Sista April och traditioner

Jaha... så var snart April 2019, ett minne blott. Tänk att det är sista April idag, det går så fort... När jag var liten så var sista april en sådan där dag då man hoppade hopprep i nya gympadojjor eller knatade fram i träskor... för vad jag minns så var det då man tyckte det var vår...  På kvällen var det dock vinterjacka på när man skulle besöka Valborgsmässoelden. 

Nu var det många år sedan jag var och tittade på en Valborgsmässoeld, en brasa... eller kase som det tydligen heter här där jag bor. När barnen var små, så promenerade vi bort till den lokala tillställningen, men som sagt nuförtiden blir det ingen brasa. 

Jag vet inte hur det blir med en lokala brasan här heller i år, då det avråds från att tända brasor. Dock inget direkt eldningsförbud, som det är på andra håll i vårt avlånga land. 

Jag och Mannen i mitt liv har lite andra planer för Valborg. Vi ska i väg på en liten roadtrip. (Måste ju testa nya  bilen lite längre än typ två mil åt gången... ;)  ) 

Men om vi hade firat Valborg hemma, så hade det kanske blivit lite Champagne och enkelt snacks, precis som vi firade påskaftonen med på Västkusten. Bilderna är från då. Kanske hade vi ätit en sill-lunch också, för det är väl en tradition på Valborg, eller? 

Och förresten där på Västkusten har de som tradition att tända en "påskefyr". De bygger upp som en fyr av lastpallar som de sen tänder eld på. Jag känner faktiskt inte till historien bakom denna tradition, men får kanske googla den. 

Man kunde i alla fall läsa om traditionens vara eller icke vara, i den lokala Facebook-gruppen där man diskuterade hur miljövänlig den svarta röken var och vad den berodde på. 

Vi reagerade också på att röken var väldigt svart. Men det vi reagerade på allra mest var att så många små barn tilläts att springa runt med tändare och tända på de torra grästuvorna. Vet inte om det hör till deras tradition att barnen ska göra så, men vi tyckte det såg riktigt farligt ut ibland, då barnen hoppade över elden fram och tillbaka och när de bockade sig fram med böljande chiffongklänningar för att tända eld på gräs precis framför deras egna fötter...  och andras....

Ett under att inget hände. Sen när en pappa (?) halade fram en ny tändare, till ett barn på typ 9-10 år, ur sin ryggsäck... då fick vi nog och gick hem. Fattar inte att man inte är mer rädd om sina barn än så... 

Ska ni på något Valborgsfirande idag? 

Maria

Några timmar vid symaskinen blev till en blus

Jag diskuterade med mig själv om jag skulle gå ut och rensa i rabatterna eller om jag skulle sätta mig i syrummet. 

Jag kom fram till att jag skulle sätta mig i syrummet. Bra beslut! 

Jag har ju fönster i syrummet, så jag tog ju del av solen som sken in genom fönstret i alla fall... ;) 

Efter några timmars skapande där, hade jag sytt ihop blusen som jag klippte till förra veckan. 

Samma modell som den blå blommiga som jag sydde för ett litet tag sedan. 

Jag gillar verkligen den modellen. Nu blev det en, i ett gyllene gul-brunt tyg med vita blommor på. 

Det är så himla roligt att ha plockat upp sy-intresset igen. Så härligt att känna att man har tid att sitta utan att något annat blir lidande. Känna att tiden räcker till. 

Jag har flera tyger som jag köpt, som ska bli både kjolar och toppar. Men även ett gardintyg till köket... fast det är inte riktigt lika kul att sy...

Så vill jag sy någon mysig sommarklänning till Lillprinsessan också... kanske maskin-brodera något på den till och med...

Jodå, idéer och projekt finns det allt! 

Maria

Söndagens fix och mys

Söndagen, den där sista söndagen i april som det faktiskt var igår... den ägnades åt fix, fix, fix och en del mys. 

Jag var ute i stort sett hela dagen. Jag började med att röja lite på den del av vår tomt som fortfarande bara är skogstomt. Jag rensade bort en del småstockar och krattade bort en del gamla torra löv och "snyggade" till lite där i skogsbrynet. 

Tanken är väl egentligen att någon gång snygga till det rejält med att en maskin går in och tar bort stubbar, fyller ut och jämnar till och typ vips så är det gräsmatta... 

 Men det är inget som är aktuellt just nu. Först ska vi bestämma om och när vi eventuellt anlägger en pool och då tar vi allt på en gång. Typ.  Men nu ville jag schyssta till det lite så man ser om det slingrar sig någon sådan där otrevlig sak där. Inte för att vi brukar se orm, men jag vet ju att de finns i krokarna. HU... gillar dem inte! 

Jag blev väl inte helt klar där i skogen. Vet inte hur det ska se ut när jag anser mig vara klar heller, eftersom det inte finns något konkret mål... Men jag kom på att jag kanske behövde klippa ner rosorna... och det blev med besked minsann... 

Vem vet, jag kanske har förstört dem för tid och evighet nu?? Jag gick rätt hårt åt dem... Men det behövdes för vissa av buskarna var inte så fina i grenverket eller vad det heter.  Vissa var så grova också, så sekatören räckte inte till, men då hade Mannen i mitt liv en fiffig liten smidig elektrisk såg som det fungerade klockrent med. 

Nu kan jag dessutom måla klart stolparna på porchen, som varit gömda bakom rosenprakten och inte gick att komma åt.  Men det blir ett annat projekt. Precis som att det behöver rensas i rabatterna, det gjorde jag inte heller igår. Hann inte faktiskt. 

Men mycket blev det gjort! Så blev det familjemys också.  

Både döttrarna J och A kom hit. A håller på att sy brudklänning till J och det behövdes ju provas. Jag tycker det är fantastiskt att A är så otroligt duktig att sy och det är så fint och glädjefullt att hon syr sin systers brudklänning. 

Dottern W och hennes pojkvän S "lekte agility" med Ferry på gården. Sånt där fyller mig med kärlek i hela kroppen, när trädgården fylls av liv. Oavsett om det är av små eller stora barn. Eller av hundar ;) 

Det blev grillade kycklingburgare och det blev köpe-rulltårta  (något som tydligen "slank med" när döttrarna skulle köpa lunchmaten ;) ) på porchen. Familjemyset avrundades med torskrygg som jag lagade till när alla andra for till stallet för att ge Egon hans sista dos med antibiotika. Man behöver vara tre personer för att fixa det på ett lugnt, säkert och smidigt sätt... Han har fått det injicerat med kanyl... Det värsta W har gjort i sitt liv säger hon, men nu är denna kuren till ända. 

Det blev en lång söndag där jag känner mig nöjd med vad jag uträttade. 

Idag tar jag det lite lugnt.  Har fixat med räkningar, strykning och dammsugning. Hade sen tänkt ha en "sy-dag" men funderar på om man skulle ha passat på att putsa av ett par fönster istället. Det skulle ju bli sämre väder igen, så jag hinner nog sy tids nog... eller..? Vi får se. Nu ska jag dricka klart kaffet först i alla fall.

Så rart att äga sin tid och kunna lägga upp dagarna lite som jag känner. SÅ tacksam över den möjligheten! 

Maria

En sån där kväll...

Ni som hängt med mig här på bloggen ett tag, ni vet ju att jag och Mannen i mitt liv har en viss förkärlek för att bada spa-bad. Fredagsbadet till exempel, det är ju en självklarhet för oss.  

Det är nog inte många fredagar på ett år som vi INTE badar... speciellt inte om vi är hemma. 

Igår var såklart inget undantag. Efter att vi varit ut till stallet och hjälpt dottern med medicineringen av Egon, så åt vi först. Jag hade gjort pulled chicken, och inte för att det har med bad att göra, men det är ju bara så gott. I alla fall... 

...efter maten gjorde vi oss klara för att öppna en flaska välkyld cava och sjunka ner i badet. 

Vi tycker väldigt mycket om att bada som sagt, och för oss har de här baden blivit ett slags ställe att koppla av och även mötas i reflektioner, planeringar och tankar.

Ibland blir det djupare tankar och ibland blir det mest att vi skrattar åt gamla minnen.

Allra bäst är en mix av både det ena och det andra, som det för det mesta faktiskt blir. Som igår, vi avhandlade inredningstankar kring fjällhus, huset på västkusten och en och annan fundering kring det hus vi bor i.  Vi pratade också om klimatpåverkan, skam över det ena och det andra vad gäller miljön. Har någon missat flygskammen...? 

Vi pratade om hur saker och ting har blivit i samhället över tid. Hur vissa saker förändrats.  Vi lyssnar alltid på musik när vi badar och det om något väcker ju också tankar och minnen. 

Som sagt, vi har det väldigt trevligt och avslappnat när vi sitter där i badet. Ibland blir det riktiga långbad. Det blev det igår. Jag vet inte hur länge vi satt, men säkert mellan två och tre timmar i alla fall.  

När man sitter så där och har det så himla trevligt och man känner den där speciella magiska känslan så kan man liksom inte bara kliva upp, utan man blir kvar. 

Jag tokgillar såna där kvällar när vi sitter tillsammans och har det så där extra trevligt och fint.

Ikväll blir det nog inget bad. Inte vad vi planerat i alla fall. Hästen ska medicineras vid 18-tiden och efter det ska vi hem och göra middag. Det blir jag och Mannen i mitt liv på tu man hand, då W och hennes pojkvän skulle iväg på annat. Jag som tagit fram hela fem kycklingfiléer... det blir matlådor till frysen... 

Jag kan tänka mig att vi kommer äta ute i uterummet och sedan kan jag tänka mig att vi blir kvar där och lyssnar på musik och pratar om "ditten och datten"... ungefär så som vi gjorde i badet igår ;) 

Ja, det finns goda förutsättningar för att få en till fin kväll tillsammans. Ja, just ja... jag skulle ju försöka mig på att göra en drink, som jag drack förra helgen. Så har jag lite ost och charkisar i kylen också... 

Vad hittar ni på denna lördagkväll?

Maria

Nästan som att vara barnledig igen

Igår morse ljöd tågvisslan i min mobil. För mig och min mobil betyder det sms. 

Denna gång var det dottern J, som undrade lite försynt (hur jag nu kan tolka det som försynt kan man ju undra, men jag tolkar emojis...) vad jag skulle göra under dagen, om hon möjligtvis kunde få komma hem till mig och plugga?

De håller på med ett flerbostadsbygge intill deras hus inne i stan, och jag vet att hon störs av ljuden därifrån, speciellt nu när hon vill ha fönstren öppet.  Annat är det att sitta i vårt uterum här hemma som vetter mot skogen och lugnet. 

Självklart välkomnade jag henne hit, men talade om att jag hade lite ärenden att uträtta på förmiddagen. Men hon kommer ju in ändå, så det är ju inget problem. 

Jag uträttade mina ärenden (kanske mest för att prova min nya bil, men jag behövde faktiskt fylla på kylen också!)  och när jag sen kom hem så var de här båda mina äldsta döttrar. S var på sov-promenad med en krasslig Lillprinsessa  och passade på att sladda in här när syrran ändå var här. Vilket jag faktiskt kände på mig att det kunde bli så ;) 

Så mysigt, så mysigt! Jag gillar att de vill komma hem till sin "gamla mamma". 

Det är ju fantastiskt att kunna ge dem den här tiden även nu när de är vuxna, att kunna dela deras tankar,  lyssna, ge dem råd (om de ber om det) och finnas till för dem om de vill komma förbi en vanlig vardag.

Ja, det är nästan som att vara barnledig igen, brukar jag säga till Mannen i mitt liv ;)  Jag som ibland kan sakna den där tiden när man var barnledig på riktigt, njuter av att få vara med mina barn ibland även om de är vuxna ;) 

Bilden har inget med texten att göra denna gång, den tog jag när jag stod och väntade på Mannen i mitt liv i ett soligt Stockholm i onsdags. 

Maria

Just idag är jag stark...

Ja, men det var faktiskt lite så känslan var igår...

Efter att ha fixat det dåliga flödet i handfatet, helt på egen hand för första gången, skruvat isär och meckat ihop... och fått det nästan helt tätt (Mannen i mitt liv påstod att det läckte lite, lite när jag bad honom göra en extra inspektion, vilket det kanske också gjorde, men det vara bara lite) ... efter att ha klarat det (nästan helt) själv så kände jag att "Just idag är jag stark"... 

Och jag berättade också det för Mannen i mitt liv när vi lite senare skulle åka och hämta hem Egon från djursjukhuset, i den hyrda häst-transportbilen. Att idag kommer jag klara allt... för just idag är jag stark... Lastningen kommer gå som en dans, jag kanske är en mästare på det... ;) 

Det behövs massor av positivt tänk och full fokus när den hästen ska lastas. Det är inte hans favoritgren om man säger så. Han backar och rycker med huvudet och bara vill inte... 

Vi har haft sådan tur att vi inte behövt lasta honom mer än när vi köpte hem honom... och dottern har naturligtvis tränat en del emellanåt men utan vidare resultat. 

För att göra det så smidigt som möjligt igår, så hyrde vi alltså en bil, vilket brukar göra lastningen lite enklare eftersom det är bredare ingång m.m. 

Så hur gick det då...?

Över förväntan faktiskt!  Veterinären gav honom lite lugnande och så var det "bara" att sätta igång. Dottern höll i grimskaftet och jag och Mannen i mitt liv ombads (vi hade turen att en av personalen assisterade lite, vilket man inte skulle räkna med enligt info) att stå på var sida om Egons bak, ta tag i varandras händer precis bakom Egons rumpa och nästan liksom lyfta honom uppåt... 

Fattar ni... jag som inte alls är någon hästmänniska och helst vill hålla mig på "lagom avstånd", vilket inte är precis bakom rumpan på en häst...  Jag såg att Mannen i mitt liv tittade på mig och sade något om "bla bla...akta dig så...bla bla..."  men jag hörde honom ändå inte... jag var SÅ fokuserad på uppgiften som jag helst inte ville ha... Men "Just idag är jag stark" fanns någonstans där i bakhuvudet... 

Egon tog trevande de första stegen men stannade upp och ångrade sig och tyvärr så tryckte han in mig i en vägg där och jag fick slingra loss min arm och var ju tvungen att släppa taget om Mannen i mitt livs hand, som jag stått och kramat där bakom Egons rumpa...

Den assisterande personalen frågade om vi hade en longerlina och jag plockade fram den. Först fick jag tag i någon kort liten lina, som jag visste att det inte var, men jag kände nog allt att den assisterande personalen trodde nog att jag trodde det var longerlinan... och liksom idiotförklarade mig lite...

Jag får bjuda på den... jag är verkligen ingen hästmänniska och har aldrig intresserat mig för vad man använder longerlinor till, och om hon nu trodde att jag var en rutinerad hästmänniska så var det helt och hållet hennes missbedöming;) 

Den assisterande personalen tog ena änden av linan och Mannen i mitt liv den andre änden och tillsammans "puttade/drog" de Egon framåt med linan liggandes mot rumpan och W "drog" i grimskaftet och vips så var Egon ombord. Mission completed! 

Även om jag inte var någon av dem som direkt var ansvarig för att han kom ombord så stod jag hela tiden kvar och hjälpte till, utan att springa därifrån. "Just idag är jag stark..."

Lite senare fick jag höra av Mannen i mitt liv var riktigt stolt över mig och min insats. Han hade aldrig trott att jag skulle ta mig an uppgiften att stå så nära inpå hästen och assistera vid lastningen... 

 Hade det varit för några år sedan så hade du sagt 

-"Aldrig, jag gör det inte!" sade han.

Det är nog helt och hållet sant! Men ... "Just idag är jag stark...", de där orden de fanns nog där i bakhuvudet. Positiva tankar kommer man långt med! 

Nu är Egon på plats hemma i sitt stall igen och allt är förhoppningsvis frid och fröjd och medicineringen med antibiotika ska nog gå bra.

Vi har ett par veckor på oss att last-träna i vår egen transportvagn, innan det är dags för återbesök. (När han bröt käken på påskaftonen, så fraktade stallägaren honom in till djursjukhuset, så det GÅR att lasta honom... men det är inte lätt... )

Det blir till att plocka fram den där positiva tanken och återigen hoppas på känslan ...

"Just idag är jag stark..."

Maria

Vi fick i alla fall Långfredagen tillsammans med påskharen

Tillbaka i vardagen här hemma igen. Tisdag och veckan är igång med detsamma.

Som jag skrev på påskaftonen, så blev inte resten av helgen som vi tänkt riktigt.  Det blev ändå en fin påskhelg med magiskt vackert väder där havet låg spegelblankt stora delar av tiden. Vilket känns väldigt ovanligt. 

Vad som gjorde att det inte blev som vi tänkt vara att vår yngsta dotter och hennes pojkvän blev tvungna att lämna oss tidigt på påskaftonens morgon, efter att stallägaren ringt henne och meddelat att hennes häst hade skadat sig. En bruten käke, förmodligen på grund av att han kilat fast käken i spjälorna i boxen, och ryckt till... 

Det blev en känslomässigt ganska jobbig morgon och förmiddag eftersom vi inte visste så mycket om hur läget var. Egon (hästen) transporterades av stallfolket in till Ultuna och våra ungdomar satte sig i bilen och körde de nästan 50 milen hem... Strax efter ringde jag för att önska mina föräldrar en glad påsk, och får då veta att mamma satt på akuten i Falun... 

Nu hade jag turen att det var hon själv som svarade och jag hann prata typ tio ord med henne innan hon skulle in på ett ultraljud. Men mycket visste jag ju inte om läget, annat än att det var något med ett ben... 

Idag förstår jag inte hur jag ändå behöll mitt lugn där och då... samtidigt som jag lite smärtsamt plötsligt mindes att min farfar dog just på påskaftonen för många, många år sedan då jag fortfarande var barn... Jag nämnde det för resten av familjen och Mellantjejen sa snabbt att inte skulle mormor dö, inte! Nej, det tänkte jag inte heller!!!  Men just det där med påskafton och saker som händer... 

Jag och Mannen i mitt liv åkte ändå en sväng till Butiken på Landet, som planerat.  Det kändes inte alls så inspirerande och kul, jag som tänkt knäppa några bilder i den underbara miljön, hade liksom inte lusten till det. 

Blev i alla fall glad över att ha hittat en jeanskjol, något som jag behövde. 

Förmiddagens ovisshet klarnade upp något, jag hade kontakt med mina syskon och senare fick jag veta att det inte var en propp min mamma fått, utan att man trodde det var en reaktion på någon medicin. Hon var hemma igen senare samma dag.

Vi hade också kontakt med yngsta dottern och fick veta att Egons käke fixerats och att han skulle få lov att stå kvar på Ultuna över helgen tills det var vardag igen, så förhoppningsvis kommer han hem idag.  Då bestämde vi att vi i alla fall stannar kvar i Wikers Bohus som planerat, om han ändå inte skulle transporteras hem, vilket man måste vara några personer för att klara av... en envis herre det där... 

Det kändes jättesnopet att W och hennes S var tvungna att åka. Men vi får glädja oss åt att det inte hände redan på fredagsmorgonen! Nu fick vi i alla fall en jättefin och trevlig Långfredag tillsammans!

Jag och Mannen i mitt liv hade ju hjälpt påskharen med en "happening" för ungdomarna. Som en påskäggsjakt för vuxna. 

Påskharen behövde hjälp att fixa som "checkpoints" i form av bilder som skulle skickas till ungdomarna. Bilder på platser som de skulle ta sig till och bekräfta, för att få en ny bild av påskharen. 

Slutstationen var Musselbaren där jag och Mannen i mitt liv satt och väntade in dem med en flaska champagne och en bokad "senlunch". 

Det var fyra glada ungdomar som kom in och gjorde oss sällskap och det blev en jättetrevlig middag. Jag och W och Mannen i mitt liv testade deras Musselburgare...Mmmmm såååå god! De andra tre testade pizzorna, vilka de också var nöjda med. Både pizzorna och musselburgaren var nya på menyn för i år. 

Vi satt kvar där ganska länge och några orkade med en dessert, medan någon tog en kaffedrink eller en avec. Och någon var bara proppmätt och nöjd ändå. 

Så härligt att sitta tillsammans och prata om allt möjligt, skratta och känna glädje och lycka. 

När vi kom hem, tog jag och Mannen i mitt liv ett bad och sen blev det bara lite tapas till kvällsmat. Vi vara alla ganska trötta och det blev en ganska tidig kväll. Tur var väl det eftersom det blev som det blev, morgonen efter... 

 Så jag är så tacksam över att vi fick en sådan fin och trevlig Långfredag och att ungdomarna gillade Påskharens påhitt! 

 Och resten av påskhelgen, den blev trots allt riktigt härlig! 

Hoppas ni haft en fin påsk, ni också!

Maria

Glad Påsk!

Glad Påsk till er alla, som kanske tagit er tid att kika in här!

Här blev resten av helgen inte riktigt som vi tänkt, på grund av vissa omständigheter, men vi gör det bästa av denna dag ändå och ska strax bege oss ut på lite utflykter. 

Till kvällen väntas påskbuffé och den traditionella Påskefyren... 

Ha en fin Påskafton!

Maria

Här på Västkusten...

Här sitter jag i köket med denna vackra blombukett framför mig och bloggar och njuter av lugnet och livet.  Blommorna kom med blombud hit till Wikers Bohus igår eftermiddag och gissa om jag blev glatt överraskad!? Det var döttrarna med respektive som hade fixat. Tack snälla rara!  Jag njuter verkligen av den vackra buketten!

Det är långfredag, den där dagen som kändes just låååång och trist när man var barn. Ingenting var öppet... Nu är det nästintill som en vanlig fredag. Solen skiner och det är riktigt varmt och skönt. Det är väldigt mycket vår här nere. 

De två yngsta döttrarna och deras pojkvänner är med oss den här helgen och alla utom jag är ute på havet med Mormor-båten.

Jag njuter av lugnet som sagt. Det är ett alldeles speciellt lugn som infinner sig när man kommer hit. Det är ju alldeles speciellt att vara på kusten över huvud taget.  Man får en pirrig känsla i kroppen redan när man åker över Uddevalla-bron, för då vet man att det bara är typ sisådär 45 minuter kvar. 

Jag och Mannen i mitt liv tog en promenad på Smögenbryggan igår eftermiddag.  Såg att de hade fixat en ny Turistbyrå... ;) 

Det var en hel del folk på uteserveringarna. 

Vi gick hem och födelsedagsskålade hemma på vår terrass och mumsade på några havskräftor. Innan vi gjorde oss iordning och gick tillbaka bort på Bryggan för att njuta av middag på Skärets Krog som hade säsongspremiär igår.

Vi åt en fyrarätters "avsmakningsmeny" med vinpaket till Och allt var bara "topnotch". 

Bara det att få fönsterbord med utsikt över havet är ju magiskt!  Det blev en jättetrevlig middag på tu man hand och så var det så vacker fullmåne när vi gick hem... 

Idag har jag lovat Påskharen att hjälpa hen med ett uppdrag, vi får se vad det blir. Hen är ju lite lurig och klurig, minns jag från förra årets påskäggsjakt med QR-koder. 

Dags att byta om så jag är redo, när det är dags ;)

Maria 

Det är MIN dag, denna Skärtorsdag

Jo men visst är det MIN dag idag! Det är ju min födelsedag! Det är den 48:e i ordningen... börjar närma mig 50... 

Jag vet de i min ålder som lite skämtsamt men med viss önskan (?)  menar på att de ju fortfarande är 25...  Nja... jag vet inte om jag önskar att jag vore 25. Jag har varit 25 och var mitt uppe i småbarnsåren, med allt vad det innebär. En härlig tid, men jag vill nog inte ha tillbaka den. Det räcker med att minnas med glädje. Var sak har sin tid. 

Jag gillar mitt liv som det är, jag trivs med tillvaron. Så här lugn och tillfreds som jag känner mig nu, vet jag inte om jag någon gång varit? Så 48 är nog en bra ålder. Lika bra som 47 ;) 

Jag kan inte heller tänka mig något bättre på min födelsedag än att det råkar sammanfalla med skärtorsdag och vi är på väg till Wikers Bohus. Älskade Västkusten, here we come! Ett antal timmar i bil, men det är det SÅ värt! 

Jag hoppas på sol, sol och sol... att kanske plocka fram lite utemöbler. Nya klänningarna är förstås med i packningen för det blir helt klart något krogbesök. Det börjar ju öppnas upp där så smått nu, på bryggan... 

En av klänningarna är ju faktiskt en riktig "påsk-klänning" eller hur? Gula blommor på kvist... och kolla in den prickiga bottenfärgen... ser ju precis ut som mina söta prydnadsägg på köksön... 

Så... GLAD PÅSK till er alla, för nu börjar ju påskhelgen på riktigt, det är ju skärtorsdag! Och min födelsedag... som jag kommer fortsätta fira ikväll...

Maria