Sjöräddningssällskapets dag

 

Idag var det Sjöräddningssällskapets dag här på ön. Vi tog tillfället i akt att besöka evenemanget tillsammans med delar av barnfamiljerna. Ett väldigt trevligt och välordnat evenemang tyckte vi allihop. Om man betalade en frivillig entré som vi gjorde, så fick man kaffe och räkmacka som serverades inne på fiskeauktionen.  Det luktade så där lagom trevligt av fisk och skaldjur därinne. Lite så där som man tycker och tror att det ska göra, typ. 

Räddningstjänsten var på plats även de, och visade upp sin brandbil och barnbarnen fick provsitta. Ja, det fick "morfar" också, fast han var vuxen, men han avstod.  Vi gick alla ombord på Sjöräddningens båtar och kikade. Fina rejäla båtar med all tänkbar utrustning, massor av knappar och reglage och såg ut att vara en hel del att hålla koll på, bara i båten ;) 

Dagens absoluta höjdpunkt var nog när  en räddningshelikopter kom in över havet för att "rädda" de två Sjöräddare som hoppat i vattnet från en av Sjöräddningens båtar.  En ytbärgare vinschades ner och plockade upp de "nödställda" en och en och fick med sig dem upp i säkerhet i helikoptern.  Faktiskt väldigt intressant och roligt att se! Inte bara för små barnbarn i 5-7 årsåldern, utan även för en mormor ;) 

Det såldes lotter till förmån för bland annat  LL667 ASTA, den gamla fina fiskebåten som är över hundra år och brukar ligga vid Smögenbryggan för det mesta.  Mannen i mitt liv vann på en av våra lotter och vi fick 1/4 kg färska räkor med oss hem. 

Även kustbevakningen kom och lade till vid kajen, strax innan vi vände hemåt, så det fanns väldigt mycket spännande och intressant att beskåda idag. Väldigt roligt att man anordnar dessa tillställningar och jag hoppas att det var riktigt många som valde att betala den frivilliga entrén eller passade på att bli medlemmar i Svenska Sjöräddningssällskapet. De gör ett fantastiskt viktigt arbete helt och hållet på ideell basis utan bidrag från staten! 

Maria

Hampholmen. Musslor, öl, gin och smörrebröd...

 

Godmorgon Fredag så här precis i slutet av Juli månad...  Detta inlägg skulle jag egentligen ha gjort redan i onsdags, i förra veckan... Men, man kan väl säga att sommar och semester har fått ta över. Barnfamiljerna är på plats så det är full rulle och vi njuter av tillsammanstid, men även av egentid. Vi promenerar, går och tar en lunch någonstans, sitter i sol eller skugga beroende på vilket som känns skönast. Vi har turen att slippa de där drygt 30 graderna här, så det är nog kanske solen som varit skönast de flesta tillfällen...  Mannen i mitt liv och jag har även hunnit med ett dygn i Göteborg, meningen var att vi skulle vara där två dygn som vi brukar, men vi bokade av och tog båten ut på havet och firade Varmkorvens dag, traditionsenligt, istället.   Jag har även sytt lite, både till mig själv men även till barnbarnen. Och så har vi gjort klart rummet i källaren. 

Nu är ni uppdaterade om vad som hänt och händer här om dagarna. Sociala medier, har jag nästan glömt att de finns, jag kikar in då och då och lämnar ett hjärta på instagram, men datorn och bloggvärlden har jag knappt ägnat någon tid alls... Och nu återgår vi till vad det här inlägget skulle handla om i onsdags, i förra veckan... 

För i Tisdags i förra veckan, då var jag och Mannen i mitt liv ute på ett event med ett gäng glada trevliga människor. Det finns en ö, eller egentligen är det väl en holme... jag vet inte var gränsen/skillnaden går, men eftersom det heter Hampholmen, så borde det rimligtvis vara en holme... Hampholmen ligger strax utanför både Smögen och Kungshamn, skulle jag säga. Mest rakt ut från Kungshamn och den delen av Kungshamn som heter Fisketången.  

Vi har varit på Hampholmen och magasinet där en gång förut, jag och Mannen i mitt liv, för fem år sedan, samma sommar som vi köpte huset men ännu inte fått tillträde, så vi var här och bodde på hotell några nätter. Då var vi ute där tillsammans med Skärets krog för en 13-rätters middag med kocken Tomas Sjögren och vi var även då ett trevligt och glatt gäng på runt 30 personer. 

Vi var nog ungefär lika många nu, men nuförtiden så är det paret som äger Magasinet på Hampholmen som håller i eventen själva och i år körde de några kvällar tillsammans med lokal krog och även producenter av olika slag, som öl och gin. 

Vi hämtades upp med båt på Smögenbryggan och när vi kom fram så serverades vi först en välkomstdrink på just den lokalt framställda ginen. Sen fick vi en fin "lektion" och ett bra föredrag i hur man kokar musslor, av mannen som driver krogen med fokus på musslor här ute. Musselkungen himself ;) Han brinner verkligen för sina musslor.  Så åt vi alldeles precis tilllagade musslor och smuttade på ett öl som också var alldeles nytt och klart för dagen! Jag är varken öl- eller gin-lover men jag smakade ändå på de sorter som vi bjöds på och under kvällen fick vi även lyssna på öl-bryggarn och gin-tillverkarn som förklarade och berättade om sitt, och de brinner nog lika mycket för sitt ;) 

Vi serverades några olika smörrebröd, som numera också finns på menyn på krogen som är specialister på musslor. Vi serverades passande öl till de olika rätterna och även snapsar. Allt från dessa lokala producenter förstås, det var ju det som var grejen. Det berättades om hållbarhet och samarbete för miljön mellan olika företag här på orten. Det lät både trevligt och vettigt. En rolig liten grej var att ölbryggarn använde sillburkar från Abba/Orkla som ju också är verksamma här på orten, för att servera ölen i ;) 

Jag och Mannen i mitt liv kände inte någon av de andra som var med, och det verkade som att de flesta kom ut två och två och så var det ett gäng på kanske 6-8 stycken som var bekanta sedan tidigare. Vi satt utomhus hela kvällen, och vi blev placerade med två andra par som heller inte kände varandra. Det ena paret var ett kompispar på två killar som var före detta kolleger där den ena av dem hade eget hus i Hunnebostrand och den andra hade svärföräldrar med hus här på Smögen. Det andra paret var ett äkta par, en man och en kvinna, från Göteborg som precis som vi hade hus här på Smögen. 

Trevliga människor alla fyra och vi fick en väldigt trevlig kväll med både "allmänt snack" och ett och annat skratt när någon berättade någon rolig händelse, ja så där som det "ska" vara när man sätts ihop med några okända människor vid ett middagsbord ute på Hampholmen ;) Vi lämnade Hampholmen (med båt förstås), vid 22:30-tiden och kunde konstatera att vi hade haft en väldig tur med vädret, som gjorde att vi kunde sitta ute, att vi hade tur som hamnade med trevliga människor och att det överhuvudtaget var en väldigt lyckad kväll! Glada och nöjda med andra ord!

Mannen i mitt liv skulle faktiskt egentligen haft sin 50:årsfest just på Hampholmen. Allt var bokat och klart med maten och allt, men när inbjudningskorten skulle skrivas och skickas ut, så blev det stopp... Detta var sommaren 2020 och alla förstår väl att det var pandemin som satte stopp... Själv fyllde jag 50 våren därpå och läget var ju knappast bättre för att planera något nytt och slå ihop våra födelsedagar... Men det kommer ju att komma annat att fira och kanske kommer vi äntligen någon gång att kunna fira någon eller något på just Hampholmen någon gång.

 Själv blev jag faktiskt lite "fint avis" på paret som har Hampholmen, och som tydligen äger ett till gammalt magasin här i krokarna. Jag hade också gärna velat äga ett magasin att hyra ut för fest eller göra sådana här events med andra lokala aktörer... låter som ett trevligt och roligt jobb! Kanske får hålla lite utkik över vad som kanske kan gömma sig ute i Stockholms skärgård om det nu är där vi kommer att hamna så småningom? ;) Inget är ännu skrivet i sten om framtiden, och att få drömma, önska och planera är fritt! 

Idag ska vi ta med oss våra barnfamiljer och äta lunch på restaurang, på den där krogen som har musslor som specialité ;) 

Maria

Morgonkaffe

 

Kanske några av er läsare redan sett dessa bilder på min instagram? Ja, ni som är mina Facebook-vänner har ju kanske sett dem även på Facebook, på min privata sida där jag delat dem. Ni vet väl att jag finns på Instagram, som Mariawiker 71. Följ mig gärna där, jag är liiite bättre på att uppdatera där. Berätta gärna även där, om ni är en läsare här, det är trevligt att "se" sina läsare. En del av er känner jag ju redan igen och följer tillbaka :) 

Jag tycker nog att de här bilderna är värda att delas även här. Bilderna talar ju rätt bra för sig själva, men det är morgonkaffet som vi intog nere på bryggan för ett par timmar sedan, jag och Mannen i mitt liv. Mannen i mitt liv tog även ett morgondopp, precis som en av grannkvinnorna gjorde när vi kom.  Själv satt jag torr, varm och nöjd på land... Landkrabban på kusten, det är jag det ;) 

När vi köpte vårt hus, så visste vi faktiskt inte om den här bryggan som vi har drygt 100 meter från huset. Nej, det var inget som mäklaren direkt upplyste om, men vi hittade den ganska omgående under hösten 2017 då vi fick tillträde till huset och såg oss om lite mer i det direkta närområdet. Ja, vips så hade vi "fått" en badplats ännu närmre än vad vi visste om innan ;) 

Från början hade jag en bild i mitt huvud där jag varje morgon skulle ta en kopp morgonkaffe på klippan vi har här hemma på tomten. Det var något som hörde till, tänkte jag... jag som inte dricker kaffe direkt på morgonen i vanliga fall... och inte gör Mannen i mitt liv det heller... Men man kan ju ha olika rutiner på olika platser ;) Sanningen att säga så har det inte alls blivit morgonkaffe varje morgon på "hemmaklippan" i trädgården, på "berget" som barnbarnen säger.

Måste ju säga att morgonkaffe på "vår" brygga är några snäpp bättre... och vi jobbar på det där med att det ska intas på bryggan... kanske inte varje morgon, men definitivt  lite då och då. Kustlivet när det är som bäst... Ödmjukt tacksam över att ha lyckan att leva så här. 

Maria

Livet på kusten

 

Nu lever vi kustliv igen, och har gjort i en hel veckas tid redan.  Det är semester och vi har flyttat ner hit till kusten för några veckor.  Mellandottern med sambo och vovve var på plats när vi kom och nu har vi haft ett par dagar på tu man hand jag och Mannen i mitt liv sedan de åkte hem i fredags eftermiddag. De andra döttrarna och deras familjer kommer att dyka upp de med framöver. Det kommer nog kunna bli fullt hus emellanåt och så kommer vi nog kunna få någon dag här och där på tu man hand igen. Så där alldeles lagom, för även om det är helt fantastiskt mysigt och underbart att ha sina nära och kära här i huset, så är det skönt att få de där dagarna då och då när det är alldeles tyst och lugnt också. 

Det kan ju vara lite laddat det där, hur man ska få det att gå ihop sig under semestern i en sommarstuga, hur ska man tackla det hela med folk som bjuder in sig själva, kan man säga nej till någon och är det okej att vilja "få vara ifred"? Sånt man läst om och förstått är ganska vanligt. För oss har det ändå fungerat smärtfritt, vi brukar kolla av lite med barnen under våren, hur de har semester och hur de planerar att vara hos oss. Vi vill ju helst vara alla samlade några dagar om det är möjligt, och jag vet att det finns de som tycker det är skönt att få vara här några dagar utan att alla är samlade. En balansgång helt klart. 

Vi är tacksamma och lyckliga över att vårt hus ändå är relativt stort med källarvåning som är som sutteräng, mellanplan och så ett "halvplan" ovanpå det. Kniper det så kanske det dessutom går att inreda vinden med något sommar-sovrum ;) Vi håller på att färdigställer ett sovrum i källaren, så det kommer finnas några sängplatser till snart.  Ett sovrum som tidigare var ett kök.

För livet på kusten är nästan samma liv som hemma, men ändå inte. Vi fixar och grejar med lite små renoveringar här på kusten, precis som vi håller på att "uppdatera/förädla" vårt hem där hemma. Jag får ibland frågan hur vi orkar med att ha så många hus. Vi har ju även fjällhuset, så vi har tre hus totalt.  Jag brukar svara att vi inte tycker att det är något problem. Fjällhuset, som är vårt senaste tillskott är ju nästintill nybyggt, stod klart julen 2019, och kräver än så länge inget underhåll alls just. Men visst att vi håller på med lite fix både här och hemma, men det är ju sånt som vi tycker är roligt, saker vi gör för att vi vill snygga till lite. 

Det handlar inte om några nödvändiga omfattande renoveringar varken här eller hemma. Huset hemma har bara tio år på nacken, och måste väl ändå räknas som nytt. Vi har disponerat om lite ytor, eftersom behovet av utrymmen ser annorlunda ut nu när nästan alla barn är utflugna. Huset här på kusten är visserligen byggt 1950 och börjar därmed bli till åren, men det finns ju hus som är flera hundra år gamla så drygt 70 känns ändå inte "lastgammalt" direkt. Det var helt klart inflyttningsklart när vi köpte det. Ljust och fräscht med vita väggar överallt.  Det vi gjort och gör, är att vi sätter vår egen stil på det, med tapeter och andra detaljer. Vi tar ett rum i taget och det vi inte tycker att vi orkar göra själva, det tar vi in hjälp till av lokala hantverkare. Som när vi bytte alla fönstren och klädde om fasaden t ex. 

Visst kan jag väl tänka ibland att trädgården hemma kanske inte hinns med fullt ut när vi är här på kusten fyra-fem veckor i sträck på semestern och kanske även en eller ett par veckor runt midsommar... Men det är sånt som jag "kan ta". Det ska planeras om lite i trädgården där hemma så den blir mera lättskött och robotklipparen ser ändå till att det inte blir en djungel... Här på kusten har vi pyttelite gräsmatta och några växter här och där som säkert suttit många många år, och det känns inte som att det är så betungande att göra ett ryck och dra lite ogräs eller klippa bort lite visset och torrt. Tomten vid fjällhuset behöver vi ju knappt nämna, det är mest bara ett stort trädäck och sedan är det blåbärsris och en och annan fjällbjörk, så som det oftast ser ut i fjällen. 

Så, nej jag kan inte se att vi har några direkta problem med att hinna med alla tre husen. Jag har ju dessutom förmånen att kunna sköta om hemmet hemma på heltid, och vi är lite flexibla med att kunna resa till våra hus och få lite mer tid på plats än bara en lördag-söndag. 

Kustlivet tuffar som sagt på ungefär som hemma. Med skillnaden att nu har Mannen i mitt liv semester, barnen tillbringar mer tid med oss och vi har havet som granne vilket medför helt andra möjligheter till fritidsaktiviteter. Främst då för Mannen i mitt liv som gillar vattensport av olika slag. Själv kan jag sträcka mig till att följa med ut i båten, om det inte blåser...  Men jag njuter mer än gärna av havsluften från land, sittandes på en klippa eller som på bilderna, från en promenad i härlig miljö. 

Emellanåt sätter jag mig vid symaskinerna och syr en söm då och då, på något pågående projekt. Livet här på kusten rullar alltså på ungefär som hemma men ändå inte... hemma har vi ju verkligen inte havet att njuta av alldeles inpå knuten. 

Maria

Fyndad favorit, favoritfynd

 

Törs jag nämna att jag köpt en till klänning... Törs jag nämna att jag dessutom köpt en till efter denna.... Om vi för tillfället struntar i den allra senast inköpta och håller oss till denna... så... jag råkade bara hitta den i en liten webshop för ett par månader sedan, när jag försökte googla efter en viss specifik klänning som jag sett på en tjej en gång. Jag hittade inte den jag sökte, det var nog som att leta efter en nål i en höstack...visste ju inget märke eller någonting om den, mer än att den var svart med smått cirkelmönster i brun/cremevitt och ganska lång...  

Men jag hittade alltså denna som jag också blev lite förälskad i. Väldigt liknande modell faktiskt, som den jag sökte.  Det här är egentligen inte alls mina färger, eller jo... det är nog "mina färger" så som att jag passar i dem (hoppas jag...) men det är inte färger jag vanligtvis brukar använda. 

Fast... det är ju inte riktigt sant, det heller... jag använder ju beige och brun.... men jag tycker att klänningen är rosa/orange (ser nu på bilderna att man kanske inte ser så tydligt att det är orange i den...?)  och det är färger jag inte använder. Åtminstone inte rosa som i ceriserosa... 

I alla fall... jag blev alltså lite förälskad i klänningen, men inte så pass djupt förälskad så jag tyckte att den var värd nästan 2200 kronor... Så, jag lät den passera. Men jag hade den kvar i minnet och vid ett senare tillfälle så googlade jag lite på den igen, ja för jag kom ju ihåg vilket märke det var, så det var ju lätt att hitta den igen. Jodå, jag hittade den i samma webshop, fortfarande lika dyr som tidigare, men nu slutsåld...

Men... kan man tänka sig... jag hade en så otrolig tur att jag hittade den till ett riktigt bra pris på en av de större webshoparna som säljer massor av olika märken.  Den var nedsatt till 842 kronor... Jag trodde inte att det var sant, kändes faktiskt rätt ofattbart... Men det var exakt samma klänning och det fanns endast en kvar i min storlek så det var liksom inget att fundera över! 

Jag är supernöjd med den här klänningen! Har redan använt den riktigt många gånger (jag har "tyvärr" äldre klänningar jag använt endast två tre, fyra gånger)  Jag gillar allt med den... Både färgerna, om det nu är "mina" eller inte, modellen och tyget... Den är superskön och lite lagom "oversize". Sval när det är varmt och längden gör att den värmer benen lite när det är svalare.  Ja den blev verkligen värd varje krona! Den ska definitivt packas ner när vi åker tillbaka "hem" till kusten snart igen... Perfekt klänning för klipphäng!

Maria

Så länge sedan...

 

Nästan samma rubrik på detta inlägg som det förra...Men denna gång handlar det om att det var så länge sedan vi träffade våra fina vänner,  jag och Mannen i mitt liv. Våra vänner (M-L och L)  som är de som varit våra vänner längst i livet. M-L och jag har varit vänner sedan gymnasiet i Falun och när Mannen i mitt liv introducerades med hennes L så klickade även de direkt. 

Vi har följt varandra genom småbarnsår och flyttar hit och dit och under en tid var det vi som bodde kvar i Dalarna och de i Upplandstrakten, nu är det de som flyttat tillbaka till Dalarna och vi bor kvar här i Upplandstrakten, efter att däremellan bott några år i Dalarna men även i Upplandstrakten allihop ;) 

Det var som sagt så länge sedan vi sågs... Mannen i mitt liv hade inte träffat någon av dem sedan sommaren 2018 då de var hos oss nere på kusten en helg. Jag och M-L träffades i Sthlm på alla hjärtans dag 2020, några veckor innan pandemin slog till och satte stopp för umgänge... 

Så glad att vi fick till denna träff lite snabbt planerat och möjligt på grund av en avbokning för L som är aktiv inom musikens värld. 

Vi träffades på hotellet som M-L önskade bo på, nämligen NOFO på Söder, som jag och Mannen i mitt liv också har bott på ett par gånger och gillar vi också. L hade aldrig bott där, men tydligen föll det även honom i smaken. Det ÄR ett mysigt hotell, med en fin innergård med servering sommartid. Så mysigt! Ett reklamfritt hotelltips på Söder om någon behöver. 

Rummen är fräscha och rätt nyrenoverade, de höll på med renovering när vi var där för några år sedan. Jag hade bokat rum åt mig och Mannen i mitt liv med en bred dubbelsäng och INTE två enkelsängar... men det blev tydligen inte rätt ändå, vi fick enkelsängar med sängbord emellan... Vi resonerade som så att "en gång är ingen gång" och lät bli att "klaga" och be om att få byta... Men händer det igen, så... ja då säger jag till. 

Vi började med att ta en promenad för att få lite lunch i oss. Mannen i mitt liv kom med idén att vi kunde kolla på Deli di Luca, där vi var och fikade för flera år sedan, han och jag. Vi mindes det som ett mysigt ställe och det var det fortfarande. Vi åt "lördagstipset" allihop, som var en pasta med salsiccia, och det var gott som det brukar vara när man äter den rätten. Fast, vi började med att skåla i varsin Bellini. 

Mätta och nöjda tackade vi den mycket trevliga och skämtsamma servitören för oss, och gav oss iväg på en promenad för att smälta maten och prata, prata, prata... Jag tror att Mannen i mitt liv och L hade lika mycket att prata om som jag och M-L. Ja, när vi åt pratade vi ju alla tillsammans förstås, om allt möjligt, men nu gick vi ju liksom "två och två" på trottoarerna. Då och då stannade vi till och pratade om något alla tilllsammans, och jag passade på att snabbt bränna av lite bilder. 

Vi konstaterade jag och M-L att vi båda gillar allt som är vackert, efter att jag spontant med en förnöjd suck sagt att "Åh vad jag tycker om vackra hus och byggnader!" 

Vi tog en kaffe vid en uteservering, "Woodstockholm kiosk" och vilade benen en stund, innan vi fortsatte tillbaka till hotellet för att snygga till oss för middagen. Vi hade lite tid att njuta av varsitt glas gott på hotellets "wine bar" på innergården innan taxin dök upp och tog oss till vårt bokade bord på Grand Hotel Verandan. 

Vi hade fått "fria händer" jag och Mannen i mitt liv att boka bord och vi gav våra vänner två alternativ, varav det ena var just Verandan och deras smörgåsbord. Det andra var en annan restaurang vi ätit på flera gånger, jag och Mannen i mitt liv, nämligen Bonnies på Bank hotel. Våra vänner som inte hade varit på någon av dessa ställen, valde smörgåsbordet. Spännande tyckte även jag och Mannen i mitt liv eftersom vi faktiskt aldrig ätit just smörgåsbordet. 

Vilket smörgåsbord sen...!!! Så mycket gott att välja på och superfräscht! Jag är egentligen inte överförtjust i bufféer men kunde inte tänka mig annat än att det skulle vara fräscht på Grand... Vi satt länge och åt, njöt och pratade. Jag smakade inte ens på allt, för det var så otroligt mycket att välja på, och även om jag bara tog lite av det jag valde, så blev jag väldigt mätt. 

Jag kan verkligen rekommendera smörgåsbordet på Verandan, men jag tror det serveras endast april-november eller något sånt. Våra vänner verkade mycket nöjda med vårt val av restaurang, både vad gäller maten och miljön. Och servicen. Det är verkligen klass på det stället utan att för den skull kännas "fisförnämt" ;)  Måste boka in mig och Mannen i mitt liv på det hotellet snart igen, det var två år sedan vi bodde där sist... 

Vi tog en taxi tillbaka till hotellet och letade upp en soffgrupp bland de allmänna ytorna, där vi slog oss ner. Utanför fanns en balkong där två kvinnor satt, och när de en stund efter vår ankomst reste sig och önskade oss god natt, så tog vi plats på balkongen. Så himla mysigt med balkong med utsikt över en vacker innergård... vi började prata om att när jag och Mannen i mitt liv byggde och flyttade in i vårt nuvarande hus 2012, så var planen att bo här i 5-10 år sen skulle vi sälja och flytta in i lägenhet på stan (Uppsala). Vi pratade även om att det nu gått 10 år och planerna är ändrade sedan flera år tillbaka ;) Ni som hängt med mig här på bloggen senaste tiden, vet ju att vi planerar och hoppas på att flytta ut i skärgården på sikt.  Men man ska ändå aldrig säga aldrig, det finns många alternativ och möjligheter till boende och vi är ju vana att "bo" på flera ställen ;) 

 Vi satt där på balkongen och bara njöt av stunden, glada över en hel-lyckad kväll, lyckliga över att ha fått till en träff och lyssnade på koltrasten som sjöng på taket ovanför oss. Vi sade godnatt till varandra före midnatt och bestämde tid för frukost morgonen därpå. 

En frukost som vi intog utomhus, med koltrasten som sällskap återigen uppe på taket. Frukosten hade väl det mesta som en frukost ska ha, men jag skulle önska att flera hotell hade stekta champinjoner och tomater som komplement till bacon eller prinskorv. Vissa hotell har det, och det tycker jag är godare än bacon... prinskorv kan vara okej, men sån där "finkorv" (kyckling eller lamm) med lite smak på, det är ju mycket godare, men sällan man får på hotell i Sverige. Men frukosten var helt okej och fräsch, och vi blev mätta. Vi satt ganska länge och pratade och skrattade.

Efter att vi checkat ut så skulle vi skiljas åt, men jag och Mannen i mitt liv som kommit med bil hela vägen fram till Söder, erbjöd våra vänner skjuts till Bålsta där de hade mellanlandat hos en syster och bytt till kollektivtrafik dagen innan. Vi försäkrade våra väldigt tacksamma vänner om att det visst var helt okej med oss och att det inte alls innebär så lång omväg. Så fick vi ju en halvtimme till typ, att prata tillsammans... ;) 

När vi skildes åt så kom vi alla överens om att ses snart igen. Hur snart det kan bli, det återstå att se, men en sak är säker, det ska verkligen inte dröja vare sig fyra eller två år... 

Maria

Long time no see

 

Ja, det händer då och då att det blir ett rejält glapp mellan mina inlägg här på bloggen. Jag vet egentligen inte varför det blir så, annat än att jag ju bara skriver bloggen för att det är kul, och att det inte på något som helst vis ger mig en inkomst. Alltså... jag behöver inte skriva, jag har inga deadlines eller någon inkomst jag går miste om, utifall jag inte skriver.  Rätt skönt, även om jag ibland undrar varför jag inte tar mig i kragen bara och skriver, eftersom jag tycker om att skriva...

Nåväl, jag är här nu. Här på bloggen, menar jag. Bilderna är ju från vårt magiska Västkusten i midsomras, och där är vi inte kvar nu. Men vi är snart där igen. Vi kom hem för en vecka sedan, förra måndagen, efter att ha haft en underbar vistelse på 10 dagar, med sol, värme och ett gäng ungdomar som fyllde vårt hus. 

Det föll sig så i år, att våra barnfamiljer inte tyckte att de hade möjlighet att åka ner, och det passade yngsta dottern och hennes kompisar som handen i handsken.  Ett gäng på sex ungdomar runt 25 år inkvarterades på övervåningen. De var nere för att gå på festivalen som anordnades på midsommardagen. Tanken från början var att hennes kompisar skulle tälta på vår gräsplätt, eftersom de alla inte fyllt 25 och därmed inte fick bo på hotell eller vandrarhem som höll 25:årsgräns. Nu när våra barnfamiljer valde att stanna hemma, så blev det plats över. 

Det kändes bra i hjärtat att de kunde sova hos oss, i trygghet. Vi såg en del ungdomar som antagligen inte hade haft någonstans att sova, och varje år vid midsommar sover ungdomar i sina bilar på parkeringar här och där... Men jag ska tillägga att vi hade en ovanligt lugn midsommarhelg där nere, inte alls lika "stökigt" och "skränigt" som tidigare år. Och ungdomarna i vårt hus var så skötsamma. Och oerhört tacksamma. Vi fick en stor fin bukett blommor av dem när de tackade för sig på söndagen. Gulliga ungdomar! 

Vi åt midsommarlunch tillsammans allihop, jag hade fixat en "riktig" midsommarlunch med sill i olika former, gubbröra, bröd, ost, pajer,  köttbullar och vegetariska alternativ.  Ungdomarna blev glatt överraskade, för det hade de ingen aning om. Det blev en riktigt mysig och trevlig lunch och det är härligt att vi "gamlingar" kan umgås med ungdomarna på ett trevligt sätt. Vår mellandotter med sambo och hund var också med över midsommar, så totalt var vi ett gäng på 10 vuxna och två hundar denna gång. 

Jag hade tagit reda på en liten duk som min mamma broderat, när vi röjde i våra föräldrars lägenhet. Det är en krans av blommor på den. Blommor som vallmo, blåklint, prästkragar och veteax. En riktig midsommardröm som jag tagit med ned till kusthuset. Såklart var det givet att den skulle ligga på köksbordet....

I övrigt så bjöd vår vistelse på det "vanliga kustlivet". Klipphäng med ett glas champagne vid något tillfälle, kaffe på "vår" brygga, promenader, lunch på ett av favoritställena för just lunch nämligen Tant Anton på Strandpromenaden. Spontan-räkmacka på Göstas, när man egentligen bara ska ta en promenad och kolla hur det ser ut på Bryggan... Ja, det var en riktigt trevlig vistelse och Mannen i mitt liv jobbade på med rummet i källaren, det gamla köket som håller på att förvandlas till sovrum. Själv lade jag fokus på att putsa fönstren. Jag hann ju med alla drygt 30 här hemma innan vi åkte, så jag hade ju ångan uppe så att säga... 

Såklart längtade vi tillbaka i samma stund som bilen rullade ner från vår infart... men ändå, så kändes det helt okej att åka hem. Nöjda och glada över att kunna få vistats drygt en vecka där och veta att vi snart är tillbaka. Och nu är det inte långt kvar tills vi åker igen. Hur underbart???

Maria