tisdag 30 juni 2020

Framlagda outfits




Jag fick så fin respons på ett tidigare inägg där jag visade upp några outfits inför ett restaurangbesök, så jag kör en till "framlagda outfits". 

Jag har ju kommit på att det är ett rätt bra sätt att bestämma outfit för något, om jag lägger fram de olika alternativen jag funderar över och tar bild på dem. Tycker det blir mycket enklare att bestämma, när jag kanske velar mellan flera olika alternativ. Vilket jag gör ganska ofta. 


I lördags funderade jag ju först vad jag skulle ha på mig på dagen, när vi åkte. Sen vad jag skulle ha på mig när vi skulle åka ut i skärgården. Och till sist så ville jag ha ett nytt ombyte till söndagen. 

Outfit nummer 1, en kort fladdrig omlottkjol med mycket vidd tillsammans med en blus som också går omlott på framstycket. Blusen nedstoppad och handväska i samma färg som ett par mockaloafers. Det blev min outfit på dagen. 


På kvällen valde jag att packa med outfit nummer två, en skjortklänning och ett par sandaletter med klack, i samma färg som lilla handväskan. Jag hade redan bestämt mig för den outfiten.

Men jag frågade ändå Mannen i mitt liv om jag skulle välja den eller outfit nummer tre där klänningen är utbytt mot en mer figursydd prickig klänning med kort ärm.  Han höll med mig, och "2:an" blev kvällens outfit.  


Till söndagen valde jag mellan två olika klänningar från Stockholms klänningsfabrik, som ni kunde se i inlägget som just handlade om mina klänningar från det märket.

Det blev den stormönstrade varianten, alltså outfit nummer fyra.  De två klänningarna som "blev över" fick förstås stanna hemma. 


Att lägga fram sina plagg, oavsett om man fotar dem eller inte hjälper åtminstone mig att packa "smart" när jag ska någonstans. 

Jag ser ganska tydligt vad som matchas till vad och kan begränsa både skor och väskor om jag hållit mig till en färgskala.  För bara två väskor och två par skor...det är "bra jobbat" ;)  Men om sanningen ska fram så hade jag ett par platta sandaler med mig i väskan under kvällen, och jag hade också en större väska, där den lilla väskan fick plats, tillsammans med bubbelflaskan och de platta skorna....som jag aldrig använde  ;) 



Maria


måndag 29 juni 2020

Fantastiskt dygn i huvudstaden


Denna måndag när regnet hänger tungt i luften (det har regnat och åskat inatt), sitter jag i uterummet och njuter och blickar tillbaka på helgen.  En helg, som var en födelsedagspresent från mig till Mannen i mitt liv. Övernattning på Grand hotel och middag på Fjäderholmarnas krog. 

Vilken helg! Vilket fantastiskt dygn i huvudstaden vi haft, jag och Mannen i mitt liv. Allt så där tipp-topp och alldeles underbart. Förutom en båtresa hem från Fjäderholmarna som var en sådan "Corona-säkerhets-besvikelse" att jag inte ens tänker nämna den i detta inlägg, men kanske i ett annat... 

Vi hoppar över den nu och börjar från början. Jag och Mannen i mitt liv tog bilen (det blev förresten min premiärtur i hans sprillans nya hel-el-bil han hämtade ut tidigare i veckan) och styrde till Stockholm (vi har ca fem mil dit)  och anlände Grand Hôtel lagom vid lunchtid. 

Eftersom vi var ganska tidiga så var vårt rum såklart inte klart. Vi lämnade in våra väskor och lämnade över bilnyckeln till personalen så de kunde ställa den i deras garage åt oss, så gick vi bort till NK för att ta en liten lunch. Det blev en halv Skagen för mig och ett glas rosé. Mannen i mitt liv orkade en hel Skagen och tog en öl till sin mat. 


Sen uträttade vi några ärenden. Mannen i mitt liv behövde nämligen skäggolja. Sen uppmuntrade jag honom till att köpa en linneskjorta. De är ju så sköna på sommaren! Det blev en grå-brun-beige från Stenströms, som för övrigt är ett av hans absoluta favoritmärke när det gäller skjortor (han är en typsik skjortkille) och de har ofta flera olika modeller beroende på vilken passform man gillar, i samma tyger så det brukar vara lätt att hitta det man gillar. 

Vi tog en kopp kaffe och passade på att fylla på med lite vatten i värmen. Eller det var ju inte så varmt inne på NK förstås, där var det rätt behagligt. När vi hade druckit kaffet skulle jag bara kika in på GANT´s avdelning för att förvissa mig om att de inte hade en vara som de inte skulle ha enligt uppgift på hemsidan... 

Men... det hade de! Jag har kikat lite på en jacka de senaste veckorna och nu var det 40% rabatt och de hade en i min storlek kvar.  Supernöjd traskade jag ut från NK med en färgglad sommarkasse innehållande något grönt som jag räknar som ett fynd. Vilken tur att jag dubbelkollade... 


Vid det här laget var det alldeles lagom att gå tillbaka till hotellet för att kunna checka in. 
Jag hade bokat ett lite rymligare rum, men inte lagt några extra pengar på utsikten eftersom jag tänkte att vi inte skulle vara så mycket på rummet. 

Vi packade upp lite och tog en dusch och bytte om samtidigt som vi smuttade på varsitt litet glas rosé ur en liten flaska från minibaren. 


Jag hade bokat middag på Fjäderholmarna och bokat båtplatser tur och retur, så vi gick i god tid över till Nybroplan för att ta turen ut kl 16:30. Båtresan ut var en lugn och trivsam resa med gott om plats mellan oss resenärer. 

Vi passerade ett helt nedstängt Gröna Lund och konstaterade att det såg lite kusligt ut. I normala fall skulle man hört tjo och tjim därifrån och sett hur karusellerna  var i full gång och gick både uppåt och nedåt och runt, runt... Men inte i år... 


Resan ut till Fjäderholmarna tar knappt en halvtimme. Vi klev i land och passerade förbi de som köade för att åka tillbaka till stan, och passerade de som satt på Bryggeriet och njöt i solen.  Själva brukar vi välja att gå och sätta oss på "vår klippa" en stund innan vi går till krogen. Ja, vi har ju hängt en del på Fjäderholmarna genom åren och vi har liksom hittat "våra rutiner", vår grej... 

Vi brukar sätta oss på en klippa intill hamnen och sitta där en stund och bara njuta av skärgården. Vi hittade en plats även denna gång, där det var flera meter till de två par som fanns inom synhåll. Det brukar bli en hel del snack och skratt och kanske en och annan puss också.  Vi brukar ha en liten flaska bubbel med oss och denna gång hade jag köpt en liten flaska rosé champagne som vi korkade upp tyst och mjukt och sippade på ur pappersmuggar. Samtidigt som polisen stod bara några meter mittemot och tankade sin stora båt vid sjömacken... ;) 

Mannen i mitt liv trodde inte att jag behövde vara så rädd för att de skulle traska fram till mig och ifrågasätta vad jag hade i glaset eller snarare muggen...  de ville nog hellre jaga sjöbusar... samt att paret fem meter bort drack öl öppet.... när jag påpekade att de säkert hellre lade beslag på vår champagne för att smutta på än en ölburk, då skrattade Mannen i mitt liv bara lite gott åt mig.  Såklart att de inte dricker upp beslagtagen alkohol, det fattar jag också men man måste ju skoja lite här i livet ;) 


Det blev en timmes klipphäng och champagnesmuttande (och såklart påfyllning med vatten också) och snack om allt möjligt, bland annat påminde jag Mannen i mitt liv om att det var precis intill macken, där vid ett "picknickbord" för några år sedan, som Mannen i mitt liv lovade mig ett eget hus (eller ja, att dela med honom förstås) på kusten. Det ögonblicket var minst lika stort som ett frieri, om ni frågar mig.... (Och sedan 3 år tillbaka äger vi ju faktiskt ett hus på Västkusten...) 

Efter den där timmen var det dags att gå upp till krogen där jag bokat middag. Det var ganska mycket folk, som satt både ute och inne. Vi fick ett trevligt bord vid fönstret och glasdörrarna stod öppna så det var nästan som att sitta ute, fast bättre. Det var avstånd mellan borden och allt var till belåtenhet. 

Vi delade på en sill och ostbricka till förrätt, sedan fick det bli majskyckling till varmrätt för oss båda. Till efterrätt valde Mannen i mitt liv  Choklad och karamell med hallon och Mackmyra (såklart... han har ju ett whiskyfat från Mackmyra som ligger i deras "bunker" på Smögen ;) ) och jag valde en Mazarin med sötmandelglass och blåbär (såklart... jag tokgillar ju blåbär ;) )  och allt var jättegott! Vi avrundade med lite grönt te till desserten, jag har märkt att det känns skönt för matsmältningen istället för att ta en kaffe på kvällen... 


Vi gick i god tid till båten och fick njuta lite av solnedgången och beskåda ett par luftballonger i kvällssolen innan vi klev ombord på den där båtturen vi inte ska nämna något mer om nu (jag har precis fått ett mejl från rederiet där de undrar hur min upplevelse var på resan med dem... och det ska de få veta!). 


Vi var tillbaka på hotellet före kl 22 och tyckte att vi kunde avrunda med ett glas roséchampagne i Cadierbaren. Och det gjorde vi också, eller nej inte i Cadierbaren för där fick man inte sitta i shorts efter kl 18, så vi fick sitta i lobbyn tillsammans med några andra shorts-beklädda sällskap som också förvisats dit ;) Men det gjorde oss inget alls, man får ta seden dit man kommer och vi satt bra i lobbyn, och det var väldigt lite folk överlag både i Cadierbaren och lobbyn. 

Sen var det dags att gå upp och inta den stora dubbelsängen... ja, för den måste vara bredare än en "vanlig dubbelsäng"... säkert två meter bred.  Vi som bara har 160 cm säng både i kust- och fjällhuset är ju vana att ligga nära, (hemma har vi 180 cm, dvs mer "standard") så egentligen behövde vi ju ingen bredare säng, jag bara konstaterar att den måste vara extra bred... 


Grand hotel är absolut det bästa hotellet i Stockholm, vad gäller allt, tror jag. När man kommer tillbaka på kvällen så har de alltid bäddat upp åt en, plockat bort kuddar, dragit för mörkläggningsgardiner och lagt fram små mattor intill sängen och placerat tofflorna där.  De brukar också göra en liten uppfräschning i badrummet. Ställer iordning necessärer och kollar toapapper och så... Det där "lilla extra" gillar jag stort! 


Eftersom ingen frukostbuffé serveras i dessa tider av Corona, så blev det Á la cartefrukost i Cadierbaren (då går shorts bra att bära ;) ) och det var riktigt lyxigt att sitta där vid fönsterbord och bli serverad både varmt och kallt utan att behöva trängas med andra... 

Utcheckningen var kl 12, och vi hade ett par ärenden på NK som öppnade 12, så innan vi checkade ut passade vi på att ta en promenad eftersom klockan bara var strax efter 10 när vi var klara med frukosten. 



Vi tog en promenad  bort över Skeppsholmen och vidare över till Kastellholmen. 
Solen sken och det var varmt och skönt. 



Vi gick där bitvis hand i hand, fast jag var ju tvungen att släppa handen emellanåt för att ta lite bilder, förstås. Jag kan liksom bara inte låta bli... 



Stockholm är verkligen en mycket vacker och trevlig stad! Så mycket fina gamla byggnader och att det finns så mycket vatten runt om mellan alla halvöar och holmar. 



Jag tokgillar verkligen att åka till Stockholm något dygn då och då, checka in på hotell, njuta lite av god mat och dryck. Ha bästa sällskapet med och att sedan ta sådana här stilla promenader och njuta av de vackra omgivningarna, det ger en sådan otrolig påfyllning av energi hos mig. Det är verkligen att njuta av livet! Livskvalitet!



Vi gick där och beundrade utsikten, pratade om det vi passerade, kommenterade vackra byggnader även om inte allt kanske är så där direkt bildskönt så finns det mycket vackert i det som är gammalt och slitet också. 



Vi passerade hotell Skeppsholmen och där satt någon i en solstol och läste en bok och då fick jag en sådan otrolig lust att bo där någon gång, en sådan där riktigt avkopplande "bara vara-vistelse"... 



Vi checkade ut vid 11:30, fick vår bil framkörd och åkte och parkerade och uträttade ett par "påkomna ärenden" på NK. Där passade vi på att avrunda med en påtår från frukosten. En bit prinsesstårta slank det ner också, även om jag inte fick i mig hela ;) 

Mycket, mycket nöjda rullade vi sedan hem med en härlig dag i minnet. Den kan vi båda leva på ett tag framöver! Extra glad är jag att Mannen i mitt liv uppskattade vad jag hade ordnat för honom, eftersom det var hans födelsedagspresent. Han fyllde ju liksom 50 för ett par veckor sedan.... 



Maria





lördag 27 juni 2020

Stockholms klänningsfabrik x 16...


Det var som sjutton!!! Eller nej, det var det ju egentligen inte, det var ju faktiskt 16! Det var SEXTON klänningar från Stockholms Klänningsfabrik, jag hade. Eller inte hade... utan HAR, jag har dem kvar. 

Men vid ett tillfälle när jag hade visat upp en av dem, (den senaste i rosa med kedjemönster) så skrev Tina med denna blogg att hon också hade några stycken från Sthlms klänningsfabrik. 

Då började jag fundera på hur många jag egentligen har, jag har ju också några stycken... Jag försökte räkna dem i huvudet och kom fram till att det var åtminstone 13 stycken, jag hade ju kunnat missa någon... 


Jag skrev nog faktiskt det på hennes blogg, att jag hade räknat och att det var 13 stycken. Det var ju absolut inte för att försöka vara "värst" på något vis. Nej, inte alls... det är inte min grej. Förresten så är det nog inte riktigt sunt att ha så många klänningar som jag har... jag har nog faktiskt i det närmaste hundra... eller kanske fler...?

För det stämde ju inte att jag hade 13 stycken bara från Sthlms klänningsfabrik... Nä, när jag gick igenom alla så var de ju faktiskt 16 stycken... Jag hade missat tre stycken när jag huvudräknade... 

Ja, jag är svårt förtjust i klänningar! Just Sthlms Klänningsfabrik har blivit lite av en favorit. Jag gillar modellen (de har andra modeller också, än denna som heter Pauline, men det är en favorit som passar mig) och när det kommer nya flera gånger om året, i nya mönster och färger... ja, då blir det många klänningar...


De allra allra flesta kommer från Jacobssons på Kungsgatan i Stockholm. De säljer mycket av detta märke. Bara två kommer från Sthlms klänningsfabriks egen webbshop.  Vissa upplever klänningarna som små i storlek, men jag köper alltid min vanliga storlek 36. Har den inte funnits så passar 38 i stort sett lika bra, den blir lite, lite större över bysten på mig och så brukar jag få lov att korta av den ca 3 cm.  Annars upplever jag att längderna varierar något från klänning till klänning, faktiskt...

Om jag har någon favorit...? Jag gillar dem alla, men olika mycket.  Men den längst till höger på översta bilden ligger mig varmt om hjärtat,  den hade jag när vi var på husvisning av vårt kusthus innan vi köpte det. Det känns som att den för tur med sig. Och den intill känns som en typisk svensk midsommar! Nummer två på den bilden gillar jag mycket för att den inte är blommig (som jag annars lätt fastnar i) och så gillar jag färgkombon.  Den första på den bilden, var min allra första minns jag. 

Den längst till höger i bild två, tror jag att Mannen i mitt liv skulle välja ut om jag frågade honom om smakråd... Den första i den bilden gillar jag färgerna mycket! Brunt blandat med turkos och orange, en höstklänning! 


Den längst till höger i bild tre bar jag på en vansinnigt rolig bröllopsfest! 
Den första i fjärde bilden är faktiskt den enda med kort ärm, och tyvärr inte riktigt min typ av rosa, men jag fick mycket komplimanger för den när jag bar den på en sommarfest på förskolan för ett par år sedan, så kanske är det min nyans av rosa ändå? 

Nummer två i sista bilden är också rosa, men lite mjukare i tonen. Den har också ett "kedjemönster" i brunt och vitt och den gillar jag också för både färg och för att den inte är blommig ;)  Så jag gillar nog vissa mer än andra, men jag har väldigt svårt att göra mig av med någon... 

Och det skulle kunna vara så att någon av dem strax ska följa med på en liten utflykt. Det skulle kunna vara så...  Berätta gärna om det var någon av mina 16, som föll er i smaken! Kanske är det någon av er som har "sammalika" som mig? Eller kanske ni har någon annan? Och har ni ingen alls, så är det okej ändå ;) :) 




Maria

fredag 26 juni 2020

Läsare går och nya läsare kommer




Jag har skrivit om det tidigare. Skrivit om mina tankar om det här med bloggandet. Det är ingen hemlighet att jag tycker att "bloggvärlden" (om man nu fortfarande använder det ordet) var roligare förr. Så där typ under "10-talet". Jag började blogga 2009 då på annan adress och enbart om sömnad, men mitt bloggande tog fart så där på riktigt 2011 på denna adress, då vi började bygga vårt hus som vi bor i nu, och jag ville dokumentera detta för vår egen skull mest. 



 Då, på den tiden var vi många som "hobbybloggade" om inredning, kläder, trädgård m.m Ofta fanns det ett intresse som man delade med sig av, genom sin blogg.  Vi var många som tittade in hos varandra och lämnade hälsningar och feedback. Man kan nästan likna det som lite barndomens brevvänner. Ofta fick man många hälsningar/kommentarer på sina inlägg. Man blev alltid så glad när man såg att någon "ny" skrivit något och så tittade man tillbaka in till den "bloggaren".




Med tiden har det blivit lite annorlunda i "bloggvärlden". Många av de där bloggarna jag följde och som följde mig, de har slutat blogga. Många har säkert helt gått över bara till instagram. Eller bara lagt av helt enkelt. 


Bloggare har blivit "Influencers" och allt fler livnär sig på sin blogg, vilket jag gratulerar. Många lägger ner mycket tid på sina blogginlägg med reklamsamarbeten och måste såklart "synas och vara med i matchen", vilket leder till att man kanske inte prioriterar sin tid till att titta in och lämna hälsningar på andras bloggar längre. Fullt förståeligt. Och jag poängterar än en gång att jag inte alls är ute efter att man "måste" lämna hälsningar hos mig! Vill man inte så vill man inte och det är helt okej. 



Eftersom jag fortfarande tycker att det är roligast när man får hälsningar tillbaka, har jag dragit ner på mitt lämnande av hälsningar jag också och gjort mina prioriteringar jag med. 


Den senaste tiden har jag dock märkt att jag fått många nya läsare som lämnar hälsningar. Jag vill bara säga till er... SÅ HIMLA KUL!!! Det är både "nya" bloggare och "nya" anonyma läsare som lämnar kommentarer och hälsningar.  Jag uppskattar stort att ha ett slags kommunikation med er! Så fortsätt gärna lämna hälsningar, jag tittar tillbaka in till er som har blogg och "hälsar tillbaka". Till er utan blogg, skriver jag tillbaka-hälsning på min egen blogg under er hälsning. 




För även om jag skriver min blogg för min egen skull (jag har alltid haft ett behov att av skriva) så är det ju så mycket roligare när man vet att någon läser det man skriver, och får lite feedback på det hela. Jag summerar det hela som att vi fortfarande finns, vi som fortfarande tycker det är roligt att "hälsa på hos varandra". 


Och slutligen... pionerna på bilderna har inget med texten att göra (men det är ju mycket roligare med ett inlägg med bilder än ett utan) men upplysningsvis jag har knipsat av dem i mina rabatter på framsidan.  Även Salvian och Daggkåpan fick smaka på saxen... 







Maria

torsdag 25 juni 2020

Nej, någon ful torkvinda har jag inte haft på länge



 Förlåt till er alla som har en torkvinda i er ägo, om jag trampar någon av er på tårna. Jag har också haft en torkvinda en gång i tiden. Praktiskt som bara den, sväljer en hel del tvätt. Perfekt när man är en stor barnfamilj! 

Men snyggt? Nej, verkligen inte! Det spelar väl för sjutton ingen roll om det är snyggt eller inte tänker säkerligen många,  kanske rent av de flesta.  Men för mig gör det faktiskt det.  I alla fall om man inte har en trädgård där man kan gömma undan den inne i en berså av syrener eller så. 

Jag har inte haft en torkvinda på många år. I denna trädgård har det aldrig funnits någon och detta är vår nionde sommar här... Däremot så har jag i typ sju års tid små-trånat efter en sådan där fin torkställning i trä, ni vet. Nästan som två stycken "T" med linor emellan om ni förstår? Jag tror de flesta är med på vad jag menar? 


Vit och snygg ska den vara, med lite snickeridetaljer förstås!  Jag har flirtat lite med Mannen i mitt liv, men inte tillräckligt mycket tydligen... för än har jag inte sett till något hemmabygge till torkställning. Kanske för att jag inte exakt kunna beskriva och visa hur den skulle se ut...?

Men nu vet vi nog hur den ska utformas! Vi råkade nämligen få syn på något snyggt halvfärdigt på byggmarknaden nere på kusten, och då trillade kronan ner! Jag ska försöka flirta lite mer intensivt med Mannen i mitt liv, så kanske jag kan visa er i höst eller nästa vår... eller något ;) 

För att ändå kunna njuta av den där doften som plaggen får av att torkas ute i friska sommarluften, så brukar jag ta ut min ihopvikbara torkställning, ni vet en sådan där annan ful sak i metall... Inte alls snyggare än en torkvinda, men den är åtminstone enkel att plocka bort när man torkat klart.... 


För visst finns det något mysigt att stå ute och hänga tvätt, se hur skjortor och kjolar fladdrar i vinden...  Kjolen som fladdrar på bilden, är förresten min midsommarkjol för i år. En lång blommig variant med mycket vidd. Urskön och kommer från Lexington. (Naturligtvis inhandlad på rea... reafyndare, som jag är ;) ) 

En till anledning att jag kanske inte varit så ihärdig med att flirta till mig en snygg torkställning, är faktiskt också att jag inte varit på det klara med var den skulle placeras. Många tycker att torkstället ska vara nära utgången, nära tvättstugan. Men då känns det som att det blir nästan mitt på tomten i vårt fall...

Nu tror jag faktiskt att jag kommit på att den kan stå ungefär där den här ihopfällbara står, på den sidan av tomten, nedanför trädäcket där någonstans. Det borde bli bra. För om den är snygg, gör det ju inget om den syns och tar plats. 



Maria

onsdag 24 juni 2020

Allt blommade förstås inte...



Riktigt, riktigt fint var det ju i rabatterna när vi kom hem i söndags. Vilket välkomnande! 
Men... när vi kom in så möttes vi av blombuketter som var allt annat än vackra...

Mannen i mitt liv fick ett blombud på lördagen, dagen efter hans 50:årsdag... Det var vår personliga bankman, som skickat dem. De sändes från en blomaffär i Stockholm och levererades till vår hemadress...  och vi var på Västkusten...

Eftersom W fortfarande var hemma då, fick hon skicka en bild på dem till Mannen i mitt liv, samma dag som de levererades och då såg de inte ut så här... 



Håll i er nu... de där vita  liljorna på köksbordet var faktiskt otroligt vackra när vi åkte hemifrån en vecka innan midsommar...  Inte speciellt snygga nu, inte... 

Jag hade ju knappast räknat med att någon av buketterna skulle vara något att ha när vi kom hem, med den värmen som varit... Men jag kanske hade tänkt att de skulle varit bortplockade. Vissna blommor gör väl ingen glad, eller...? 

Men liljorna hade tydligen gått från något sorts "okej" till det där skicket bara de sista dagarna då ingen varit hemma... eller...;)  Och vad vet jag... vissa kanske tyckte att de ändå var vackra på något vis... ;) 


Jag och Lillprinsen har i alla fall städat undan både de här bedrövliga buketterna och två till som hade gjort sitt, varav den ena buketten var den som jag fick av W på Mors dag. DEN stod sig länge, den! 

Jag tror faktiskt att jag ska tassa ut och klippa av några pioner och ta in... Det är det som är så mysigt med blommor i rabatterna tycker jag. Att kunna plocka in egna snittblommor, det är verkligen lyx! 




Maria


tisdag 23 juni 2020

Mormorakuten


Det blev inte många saker som kunde strykas på "to-do-listan" igår. 

Vi behöver inte gå in på några detaljer, men strax efter att jag hade gjort klart gårdagens blogginlägg och skulle börja beta av listan, så föll det sig så att jag fick ändra mina planer och rycka ut och rycka in och agera mormorakut. 

För så är det ju här i livet, att har man satt barn till världen så är man deras förälder, i mitt fall mamma, livet ut.  Även när de blivit vuxna. Och när de i sin tur blir föräldrar så får man äran att få en ny viktig uppgift som mormor eller vilken titel man nu får, beroende på kön. 

Då är det i alla fall för mig självklart att rycka in och supporta och stötta om det behövs, och om jag har möjligheten.  Och det var vad som hände igår. Lillprinsarna behövde komma ut på lite grönbete och skaka av sig lite energi och deras mamma behövde lite sällskap och en kopp kaffe eller två ;) 

Så det blev en mysig fartfylld dag, med studsmattehopp, korvgrillning, barnpool-plask, såpbubblor, vattenballonger, glass, sol, sol, sol...  Nåja, jag fick faktiskt hjälp av Lillprinsen den äldre att kasta de vissna blombuketterna på "återvinningen" som han sa, när vi slängde ut dem i skogen bakom oss. 

När Lillprinsarnas pappa och Mannen i mitt liv kom från sina respektive jobb, så åt vi alla middag tillsammans.  Lillprinsessans mamma hade hört att Lillprinsarna var här, och undrade om de också fick komma hit och plaska lite i barnpoolen. Eller om vi hade fått nog av dem under midsommar...?

Självklart fick vi inte nog i midsommar! Visst blir det intensivt ibland att bo så många under samma tak några dagar, och med små barn som inte alltid vill göra som föräldrarna vill, men samtidigt är det alldeles underbart att ha lyckan att faktiskt ha några härliga barnbarn och att få vara en naturlig del i deras liv. Tacksam att kunna följa deras uppväxt och utveckling! Jag och Mannen i mitt liv kommer alltid finnas för dem, när de behöver oss!

Så istället för att beta av en halvtrist "to-do-lista" fick jag tillfälle att hänga lite med alla barnbarnen, och den där listan, ja den gick ingenstans... den finns kvar än idag! Och jag är i full gång med tvätten redan. 

Den underbara bilden har en av döttrarna tagit på midsommarafton. Tycker den innehåller så mycket lycka, kärlek, glädje, bus, trygghet, värme  och lekfullhet. Precis som det ska vara när man är barn! 



Maria

måndag 22 juni 2020

Efter 10 magiska dagar kommer vi hem till detta...


Nu är vi hemma igen. Hemma i vårt "ordinarie hem". Hemma i huset på den adress där vi är folkbokförda ;) 



Det blev en ganska långdragen resa hem igår med en omväg på sträckan mellan Köping och Västerås på grund av helt stillastående trafik. Bitvis var det väldigt mycket trafik med köer här och där. Tidigare år har vi valt att åka hem på måndagen efter midsommar, och det får vi nog göra nästa år igen. 



Alternativet är att åka i tid på söndag morgon (vilket inte är helt lätt när huset varit fyllt av folk en hel helg, och ska "plockas ihop och stängas") eller att åka ännu senare på eftermiddagen, för att undvika den värsta trafiken. 



Hur som helst, vi kom tryggt och säkert hem! Och att komma hem från sitt andra hem, paradiset på Västkusten, där man haft tio magiska dagar till detta hem och mötas av pioner som exploderat i blom och rosor som säkert vuxit 2-3 dm på höjden och tätnat rejält... Helt underbart! 




Då blir man allt lite barnsligt lycklig!  Jag är så glad att jag lyckats så bra med rabatterna på framsidan. Så glad att vi fått till precis den känslan och stilen med huset och verandan som vi velat komma åt.  Sorry, om det kanske låter "skrytigt", det var inte min mening... 



Det har verkligen vuxit fram och fått stilen av en amerikansk porch. Från början ville jag jättegärna ha en hänggunga där på hörnet, men den skulle nog mest kännas opraktisk och vara i vägen. Istället har det fått blivit rottingstolar, som också är ganska karaktäristiskt. 




Fönsterluckorna och den liggande panelen är väl kanske det som i huvudsak får huset att andas New England-stil. Men att stärka det med en veranda (porch) som går runt hörnet och sedan växterna framför, tar det hela ett ytterligare snäpp upp på skalan ;) 



Det finns lite att pyssla med när man varit "borta" i tio dagar. Fylla upp kylen, gå igenom posten, hämta ut en beställd försenad födelsedagspresent hos posten, rensa lite i landen, plocka bort lite överblommat i krukorna, slänga vissna inomhusbuketter, packa upp, fixa tvätt...  Dags att sätta igång med andra ord! 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...