Jag undviker helst att säga att jag ÄLSKAR saker. Saker, så som materiella ting.
Jag tycker nog egentligen att ordet ÄLSKAR hör hemma när det gäller kärlek till människor. Jag ÄLSKAR Mannen i mitt liv förstås, men jag älskar ju även mina barn och barnbarn, fast på ett annat sätt.
Sen finns det saker och ting som jag tycker väldigt mycket om...
Som vårt hus till exempel! Ja, nu har vi ju faktiskt två hus, men just nu menar jag vårt hus nummer ett, det hus vi kallar hemma. Det som ÄR hemma. Det vi bor i permanent.
Jag tycker väldigt, väldigt, väldigt mycket om vårt hus, men jag kan ändå inte riktigt med att skriva att jag älskar det... fast det gör jag... älskar det... men jag säger nog hellre att jag TOKGILLAR det. Det betyder nästan samma sak. Man gillar något så man nästan blir tokig... haha...
Vårt hus är vårt tredje hus. Första huset var ett litet hus på 110 kvm + källare och rätt stor uppvuxen gammal trädgård med äppelträd och bärbuskar... som jag och Mannen i mitt liv köpte när vi fortfarande bodde i Dalarna. Vi hade fått tvillingarna i januari och vi köpte hus
och gifte oss på hösten samma år... året var 1993 och vi var 21 och 22 år... Unga eller hur!?
Vi kämpade och stretade med att renovera huset till tipp-topp och kom att TOKGILLA det. Vi hade planer på att bygga ut huset när familjen ganska snabbt utökades med ytterligare två döttrar. Men vi kom aldrig så långt för vi gjorde en större förändring i livet år 2000 då vi tyckte att det började bli ohållbart att Mannen i mitt liv skulle veckopendla mellan Dalarna och Uppsala. Fem år som "ensamstående mån-fre" fick räcka... Vi sålde huset och köpte en tomt ett par mil utanför Uppsala (vår "by" tillhörde Uppsala kommun på den tiden).
Vi byggde hus för första gången. Vi köpte ett typiskt "kataloghus", som inte alls höll den stilen vi egentligen ville ha. Men det var ett praktiskt hus och vi tilläts inte bygga det hus vi allra helst hade velat ha, på grund av bestämmelser hos kommunen. Vi tyckte att huset fick duga ändå, vi skulle ju ändå bara bo där några år och sedan flytta tillbaka till Dalarna.
Vi gjorde massor av jobb själva, för att spara pengar. Mannen i mitt liv jobbade typ dag och natt under en period och jag kämpade på med barnen i en tillfällig lägenhet i Dalarna under byggtiden.
Vid årsskiftet 2000-01 flyttade vi in i huset och vi trivdes från första stund. Huset blev vårt hem, med gott om plats (betydligt större än vårt första lilla hus) och åren gick och vi hade längre ingen tanke på att flytta tillbaka till Dalarna. Trots att det inte var vårt "drömhus" så tyckte vi att vi fick det väldigt fint och trivsamt. Vi anlade ganska snart pool och så småningom byggde vi även uterum.
Vi rotade oss ordentligt här i trakten, men kände nog mer och mer att vi ville ha ett annat hus... en annan stil... Vi var på några husvisningar men hittade inte vad vi sökte. Vi började prata om att köpa en tomt mera ute på landet och började spåna på hur vi skulle vilja att vårt hus såg ut... Även om vi tyckte mycket om vårt hus och trivdes där, så TOKGILLADE vi kanske inte det... eller inte jag i alla fall, och jag tror att Mannen i mitt liv kan hålla med.
Vi tittade på tomter ute på vischan, men stötte och blötte tankarna med resten av familjen och kom fram till att vi bodde så bra i vårt område med all service där, så vi lade ner de tankarna.
Men ett hus hade vi ritat upp och mer eller mindre flyttat in i, i tanken...
Vi kontaktade kommunen och fick tag i en ny tomt, en större tomt med kanske ännu bättre läge... bara kanske 500 m från där vi bodde. Då var året 2011 och vi drog igång med att bygga "vårt drömhus"...
Och där är vi nu! Jag har dokumenterat nästan hela husbygget här på bloggen under etiketten "Husbygget", så jag tänker inte gå närmre in på den resan och resultatet har ni ju sett några gånger.
Det jag vill ha sagt är att nu bor vi återigen i ett hus som vi TOKGILLAR! Vi har ritat huset själva och det gjorde vi efter de behov vi hade då, 2011, med fyra hemmaboende barn. Nu är läget lite annorlunda, bara ett barn bor kvar hemma och vi har en del planer för hus vi ska anpassa det till våra behov som vi har nu. (Om vi inte hittar något bättre och flyttar, vill säga ;) )
Mest fokus just nu är det nog på trädgården. Vi har lite idéer där och jag har äntligen fått till rabatterna på framsidan så där som jag vill ha dem.
Just framsidan med verandan som går runt hörnet, vår porch... den TOKGILLAR jag extra mycket. Den är precis så där amerikansk som vi ville ha den, när vi ritade vårt New Englandhus... Ja och jag kommer fortfarande envisas med att använda det amerikanska ordet "porch" istället för svenskans veranda...
Det var det ordet som en "marksnubbe" använde också, när han var här för några dagar sedan och kollade på ett projekt vi vill utföra. Mannen i mitt liv tog emot honom och de tittade på det eventuella jobbet och sedan hade han kommenterat att vi hade ett så fint hus, med en fantastisk veranda, en riktig amerikansk porch. Han nämnde tydligen till och med att det var så vackert med alla blommorna... och bad att få ta en bild och visa sin fru, hon skulle nämligen älska det... sa han...
När Mannen i mitt liv berättade detta för mig när han kom in, så blev jag ju förstås hur glad och stolt som helst! Ja, för det är ju vi som byggt upp det här huset till vad det blivit, så det är väl klart att man blir stolt... kalla det ytligt om ni vill, men jag fick bekräftat för mig att vi har lyckats med den stilen vi ville få till...
Så även om jag kanske inte vill skriva att jag just ÄLSKAR vårt hus, så är det väl den känslan jag känner för vårt hus. Vårt hus... vårt hem... som jag TOKGILLAR!
Maria
