Toppen-tur

 

I lördags plockade vi ner kaffe i ryggsäcken, tog vovven med oss och gick upp på Hovdetoppen. 

Vår hytte ligger ju nästan i höjd med "mitt i backen" så det är ju inte jättelångt att gå. Men uppför är det! Vi valde en stig upp. Ganska snårigt med högt gräs och annat på vissa ställen. Men ändå lätt att ta sig upp. 

Det var första gången jag var upp till toppen när det var snöfritt. Så här års blir det en helt annan vy med olika färger, jämfört med vintern då det är vitt åt alla håll och kanter. Regnet hängde i luften över oss och det kom lite stänk då och då och även en liten skur, faktiskt. 

Men just då hade vi slagit oss ner under tak vid Hovdestugan och njöt av lite kaffe och kexchoklad. När man är i Hovdestugan, så hör det till att man ska dricka Jägermeister har jag hört.  Nu var ju inte vi i Hovdestugan utan intill, eftersom den inte är öppen så här års, men ändå kunde jag överraska Mannen i mitt liv med en liten skvätt till kaffet. (Tack vare en svärson som lämnat små mini-flaskor kvar i vår kyl )  Ja, Mannen utan ansikte det är Mannen i mitt liv förstås. 

Här är han igen, Mannen utan ansikte... Han vill helst inte exponeras hur som helst på min blogg, Mannen i mitt liv. Varken med namn eller bild. Någon gång har ni sett en skymt av honom, men för det mesta är han Mannen utan ansikte när han hamnat på bild ;) 

Vi stod där vid branten och njöt av utsikten en stund. Jag som egentligen inte "älskar vintern" tycker att det är mycket mycket vackrare så här års! Man ser ju naturen, det gör man ju inte för all snön på vintern...  så coolt att stå så där på toppen och se ner mot torget och annan bebyggelse. 

Rätt cool känsla med den vilande liften också... Tänk att det är samma plats som sjuder av liv under vinterhalvåret!  Kontraster! 

Sen gick vi nedåt igen, och klarade oss utan regn. Vi tog pisten ner, min favorit "Lätta Blåbär". Ja, om sanningen ska fram så är det det enda jag åker... jag är ju ingen skidåkare på något vis, men för bara drygt två år sedan fick jag ju för mig att det var dags att testa i alla fall.  För mig är det perfekt att ta liftarna upp på toppen, åka Lätta Blåbär ett par gånger och sedan avsluta med att ta ett glas bubbel i Hovdestugan och sedan ta Lätta Blåbär hem, för mitt i backen är det ju "bara" att swisha in mellan träden så är man hemma ;) 

Men nu gick vi alltså. Att kalla det fjällvandring, när man bara går en sådan liten tur och bara är borta i ganska exakt 1,5 timme, är väl kanske att ta i. Men upp på toppen var vi så en toppen-tur var det i alla fall! Och jag kan absolut tänka mig att ta någon längre tur någon gång med riktig matsäck. Bara jag får komma hem och sova i min säng och slipper tälta...

Maria

Att åka skidor med både ben och hjärna

Visar er några bilder från ett soligt Vemdalen i lördags. 

Jag och Mannen i mitt liv blev själva på lördag morgon då den sista barnfamiljen åkte hem. Det blev väldigt tyst i huset för övrigt... 

Vi hade redan dagen innan pratat om att ta några åk i backen på lördagen. Sagt och gjort. Vi laddade på våra liftkort med en eftermiddag och gav oss iväg ut. 

Jag har nämnt det tidigare att jag är väldigt mycket nybörjare och förmodligen alltid kommer att räkna mig som nybörjare. Jag tycker det är en känsla som är både läskig och lite härlig på samma gång, att ge mig ut i backen. Jag är både höjdrädd och lite "farträdd" så det är väldigt stora lugna svängar vi pratar om från pistens ena sida över till den andra. 

Jag åker med både hjärnan och benen brukar jag säga. Jag har fullt fokus på var benen helst ska vara samtidigt som jag måste ha lika mycket fokus uppe i hjärnan för att allt ska bli rätt och att jag ska ta mig ner hel. Helst. 

Inte undra på att jag blir rätt slut efter bara några åk. I lördags åkte vi först ner från vårt hus och tog liftarna (sittlift plus knapplift) upp till toppen, Hovdetoppen.  Vi kikade in i toppstugan för att kanske få en lunch, men det var väldigt fullt där inne, så vi nöjde oss med att dricka lite vatten och så gav vi oss neråt igen. 

Jag har hittills i år, bara åkt "min backe", Lätta Blåbär som är en grön och mycket lätt backe från toppstugan och ner förbi vårt hus. Helt perfekt!  Nu ville jag testa en blå backe som heter Slingan. Jag åkte en annan blå backe förra året och tänkte att det måste ju typ vara samma sak?

Det var det INTE, kan jag säga. Det var alldeles för många branta partier för mig, samtidigt som backen svängde lite och jag var livrädd att det skulle gå för fort och jag skulle fara ut över kanten och branten. På vissa ställen kändes det rätt isigt också och jag var rädd att jag bara skulle glida iväg utan kontroll.  Nej, "jag älskar inte den backen" kan jag konstatera. Jag tog mig ner hel trots att jag faktiskt åkte omkull en gång. 

Sen tog vi liften upp till toppstugan igen och eftersom min nedfärd tog en stund så var det lite lugnare där inne nu. Vi åt lunchen där och tydligen skulle jag göra min Jägermeister-debut också ;)  Man får ta seden dit man kommer brukar det sägas... 

Mätta och belåtna tog vi sedan den där Lätta Blåbär ner igen. Jag tänker hålla mig till den backen, jag är ju ett "blåbär" när det gäller skidåkning och jag är SÅ tacksam att den faktiskt finns, så att jag kan följa med till toppstugan och ta mig hem efteråt. 

Det blev bara något till åk för mig innan jag svängde av pisten och sladdade in vid vårt hus. 

Ni kanske ser ett par "prickar" precis i mitten av bilden, det är två skidåkare i pisten, och det är vårt hus ni ser där i kanten, så då förstår ni hur nära det är. 

Skönt att bara slänga sig i soffan med fötterna på bordet (ja, man får det när man är husägare) och koppla av en stund i väntan på att Mannen i mitt liv kom tillbaka. Han ville passa på att åka lite på sin nivå också.  Fast han tycker att det är kul att åka med mig säger han, vi gillar ju att göra saker tillsammans. Han hejar på och peppar mig när jag inte tycker att det går bra, men jag är nog inte världens bästa på att ta emot pepp alla gånger. Jag är ingen sportig människa och har ingen tävlingsinstinkt alls... 

Men jag kämpar på... Det är (nästan) aldrig försent att börja! 

Maria

Bland fjäll och snöhögar

Hälsningar från Fjällen!

Vi kom upp hit till vår hytte i Fredags kväll och har alltså hunnit vara här några dagar nu. Lillprinsessan och hennes föräldrar kom i lördags vid lunchtid. 

Vi har mest "bara varit", umgåtts och kopplat av. Mannen i mitt liv och  Lillprinsessans pappa åkte ett par åk i backen i lördags medan solen fortfarande sken, sen har det mest varit grått och snö... och snö... och snö... 

 Jag är ju verkligen ingen vintermänniska, men jag är helt okej med att det är snö precis överallt här uppe i fjällen. Om man frågar mig så kan det vara här snön hör hemma och inte hemmavid... 

Ett par bad i vårt spa-bad har vi förstås hunnit med också. Igår tog vi en promenad på några km som avrundades med ett glas bubbel på ett av de "uteställen" som finns nere på torget. Lillprinsessan och hennes föräldrar mötte upp så vi tog faktiskt in en hel flaska bubbel. Trevligt, trevligt och Lillprinsessan var också nöjd med sina russin och sin äppeljuice med sugrör. 

Gråväder och snöfall även idag. Jag och Mannen i mitt liv passade på att ta en sväng till möbelaffären i Hede på förmiddagen, för att komplettera TV-rummet med en till fåtölj. 

Nu på eftermiddagen tog vi vovven med oss och gick nästan samma runda som igår. Det blir lite pulsande i snö emellanåt. Vi fortsatte uppför vår gata en bit uppåt och passerade över skidspåren och hamnade i ett annat stugområde. 

Trevligt att se sig lite om i närområdet och hitta lite promenadstråk, skidleder (för den som vill) och vandringsleder som vi kanske kan utforska när snön smält bort. 

Mannen i mitt liv och Lillprinsessans pappa drog iväg bort till backen för ett åk och vi tjejer är kvar hemma på hytta. När grabbarna kommer tillbaka blir det varm chokladdrink och sedan ska vi laga vegetarisk lasagne. 

Jag har väl också tänkt att jag ska komma ut lite i backen någon av dagarna. Jag måste ju i alla fall testa mina skidor och kanske få mig ett glas bubbel i toppstugan. Jag är ju väldigt mycket nybörjare och är rätt "långsam" i backen, och vill gärna ha någon i min närhet, utifall att jag ramlar och inte tar mig upp eller så...

Tanken är också att vi ska ta en tur på skoter, jag och Mannen i mitt liv, någon dag. Men vi tar dagen lite som den kommer och njuter av tillvaron. 

Imorgon väntar vi hit Lillprinsarna och deras föräldrar också, får se vad vi hittar på då. 

Maria