Lugnet före stormen?

 

Kusten har verkligen levererat denna höstvecka! Höst och höst... skulle nog snarare säga sensommar! Varmt och skönt, härom dagen var det verkligen sommarvärme. Det var fullt på uteserveringen i solen, när vi var iväg och tog en lunch. Dock fick de slåss lite med getingarna, de som satt ute. För- och nackdelar med allt ;) 

Hummerfisket då? Hur har det gått med det? Tja, tjo... fångst har det väl blivit, men inte så där så att det blev något större kalas direkt ;) Gillar man krabbor så var fångsten tydligen betydligt större! Själv har jag inte varit med ut och varken lagt i eller vittjat tinorna. Jag gillar ju inte när det blir gungigt. Men det verkar inte som att det var så farligt med det, egentligen. Nu är det färdigfiskat för vår del, för denna gång. 

Efter några dagar med trevliga samtal och glada skratt tillsammans med svåger och svägerska, är vi nu ensamma kvar jag och Mannen i mitt liv ytterligare någon dag till innan vi också vänder hemåt. Mannen i mitt liv jobbar och jag har tagit bort sommarens trötta blommor och ersatt krukan med ljung, annars tar jag det rätt lugnt bara. SÅ skönt! 

Det är lugnt också här på ön. Både vad gäller väder och "befolkning". Men det väntas in ett oväder nu inatt och imorgon, så lite lugnet före stormen är det kanske? Vi krattade bort massor av tång och sjögräs från stranden en dag och sorterade ut plast-skräp, men nu fylls det kanske på igen efter ovädret? Det driver in skräp hela tiden, inte klokt vad det slängs skräp i vår natur... 

Jag har varit iväg och köpt lite skaldjur till kvällen och kanske det även blir ett bad. Vi får se när ovädret drar in. Annars får det väl bli soff-mys och lyssna på ovädret utanför, det kan ju vara mysigt det med... även om jag egentligen inte gillar när det blåser mycket. 

Maria

Höstpromenad på kusten

 

Vilka dagar vi haft hittills här på kusten! 15 grader varmt och faktiskt strålande sol till och från! Och nästan ingen vind alls! Ja i lördags när vi kom var det strålande sol och det gjorde ju att det var 20 grader den dagen. Härligt! 

Vi har sällskap här nere på kusten, denna gången. Det är ju evigheter sedan man kunde bjuda in "utomstående", så det känns verkligen trevligt med lite annat sällskap än "bara" den närmsta egna familjen. Min svägerska och svåger är här med oss och det är ju hummerpremiär minsann. 

Mannen i mitt liv och svåger var ut tidigt imorse och släppte burar så nu väntar vi med spänning på vilket resultat  det blir imorgon... 

Vi har tagit en rejäl promenad här på "vår ö". Via Smögenbryggan och över klipporna. Vindstilla och lugnt och skönt! Om ni frågar mig så kan jag lätt säga att detta på något sätt är den bästa tiden att vara här. Inte mycket folk, lugnt och skönt men ändå att vissa butiker och restauranger är öppna. I helgen var nog det mesta öppet faktiskt, men det sjunger nog på sista versen nu innan allt är stängt ute på bryggan. Förutom den krog som är öppen året runt. 

Vi passade på att ta kaffe nere på "våran" brygga och satt där ganska länge och pratade och skrattade och bara njöt av tillvaron. Och nu sitter jag här i soffan medan gästerna lagar middag till oss. Känns ju heeelt okej, om man säger så ;) 

Maria

Det kreativa behovet

 

Jag tror att jag har varit kreativ och haft ett behov av att skapa sedan jag var liten. Jag minns hur jag liggandes på mage på golvet, målade i målarböcker eller ritade och målade i ritblock. Tuschpennor och ritblock var verkligen något som förbrukades. Även vattenfärger har jag väl målat med, men jag har aldrig riktigt varit förtjust i det.  Har nog helt enkelt inte hajat tekniken för att få till det bra. med blyerts har jag däremot alltid gillat, och hållt på med lite då och då även i vuxen ålder. Någon som minns klippdockorna i papper? Jag ritade alltid nya kläder till mina, färglade och klippte ut. 

När jag var 9-10 år så började jag sy kläder till mina barbiedockor. Och vid 11-12 års ålder sydde jag mina allra första par byxor. Av ett påslakan efter min farmor. Storblommigt i orange, rosa, blått m.m... Jag minns inte om jag hade något direkt mönster att gå efter, men jag fick hjälp av min mamma och det blev ett par "baggybyxor" med hög midja med resårkanal  och som en hög kant ovanför resåren.  Jag tyckte att jag var väldigt snygg vill jag minnas... Idag hade jag nog velat haft ett annat resultat om man säger så... ;) 

Jag fortsatte att sy upp i tonåren, det blev kjolar, byxor och blusar och sen när de första barnen kom, tvillingdöttrarna, då sydde jag nästan alla deras plagg under deras första år. Sen har det rullat på, och jag har sytt mer eller mindre i perioder. För femton år sedan halkade jag in i pärlornas värld och började tillverka smycken, vilket jag gjorde i kanske sex - sju år. Sömnaden fanns förstås med. 

Smycken har jag inte gjort på många år nu. När vi byggde fjällhuset bestämde jag mig för att börja sticka lite smått, så enkelt att ha stickningen med. Men jag måste nog erkänna att det är inte riktigt min grej. Det känns inte som att jag har det rätta intresset att vidareutvecklas i avig-och rätmaskornas värld. 

Jag har även sedan jag lärde mig att läsa och skriva, velat skriva själv. Jag gjorde massor av små böcker i 7-8 års åldern med berättelser om barn, hundar, katter m.m Och tänk att min mamma sparade en hel del av dem. Jag fick dem vid något tillfälle, och kanske ligger de ute i vårt förråd. Jag har även skrivit dagböcker och när jag hittade bloggvärlden så kände jag att jag i alla fall fick lite utlopp för mitt skrivande. Även om jag lite "hemligt" drömmer om att kunna skriva en bok... 

Jag har bloggat i mer än tio år nu och jag tycker fortfarande att det är roligt. Men nu när jag har börjat sy allt mer, så får skrivandet och bloggandet stå åt sidan har jag märkt. Det har säkert en och annan av er andra också märkt. Dels hinner jag inte blogga lika frekvent, men jag har inte det kreativa behovet av att skriva, när jag skapar med tygerna. 

För bara några veckor sedan fick jag också plötsligt lust att måla tavlor... oj, hon som inte gilalde vattenfärg, tänker ni... nja, jag hade inte tänkt mig akvarellmålning och jag hade inte heller tänkt mig att måla "riktiga motiv", utan jag hade nog mer tänkt mig att "kluddmåla" med olja eller akryl, lite olika färger, streck, stänk och lite uppåt och nedåt med penseln... typ... 

Jag var till och med modig nog att nämna det för min vän konstnären, som tyckte detta lät kul och sa att jag fick höra av mig om jag behövde tips och råd... DET kommer jag säkert behöva, den dagen jag tar steget in i målarvärlden ;) 

Men nu är jag fast i tygvärlden och försöker hinna med lite bloggande också. Just nu har jag faktiskt tagit "semester" från syrummet och åkt till kusten. Utan symaskiner, ja en har jag ju alltid här, men har man vant sig vid vissa redskap så är det svårt att vara utan...  Så kanske det blir lite fler blogginlägg... 

Jag visar er lite av vad jag skapat till Lillprinsessan och hennes kommande Lillebror och önskar er samtidigt en fortsatt härlig lördag! 

Maria 

Cirkus när vi kan börja leva igen

 Förra helgen, ja alltså helgen för mer än en vecka sedan (tiden går fort här på tysta bloggen...)  när det fortfarande var sensommarväder snyggade vi till oss lite, packade en övernattningsväska och drog ut på Djurgården, jag och Mannen i mitt liv. 

Ja men det var ju äntligen dags för att göra något trevligt, sånt där som man för bara ett par år sedan gjorde utan att höja på ögonbrynen över trängsel och annat. Minns ni? Minns ni tiden innan det satt markeringar om avstånd på golven i butikerna? Tiden innan det stod en flaska handsprit vid varje in/utgång... 

Klart ni minns. Men det känns länge sedan livet var "normalt" och visst är det skönt att läget blivit lite bättre! Jag tycker att vi kan fortsätta hålla lite avstånd till varandra i köer m.m,  att vi fortfarande kan tänka på att stanna hemma då vi är sjuka och att fortsätta ha handsprit tillgängligt i butikerna m.m. 

I alla fall... tillbaka till den där helgen då det fortfarande var sensommar... vad gjorde vi på Djurgården då? Jo, men det var ju så att vi då precis i mitten/slutet på mars 2020 skulle ha varit på Cirkus och sett musikalen Häxorna i Eastwick med bland annat Peter Jöback. Det bidde ju inte så, för det var ju precis då restriktionerna kom en efter en. 

Vårt evenemang ställdes in och som kompensation fick vi biljetter till GES och en voucher att boka bord på Cirkus under en viss period, eftersom vi hade köpt dyra menybiljetter till musikalen. Den här föreställningen har bokats om ett flertal gånger under den här tiden och länken till vouchern fungerade aldrig och ingen svarade på mina mejl när jag undrade hur allt låg till. 

Vi tänkte väl lite som så att "okej, ibland går man på en nit" och det drabbade ju inga fattiga... Men ändå... när läget nu blev bättre och restriktioner släpptes och vi faktiskt skulle få gå på GES  publikrepetition så tänkte jag att vad f-n... det känns inte riktigt okej att ha betalat 4000 kr för det... Så jag mejlade igen och bollades fram och tillbaka och fick några olika svar om att pengarna skulle ha satts tillbaka på mitt konto, och att jag skulle ha fått ett mejl som jag skulle ha svarat på OM jag ville ha pengar tillbaka... Personal hade bytts ut under denna tid och därför var det rörigt tydligen... Och jag hade ju varken fått mejl eller pengar tillbaka. 

Men så plötsligt kom man tydligen på att jag inte hade fått pengar tillbaka för det hela slutade med att vi fick ett bord bokat på Hasselbacken och 2000Kr att äta för, som kompensation. Och jodå, en hel del ursäkter fick jag också och jag måste säga att de löste detta bra till slut. Att vi ändå hade tänkt äta på Hasselbacken innan föreställningen var ju ganska lyckosamt. 

För mig var det första gången jag besökte Hasselbacken och jag blev inte besviken. God mat, fin miljö och trevlig personal. Och självklart var vi tvungna att äta Hasselbackspotatis till förrätt. De var urgoda! Ni måste testa dem om ni är där. Små delikatesspotatisar tunt snittade och frasiga med olika toppings uppepå... mmmm... så gott!

Vi åt fisk till varmrätt och eftersom vi egentligen hellre dricker rött vin än vitt vin men som sagt helst väljer fisk, så har vi kommit på en bra lösning på måltidsdryck. Champagne såklart! 

Efter en mycket trevlig trerätters och en del skratt och allmänt härlig stämning var det dags att gå över till Cirkus, som ju ligger alldeles intill.  Inte mycket till kö och insläppet var lugnt och välordnat med värdar som visade oss till våra platser. Det var väldigt välordnat med avstånd. Vi satt på balkong med åtta sittplatser och det var bara vi två som satt där. Det var stora avstånd åt alla håll och kanter och väldigt "smittsäkert".

Vi hade väl egentligen inga direkta förväntningar på showen, eftersom det inte var den vi bokat från början och med alla turer hit och dit så har vi nog inte tänkt så mycket på den... men den var riktigt bra! Jag har ju alltid varit ett fan av Orup och för några år sedan var vi ju på Nicklas Strömstedts krogshow, mest bara för att "göra något annat än bara gå ut och äta" och vi blev verkligen positivt överraskade! 

Nu var detta ju "bara" en publik-repetition och det var kanske typ fyllt till en fjärdedel (??) på Cirkus, så jag kan tänka mig att det blir ännu mera "drag" när det är en vanlig föreställning med mer publik. 

Det blev inga extranummer och när showen var slut gick vi över till Hasselbacken och tog ett glas champagne där innan vi gick tillbaka till POP House hotell där vi bodde. Det blev nästan midnatt innan vi somnade och därför tog vi en sovmorgon och åt inte frikost förrän strax innan nio. Det var hur lugnt som helst på hotellet, inte alls många som bodde där verkade det som.  Ett rent, fräscht och trevligt hotell där de ju även har ABBA-museet, som vi däremot inte besökte. 

Nu ser vi fram emot att kunna göra flera trevligheter, och att vi alla tar vårt ansvar och gör vad som behövs för att hindra den fortsatta smittspridningen. För restriktionerna vill vi ju egentligen  inte leva med... 

Maria

Men vad hände? Och vad händer nu...

 

Men hallå... vad var det som hände??? Hur blev det så här?Ja, kanske är det någon som undrar varför det är så tyst och tomt här på bloggen? 

Vi kom hem från kusten och sommaren led mot sitt slut. Mannen i mitt liv gick tillbaka till jobbet och jag trodde att allt skulle återgå till den normala vanliga vardagen. 

Och det gjorde det väl också på sätt och vis. Jag var fylld av energi och började beta av rum efter rum här hemma för att komma ikapp med damm och annat som bosatt sig här och där under de fem veckor jag inte varit i farten med dammvippan. 

Jag bytte kuddfodral både i uterummet och "finrummet". Uterummet gick från ljusblått, naturvitt och ett stänk av röd till... blått... fast mer i toner av jeans. Finrummet uppdaterades likaså från ljusare blått till mörkare blått. 

Ja, det blev vanlig skön vardag precis som jag hade förutspått. Men bloggandet... där blev det precis ingenting. Jag som brukar vara snabb på att dela med mig av mitt piffande (jo för jag vet ju att det finns de som uppskattar att se det), hade helt plötsligt ingen som helst lust att lägga upp bilder på kuddar, blommor, vaser och det ena med det tredje. 

När dagarna började gå utan att det blev något inlägg så blev det liksom det "nya", att inte blogga... (och tyvärr har jag inte läst andra bloggar heller) och åter har tankarna på att lägga ner denna blogg, smugit sig på. 

Jag tror i och för sig att jag kommer att komma tillbaka, men jag har funderat länge på att flytta. Ny blogg, ny plats. Jag vet att en del har svårt att kommentera här på min blogg och det har jag också på vissa andra bloggar som också ligger hos Blogger, samt att vissa haft väldiga bekymmer med att de hamnar på andra mindre roliga sidor när det är min blogg man klickar in på. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma till botten med de sakerna, så de inte inträffar. 

Sen har jag på senaste tiden funderat över hur "bra" det är att vara så synliggjord som jag är i bloggvärlden. Om jag tänker lite mer framåt i tiden så känner jag att mitt liv kanske inte bör "exponeras" på samma vis av flera anledningar. Inte för att jag idag tycker att jag delar med mig av saker jag inte borde, absolut inte, jag tycker att jag delar med mig på en lagom nivå, men man vet aldrig vem som läser och ser vad som visas. Så absolut ska man tänka sig för, och det har jag tänkt på allt mer. 

Vad har jag gjort mer än att byta kuddfodral här och där då? Jo, jag har rensat, ordnat och organiserat i mitt sy-rum här hemma. Jag har köpt nya praktiska genomskinliga lådor med lock. Jag har köpt superbra plastfickor till mina mönster och fått fin ordning på dem. 

Och... jag har sytt.... Jag kom ju in i ett riktigt härligt flow när det gäller sömnaden nu i somras då jag hade mina symaskiner med mig och satt i källar-rummet och sydde nere på kusten. Jag syr slut på tyger och jag beställer nya... har verkligen hittat tillbaka till mitt sy-intresse och det blir plagg till både mig och barnbarnen. 

Vi har även varit ut och ätit i Uppsala, jag och Mannen i mitt liv, samt att vi äntligen fått till den där speciella romantiska utflykten som varit på gång ett tag. Jag har också hjälpt till en del med att ta hand om Lillprinsessan när det har funnits ett behov av det... så ja... livet rullar på i den vardagen vi har. Och kanske är jag tillbaka med nytt inlägg redan imorgon eller nästa dag... eller så dröjer det... det får visa sig helt enkelt. 

Nu ska jag i alla fall plocka undan min lunchdisk (sen lunch idag då jag varit och fixat nytt pass, det gamla hade gått ut och NÅGON gång ska vi väl kunna resa...?) och fortsätta med en kopp kaffe här i uterummet innan jag ska tassa upp till mitt syrum...

Maria