Jo, men här är jag...

 

"Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?"

Ja, den textraden dök liksom upp i mitt huvud när jag förstod att det är en och annan som faktiskt saknat mig i bloggvärlden. Några har nämligen undrat vart jag tagit vägen. 

Och här är jag! Tillbaka igen! (Bilden på mig är mest en dokumentation på en blus som jag nyligen sytt) 

Jag har aldrig haft ett så här långt blogg-uppehåll och det kan vara så att jag mer och mer går mot att sluta blogga. Jag hade ju en tanke tidigare om att flytta på min blogg och börja om från början, men jag vet inte riktigt hur jag känner inför det heller längre. Tiden får utvisa. 

Ja, vad har jag gjort då, sedan sist... det har ju gått nästan 1,5 månad sedan jag skrev något här på bloggen...eller över huvud taget var ute i "bloggvärlden"... Jag har inte ens öppnat datorn för mer än att betala räkningarna i slutet av förra månaden...  Jo,  men jag har i alla fall uppdaterat mig på Instagram hyfsat flitigt, så jag har inte grävt ner mig och gått i ide. 

Nej, knappast... jag har nog varit fullt ut levande skulle jag vilja säga. Just nu är vi tillbaka på kusten, för andra gången sedan sist... Jag och Mannen i mitt liv har även njutit av höstens sköna färger en weekend uppe i vårt fjällhus. Vi har besökt Steam och fick en supermysig och romantisk söndag med god middag, ett och annat glas Champagne och spa. 

Jag har haft en väldigt givande och trevlig dejt med min nyfunne vän Nilla, som jag lärt känna via min blogg, hon har varit min trogne bloggläsare i många år. Jag och Mannen i mitt liv var även ute i Stockholms skärgård med sjöflygplanet på picknick en kväll. Supermysigt och riktigt romantiskt med charkisar, annat gott och alkoholfritt bubbel.... Ja, jag gillar romantik, som ni förstår. 

Annars då... tja, jag som är en reflekterande människa har kommit in i en period där jag tänkt väldigt mycket på framtiden, på våra drömmar och tankar på hur vi vill ha det om sisådär tio år eller innan dess... Var och hur vi vill bo. Vi är ju definitivt flyttbara men vi har även vissa begränsningar, vi vill till exempel inte flytta för långt bort från våra barn och deras familjer. 

Jag som funderar, reflekterar och tänker och kanske ibland även "övertänker" vissa saker, kanske har kommit på min mest vansinniga idé när det handlar om livet och boendet. Den är så vansinnig att jag inte ens kommer nämna den här och ni som vet, ni vet och jag vill inte att ni nämner något om det i kommentarsfälten... Jag har nog faktiskt dessutom släppt den tanken redan ;)  Och om jag inte har släppt den och om jag fortsätter blogga långt framöver så lovar jag att ni kommer få veta ;) 

Jo, men det var i alla fall ett litet livstecken från mig och såklart har jag hunnit med massor av annat än det jag nämnde, och vi får se hur det blir med bloggandet framöver, jag känner liksom inte att jag har det rätta intresset för det just nu. Jag finns på Instagram, som Mariawiker71, för den som vill följa med mig där i mitt liv. Tack i alla fall till er alla som kikat in här under min frånvaro och tack till er som undrat vart jag tagit vägen. 

Maria

Värmen och en objuden gäst

 

Pust.... vilken värme vi har! Sedan vi kom hem för lite drygt en vecka sedan så har det varit 25-30 grader varje dag.  På kusten var det betydligt svalare och inte en enda dag hade vi denna värmen... Visst, jag saknade lite värme vissa dagar då det var lite väl svalt och nog kunde det väl säkert varit lite mindre blåsigt vissa dagar... Men... som jag förstått det så har det varit denna värme i stort sett hela sommaren här hemma? 

Jag klagar inte på vädret, men jag kan lätt konstatera att jag inte är gjord för 30 graders värme. Jag gillar inte att man inte kan göra något utan att känna sig varm och klibbig... inte ens i  skuggan fläktar det... 

Våra planer och tankar om pool har poppat upp i våra huvuden många gånger under denna veckan hemma, vill jag lova! Vi hade ju pool vid vårt förra hus och ibland saknar jag det verkligen. Men, det är ju lite pyssel det med, förstås... vi får se om det blir pool i trädgården eller inte innan vi eventuellt kanske förhoppningsvis drar oss ut till havet permanent...

Det syns på växterna i rabatterna om inte annat, att det varit varmt länge här hemma. Det var väldigt torrt, speciellt på vår framsida som har sol hela dagen, när vi kom hem. Jag har gjort vad jag kunnat för att snygga till lite. Klippt ned visset och försökt vattna den lilla rosenrabatten som är ny sedan förra året. Den stora gamla rosenrabatten ska bort efter att jag tröttnat på de senaste två årens märkliga ohyra som invaderat den. 

Till nästa år ska vi försöka fixa ett bevattningssystem som är lätt för någon eventuell husvakt att använda. Det är svårt annars att ha en levande och fin trädgård när man som vi, åker till kusten och blir där flera veckor i sträck... Och att sälja detta hus för att flytta in i lägenhet för att undgå problemet, nej det är definitivt inget alternativ! Jag får försöka anpassa trädgården och växterna istället. 

Jag har som sagt en del planer, men denna värmen gör ju att man inte orkar mycket! Jag tror inte att växterna vill flyttas i denna värme heller ;) 

På tal om ohyra... kolla vilken fuling jag fick syn på igår, ute på vårt trädäck på baksidan... Någon tycker säkert att denna larv är vacker, men jag tyckte inte det...

Nej usch... den var drygt en cm tjock, säkert sju-åtta cm lång och såg ut som en stekt prinskorv. (Jag som egentligen tycker om prinskorv, blev rätt äcklad faktiskt...) När den började borra ner sig in under vårt spabad gick den lite för långt! Hen gick över gränsen kan man lugnt säga! Jag såg framför mig hur den skulle dyka upp där i vattnet nästa gång vi badar, såg framför mig hur den liksom skulle slingra sig fram ur något av badets jet-munstycken... bläääh.... 

Innan den försvann ner helt under badet, så började jag knacka i väggen på badet och då backade den upp och jag hämtade diverse verktyg för att peta upp den och slänga ut den i skogen.  Brr, den var riktigt äcklig och läskig i mitt tycke...

Dottern googlade på den och vi tror att det var en träfjäril, eller träddödare som den även benämndes. Undrar om den kommer att döda träden i vår skog nu... men det kan inte hjälpas, den var inte välkommen att övervintra under vårt spabad i vilket fall som helst, för det var nog exakt det som den ville göra när den skulle krypa ner där...

Men, tji fick den... nu får den hitta någon annanstans att övervintra på... 

Maria

Kusinrummet, vårt lilla "sommartorp"

 

Här nere i källaren, i vårt kusthus har vi vår huvudsakliga entré med hall och kapprum för kläder. Vi har även tvättstuga, pannrum, badrum, ett "allrum" och en matkällare som agerar vinkällare. Från början hade vi även ett kök där nere.  Från början hade vi en plan om att renovera upp det riktigt omoderna köket och göra en mysig "bistro"... vi såg framför oss ett kök med svarta snickerier, högblankt rektangulärt kakel i så där riktigt grönt... lite franskt och chict så där... Ja, för idéer och tankar, det lider vi ingen brist på när det kommer till inredning, byggen och renoveringar... 

Men ganska snart efter vår inflytt här, märkte vi att vi inte var i behov av ett kök på varje plan i huset, dvs totalt tre kök. Däremot så började vi tänka i de banorna att vi kanske skulle komma att behöva fler sovplatser framöver.  När vi hade byggt loftsängar/våningssängar i fjällhuset kom idén till att göra ett "kusinrum" av källar-köket.  Vi tänkte oss att göra en våningssäng med 120 i botten och en 80-slaf ovanför, precis som i fjällhuset. För att ta vara på ytan maximalt så tänkte vi oss även en enkelsäng.  

Detta har varit vårt projekt under en tid nu. Köket revs ut och det har fixats bort vatten och grejats med annat innan det var dags med nya ytskikt. Tapeterna köpte jag redan för ett par år sedan. De var så där exakt perfekta eftersom vi redan hade köpt ett par förvaringsmöbler i rostrött och blommorna i tapeten har samma roströda färg... 

Den blommiga tapeten tillsammans med en del av detaljerna gjorde att jag fick känslan av ett litet sommartorp när rummet blev klart. En sån skön och ombonad känsla där inne och barnbarnen verkar älska rummet även om de än så länge kanske är lite för små för att sova där själva.

 Men att hänga där dagtid och spela spel, läsa böcker eller leka med de ryska gummorna som våra två yngsta döttrar fått av sin farmor efter en resa någon gång, och jag räddat från att hamna på en soptipp... det funkar ju finfint! 

Det mesta till rummet hade vi redan, men byrån är nyinköpt. Ovanpå den står ett par zinkhus/ljuslyktor som jag köpt för många år sedan när det var jättepoppis, men som jag sprayade vita för några år sedan. Den söta lilla kannan med rosor på kommer från mitt föräldrahem och den passar så bra där! Spegeln har vi haft hemma där hemma tidigare, men den har legat här nere i huset nu och väntat på att få en bra plats.  Den lilla ekan är en liten hylla som hängt kvar från att vi hade ett gästrum med marint tema en gång i tiden... 

Än så länge är bara två av bäddarna färdiga, det fattas överslafen till den breda. Ovanför den smala bädden har vi satt upp en tavla och en hylla. 

Tavlan har Mannen i mitt liv fått för en herrans massa år sedan som en present på sin första arbetsplats.  Den har aldrig riktigt haft någon bra placering i våra hem genom åren, utan mest fått finnas till någonstans i skymundan. Nu har den fått en bra plats, tycker jag. 

Hyllan på väggen, är en av kökslådorna i det gamla köket som jag sparat och målat i en blå nyans som matchar tapeterna. Med ett litet hyllplan på mitten blev det en perfekt hylla för gamla prylar från den där "marina stilen" vi hade inredningsmässigt en gång i tiden.  Ovanpå har jag ställt den gamla registreringsskylten som jag budat hem från nätet för flera år sedan. 

Den gamla baseball-bollen och nyproduktionen av en bowlingkägla i vintagestil plockade jag med mig hemifrån nu i sommar. De små faten som sitter på väggen är av trä, samma material som det brukar vara i brickor. De fanns kvar i ett av köksskåpen och de tillsammans med hyllan som varit en låda påminner oss om att det faktiskt varit ett kök här från början. 

Dörren bakom det roströda skåpet leder in till allrummet vägg i vägg, där har vi bäddsoffa och jag har även inrett en liten syhörna där. Nu behöver vi inte använda den dörren, så det blev ju en perfekt vägg för skåpet. Inuti skåpet har jag placerat korgar för förvaring av småplagg eller andra personliga saker man kanske har med sig som gäst i vårt hus. För är det något jag märkt att man aldrig får tillräckligt av så är det ju förvaring. Det ska även upp lite kroklister så man kan hänga upp skjortor och jeans m.m.  Mannen i mitt livs gamla Swatch-klocka i väggmodell fick en given plats i kusinrummet. Någon mer som minns dessa? 

Jag letade fram ett par gamla bilder som jag hittade i ett gammalt inlägg som handlade om detta kök. Så här såg det ut. Detta var även innan vi bytte alla fönster när vi klädde om huset.  Dörren är samma dörr som sitter bakom det roströda skåpet. Där skafferi och kyl var, är nu sängen som ska bli våningsäng. Köksbordet som är arvegods efter Mannen i mitt livs mormor och morfar har jag numera i min syhörna. 

Här där diskbänk, snickerier och spis är där är den separata enkelsängen platsbyggd idag. Och elementet har ju fått ett fint elementskydd.  Så av ett ändå rätt välvårdat men väldigt omodernt och i vårt fall överflödigt kök har vi nu gjort ett mysigt "kusinrum" i gulligaste "sommartorp-anda". Vi är så så nöjda, det blev ett otroligt lyft att blicka in där och se resultatet efter att en längre tid ha haft ett utrymme med utrivet kök där det samlats både det ena och det andra som något slags "förråd"... farligt med sådana utrymmen.. men nu är det bara ett minne blott! 

Maria

Sjöräddningssällskapets dag

 

Idag var det Sjöräddningssällskapets dag här på ön. Vi tog tillfället i akt att besöka evenemanget tillsammans med delar av barnfamiljerna. Ett väldigt trevligt och välordnat evenemang tyckte vi allihop. Om man betalade en frivillig entré som vi gjorde, så fick man kaffe och räkmacka som serverades inne på fiskeauktionen.  Det luktade så där lagom trevligt av fisk och skaldjur därinne. Lite så där som man tycker och tror att det ska göra, typ. 

Räddningstjänsten var på plats även de, och visade upp sin brandbil och barnbarnen fick provsitta. Ja, det fick "morfar" också, fast han var vuxen, men han avstod.  Vi gick alla ombord på Sjöräddningens båtar och kikade. Fina rejäla båtar med all tänkbar utrustning, massor av knappar och reglage och såg ut att vara en hel del att hålla koll på, bara i båten ;) 

Dagens absoluta höjdpunkt var nog när  en räddningshelikopter kom in över havet för att "rädda" de två Sjöräddare som hoppat i vattnet från en av Sjöräddningens båtar.  En ytbärgare vinschades ner och plockade upp de "nödställda" en och en och fick med sig dem upp i säkerhet i helikoptern.  Faktiskt väldigt intressant och roligt att se! Inte bara för små barnbarn i 5-7 årsåldern, utan även för en mormor ;) 

Det såldes lotter till förmån för bland annat  LL667 ASTA, den gamla fina fiskebåten som är över hundra år och brukar ligga vid Smögenbryggan för det mesta.  Mannen i mitt liv vann på en av våra lotter och vi fick 1/4 kg färska räkor med oss hem. 

Även kustbevakningen kom och lade till vid kajen, strax innan vi vände hemåt, så det fanns väldigt mycket spännande och intressant att beskåda idag. Väldigt roligt att man anordnar dessa tillställningar och jag hoppas att det var riktigt många som valde att betala den frivilliga entrén eller passade på att bli medlemmar i Svenska Sjöräddningssällskapet. De gör ett fantastiskt viktigt arbete helt och hållet på ideell basis utan bidrag från staten! 

Maria

Hampholmen. Musslor, öl, gin och smörrebröd...

 

Godmorgon Fredag så här precis i slutet av Juli månad...  Detta inlägg skulle jag egentligen ha gjort redan i onsdags, i förra veckan... Men, man kan väl säga att sommar och semester har fått ta över. Barnfamiljerna är på plats så det är full rulle och vi njuter av tillsammanstid, men även av egentid. Vi promenerar, går och tar en lunch någonstans, sitter i sol eller skugga beroende på vilket som känns skönast. Vi har turen att slippa de där drygt 30 graderna här, så det är nog kanske solen som varit skönast de flesta tillfällen...  Mannen i mitt liv och jag har även hunnit med ett dygn i Göteborg, meningen var att vi skulle vara där två dygn som vi brukar, men vi bokade av och tog båten ut på havet och firade Varmkorvens dag, traditionsenligt, istället.   Jag har även sytt lite, både till mig själv men även till barnbarnen. Och så har vi gjort klart rummet i källaren. 

Nu är ni uppdaterade om vad som hänt och händer här om dagarna. Sociala medier, har jag nästan glömt att de finns, jag kikar in då och då och lämnar ett hjärta på instagram, men datorn och bloggvärlden har jag knappt ägnat någon tid alls... Och nu återgår vi till vad det här inlägget skulle handla om i onsdags, i förra veckan... 

För i Tisdags i förra veckan, då var jag och Mannen i mitt liv ute på ett event med ett gäng glada trevliga människor. Det finns en ö, eller egentligen är det väl en holme... jag vet inte var gränsen/skillnaden går, men eftersom det heter Hampholmen, så borde det rimligtvis vara en holme... Hampholmen ligger strax utanför både Smögen och Kungshamn, skulle jag säga. Mest rakt ut från Kungshamn och den delen av Kungshamn som heter Fisketången.  

Vi har varit på Hampholmen och magasinet där en gång förut, jag och Mannen i mitt liv, för fem år sedan, samma sommar som vi köpte huset men ännu inte fått tillträde, så vi var här och bodde på hotell några nätter. Då var vi ute där tillsammans med Skärets krog för en 13-rätters middag med kocken Tomas Sjögren och vi var även då ett trevligt och glatt gäng på runt 30 personer. 

Vi var nog ungefär lika många nu, men nuförtiden så är det paret som äger Magasinet på Hampholmen som håller i eventen själva och i år körde de några kvällar tillsammans med lokal krog och även producenter av olika slag, som öl och gin. 

Vi hämtades upp med båt på Smögenbryggan och när vi kom fram så serverades vi först en välkomstdrink på just den lokalt framställda ginen. Sen fick vi en fin "lektion" och ett bra föredrag i hur man kokar musslor, av mannen som driver krogen med fokus på musslor här ute. Musselkungen himself ;) Han brinner verkligen för sina musslor.  Så åt vi alldeles precis tilllagade musslor och smuttade på ett öl som också var alldeles nytt och klart för dagen! Jag är varken öl- eller gin-lover men jag smakade ändå på de sorter som vi bjöds på och under kvällen fick vi även lyssna på öl-bryggarn och gin-tillverkarn som förklarade och berättade om sitt, och de brinner nog lika mycket för sitt ;) 

Vi serverades några olika smörrebröd, som numera också finns på menyn på krogen som är specialister på musslor. Vi serverades passande öl till de olika rätterna och även snapsar. Allt från dessa lokala producenter förstås, det var ju det som var grejen. Det berättades om hållbarhet och samarbete för miljön mellan olika företag här på orten. Det lät både trevligt och vettigt. En rolig liten grej var att ölbryggarn använde sillburkar från Abba/Orkla som ju också är verksamma här på orten, för att servera ölen i ;) 

Jag och Mannen i mitt liv kände inte någon av de andra som var med, och det verkade som att de flesta kom ut två och två och så var det ett gäng på kanske 6-8 stycken som var bekanta sedan tidigare. Vi satt utomhus hela kvällen, och vi blev placerade med två andra par som heller inte kände varandra. Det ena paret var ett kompispar på två killar som var före detta kolleger där den ena av dem hade eget hus i Hunnebostrand och den andra hade svärföräldrar med hus här på Smögen. Det andra paret var ett äkta par, en man och en kvinna, från Göteborg som precis som vi hade hus här på Smögen. 

Trevliga människor alla fyra och vi fick en väldigt trevlig kväll med både "allmänt snack" och ett och annat skratt när någon berättade någon rolig händelse, ja så där som det "ska" vara när man sätts ihop med några okända människor vid ett middagsbord ute på Hampholmen ;) Vi lämnade Hampholmen (med båt förstås), vid 22:30-tiden och kunde konstatera att vi hade haft en väldig tur med vädret, som gjorde att vi kunde sitta ute, att vi hade tur som hamnade med trevliga människor och att det överhuvudtaget var en väldigt lyckad kväll! Glada och nöjda med andra ord!

Mannen i mitt liv skulle faktiskt egentligen haft sin 50:årsfest just på Hampholmen. Allt var bokat och klart med maten och allt, men när inbjudningskorten skulle skrivas och skickas ut, så blev det stopp... Detta var sommaren 2020 och alla förstår väl att det var pandemin som satte stopp... Själv fyllde jag 50 våren därpå och läget var ju knappast bättre för att planera något nytt och slå ihop våra födelsedagar... Men det kommer ju att komma annat att fira och kanske kommer vi äntligen någon gång att kunna fira någon eller något på just Hampholmen någon gång.

 Själv blev jag faktiskt lite "fint avis" på paret som har Hampholmen, och som tydligen äger ett till gammalt magasin här i krokarna. Jag hade också gärna velat äga ett magasin att hyra ut för fest eller göra sådana här events med andra lokala aktörer... låter som ett trevligt och roligt jobb! Kanske får hålla lite utkik över vad som kanske kan gömma sig ute i Stockholms skärgård om det nu är där vi kommer att hamna så småningom? ;) Inget är ännu skrivet i sten om framtiden, och att få drömma, önska och planera är fritt! 

Idag ska vi ta med oss våra barnfamiljer och äta lunch på restaurang, på den där krogen som har musslor som specialité ;) 

Maria

Morgonkaffe

 

Kanske några av er läsare redan sett dessa bilder på min instagram? Ja, ni som är mina Facebook-vänner har ju kanske sett dem även på Facebook, på min privata sida där jag delat dem. Ni vet väl att jag finns på Instagram, som Mariawiker 71. Följ mig gärna där, jag är liiite bättre på att uppdatera där. Berätta gärna även där, om ni är en läsare här, det är trevligt att "se" sina läsare. En del av er känner jag ju redan igen och följer tillbaka :) 

Jag tycker nog att de här bilderna är värda att delas även här. Bilderna talar ju rätt bra för sig själva, men det är morgonkaffet som vi intog nere på bryggan för ett par timmar sedan, jag och Mannen i mitt liv. Mannen i mitt liv tog även ett morgondopp, precis som en av grannkvinnorna gjorde när vi kom.  Själv satt jag torr, varm och nöjd på land... Landkrabban på kusten, det är jag det ;) 

När vi köpte vårt hus, så visste vi faktiskt inte om den här bryggan som vi har drygt 100 meter från huset. Nej, det var inget som mäklaren direkt upplyste om, men vi hittade den ganska omgående under hösten 2017 då vi fick tillträde till huset och såg oss om lite mer i det direkta närområdet. Ja, vips så hade vi "fått" en badplats ännu närmre än vad vi visste om innan ;) 

Från början hade jag en bild i mitt huvud där jag varje morgon skulle ta en kopp morgonkaffe på klippan vi har här hemma på tomten. Det var något som hörde till, tänkte jag... jag som inte dricker kaffe direkt på morgonen i vanliga fall... och inte gör Mannen i mitt liv det heller... Men man kan ju ha olika rutiner på olika platser ;) Sanningen att säga så har det inte alls blivit morgonkaffe varje morgon på "hemmaklippan" i trädgården, på "berget" som barnbarnen säger.

Måste ju säga att morgonkaffe på "vår" brygga är några snäpp bättre... och vi jobbar på det där med att det ska intas på bryggan... kanske inte varje morgon, men definitivt  lite då och då. Kustlivet när det är som bäst... Ödmjukt tacksam över att ha lyckan att leva så här. 

Maria

Livet på kusten

 

Nu lever vi kustliv igen, och har gjort i en hel veckas tid redan.  Det är semester och vi har flyttat ner hit till kusten för några veckor.  Mellandottern med sambo och vovve var på plats när vi kom och nu har vi haft ett par dagar på tu man hand jag och Mannen i mitt liv sedan de åkte hem i fredags eftermiddag. De andra döttrarna och deras familjer kommer att dyka upp de med framöver. Det kommer nog kunna bli fullt hus emellanåt och så kommer vi nog kunna få någon dag här och där på tu man hand igen. Så där alldeles lagom, för även om det är helt fantastiskt mysigt och underbart att ha sina nära och kära här i huset, så är det skönt att få de där dagarna då och då när det är alldeles tyst och lugnt också. 

Det kan ju vara lite laddat det där, hur man ska få det att gå ihop sig under semestern i en sommarstuga, hur ska man tackla det hela med folk som bjuder in sig själva, kan man säga nej till någon och är det okej att vilja "få vara ifred"? Sånt man läst om och förstått är ganska vanligt. För oss har det ändå fungerat smärtfritt, vi brukar kolla av lite med barnen under våren, hur de har semester och hur de planerar att vara hos oss. Vi vill ju helst vara alla samlade några dagar om det är möjligt, och jag vet att det finns de som tycker det är skönt att få vara här några dagar utan att alla är samlade. En balansgång helt klart. 

Vi är tacksamma och lyckliga över att vårt hus ändå är relativt stort med källarvåning som är som sutteräng, mellanplan och så ett "halvplan" ovanpå det. Kniper det så kanske det dessutom går att inreda vinden med något sommar-sovrum ;) Vi håller på att färdigställer ett sovrum i källaren, så det kommer finnas några sängplatser till snart.  Ett sovrum som tidigare var ett kök.

För livet på kusten är nästan samma liv som hemma, men ändå inte. Vi fixar och grejar med lite små renoveringar här på kusten, precis som vi håller på att "uppdatera/förädla" vårt hem där hemma. Jag får ibland frågan hur vi orkar med att ha så många hus. Vi har ju även fjällhuset, så vi har tre hus totalt.  Jag brukar svara att vi inte tycker att det är något problem. Fjällhuset, som är vårt senaste tillskott är ju nästintill nybyggt, stod klart julen 2019, och kräver än så länge inget underhåll alls just. Men visst att vi håller på med lite fix både här och hemma, men det är ju sånt som vi tycker är roligt, saker vi gör för att vi vill snygga till lite. 

Det handlar inte om några nödvändiga omfattande renoveringar varken här eller hemma. Huset hemma har bara tio år på nacken, och måste väl ändå räknas som nytt. Vi har disponerat om lite ytor, eftersom behovet av utrymmen ser annorlunda ut nu när nästan alla barn är utflugna. Huset här på kusten är visserligen byggt 1950 och börjar därmed bli till åren, men det finns ju hus som är flera hundra år gamla så drygt 70 känns ändå inte "lastgammalt" direkt. Det var helt klart inflyttningsklart när vi köpte det. Ljust och fräscht med vita väggar överallt.  Det vi gjort och gör, är att vi sätter vår egen stil på det, med tapeter och andra detaljer. Vi tar ett rum i taget och det vi inte tycker att vi orkar göra själva, det tar vi in hjälp till av lokala hantverkare. Som när vi bytte alla fönstren och klädde om fasaden t ex. 

Visst kan jag väl tänka ibland att trädgården hemma kanske inte hinns med fullt ut när vi är här på kusten fyra-fem veckor i sträck på semestern och kanske även en eller ett par veckor runt midsommar... Men det är sånt som jag "kan ta". Det ska planeras om lite i trädgården där hemma så den blir mera lättskött och robotklipparen ser ändå till att det inte blir en djungel... Här på kusten har vi pyttelite gräsmatta och några växter här och där som säkert suttit många många år, och det känns inte som att det är så betungande att göra ett ryck och dra lite ogräs eller klippa bort lite visset och torrt. Tomten vid fjällhuset behöver vi ju knappt nämna, det är mest bara ett stort trädäck och sedan är det blåbärsris och en och annan fjällbjörk, så som det oftast ser ut i fjällen. 

Så, nej jag kan inte se att vi har några direkta problem med att hinna med alla tre husen. Jag har ju dessutom förmånen att kunna sköta om hemmet hemma på heltid, och vi är lite flexibla med att kunna resa till våra hus och få lite mer tid på plats än bara en lördag-söndag. 

Kustlivet tuffar som sagt på ungefär som hemma. Med skillnaden att nu har Mannen i mitt liv semester, barnen tillbringar mer tid med oss och vi har havet som granne vilket medför helt andra möjligheter till fritidsaktiviteter. Främst då för Mannen i mitt liv som gillar vattensport av olika slag. Själv kan jag sträcka mig till att följa med ut i båten, om det inte blåser...  Men jag njuter mer än gärna av havsluften från land, sittandes på en klippa eller som på bilderna, från en promenad i härlig miljö. 

Emellanåt sätter jag mig vid symaskinerna och syr en söm då och då, på något pågående projekt. Livet här på kusten rullar alltså på ungefär som hemma men ändå inte... hemma har vi ju verkligen inte havet att njuta av alldeles inpå knuten. 

Maria