Tack helgen. Tack fjällen.

Ja, tack fjällen för den gångna helgen. Och tack Mannen i mitt liv förstås! 

Vilken lugn och skön helg vi hade. Maximal avkoppling. Jag hade min stickning och min bok med mig, men inte ett varv har jag stickat, nej inte en endaste liten maska faktiskt. Boken har jag heller inte öppnat många gånger. Än mindre öppnade jag den nya korsordstidningen jag hade köpt... 

Istället har jag bara varit, som man brukar säga. Vi har varit ute en del, eldat i "bålpannan", kokat kaffe över den öppna elden. Vi har badat spabad och samtidigt njutit av den storslagna utsikt som vi har där från badet. Utsikten över fjällen... Galet vackert! 

Vi har ätit goda lätta sen-luncher och njutit av ett glas rött vin till det, vi har pratat, skrattat och bara haft det gott!  Vi har eldat i kaminerna inomhus, både den stora murspisen nere, men även den lilla gjutjärnskamin som vi har i TV-rummet på en av övervåningarna. Där i TV-rummet har vi ätit frukostar och middagar och till och med "deltagit" i Bingolottos "30:årsfest", vi som enbart kollar/spelar när det är uppesittarkväll... 

Vi har sovit gott, jag vet inte om det är inbillning, eller så är det kanske olika från gång till gång... men kanske sover jag lite bättre där uppe i fjälluften. Kanske är det just luften, eller så är det tystnaden eller så är det de massiva mörka timmerväggarna som ger denna rofylldhet? 

Vi passade på att sätta upp den gamla boben, som jag fått av min storasyster, på husfasaden. Även ledkrysset som stått och väntat på att få komma upp sitter nu på plats tillsammans med boben. Det blev lite pricken över i, på vår hytte. Om någon undrar vad det är för något kladd på fasaden, så är kladd precis vad det är... kletig kladdig kåda som trängt fram ur timret. Så galet tråkigt och fult! Vi får kolla upp om det finns något bra sätt att få bort det, utan att samtidigt skrapa bort färgen. 

Ja, det blev en lugn och skön helg, precis i min smak. Mannen i mitt liv är lite mer av en rastlös själ, så han kan nog kanske tycka att det var lite väl lugnt... men jag tror ändå att han tyckte det var okej och skönt. I alla fall så sade han det, men det kanske var tack vare att han faktiskt var iväg den där svängen och åkte på sjön, annars hade han kanske klättrat på väggarna ;) 

Maria

Vattensport i fjällvärlden, och det där med fotande och bloggande...

 

Söndag och vi är kvar här i fjällvärlden lite till. Skönt att kunna stretcha på helgen lite. Att kunna vara här tre nätter istället för bara två, som en vanlig helg, vilket känns lite kort när avståndet är så pass långt. Detta tack vare att Mannen i mitt liv kan jobba lite "hemifrån" eller "bortifrån" ;) 

Jag tänker att det är lika bra att jag visar redan nu vad det var vi hittade på igår, när vi tog bilen till en annan närliggande fjällby. Det är lätt att det inte blir av annars, om jag känner mig själv rätt. 

Vi besökte Klövsjö och sjön Klövsjön. Det sägs att Klövsjö är Sveriges vackraste by. Jag vet inte, jag har inte besökt Sveriges alla byar och det finns säkerligen byar som JAG skulle uppfatta som minst lika vackra, men jag kan hålla med om att det är vackert. 

Vad gjorde vi då vid Klövsjön? Jo, Mannen i mitt liv har ju gått och blivit E-foil-fräst (om ni inte vet vad E-foil är kan ni ju alltid googla om ni är nyfikna) och han hade fått för sig att han skulle ta med den upp hit för att testa att åka på just sjön Klövsjön. 

I vanliga fall åker han ju mest nere på havet på Västkusten, men även en del hemma på den närliggande sjön. Nu ville han som sagt "vidga vyerna" och jag var "medbjuden" som fotograf. 

Åkningen gick kanske inte riktigt så bra som han hade hoppats på. Det visade sig att sjön var väldigt grund, långgrund. Men det blev en liten provtur för honom i alla fall. Och jag kan tänka mig att vi kommer få släpa med oss den där brädan fler gånger... 

Själv gick jag loss lite med kameran på både det ena och det andra och kände att jag saknat detta med att fota... För mig hör ju det där med fotandet lite ihop med bloggandet, och om jag inte är aktiv och bloggar så blir det inga foton... eller så är det kanske precis tvärtom? Om jag inte tar några foton så blir det inga blogginlägg?.... I alla fall...så måste jag säga att jag blev glatt överraskad över bilden där jag fångade fåglarna "bara sådär" omedvetet och helt oplanerat.  Det blev en rätt cool bild om jag får säga det själv. 

(Kanske ska jag faktiskt återuppta jakten på ny kamera...?)

Nu ska här fortsättas njuta av ledighet och lugnet som råder. Vi har varit ute en del, fixat en del  och nu är det hög tid för en sen lunch. 

Maria

Lite, lite vitt i fjällen

 

Igår stuvade vi in packning, vovve och oss själva i elbilen och drog norrut.  Vi hade inte varit upp till vårt fjällhus sedan i början av juli, strax innan sommarsemestern, så det var verkligen dags. 

Appar för både värmepump, bad och kameror har larmat om både uppdateringar och uppladdningar.  Tänk vad bra saker och ting fungerar med dagens teknik ändå, att man kan ha koll på vissa saker på 45 mils avstånd. Rätt bra med tanke på att vi faktiskt kunnat se att folk, till synes helt vanligt folk, vid tillfällen gått fram till vårt hus, upp på vårt trädäck och tryckt näsan mot fönstret och tittat in... Inte lite fräckt kan jag tycka, även om de säkert bara gör det av ren nyfikenhet och inget annat syfte. Själv skulle jag aldrig ens tänka tanken på att göra på det sättet.

Vi anlände vid 18-19-tiden och Mannen i mitt liv gjorde en brasa och jag undrar vem som njöt mest av den, vi eller vovven? Eftersom appen för spabadet hade tappat kontakt med badet (eller hur det nu var??) så hade vi inte haft möjlighet att höja upp badet till rätt temperatur i förväg, och därmed blev det inget fredagsbad. Vi fick allt nöja oss med att "bara" hänga i soffan och mysa med musik, brasa och ett glas rött. Jag kan meddela att det gick hur bra som helst det med. 

Flera av er har säkert förstått att jag inte är en vintermänniska, men det lilla, lilla vita som låg på marken, det lilla flortunna snötäcket, det kan jag faktiskt hantera även om det bara är oktober... Men mer än så vill jag helst inte behöva uppleva innan vi ens kommit in i årstiden vinter... Jag kan erkänna att det kan "passa in" med snö i fjällen, så långt kan jag sträcka mig, men jag skulle verkligen inte vilja bo så att det är vinter halva året...

Idag på förmiddagen har vi tagit en liten tur till en annan närliggande by här uppe i fjällvärlden. Vad vi gjorde där, det får vi avhandla vid annat tillfälle, nu blir det lite lätt lunch och sedan måste vi ju ta ett lördagsbad...  Ha en fortsatt fin lördag!

Maria 

Första mötet

 

I torsdags kväll hade vi glädjen att få se honom "på riktigt", vårt senaste lilla nytillskott inom familjen. Det blev en väldigt kort visit och eftersom det av flera anledningar inte blev av att jag själv tog någon bild på honom, Lillprinsen den 3:e, så har jag tiggt till mig en bild av mamman. 

Hon är så fin mot Lillebror, Lillprinsessan, vill honom hans bästa. Precis som alla vi andra också vill och det är därför vi är försiktiga med att träffa honom och resten av den lilla familjen. Vi tittar mest på lite avstånd och Lillprinsessan är inte ens på sin förskola.  Och i helgen fick "storkusinerna" träffa dem utomhus här hemma hos oss. 

Vi hann i alla fall överlämna några presenter. Självklart fick han en egen Bukowski-kanin, som alla de andra barnbarnen har fått när de var nyfödda. Kaniner som nästan varit lika stora som bebisarna själva. 

Jag hade även sytt matchande set åt både Storasyster och Lillebror, kläder som jag inte hade visat för ens mamman.  Därmed fick även Lillprinsessan paket. 

Det är alltid magiskt att se ett nyfött barn för första gången. Ännu ett mirakel har kommit till världen. Jag fylls av en speciell känsla, speciellt när det handlar om mina barn och barnbarn förstås. 

Denna gång kände jag även en annan känsla, en lite mer sorglig känsla, när jag tänkte att min egen mamma aldrig hann få veta att det var ett till barnbarnsbarn på väg. Hon visste ju om missfallen som min dotter haft och det hade varit fint att hon fått veta... men tyvärr "missade" hon det beskedet med bara några dagar, någon vecka... när hon gick bort i vintras. Men på något sätt tror jag ändå att hon vet om denna nya lilla Lillprins, där hon "befinner" sig. 

Maria

Helgen bjöd på bröllopsdag och barnafödsel

 

Halleluja vilken helg det blev. Ja, nu är det ju redan onsdag och helgen ligger ju några dagar bakom oss. Men ändå... Den finns ju kvar väldigt färskt i minnet. 

Den här helgen då 9:e oktober inträffade på en lördag. Precis som det också gjorde året 1993. För 28 år sedan, med andra ord. Just den lördagen, den 9:e oktober 1993, gifte vi oss jag och Mannen i mitt liv. Så i lördags var det 28:årig bröllopsdag minsann!

Det firades såklart. Mannen i mitt liv kom hem med en magisk bukett med långa sammetsröda fylliga rosor. 28 stycken. En ros för varje år. Till mig. 

Jag fick själv packa upp den ur den omsorgsfulla inslagningen och det var ett rätt tungt "paket". När jag såg ett helt hav av rosor i öppningen så tittade jag på Mannen i mitt liv och sa till honom, rörd och med massor av kärlek i rösten: "- Du är inte klok..." Han bara log lite så där underfundigt och kände sig nog lite stolt över sin vackra bukett. Med all rätt. 

Jag har sagt det förut, Mannen i mitt liv är inte den som kommer hem med blommor stup i kvarten. Inte alls som en kvinna jag känner, som skrev på instagram vid ett tillfälle att hennes man kom hem med blommor till henen varje vecka...  Och jag fick ju även en liten gliring förra året vid vår bröllopsdag när jag skrev att han inte kom med blommor så ofta, att jag var bortskämd och inte skulle behöva några blommor när jag hade både huset på kusten och fjällhus... minsann ;) 

Ja, det kan man kanske tycka. Men jag gillar att bli uppmärksammad med blommor. Och jag får hellre blommor mer sällan och när jag får dem så får jag dem gärna  lite mer rejält ;) Det kan säkert tyckas vansinnigt att köpa hela 28 dyra fina rosor, men jag är inte mycket för smycken och sånt, utan uppskattar mer denna "blom-lyx". 

Bröllopsdagen firades med Champagne, god mat och bara mys. Och när vi precis skulle till och gå och lägga oss strax innan midnatt, så dök det minsann upp en liten nattgäst. 

Det var Lillprinsessan som lämnades av hos oss då hennes föräldrar behövde åka in till förlossningen. Vi förbereddes för detta redan under eftermiddagen att det lutade åt detta håll, så vi var ordentligt  "redo". 

Lillprinsessan kröp ner i bädden och somnade lugnt och tryggt och det blev en tidig söndagsmorgon här i Villa Wiker. Det blev en lååång förmiddag i väntans tider. Inte mycket hade hänt under natten vad gäller nedkomsten, men på morgonen hade vi fått ett besked att nu var det bara "några timmar kvar". Vid lunchtid kom så den första bilden. En fin liten kille, vår tredje Lillprins, på drygt 4,2 kg och 51 cm som vi glatt välkomnar till familjen. Allt hade gått bra, men de blev kvar till måndagen för lite observationer och Lillprinsessan blev såklart kvar hos oss. 

Jag har ännu inte sett den nyfödde annat än på bild, (därav är bilden på honom lånad från hans mamma)  men kanske kan vi kika förbi lite snabbt någon kväll eller en stund i helgen. Nyfiken är man ju, men jag känner att de ska få landa ordentligt hemma och jag vet inte riktigt hur de känner inför besök heller. Det är ju lite speciellt nu med RS-virus som tydligen är ganska spritt redan, så jag förstår om de vill vara försiktiga även om vi är friska. 

Maria

Klänningsgalen (del 8)

 

Jag fortsätter med den där galenskapen att visa upp min galet stora samling av klänningar. Eftersom jag började visa er 18 i taget, och hann med alla tills förra inlägget, så är det här klänningar som är nya sedan i somras. 

Sex nyanser av brunt skulle man kunna säga, eller i alla fall sex klänningar i bruna toner. 

Den första, en rak modell med kort ärm som hängde utanför Jascha- butiken i Stockholm, när jag var där med Mannen i mitt liv ett snabbt ärende i slutet av maj. Attans vad snygg den var, men jag hade verkligen ingen lust att prova en klänning då. Kollade i alla fall på hemsidan vad den kostade, av någon anledning ;) 1300Kr, och för den summan tyckte jag inte att jag behövde den ;) Men... så bara någon dag senare fick jag mejl från just den butiken om att det var 50% rabatt på allt, och då slog jag till. Gillar den mycket! 

Den andra sydde jag på semestern, och den tredje köpte jag hos Scotch and Soda när jag och Mannen i mitt liv var i Göteborg ett par dagar på semestern.  En sån där som jag känner mig snygg i och som är superbekväm! Den fjärde från Only, har jag köpt billigt hos Ellos och det är en sådan där superskön stickad sak som man kommer att vilja bo i när man är i fjällhuset...

De två sista har jag sytt nu i början av hösten. Gillar verkligen tygerna i de båda. Tidigare hade jag visat er 115 klänningar, så nu är vi uppe i 121 stycken. Och tro det eller ej, men jag har fem till som jag sydde i somras, någon av dem skymtade nog till i något inlägg. Och det kan även vara så att jag har sytt ännu en till... det kan vara så... 

Maria

Moments

 

Vi kom hem från kusten i lördags eftermiddag. Hade sett fram emot att sitta en stund i uterummet, äta något litet och sedan gå ut och ta ett bad senare på eftermiddagen. Det blev inte riktigt så eftersom någon hade glömt att vi hade ställt ner tempen ganska rejält när vi reste och någon annan hade inte heller en tanke på det... 

Men det blev bra ändå till slut. Efter en mysig middag i uterummet, nyduschade och iklädda morgonrockar, så gled vi ner i badet vid 21-tiden med en flaska Guldkula. Vattnet var tillräckligt varmt och Champagnen ordentligt kyld.

Vi satt där i mörkret och småpratade som vanligt om stort och smått, vitt och brett... Vårt spa-bad har verkligen blivit en plats för samtal och ett och annat skratt. Jag påminde Mannen i mitt liv om den gången vi gled ner i vattnet och klockan nästan hade nått midnatt. Det var en speciell kväll, där vi hade fått ett speciellt besked... vi skulle bli morföräldrar. Det var samma kväll som vi hade firat min 44 årsdag... alltså sex år sedan. Vi blev väldigt överraskade av beskedet, inget vi hade väntat oss på flera år, men ändå ett överväldigande glatt besked. Jag tror till och med att det letade sig fram en tår hos den blivande mormorn... Vi var helt enkelt tvungna att smälta detta besked i badet den kvällen. Ni vet ett av dessa moments i livet... som man är med om. 

Då i vintras när min lilla Mamma gick och ramlade så illa, så hennes liv inte stod att rädda... då satt vi också i badet den där lördagkvällen dagen efter jag hade varit hos henne på sjukhuset där hon låg mer eller mindre kontaktbar. Vi satt länge i badet och pratade om vad som hade hänt. Mindes min mamma som hon var och alla speciella stunder och om hur fort livet kan förändras... 

Nu i lördags kväll satt vi alltså där i mörkret och småpratade om ditt och datt. Undrade hur många dagar det är kvar till fjärde barnbarnet gör entré, det är nära nu... Vi pratade om hur underbart det är att ha familj. Vi kände nog båda att vi saknade dem alla och vips så hade det gått i väg ett mess i familjechatten med inbjudan till korv och bröd dagen därpå. Det har blivit lite av vår grej, att då och då spontant bjuda hem dem på korv och bröd. 

Så igår blev det en jättemysig söndag med barn och barnbarn här hemma. Tyvärr kunde inte alla närvara p g a att en i skaran hade lite ont i halsen (covidtestade negativt) men jag hoppas att vi kan få till en familjemiddag senare i höst. 

Maria