Hemmafruns dag

På söndag är det Mors Dag.  Jag tror de allra flesta har koll på det, oavsett om man firar den dagen eller inte. Det finns ju olika anledningar till att kanske inte fira. Var och en gör som den vill, men nog syns det ute i butikerna att det finns en "Mors Dag". 

Hos oss firar vi inte så där nämnvärt. Kanske ses vi och fikar eller så. Presenter är inget jag räknar med och Mannen i mitt liv ska definitivt INTE ge mig presenter. Jag är inte hans mamma!  Min egen mamma brukar jag ringa till. 

Själv tänkte jag att denna fredag skulle bli en sådan där mysig trevlig lite lyxig dag för mig själv.  Igår när jag städade badrummet fick jag en sån lust att ta med en tidning och ett glas champagne och lägga mig tillrätta i badkaret... och då fick jag idén om att idag, fredag, får det bli "Hemmafruns dag". 

Jag har aldrig hört talas om att det skulle finnas en sådan dag, men tänkte att man kan ju alltid googla innan man hittar på en dag själv så där...

Och faktiskt, jag hittade en länk till ett inlägg hos Aftonbladet från den 24/1 2015, där man kan läsa följande:

"Alla kvinnor kan ligga kvar i sängen och bara lata sig - hela dagen. Männen tar hand om barn och hushållsarbete. Nej, den så kallade frufridagen blev aldrig någon succé. I dag låter värderingarna mer från medeltiden än från klämkäcka 60-talet.

Etnologen Jonas Engman, vid Nordiska museet i Stockholm, skrattar först när frufridagen kommer på tal. Det vill säga den dag på året då männen skulle ta hand om hushållet, medan kvinnorna "bara latade sig". 

Dagen infördes av Lennart Hyland i det omåttligt populära radioprogrammet "Karusellen" den 24 januari 1954.

– Karriären för den programledare som skulle gör något liknande i dag skulle nog snart vara över, säger Engman.

Redan då var det kontroversiellt - många män ansåg sig nämligen tvingade att hjälpa till hemma, något de inte alls hade lust med. På sedvanligt svenskt manér ansåg de sig kränkta"  

Länk till hela inlägget finns här. Lite rolig läsning, kanske ;) 

Jag har haft en sån där härlig fredagskänsla sedan jag klev upp imorse. Har handlat räkor och annat gott till kvällen, blommor till utekrukorna och med den däringa härliga fredagskänslan i kroppen så kunde jag inte låta bli att dra upp volymen ordentligt i bilen, när Eye of the tiger, med Survivor spelades på vägen hem.

Någon kan säkert känna känslan när man har en bra ljudanläggning (Tack för det, Mannen i mitt liv... inget jag hade tänkt på själv...) och vrider på så man känner basen i magen/bröstet.  Feeling! Och då kan det hända att man kör lite för fort... Nej, Herr Konstapeln, jag säger inte ATT jag gjorde det, bara att det KAN hända att man gör det... 

Nåväl, nu har jag fixat med både fredagshandling, middagsförberedning (gjort Västerbottensostpaj) och annat (planterat blommor och dammsugit) så nu är jag värd att krypa ner med den där tidningen och med Champagnen på armlängds avstånd.  Och jodå... det blir spabad senare ikväll också, helt klart! Är det fredag så är det! 

Och kanske speciellt när det är "Hemmafruns dag",  i alla fall den här hemmafruns, även om det inte innebär att jag legat kvar i sängen och latat mig hela dagen ;) 

Maria

Finns det kanske tretton som vill byta?

Vi är många som väntar och väntar... väntar på besked om hur vi kommer att kunna röra oss inom vårt land i sommar... 

Jag tyckte jag hörde att vi skulle få besked om det imorgon. 

Som läget är nu, så ska vi som bekant undvika onödiga resor... men onödiga för vem...?

Detta kan ju diskuteras och jag tror att vi alla har våra egna åsikter om det... 

Vi tillåts göra resor på 1-2 timmar, eller inom vår region, för att snabbt kunna ta oss hem om vi skulle bli sjuka och därmed inte uppta vård i någon annan region. 

Samtidigt hör man att utländska turister/stugägare befinner sig i vårt land. Hur ser vi på det... De kan väl knappast ta sig hem på två timmar... Nekas de vård då...?

Ja, det finns många frågor och funderingar bland oss alla nu...  Fast självklart är hälsan det viktigaste! Helt klart! Men denna ovisshet och oklarhet börjar bli rätt dryg... 

Men... om anledningen till att vi inte bör resa till andra län/regioner är att vi inte ska belasta sjukvården där... 

Då borde det ju fungera om jag och min familj hittade tretton personer i Bohuslän som kan tänkas vilja "byta region"  med oss? Några som tänkt sig att vistas i Uppsala län, under den vecka som vi (alla 13 i vår familj) tänkt befinna oss i vårt kusthus...? ;) Då byter vi liksom eventuella "vårdplatser".... 

Nej, det kanske inte är så enkelt... det var mest en skojig tanke som dök upp i mitt huvud mitt uppe i all ovisshet... ;) 

Inget vi behöver skapa debatt om huruvida det skulle fungera eller inte... ;)

Bara att vänta och höra vad de nya beskeden kommer innebära innan man planerar vidare.  Än så länge har vi ju inte haft något direkt förbud, utan vi uppmanas följa rekommendationer och själva bestämma vad som är nödvändigt och inte.  

Så mycket kan jag ju säga att förr eller senare så är det faktiskt nödvändigt för oss att kunna titta till vårt hus på Västkusten. Det är 70 år gammalt och vad som helst kan hända eller har i värsta fall hänt.... 

Maria

Utekrukor

Det kan vara så att jag gjorde utekrukornas fynd, igår. Jag har kikat på dessa krukor i flera veckor, men tänkt att nej, jag tar dem längre fram. Ni vet, maj-vädret har ju inte varit det allra roligaste...  

Men så såg jag på nätet att de hade satt ner dem i pris med 25% så då tyckte jag att det var bäst att passa på innan de var slut. Och slut, var precis vad de var i måndags, trots att det enligt butikens lagersaldo skulle finnas kvar. Ja, men det är ju bara så typiskt när jag får för mig att vänta med att köpa saker... 

Nu hade jag lite tur, för personalen hjälpte mig med att kolla i datorn om och när de skulle komma in i butik igen, och det var redan dagen därpå. Så... ja, det blev en till tur igår för att handla. Jag köpte faktiskt två set. Krukor går alltid åt. 

Totalt 6 krukor för 598 Kr, tyckte jag var ett riktigt bra pris. De är av konstrotting och riktigt snygga. Så är det ju så praktiskt med konstrotting jämfört med äkta, som ruttnar och möglar med tiden, om de står ute i regnet. 

Så det får bli dagens tips! Var hittar man dem då, kanske någon undrar? Jo, de hittar man på Rusta. Om det finns kvar i lager, vill säga... 

Jag svängde in på handelsträdgården och köpte två vita hortensior som jag satte i de största krukorna. I de andra tänker jag att jag vill ha någon ros, chokladblomma eller lavendel. Eller kanske något grönt bara, typ gräs? Vi får se vad det blir. 

Ett set placerade jag vid knuten på uterummet (det andra hamnade vid en knut framme på porchen) och när jag ändå var ute och planterade så vattnade jag lite här och där (blomsådd, gräsfrön och W´s grönsaksplantor) , skurade den runda matgruppen som vi har utanför köksfönstret, hängde upp paddeln på fasaden och så lade jag ut lite kuddar och dynor i däckstolarna. 

Det var ju som en solig sommardag igår! Efterlängtat! När jag tyckte att jag var klar för dagen med trädgårdsfix slog jag mig ner i en av däckstolarna och läste en stund. Visst är det väl en ljuvlig tid nu!?

Maria

Glasögon och sommarsöt blus i blått...

Jag fick ett mejl nu på morgonen, att det snart var dags för mig att göra den årliga synundersökningen. Och om jag vill, även byta ut ett par av mina glasögon. 

Jag har ett abonnemang där årlig synundersökning ingår, och där jag har inte mindre än fyra par glasögon, som jag betalar en viss summa för varje månad (beroende på priserna på de glas och bågar man valt). Egentligen var det väl tre par som ingick i abonnemanget, men jag hade tur när jag startade  mitt, att det dessutom var någon kampanj med 2 för 1... 

Egentligen behöver jag inte glasögon mycket mer än när jag läser. Men efter att ha kört med enkelslipade glasögon (utprovade och slipade hos optiker för att passa just mig)  för just läsning ett år så började jag tröttna lite på det där av och på. Till exempel när jag satt i soffan och läste, Mannen i mitt liv satt bredvid och såg på TV, om jag ville titta upp på TV´n... ja, då var jag ju tvungen att ta av mig glasögonen för det gick ju inte att se på långt håll med dem.

 Samma när vi var ute och åt. Jag ville gärna läsa menyn, och behövde glasögonen. Sen tyckte jag att jag ville ha dem i skum belysning för att se själva maten, som var ganska nära ögonen. Så det blev jättekonstigt när jag sedan skulle titta upp på Mannen i mitt liv mittemot, eller titta längre bort i lokalen. 

Så jag bestämde mig för ett par år sedan att det var dags för dubbelslipade, (eller om det heter progressiva???) som jag kan ha när jag vill och jämt. Jag har två par, ett par som går i brunt som jag använt mest och ett par i blått. Det är de jag har på bilderna. Sen har jag ett par slipade solglasögon också. Det fjärde paret rekommenderade optikern att jag skulle ta ett par enkelslipade glasögon, alltså läsglasögon, för det var bra att ha sa hen... eftersom jag behövde lite, lite mer styrka mot de tidigare enkelslipade, så gjorde jag som hen sa. 

Dessvärre har jag inte använt dem nästan någonting. Jag har vant mig vid att ha glasögon jämt. Förutom när jag är ute och motionerar. Jag försöker lite då och då att vara utan glasögon och ha de enkelslipade till hands för att använda just som läsglasögon, men som sagt det har verkligen blivit en vana att ha glasögon jämt. 

Egentligen har jag ju inga som helst problem att se annat än just när jag ska läsa den lilla texten... 

Jag har möjligheten att byta ut ett par varje år, det ingår i abonnemanget. Förra året kände jag att jag trivdes så bra med alla bågar så jag bytte inget par. Jag hade ju kunnat byta de enkelslipade glasen till dubbelslipade, men då skulle kostnaden bli högre för det är dyrare glas och jag har redan ganska dyra bågar och glas, och jag behövde ju tydligen de enkelslipade... ;) 

Nu två år senare, märker jag att de blå bågarna använder jag mest på sommaren, för det är då jag mest bär blåa kläder... så jag funderar på att byta ut den blåa mot samma båge, för den gillar jag, fast i en ljusare brun. Både den bruna jag har och den här blåa är ju rätt mörka. Kan vara skönt med en lite ljusare båge även om jag tycker att jag kanske  passar bäst i en skarp båge som syns. 

Jag får se till att ha smakråd med mig, det har jag haft alla de tre gångerna jag varit hos optikern. Annars skulle jag nog få beslutsångest... 

Det blev många ord om glasögon, det... men det är ju viktigt att se bra och att ta hand om sin syn. Och kanske det är någon som funderat just på det där med "av och på" som fick en idé om att byta från enkelslipade till dubbelslipade? 

Tänkte ju även passa på att visa den söta blusen som jag hittade på Instagram, hos en liten butik som heter Cloud No 9 style  som ligger i Mariefred. Jag har aldrig varit där, men av någon anledning följer jag dem på Instagram och jag tycker alltid det är så inspirerande när de visar kläder på någon modell eller lägger upp "Flatlay". 

Den här blusen kommer från danska Prepair, och jag föll för mönstret, som var blått och lite porslinsmönstrat. Bottenfärgen är lite beige och det tyckte jag var snyggt istället för vitt som det nästan alltid är annars. 

Jag hade en blus från Prepair sedan tidigare, så jag visste att de var lite stora i storleken och efter en konversation med butiken, så var det ganska enkelt att beställa den i XS, vilket passade perfekt. Den är lite längre fram än bak och är minst lika snygg att ha utanpå istället för nedstoppad. Den är väldigt snygg till en mörk jeanskjol också har jag upptäckt. 

En användbar, tunn och sval blus som är lite så där lagom sommarsöt i blått...

Maria 

Ännu blommar den blåa Hortensian och jag toklängtar....

Hortensia är ju en av mina absoluta favoritblommor! (Tillsammans med rosor, pioner och liljor) Jag bara tokgillar de bolliga blomklasarna!  Den är inte helt lätt att sköta. Nej, jag tycker inte det i alla fall... den torkar ju snabbt superlätt ut om man inte passar den noga. 

Just därför måste jag stolt berätta att jag lyckats hålla denna vid liv i mer än en månad nu! Ja, jag är stolt över det, för det har jag aldrig lyckats med tidigare. Efter högst två veckor har de tyvärr gjort sitt. 

Jag har ju ett knep som jag fått av min vän Maria med bloggen Sabelhagens olivlund. När man vattnar Hortensian, så ska man lyfta upp innerkrukan med blomman och doppa ned den i en vattenfylld hink, alltså hela innerkrukan ska ner under vattenytan, och så ska man hålla kvar den tills man hör att den slutar sörpla vatten.  Sen lyfter man upp den och stoppar tillbaka den i sin ytterkruka. 

Även om jag vetat om detta knep i några års tid nu, så har jag aldrig lyckats hålla en Hortensia vid liv så här länge. Grejen är tydligen den att man måste ta den och göra detta så fort man ser att blomman börjar skrumpna ihop det minsta. Det är ett pass alltså, att ha med Hortensior att göra!  Speciellt när den står i ett soligt varmt uterum... då är det vattna så gott som varje dag, som gäller!

Jag är så glad över att den stått sig så länge. Den är verkligen jättefin i sin blå färg och känns så härligt somrig tillsammans med mina blå detaljer i uterummet. Matchar jeansduken så snyggt... och där måste jag sucka lite och flika in med att jag längtar, toklängtar, till att få lägga på de nya trasmattorna av återvunna jeans, i källaren i vårt kusthus... Den där duken satte ju fart på min inredningshjärna och nya mattor beställdes ju rätt omgående... och de nya mattorna födde lite andra tankar på uppfräschning...

 Ja  T O K L Ä N G T A R,  det är verkligen ordet just nu.... 

Maria

Stödshopping

Om man har i det närmaste 100 (ja, etthundra...) klänningar i sin ägo... så kan man ju tycka och tänka att det räcker så... Absolut... jag förstår om man tycker så. Men jag är ju galet förtjust i klänningar och blir lätt förälskad i klänningar i olika modeller, färger och mönster. Ja, för de flesta är allt annat än enkla enfärgade.... 

När jag såg den här från Stockholms klänningsfabrik blev jag förälskad i både mönster och färg. Rosa bottenfärg (minns inte när jag köpte en rosa klänning sist?)  med "länkmönstrat" i vitt och brunt. Rosa och brunt... en kombo jag alltid gillat... 

Eftersom jag hittade den hos Jacobssons (där jag själv agerat klänningsmodell ett antal gånger) och jag vet att butiker överlag har det lite tuffare just nu, så tyckte jag att det var min "plikt" att stödshoppa lite... ;) 

Detta inlägg är alltså inte sponsrat på något sätt utan jag vill bara uppmärksamma butiken Jacobssons som finns på Kungsgatan i Stockholm och har funnits där inte mindre än 75 år... Jag hoppas verkligen att den överlever denna kris vi är i. Och något inom mig säger att Charlotte som driver butiken kommer fixa det!  

Jag har köpt min klänning via webbshoppen och ni kan se mer av klänningen här, eftersom min bild inte är den bästa. Jag tog den supersnabbt när vi var på språng här om dagen, jag och Mannen i mitt liv. Han hade liksom hunnit ut och startat bilen, när jag kom på att jag skulle passa på att fota klänningen ;) 

För övrigt gillar jag klänningar som kan användas så här lite enkelt vardagligt med sneakers och en poncho till! 

  

Maria

När man haft en pyttemottagning

Långledigt, så skönt!  Vi inledde helgen och ledigheten med en pyttemottagning för W som tagit examen i sin utbildning.  I vanliga fall när vi firar studenter, dop, bröllop och sådana stora dagar så brukar vi vara många samlade. Både jag och Mannen i mitt liv har flera syskon och syskonbarn och det tillsammans med gamla föräldrar och en och annan vän... då blir vi många.

Den här gången blev det bara närmsta familjen och ett par närmsta vänner till W som var med. En pyttemottagning i dessa tider. Men stort ändå i sitt slag. Härligt att kunna samlas lite enkelt och vi har ju stort hus så vi behöver liksom inte sitta i knä på varandra. Det är en speciell känsla att umgås med sina vuxna barn. Samtalen har blivit mognare än när de var tonåringar och det känns så bra att kunna vara ett stöd för dem i vissa frågor. 

Vi hade svängt ihop lite plockmat och i Coronatider kan det bli så att handspriten tros vara balsamico och hamnar på pastasalladen... Ja, det är sant. Jag var inne i badrummet precis innan maten och hörde en av mina döttrar skratta så hon höll på att kikna samtidigt som hon antagligen kröp ihop lite och klappade sig på knäna och trampade med fötterna... Skrattet kluckade där ute i köket och när jag kom ut i köket så var jag ju tvungen att fråga: 

 -VAD har jag missat nu??!! 

Jo, då hade en av svärsönerna alltså tagit den svarta flaskan med handsprit av nytt okänt märke och trott att det var balsamico... Hans blivande hustru såg som tur var detta och började skratta och jag vet faktiskt inte om det var hon som upplyste honom eller om han såg själv på färgen att det var fel... Men kul var det i alla fall, det tyckte vi alla. Ett gott skratt förlänger livet!

Något annat som faktiskt var lite skönt att få reda på var när jag pratade med en annan svärson vars mamma jobbar på IVA på ett av Sthlms sjukhus, och fick veta att hon ansåg att det inte var fullt lika hårt belastat på IVA i nuläget, som för några veckor sedan. Det var viss skillnad tydligen, och det tyckte jag var rätt skönt att höra att det faktiskt kanske ändå går åt rätt håll. För den skull inte sagt att det är över och att vi ska släppa taget, nej det menar jag absolut inte! 

Men jag tycker att det finns så många som nästan vill sprida negativitet. Speciellt om man läser i kommentarsfält på olika håll i sociala media, så är det väldigt många sjuksköterskor där ute som uttalar sig om att nej minsann, läget är inte alls bättre... de är hårt pressade och ser ingen nedgång... Jag förstår att de är hårt pressade och sliter som djur, vilket jag även hört från svärsonen. Men det var ändå skönt att höra att det finns de sjuksköterskor som ändå upplever att det finns ett hopp...  Skönt att få höra lite positivitet mitt i allt, det gör att det blir lite enklare att fortsätta hålla ut, tycker jag. 

Men som sagt, än har vi mycket jobb framför oss... Så fortsätt hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena!  Och njut av långledigheten om ni är lediga! 

Maria

Businesswoman

Här om dagen hade jag denna klädsel på mig. (Utan skorna på. Men jag fick en skämtsam (?) kommentar "Hade du inte råd med skor?"  en gång när jag visade en outfit utan skor...)

 När Mannen i mitt liv kom hem fick jag en komplimang om att jag var snygg (Tackade för den, men blev lite förvånad eftersom jag vet att han tycker att jag är snyggast i klänning eller kjol haha...) och så använde han ordet "Businesswoman". 

"Businesswoman"... vem jag?? Nej, jag är ju bara en vanlig hemmafru. Eller nej förresten, jag har förstått att det inte alls är speciellt vanligt år 2020 att en 49:årig kvinna är hemmafru. Ja, jag är faktiskt varken förtidspensionär av något slag eller arbetslös. Eller åtminstone inte en människa utan arbete som är arbetssökande, vilket jag räknar som arbetslös. 

Jag är knappast arbetslös vad gäller sysslor hemma heller. Vad gör en hemmafru utan hemmavarande småbarn 2020, då?  Jag ser det som att jag äger min tid och jag ser det som att hemmet är mitt ansvar, (hemma-ansvarig kanske är ett bättre ord än hemmafru, när jag tänker efter...) 

Det är jag som planerar och handlar maten, det är jag som ser till att hemmet är i snyggt och städat skick, det är jag som ser till att kläderna blir rena och fina igen, det är jag som ser till att vi äter nyttig lagad mat varje vardagskväll, det är jag som sköter om spa-badet, det är jag som vattnar blommor, det är jag som ser till att vovven får uppmärksamhet under dagarna.... Ja... typ så.  Och när kvällen kommer och Mannen i mitt liv kommer hem, så har vi båda fritid över och kan umgås istället för att göra "hemmasysslor". 

Jag är oerhört tacksam över att ha fått denna möjlighet. Jag ser det faktiskt som ett privilegium att äga min tid och få "skrota runt" här hemma och puffa med kuddar, planera och fixa med inredning, som är mitt absolut största intresse, till våra hus. 

Jag har inga problem att umgås enbart med mig själv och med vovven om dagarna. Jag bestämmer precis själv när jag vill utföra diverse sysslor och när jag vill motionera, när jag vill äta, dricka kaffe, skriva blogg, läsa, sy eller vad jag nu vill göra.... 

Ja, jag är min egen chef helt enkelt ;) Nej, jag får inte in någon "egen lön" på kontot och pensionen ökar inte automatiskt. Men jag och Mannen i mitt liv delar bank-konton. Han ser till att pengarna kommer in och jag använder dem  ;) Och det där med pensionssparande det får man lösa på egen hand, om nu någon skulle undra över sådana saker. 

Jag skulle önska att alla som ville hade möjlighet att kunna ta steget att bli hemmafru. Det är livskvalitet, inte bara för mig utan för hela familjen, eftersom jag kan hjälpa barnen med häst  (eller ja, stallsysslor i alla fall ) eller småbarn också, om det behövs. Win-win på många sätt och vis! 

Så.... Businesswoman eller inte... jag gillar den här klädseln. Lite klassisk. Skönt och bekvämt även för en "hemma-ansvarig"  Men ofta ser jag ju mera ut så här när Mannen i mitt liv kommer hem mitt i matlagningen, till exempel...

 Matlagning ja, kanske är ni många som bunkrat upp med lite gott i kyl och skafferi? Det stundar ju långledighet!  Önskar er en riktigt fin sådan! 

Maria

Små fingrars hantverk

När jag fyllde år för precis en månad och en dag  sedan, då var de här och firade mig alla barnen och barnbarnen. Det var en lördag och vi åt smörgåstårta. Mitt i Corona-tider stal vi oss en liten träff. Vi träffar inte några andra just, så det känns okej att träffa familjen någon gång då och då, tycker jag. Så länge alla är friska och symtomfria såklart. 

Sådana där enstaka tillfällen som det blir i dessa dagar blir ju extra mycket värda då. Jag fick fina presenter, som jag berättat om tidigare. Men den present som var den finaste, som liksom var det största den födelsedagen, det var ett par ljuslyktor. Ett riktigt fint hantverk! 

 De små Lillprins-fingrarna har knåpat ihop ljuslyktor av någon typ av lera till mormor på hennes födelsedag. Sedan hade de målat de lite snyggt och modernt så där "stänkmålat" med svart färg. Det var Lillprinsen den äldre som hade kläckt idén om att de själva kunde göra mormors present, för en present... det måste man ju ha med sig när man går på kalas...  

Det måste man inte, tycker mormor, men uppskattar förstås paket. Speciellt på födelsedagen, det håller tydligen i sig från barndomen. Julklappar känns inte lika "viktigt" att få, men födelsedagspresenter är kul! 

Och extra kul och fint om någon gjort presenten själv.  Sen var han ju så himla gullig och söt när han räckte fram paketet också... Ja, det värmde verkligen i hjärteroten. Kanske extra mycket just i dessa tider när världen är uppochned... 

Ljuslyktorna pryder vårt soffbord i TV-rummet och jag tycker verkligen att de är jättefina. Vackra på riktigt! De passar så himla bra in där och visst ser de ut som snäckor!? 

Maria

När man inte vet...

Hallå, ny vecka! Måndagen har snart passerat.  Jag har fixat lite grejer inför en pytte-mottagning som vi ska ha här i veckan, med anledning av att W slutar sin två-åriga utbildning i "någonting inom data...."  (Kan inte låta bli att tänka på filmen Masjävlar...om någon minns... ;) )  Nej, jag har faktiskt inte koll på exakt vad det är hon pluggat... och det beror inte på ointresse utan att jag är totalt okunnig på det där med vad som händer inuti en dator och hur man bygger hemsidor och kodar och programmerar...  Nog om det. 

Det känns som att det är mycket man inte vet nu, vad gäller situationen som råder. Hur ska det bli i sommar, när kan man träffa sina gamla föräldrar, många är säkert oroliga över jobb och ekonomi... 

När man inte gör så mycket så blir det inte så mycket att skriva om på bloggen heller... det blir trädgårdsbilder och bilder på blommor på köks- och soffbord... Ja, vad ska man skriva om kan jag känna ibland...  Inte för att jag måste skriva, men jag vill ju gärna... 

Och när man inte vet så kan man ju bara plocka fram någon bild man har i datorn. Som en allt annat än bra bild på sig själv till exempel.  När man snyggar till sig en fredag eftermiddag och vill ha lite helgkänsla... tänker att man ska ta en bild utifall att man kanske kommer vilja visa en "dagens" (som ju var väldigt populärt på bloggarna "förr"). Inte lika inspirerande att använda bilden när man ser hur brokigt det blir när man står med en mönstrad lång klänning på en lika mycket mönstrad matta... och med ett kompostgaller i bakgrunden och en tavla som står på "väntan att hängas upp"... 

Jo, men det kunde ju bli ett inlägg av det med, tydligen ;) 

Man kan ju alltid kasta in en matbild också. Från lunchen man åt en vanlig måndag ;)  Rester från en fredagsmiddag, hämtade ur frysen. Jag brukar se till så att vi har matlådor till lunchen här hemma. Så smidigt att inte behöva laga både lunch och middag. 

Ja, när man inte vet vad man ska skriva, så kan det bli så här...

Maria

Backa tillbaka

Rosor i rosa, på vårt köksbord! Underbart vackert om ni frågar mig! 

Men om vi backar tillbaka lite och ser hela köksbordet...

... då är vyn inte fullt lika vacker...

W har använt köksbordet som sitt hemmakontor sedan i mars (hon är student och avslutar sin utbildning i veckan som kommer), både till studier och praktikuppgifter.  Så hennes dator har stått där mer eller mindre sedan dess. Sedan ett par- tre veckor tillbaka har köksbordet agerat pusselbord när samma tjej behövt ägna hjärnan åt något annat... 

Jag har också varit där och pillat dit några bitar då och då. Kan lätt bli så att man blir ståendes där en stund. Ett bra tidsfördriv för många, så här i Corona-tider har jag förstått. 

Nu är ju pusslet snart klart som ni ser...

Även om pusslet kanske inte stört mig så mycket som jag trodde innan, att det skulle göra... så måste jag medge att det ska bli skönt att få tillbaka sitt köksbord ;) 

Vasen (som jag gillar jättemycket för övrigt) där på bordet, hade gapat tom ett bra tag, för det var ju ingen idé att köpa blommor som inte syntes bakom pussel-locket som stod uppställt mitt framför som vägledning. Men nu så... äntligen kunde jag köpa hem lite blommor även till köksbordet! 

Ha en fortsatt fin lördag! 

Maria

Coola pioner

I fredags köpte jag en liten bukett pioner. Det vara bara superstora knoppar när jag valde dem i butiken. Ganska så rosa, eller snarare ganska så väldigt rosa... skrikrosa skulle man nog kunna säga, faktiskt.  

Jag brukar inte köpa blommor i så starka rosa toner, men nu ville jag så gärna ha just pioner... och vita, som jag kanske allra allra helst hade velat ha, det fanns inte... 

De här stora knopparna slog ut i samma ögonblick som jag kom hem och plockade upp dem! Lite fascinerade faktiskt. 

Jag har ett gäng pioner ute i rabatten men de är alla av samma sort skulle jag tro, fast de flesta är vita och ett par är rosa.  Det här måste helt klart ha varit en annan sort än mina. 

Jag kan inget om pioner men upptäckte att den här sorten, den skiftade snart i färg.  Precis som att den tappade färgen. Den gick från den där hemska rosa till en betydligt behagligare ljusare rosa, till att slutligen bli ljust aprikos och nästan cremevit.  Allt bara på några få dagar.  Coolt!

Nu är det snart dags att lägga ut dem på komposten, de höll sig inte länge inne i värmen tyvärr.  En av dem har inga blad kvar alls just idag, och jag misstänker att de andra kommer falla av rätt snart. Får nog bli något nytt imorgon igen, då det är fredag! 

Maria

Blå sommartankar

Nej men på riktigt... imorse vaknade jag till stora blöta snöflingor som plaskade mot fönster och mark. I det läget vet man inte om man ska skratta eller gråta. Gå upp eller dra täcket över huvudet igen och förtränga världen utanför. 

Nja, det ligger inte riktigt för mig det där med att dra täcket över huvudet och bli kvar i sängen. Och även om jag kanske inte valde att skratta så grät jag inte heller. Nej, jag gick bara upp som vanligt. Fast kanske jag på något sätt ändå försökte förtränga snön för den valde jag att inte titta på. Jag liksom ignorerade den på alla sätt och vis. Och nu har det slutat snöa. Så det så. Fast istället piskar regnet mot fönstren och det blåser så träden utanför vajar i vinden... 

Vi hade tänkt oss en tur till någon Trädgårdshandel idag, jag och W. Men det kändes inte så lockande att göra det i detta väder och dressjorden till gräsmattan som stod på min inköpslista, känns inte som ett akut behov just idag.... 

Efter frukost och lite annat plock tog jag tag i strykhögen. Jag "älskar" inte att stryka men jag tycker på något vis att det är rogivande och skönt så det är helt okej faktiskt. Jag njuter av att hänga och lägga in släta fina plagg i garderoben. Det gör jag! (Precis som att jag njuter av att bädda med släta lakan, så jag stryker även dem) 

När jag står och stryker så blir det nästan som ett slags meditation. Tankarna kan lätt vandra iväg. Som när jag stryker alla dessa skjortor, blusar och klänningar som jag upptäckt att vi har rätt mycket av i färgen blå... Då tänker jag nästan direkt på sommar, sol, hav... ja jag tänker nästan direkt på "sommar på kusten".... 

Nu när vi är inne i mitten av maj, så måste inte tiden springa så fort fram. Jag vill njuta fullt ut, så mycket jag bara kan, av försommaren och se grönskan ta för sig allt mer. Jag vill att med tiden ska världen återgå allt mer till något sånär vanligt tillstånd. För nu längtar jag verkligen efter att få flytta ner några veckor till vårt älskade hus på kusten... Jag håller alla tummar och tår jag har för att vi ska kunna göra det....

💙


Maria