Fjällmys och snöbus

 

Julen kom och julen gick... och inget inlägg ni fick... 

Nämen nu fick jag väl till det, eller hur? Jag är definitivt inte en "rimmare" och vi brukar heller inte rimma på paketen i vår familj. Ingen som har det som tradition helt enkelt. 

Men jul firade vi, om än lite då och då och lite hit och dit, typ. Det var inte "vår" julafton i år. Våra barn kör varannat år hos oss och varannat hos respektives familj. Logiskt och rättvist. 

När det inte är vår julafton försöker vi få till en annan dag att ses och äta julmat och öppna klappar. Vi flyttar helt enkelt på julafton, kan man säga. I år föll det på juldagen. Så en amerikansk jul hemma i vårt amerikansk-inspirerade New Englandvilla, kan man säga. 

Nu blev det ändå inte riktigt som tänkt. Några av oss samlades redan på julafton och åt renskavsgryta och myste utan direkt julkänsla... alla sov kvar och så var tanken att resterande skulle dyka upp och så skulle julfirandet dra igång med julbord till lunch. Alla samlade och med klappöppning efter maten. Frid och fröjd och julmys!

Men så var det något barn som hade lite ont i magen på morgonen och för att inte riskera någon eventuell smitta så åkte de hem och vi blev aldrig fulltaliga denna julen. Det magonda blev det inget mer av, men det kan man ju inte veta i förväg och i vår familj tar man det säkra före det osäkra. Det är en självklarhet.

Vi är ju en rätt stor familj och ju fler man är desto större risk blir det ju att någon faller ifrån på grund av det ena eller det andra. Vi börjar bli lite vana med det nu, att det inte alltid blir som man tänkt och det är väl bara att gilla läget antar jag. 

Nu har vi i alla fall åkt upp till vårt fjällhus. Delar av familjen. Någon har valt att stanna hemma och någon har fått ändra sina planer då det kommit annat emellan, så vi är inte fulltaliga nu heller. Någon är redan på plats och någon är på väg. 

Jag och Mannen i mitt liv åkte upp igår, och anlände på eftermiddagen. Lite senare när vi satt och drack te i tystnaden sladdade den första barnfamiljen in och huset fylldes av liv och rörelse. Och mys. Som barnbarnen säger... det är mysigt här... Det värmer i mitt hjärta när de känner så. Det värmer säkert ännu mer i morfars hjärta, eftersom fjällhuset alltid varit hans dröm. 

Härligt när alla tycker att det är mysigt och trivsamt. Jag hoppas att de känner att det är det, även om jag kanske kan verka lite tjatig om att man tvättar små barnfingrar när man går från bordet, att man sitter still och äter, att man nyser/hostar i armvecket, att man plockar undan och håller någorlunda ordning omkring sig... 

Idag har vi varit ute och kollat på när småkillarna åkt lite i backen. De är fyra och sex år gamla, de äldsta barnbarnen, och har inte hunnit prova på detta med slalom så mycket på grund av pandemin som kom strax efter att vårt6 fjällhus stod klart. De har ju knappt varit här uppe. 

Men nu har de hyrt utrustning och åkt lite "på skoj" i backen och kanske kan de gå i skidskola när de kommer vara här en hel vecka längre fram på säsongen. 

Efter några åk ville de hellre gå hem och leka i snön här hemmavid och så var de nog lite hungriga också. Vi grillade korv som vi åt utomhus och barnen provade sina snow-racers som stått oanvända sedan förra julen då de skulle fått dem som överraskning när vi skulle ha firat jul här... 

Det var förresten inte bara barnen som åkte i slänten här på vår tomt, utan även pappan och morfadern slängde sig ut från stupet också. Från början var det lös-snö och gick inte alls speciellt fort, men efter några åk så hade de "pistat" upp en rejäl backe och det började gå undan. Mamman och mormodern som kanske varit lite ängsliga från början fick ändå till slut medhåll av morfadern att nu fick det nog faktiskt vara färdigåkt när de nästan passerade plogvallen och åkte ut på gatan...  Men kul hade de så länge det varade ;) Småkillarna skrattade så de tjöt när någon körde omkull. 

Just nu råder lugnet här i huset. Mannen i mitt liv drog ut i längdspåret. Barnfamiljen sitter uppe i TV-rummet och tittar på något, jag ska sätta mig med ett korsord eller sudoku och njuta av lugnet en stund. Snart sladdar det in fler familjemedlemmar och det ska bakas pizza till middag. 

Maria

Det är inte det det handlar om...

 

Nu är det inte många dagar kvar till den där dagen som var så otroligt magisk och speciell och alldeles underbar när man var liten.  Ja, jag är absolut mycket väl medveten om att den inte var det för alla barn, varken då eller är det nu.  Själv hade jag lugna och trygga julhelger även om jag verkligen inte låg i toppen bland de som fick de flesta eller dyraste julklapparna. 

Men det är ju inte det det handlar om, dyra och många julklappar... Men kanske har jag det lite med mig från min barndom, det där att jag kanske gärna gett någon julklapp "för mycket" till barnen, och nu även till barnbarnen? Men det är ju så roligt att ge om man kan. Jag lägger ändå band på mig, för jag vet att mina döttrar inte vill att deras barn ska bli bortskämda med för många saker. Därför tänker jag igenom deras julklappar ganska noga och köper inget "bara för att". Själv är jag inte alls noga med att få julklappar även om jag tycker om paket. Lite larvig är jag kanske, men jag kan gärna vara utan julklappar, men på min födelsedag vill jag gärna bli lite uppmärksammad. Nej, jag har ingen lång och dyr önskelista som många andra i min ålder har. Jag och Mannen i mitt liv köper ju ändå det vi vill eller behöver ha, när behovet dyker upp. Hur tänker ni andra kring julklappar?

Hur ligger ni till med julbestyren då, så här tre dagar före julafton? Irrar ni runt mellan sillinläggningar, knäck-kok, julklappsköp och annat julfix? Eller ligger ni i fas och bara njuter av julstämningen? Jag hörde på TV imorse att det är överlägset kvinnorna som drar det största lasset vad gäller julförberedelser.  Så är det definitivt här hemma hos oss också. Det är jag som planerar inköpen och även förbereder det mesta av maten, det är jag som inhandlar alla julklappar till barn och barnbarn, det är jag som sätter fram julpyntet och det är jag som klär granen. Naturligtvis så frågar jag Mannen i mitt liv vad han tycker att vi ska ha med på julbordet, och vad vi ska köpa för julklappar. Men julpyntet och hur granen ska kläs, det bestämmer jag helt själv.  Och det har jag alltid gjort... Mannen i mitt liv brukar få sätta upp toppstjärnan. 

Hos oss är det frivilligt att arbetsfördelningen är som den är. Det vore ju väldigt konstigt om det vore Mannen i mitt liv som skulle fixa med alla julbestyren, när jag ändå är "hemmafru" (ja, jag vet inget annat passande ord, även om det i mångas ögon kanske låter gammaldags) och han jobbar heltid och säkerligen mer därtill... Jag tycker om att pyssla hemma. Både i vanliga fall och nu så här inför jul. Jag tycker om att bjuda hem familjen på pepparkaksbak och andra tillställningar innan jul, då vi samlas de som kan, och vi äter något gott och spär på julstämningen. 

Jag tycker om att fixa med vissa maträtter inför jul, medan andra är mindre roliga. Jag pysslar och fixar med det jag gillar och tycker är okej. Det är inte alls säkert att jag sätter upp lika mycket julpynt varje år och det är inte säkert att vissa maträtter är hemlagade varje år. Jag kokar inte heller knäck varje år. För det är ju så att det behöver inte vara som det alltid har varit, det behöver inte vara så att man gör samma saker som den där väninnan eller superkvinnan som tycks hinna med precis allt... eller som den där bloggerskan eller influencern eller vem det nu är som alltid tycks ha den perfekta julstämningen eller mamman eller svärmodern eller storasystern eller någon annan som påminner om att "det är ju så lätt att göra själv".

Det är inte det, det handlar om... att man ska slita ut sig för någon annans skull (inte för sin egen heller för den delen) att någon annan tycker att man borde, eller att man själv tycker att man inte kan vara sämre... Det handlar inte om att vi ska jämföra oss med någon annan. Varken i juletider eller annars. Vi ska vara nöjda med det vi gör och det vi har.  Så om du irrar runt och undrar hur du verkligen ska hinna få till allt... stanna upp och fundera på vad som är viktigast för just dig, att du hinner fixa. 

Jag fixar det jag vill och hinner och om jag nu skulle hinna sy mig en klänning innan jul eller i alla fall en innan nyår, så är det bara ett plus. Annars har jag nog andra klänningar att ta till... och om  jag hinner med det, innebär det inte att just du behöver hinna det... 

Har ni klätt gran förresten?  Jag gjorde det i söndags, men jag satte faktiskt inte upp alla julkulor, jag tyckte det kändes onödigt för den här ganska korta tiden som vi kommer vara hemma och njuta av granen. Man får prioritera. 

Maria

Önska tillsammans

 

När ena barnbarnet fyllde 4 år här i början av september önskade han sig två stycken radiostyrda bilar. En till honom själv och en till hans knappt två år äldre storebror, så de skulle kunna köra tillsammans. 

Men alltså... var inte det väldigt fint!? Att inte bara tänka på sig själv, utan att som fyraåring tänka tanken att det är roligare att göra saker tillsammans! Helt underbart tyckte i alla fall vi som är mormor och morfar. Så självklart uppfyllde vi hans önskan och de fick varsin radiostyrd bil. Han fick även "egna" presenter också, i och för sig. 

Mannen i mitt liv, tillika morfar, kom med den briljanta idén att när storebror skulle fylla år i mitten av december, då kunde ju även han tänka ut något som han skulle kunna önska sig till dem gemensamt. Så fick det bli!

I förra veckan var det dags för storebror att fylla sex år. Herre.... vart tar tiden vägen???? Jag kan inte fatta att det var sex år sedan som vi fick vårt allra första barnbarn. Det var en stor och mäktig känsla att få hålla sitt första barnbarn för första gången och att kunna titulera sig mormor... och morfar...  Och nu har vi fyra underbara barnbarn... 

Åter till ämnet, vi var ju på kusten på hans födelsedag, så vi åkte hem till dem igår och firade med paket och tårta. Och den gemensamma önskningen den var att de skulle få en elgitarr och en mikrofon gemensamt. För storebror hade nämligen kommit på att han ville starta ett band, och då behöver man ju faktiskt en elgitarr och en mikrofon.

Jag hade fixat dessa presenter redan innan vi for ner till kusten såklart (Jag gillar att ha allt i ordning i tid) och när jag hittade ett tyg med just elgitarrer på, i en nätbutik så var jag ju bara "tvungen" att klicka hem en bit av det. Nu hade jag dessutom sån himla tur att jag hann få det på fredagen innan vi åkte, så jag hann sy dem varsin tröja av det när vi var i kusthuset. 

För visst måste man väl ha varsin cool tröja som scenkläder när man har ett band! ;) 

Kan tillägga att presenterna uppskattades, både elgitarr, mikrofon och tröjor samt andra presenter som bara var till födelsedagsbarnet själv. 

Maria

Kökskonsultation

 

När vi köpte vårt kusthus, så var "master kitchen" (vi hade från början tre kök i huset, men numera "bara" två) ett kök med vita skåpsluckor, vit "allmogepanel" och tapeter som var randiga i vitt, blått och rött.  Vi hade bestämt oss redan vid köpet, för att vi ville måla om köket till en lite mörkare grå nyans. 

Och det var något vi tog tag i med detsamma. Vi målade några luckor när vi var på plats och vi plockade även hem några åt gången för att måla, så det gick hyfsat fort att göra det jobbet. Även allmogepanelen fick sig några strykningar av det grå och vi satte upp en rutig tapet i grå/vita toner. 

Vi blev nöjda med den lilla enkla makeover vi gjorde, men har nog hela tiden tänkt att vi kanske så småningom skulle byta ut köket. Den tanken har vi haft allt mer den senaste tiden. Förmodligen är vi nog lite bortskämda med att ha haft nytt och fräscht hemma i många många år, så det blir lätt att man jämför köken och dess känsla vad gäller nytt och fräscht... 

Sedan vi byggde fjällhuset för ett par år sedan så har vi väl tänkt ännu mer att även detta hus som vi faktiskt tillbringar mer tid i, är värt att fräschas upp. Dessutom så behöver faktiskt kyl och frys bytas ut och spisen är inte heller den bästa, och då känns det som att man lika gärna kan passa på att ta alltihop på en gång.

Plötsligt hade vi bokat in ett möte idag, för köks-konsultation med lokal firma (samma som klädde om fasaden och bytte fönstren) och nu har vi lite att tänka på och fundera över, för plötsligt kom det upp ett förslag om att vända på hela köket och inte bara flytta läget på spisen som vi först tänkt... 

Tanken är att köket bara ska bli ett kök, utan någon större matplats, utan vi tänker oss någon form av köksö med plats för fyra personer kanske. Mer som en plats att äta frukosten på kanske. Nu i skrivande stund kom jag på att vi kanske ska planera in en "frukost-Tv" också. 

Matplatsen kommer vi ha i det som idag är ett vardagsrum (och det vardagsrummet ska ju flytta upp i vardagsrummet på övervåningen som är ett annat projekt vi har) och ligger vägg i vägg med köket med en passage emellan. I den passagen finns två städskåp som vi hela tiden tänkt att vi ska ta bort, bredda öppningen något och sätta in ett lite grundare vitrinskåp istället för ett av skåpen. Så det blir lite som känslan av en serveringsgång. 

Det stora skafferiet vi har ska självklart vara kvar, det är guld värt måste jag säga! När det kommer till själva köksskåpen så tänker vi oss hur som helst, oavsett hur vi flyttar om skåpen,  att få bort överskåpen och kanske bara ha ett vitrinskåp förutom att det blir något högskåp som ska rymma ugn och micro. Spisen kommer bli en infälld häll. Köksön är lite oklart hur vi löser, om det blir skåp eller om vi försöker få tag i något gammalt rejält bord som man kan använda till ändamålet. 

Det finns massor att fundera över, som vilken typ av luckor och vilken kulör, vilka handtag, vad för slags bänkskivor, hur stor kyl/frys, vilken typ av fläkt, hur ska kranen se ut, vilken typ av diskho m.m m.m. Vi vet ganska bestämt att vi vill få in två diskmaskiner, det har vi i fjällhuset och det är också verkligen guld värt när vi är samlade alla. 

Vi vet också att vi inte kommer välja mörk grå kulör på kökssnickerierna, trots att det var precis det vi ville ha när vi köpte huset. Men nu blev det ju så att när vi byggde fjällhuset så fick vi ju in det mörkgrå där, så det känns inte lika angeläget att ha det här längre. Överlag sedan vi byggde fjällhuset så har detta hus mer och mer fått känslan av kusthus/sommarhus. Från början ville jag att det skulle vara mer "neutralt" men nu får det gärna anta mer skärgårdsaktig marin stil och känsla. 

Inget är bestämt än, vi vet lite grann vilken känsla vi vill ha, men vi har massor att fundera över innan vi går vidare med detta. Självklart är det ju ganska intressant att veta vad kalaset kommer kosta också innan vi börjar riva ut det gamla köket ;) Det är heller inte bestämt när i tid detta ska ske, men helt klart är att vi kommer inte dra igång det före sommaren 2022 i alla fall. 

Men det känns ändå väldigt roligt att ha tagit tag i funderingarna och kanske har vi faktiskt ett nytt fräscht och fint kök mer som vi vill ha det i framtiden. 

Maria

När skymningen faller

 Här nere är det ljusare liiite längre på eftermiddagarna mot än vad det är hemma på den östra sidan av vårt land. Det skiljer ca 40 minuter och det märks stor skillnad. Det känns verkligen som att dagen är lite längre. Såklart är det mörkare här längre fram på morgonen, mot vad det är hemma, men hellre det säger jag! 

Fick jag välja så skulle jag helt klart vilja ha sommartid året om... Men det är väl inte aktuellt eftersom det inte är vår "rätta tid". Hur som helst så tog vi en promenad här på eftermiddagen alldeles nyligen,  när skymningen började falla, jag och Mannen i mitt liv. Ja, vovven var med han också.  Vi gick över klipporna och man fick vara lite försiktig för det var lite halt på vissa ställen. Ingen is-halka för det är 5 grader varmt, men det är ganska blött och vissa klippor är ju slätare än andra, då kan det lätt bli lite halt.Vi hann över klipporna till Makrillviken innan det blev för mörkt att gå på klipporna. Det lyste så fint vid "dambadet", men vi såg inga damer som badade. Inga herrar heller för den delen. Även vattentornet var så fint upplyst och det är som Mannen i mitt liv sa, att det ser ut som vattentornet växer upp ur klippan. 

Vi gick igenom "Badhusparken"  som ligger mellan Makrillvikens vandrarhem och hotellet Smögens hafvsbad. Det lyste så mysigt från hotellet också. Vi har ju bott på det hotellet själva ett antal gånger. Både när vi varit här nere "bara på semester" men även när vi varit nere här och tittat på en tomt som vi inte köpte, tack och lov, för strax därefter var vi ju ner och tittade på det hus som vi köpte istället. Och visst bodde vi på hotellet även då, precis som den helg som vi var ner och skrev köpekontrakt och natten innan vi fick tillträdet till huset. Sen efter det har det av naturliga skäl inte blivit att vi bott där ;) 

Vi fortsatte förbi hotellet och svängde hemåt och passerade den lilla hamnen vi har bara ett par minuter från vårt hus. Båtarna som låg där var så fina med sina ljusslingor! Man fick en sådan otrolig lust att hoppa på någon skärgårdsbåt och tuffa ut till någon närliggande ö, sippa på lite glögg under resans gång och sen kliva iland och äta ett gott och fräscht julbord på en trevlig krog. 

Ja, det kan ju vara så att den känslan kommer sig av att vi faktiskt gjort det några gånger under åren, när vi varit ut till Fjäderholmarna där hemmavid och ätit julbord. Men det var flera år sedan sist. Men nu är vi på Västkusten och vi är hemma i soffan och det blir varken glögg eller julbord. Däremot så dricker vi lite te innan det blir en vanlig vardagsmiddag i form av en vegetarisk färs-sås med pasta. 

Maria

Vinter på Västkusten

 

Vi är i vårt kusthus den här veckan, jag och Mannen i mitt liv. Vi åkte ganska tidigt i lördags morse och de första 20 milen, ner till Örebro var rätt vintriga med snö på vägen och lite bilköer förmodligen på grund av en plogbil. Stundtals rullade det bara på i typ 30-40 km/h. 

Men efter Örebro blev det betydligt bättre och i slutänden kom vi inte fram speciellt mycket senare än vad vi trott. Vi tog El-bilen, och då får man ändå lov att stanna till lite mer än vad vi gör när vi kör "DieselDoris", som Mannen i mitt liv döpt min bil till... 

Vi hann i alla fall gott och väl med att besöka julmarknaden på Smögenbryggan, som var en av anledningarna till att vi valde just den här helgen och veckan för att åka ner. Vi brukar försöka tajma in att åka ner när det är något speciellt som händer här nere på vår kära ö.  

Vi gick en vända längs Bryggan fram och tillbaka, köpte några julklappar till barnbarnen och så avrundade vi med att sitta ute, på Göstas uteservering och ta en Irish Coffee. Göstas är den restaurang på bryggan som är öppen året runt. Dessutom har de även en fisk- och skaldjursbutik.  Det var jättemysigt att sitta där på sköna varma skinnfällar och blicka ut över havet och skären som hade ett tunt täcke av snö på sig. 

Vi tycker ju själva att vi är lite mer än bara "badgäster", som det tydligen kallas när man har "sommarhus" på orten. Vårt hus är egentligen inget "sommarhus" i den bemärkelsen att det har mera typ sommarstuge-standard med kanske lite "sämre" isolering m.m om ni förstår hur jag menar. Vårt hus är ett fullgott året-runt-hus byggt på 50-talet enligt normal "villa-standard". Vi har dessutom bytt alla fönster till dagens "standard" och tilläggsisolerat en del när vi bytte fasad. Vi har dessutom bergvärmepump så det var riktigt varmt och gott här hemma när vi kom i lördags eftermiddag. 

Vi ser oss själva som mer "delårsboende" eftersom vi försöker vara här då och då året runt. Själv älskar jag verkligen att vara här jämt, men det är en speciell känsla så här "off season". Det är så lugnt och skönt, men med tanke på att det bor ganska många här året runt så är det för den skull knappast dött. Men självklart en rejäl konstrast mot sommarens högsäsongsveckor då det verkligen kryllar av turister. 

Efter vår runda på julmarknaden tog vi med oss en flaska Champagne och tassade ut på den snöklädda terrassen och vidare ner i det 40 gradiga vattnet i badet. Det är verkligen... ja...jag skulle nog helst vilja använda ordet ....episkt... faktiskt. Det är episkt att sitta där i badet; jag och Mannen i mitt liv, champagne och lite skön musik... och även om vi inte ser havet där vi sitter i badet,  så vet vi att vi har det bara 100 meter ifrån oss... Jag måste fortfarande nypa mig i armen nästan, över att vi faktiskt har det här stället... 

Idag är vädret väldigt grått och nästan all snön är borta. Vi tog en promenad i regnet  på Mannen i mitt livs lunchrast (ja, för han jobbar ju hemifrån den här veckan) och på något sätt så är det ändå mer "okej" att gå i regn och rusk här än vad jag tycker att det är hemma... då slipper jag nog helst. Men här... här får jag ju faktiskt andas havsluft, som är något jag mår väldigt bra av! 

Maria

Min morgonhimmel

 

Min vy från badrumsfönstret imorse... Himlen så vacker, både rosa och isigt blå som i ett randigt mönster... Magin kanske ni inte känner i denna iphone-bild, men jag lovar er att det var magiskt vackert. 

Jag vaknar oftast upp och är glad i sinnet, det har jag nog alltid gjort. Jag minns att jag någon gång i barndomen har sagt till min mamma att jag inte har dåligt morgonhumör för att jag är glad att jag vaknar till en ny dag... Lite tungt sagt av ett barn kanske, men jag har nog på något sätt alltid varit en reflekterande individ. Jag är nog oftast hyfsat positiv också, skulle jag nog vilja säga. 

Nåväl, visst blir man lite extra glad när man tittar ut och det är vackert. Jag är allt lite extra glad att den där extrema kylan vi haft några dagar, verkar ge med sig. Jag gillar verkligen inte kyla och vinter, nej jag gillar som bekant inte snö heller... men som sagt, jag försöker vara positivt inställd och ta det för vad det är... 

Jag har skrotat runt här hemma och fixat med både det ena och det andra. Betat av poster på to-do-listan, som "göra julköttbullar", "slå in julklappar", "klippa till barnbarnens julklappskläder" med mera med mera... Jag borde kanske haft en post "göra blogginlägg" också... för det går ju si och så med det... Jag vet inte varför, men jag hittar liksom inte inspirationen till det... känner att jag inte vet vad jag vill skriva om, känner inte att jag vill dela bilder på samma sätt som jag gjort tidigare av olika anledningar. 

Jag har verkligen rannsakat mitt bloggande, och vi får se hur det blir framöver. Jag gillar egentligen att blogga, men det är ämnen/typ av inlägg som jag inte riktigt "hittar". Visst, jag kan visa allt jag syr... men det kanske inte är så roligt, då får jag nog gå tillbaka till att ha renodlad syblogg, det var så jag började blogga faktiskt... 

Men visst är det lite lustigt ändå... det börjar med en bild på en morgonhimmel och vips så har det ändå blivit ett helt blogginlägg... 

Maria

Redan, redan och snart...

 

Redan är vi inne i December månad. Redan är föregående helg förbi för flera dagar sedan. Och snart är det helg igen... Och snart jul, med för den delen... 

Jag och Mannen i mitt liv hade en supermysig weekend, helgen som gick. I fredags eftermiddag tog vi bilen in till Stockholm och checkade in på Bank hotel. Vi bodde där en natt för tre år sedan, när vi med tanke på hotellets namn, passande nog var på ett speciellt bankmöte med middag och det ena med det andra. Den gången var det mitt i veckan och jag som fortfarande jobbade, behövde tillbaka till jobbet så pass tidigt morgonen därpå så vi hade inte tid att frukost. Nu vaknade vi ju upp där en lördag och hade all tid i världen för att äta en härlig och fräsch frukost. En del av maten fanns framme, medan en del fick man beställa till bordet. 

Men vi hade ju förstås en fredagkväll innan det var dags för frukost ;) Vi hade bokat middagen på hotellets restaurang Bonnies, där vi ätit några gånger under åren. Vi åt båda sotad lax som förrätt och så fortsatte vi med fisk till varmrätt. Röding som smälte i munnen.  Vi är ju som vi är och dricker hellre rött än vitt så Mannen i mitt liv beställde faktiskt in en flaska rött som blev toppen till fisken eftersom den var lite kyld där den kom från långt ner i vinkällaren ;)  Och jag som inte är lika intresserad av och kunnig när det gäller vin som Mannen i mitt liv, minns såklart inte om det var en Barolo eller Barbera vi drack... började på Ba i alla fall ;) 

Vi hann med lite "barhäng" i Le Hibou uppe på åttonde våningen innan det var dags att gå och sova. Och just sova var inte det lättaste för denna bloggerska. Vi hade vårt rum på andra våningen och under låg en av hotellets barer som spelade så förskräckligt hög musik, så man kunde tro att man faktiskt var på nattklubb... Som tur var så hade jag öronproppar med mig i necessären för det hade man tydligen missat att utrusta rummet med, men massor av annat fanns som både tandborste, kam, rakhyvel  intimhygienprylar m.m  Men inga öronproppar och mina hjälpte föga, de var nog lite gamla och började bli hårda och svåra att forma till.  

Som tur var så fick man nog inte spela längre än till 01.00 för efter det var det knäpptyst. Tack och lov, jag var lite rädd att jag skulle ha fått tassa ner i hotellmorgonrocken till receptionen fram på morgontimmarna ;) Nästa gång vi bor på Bank hotel ska jag inte bo på våning två...  Mannen i mitt liv han hade inte störts av detta alls... han skulle kunna sova var som helst, tror jag ;) Vi checkade ut och tog några timmar shopping på NK innan vi tog bilen och fortsatte ut mot skärgården. 

Vi hade ju nämligen bokat en natt på Waxholm hotell också. Vi har blivit lite förtjusta i just Vaxholm som den mysiga plats den är. Vi hoppas att vi kanske bor där i krokarna någonstans någon gång i framtiden. Vi har bott på Waxholms hotell några gånger och det är ju långt ifrån den lyx som Bank hotel har, men det är ett ganska litet hotell som känns så där lite hemtrevligt. Kanske skulle det behövas lite uppfräschning här och där, men överlag är det ett mysigt hotell. 

Deras restaurang, Matsalen, gillar jag skarpt. Den är fin och mysig och man kan nästan känna in hur folk genom tiderna suttit där och smörjt kråset med både det ena och det andra i form av mat och dryck. Kanske rökt en cigarr och skrytit om båtar och hus i skärgården, och samtidigt njutit av tillvaron... Vad vet jag... men jag vet att vi serverades ett väldigt fräscht och gott julbord på kvällen. 

Upplägget var att man blev serverad vid sitt bord och slapp köa och plocka från en buffé. Jag som ogillar de flesta julbordsbufféer i vanliga fall (jag ryser bara jag tänker på hur många som står där och plockar med maten i Decembers typiska magsjuke-tider...) ger ett extra plus till denna förträffliga idé och tänker att det borde alla restauranger köra, jämt.

När vi checkat ut morgonen därpå så tog vi en tur runt i närområdet och kikade runt lite i omgivningarna. Vi har ju så nära hem, så ingen brådska. Vi var ändå hemma vid lunchtid ;) Vi fick en skön söndag med glögg och pepparkakor och faktiskt så tog vi oss ett bad också, eftersom det uteblev på fredagskvällen. Måste ju liksom hålla ställningen ;) 

Ja, det var förra helgen det och nu är det redan torsdag igen! Och snart är det helg igen. Vi har lite planer även för denna helg, men det blir saker som ska ske på hemmaplan, men i dessa tider med förkylningar och sådana symptom så törs man inte ropa hej förrän man ser att det blir av. Håller tummen för att vi alla är fortsatt friska och symptomfria eftersom planen är att ses hela familjen... 

Maria