!  Champagnen räckte ända till tolvslaget då vi skålade Gott Nytt År på balkongen samtidigt som vi beskådade fyrverkerierna runt om. Det smällde på ordentligt en stund men vår vovve bryr sig inte ett dugg om det vilket är hur skönt som helst. Vår stora vovve som bor i himlen sedan fem år tillbaka, han var helt förstörd vid nyår, ville knappt gå ut på flera dagar :(  

Idag har vi en soft och skön "skrota runt här hemma-dag". Jag har alldeles nyss kommit ur pyjamasen och tagit mig en dusch. Snyggat till mig lite med klänning och strumpbyxor istället. Nejdå, vi har inte sovit halva dagen, långt ifrån, men jag tokgillar att skrota runt i pyjamas och plocka lite med det ena och det andra när jag inte ska iväg någonstans.  Jag har flyttat runt och bytt plats på lite inredningsdetaljer och plockat bort en del saker som jag kommit på att jag ska ta hem istället. 

Jag får alltid ny energi när vi klivit över nyårsstrecket, jag brukar vara så trött på det gamla året när vi kommer till de där allra sista dagarna, så det är som att vakna upp till ett nytt fräscht år på nyårsdagen. Skön känsla, och kanske extra skön just i år! 

Ikväll blir det hamburgare av något slag och så tänkte vi kolla på den nya Beck-filmen. Vi såg klart det sista av "Förlorad" imorse när vi åt brunch. Riktigt bra serie! Nyårsdagen är ju också en perfekt dag att hänga vid TV´n eller hur!? 

Maria