tisdag 22 februari 2022

Insnöad

 

Så här såg det ut igår... efter att jag skottat vår infart. En timmes skottning av blöt och tung snö, det måste man nästan kunna räkna som ett träningspass?! ;) (Jag tog mig faktiskt en halvmil pw på löpbandet efteråt också, så det blev ett rejält träningspass...)  Jag är inte ett fan av vinter och snö och det där snacket om att det blir så mycket ljusare av snön... jo, visst absolut det blir det, men så här års så är det ju ändå dagsljus fram till kl 17 och mer än så... Nej, jag hade hellre tagit senaste dygnets nederbörd som regn. Faktiskt. Struntar i att snön lyser upp... Faktiskt. 

Jag gjorde ett försök till att åka och storhandla igår morse, men en lokalbuss blockerade en rondell, så jag vände om hem igen. Visst hade jag kunnat tagit en annan väg, men vem sjutton vet var nästa buss hade blockerat vägen ;) 


Jag åkte iväg imorse istället, då var det betydligt lugnare i trafiken även om det fortfarande är rätt halt på vägarna runtom. Så man får ta det försiktigt. Annars håller jag mig helst inne (för att inte tala om vad vovven gör!! ;) ) och jag har suttit i syrummet en stund både igår och idag nu på förmiddagen. Det har resulterat i nya kuddfodral till uterummet. De är blå-beige och ljusare än de blå-bruna som ligger där nu. 


Jag tänkte ta en ordentlig städning där ute och byta kuddfodralen och göra det lite ljusare och vårigare. Känner så starkt att jag vill ha vår nu. Hörde något om att det faktiskt är meteorologisk vår långt nere i vårt avlånga land. Rätt avundsjuk på det. Faktiskt.  

Kanske känns det lite mera vårigt om uterummet får de där nya kudddfodralen och om jag ställer en bukett tulpaner på bordet. Ja, jag köpte ett par buntar på mataffären i morse. Kanske kan jag ändå stå ut med att vara insnöad. För det känns ju lite som att man är insnöad, när husets alla fönster till viss del är snötäckta...


När det blir så där snöigt på fönstren, det kan jag i och för sig tycka att det är ganska fint och mysigt. Faktiskt. Men ärligt talat... jag vill ha vår!!! Faktiskt!!! ;) 


Maria

fredag 18 februari 2022

Önska sig av mormor och morfar


Igår fyllde hon fyra år, vår Lillprinsessa. Tänk att hon redan är så stor...tiden går galet fort... Snälla kan någon stoppa tiden lite, tack! Även om restriktioner är släppta och läget är betydligt bättre i år, än på hennes förra födelsedag så hade föräldrarna varit smarta och delat upp firandet lite. Vi hade den stora äran att få komma på självaste bemärkelsedagen, jag, Mannen i mitt liv och "hemmadottern". Vi köpte med oss pizzor och så blev det ett trevligt och mysigt pizzakalas, som inleddes med att födelsedagsbarnet prankade morfar med en pruttkudde på hans plats. Det var bara morfar som hade en bestämd plats, han skulle sitta på ;) 

Ni kanske kan ana hur kul det var för barnbarnet, när Morfar spelade med och satte sig ordentligt ner på den fullt synliga lättupptäckta pruttkudden på hans stol. Kudden lade av en ordentlig "prutt", morfar låtsades förfärad,  ursäktade sig och larvade sig över prutten ;) Succé. Det är så härligt med barn, det behövs liksom inte mycket för att göra deras dag ;) 

 

Vi hade presenter med oss, och förutom en klänning/tunika som jag sytt till henne, så hade vi köpt en viss speciell "My Little pony". En leksak som hon vid tidigare tillfälle  konstaterat i affären att -"Jag kan önska mig den av mormor och morfar"  när hennes föräldrar förklarat att den var för dyr att köpa just vid det tillfället, när hennes egna pengar inte räckte till.  Smart tjej! ;) :) 

Så när jag frågade modern tillika vår dotter vad den blivande fyraåringen önskade sig, kom svaret ganska snabbt, och dottern undrade lite försynt/skämtsamt att det är väl sånt man önskar sig av mormor och morfar då...? ;) 

Leksaker är dyrt och vissa är dyrare än andra pga varumärke m.m såklart. Sen kan det ju löna sig att googla runt och leta bättre pris, om man ändå inte har en lokal butik som man vill gynna. Jag fick två olika länkar av dottern, till just den här ponnyn och det skilde 200 Kr mellan de olika websidorna! Tänkvärt, om man ändå inte kan gynna en viss butik! 

Hon gillar enhörningar/unicorns vårt lilla barnbarn, så när jag hittade bakformen av silikon i vår lokala matbutik kunde jag definitivt inte låta bli att köpa den som present till henne. Den kostar lite drygt en 50-lapp så riktigt prisvärd måste jag säga! Hoppas den fungerar tillfredställande också... tror de skulle testa den idag. Jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit sy ett förkläde till henne också men jag hann inte med det denna veckan. Så det får bli senare. 


Maria

tisdag 15 februari 2022

Fjälluft och alla hjärtans dag

 

Tisdag redan och veckan är i full gång! Jag och Mannen i mitt liv tog en snabb tripp till fjällvärlden över helgen, Fredag till Söndag bara. Syftet var mest att kika till hur städningen såg ut, då senaste hyresgästen valt att köpa till städning från ett städföretag. 

Det var nog tur det, för det fanns en hel del brister. Jag nämner inga detaljer här, eftersom vi absolut kommer gå vidare med detta och söka en förklaring. Men jag kan inte begripa hur ett städföretag kan lämna så synliga "skavanker", saker som vi ser direkt liksom... 

Detta är andra gången och det andra företaget vi testar då gäster/kunder inte vill städa själva utan köpa den tjänsten. Och ingen av dessa gånger har vi varit 100% nöjda... Så tråkigt! Inte annat än att man känner sig betydligt säkrare när våra gäster/kunder har städat själva! 


Så det där med att jag bara skulle sitta i soffan och lösa korsord och läsa ikapp mina tidningar, nja... det blev inte riktigt så. Det blev istället till att städa när Mannen i mitt liv tog sig en tur på en mil i spåret. 

Nu kan jag nästan "höra" hur någon kanske faktiskt tänker att "Stopp, hallå! Vad är det för jämställdhet??!!"  Men... det var faktiskt jag som propsade på att Mannen i mitt liv skulle passa på att åka skidor när det erbjuds snö... Jag kan ta mig den där tiden att lösa korsord och läsa tidningar när som helst hemma, när han sitter på sin kontorsstol och drar in pengar ;)  Skidåkningen är det värre med här hemma...

Nåväl, lite fjälluft fick vi båda två och vi gick ner på torget och drack lite Champagne på lördageftermiddag. Sen blev det middag som vi delvis lagat till här hemma redan. Allt för att göra vår egen avresestäd så smidig som möjligt denna gång;) 

❤️❤️Och igår var det ju Alla hjärtans dag minsann! ❤️❤️

Är det något ni brukar fira? Här är det väldigt olika från år till år om det firas och hur det firas. Just i år och igår, blev det inte mycket firande här hemma. Vi hade en rörmokare här hela dagen som fixade med värmepumpen så varken jag eller Mannen i mitt liv hade tid eller lust att fixa något. Jag hade köpt hem geléhjärtan och en hjärtformad ask med choklad en vecka tidigare, som jag gömt undan så dessa plockade jag fram. Men inga paket varken till Mannen i mitt liv eller den hemmaboende dottern. 

Kärlek handlar ju inte bara om presenter och blommor på Alla hjärtans dag... Jag hjälpte till exempel dottern med att hämta ut recept igår, när hon inte hann själv. Jag ställer upp och fixar i stallet ibland, hon får låna bil... ja, det är mycket som är sätt att visa sin kärlek. 

Själv är jag även glad att Mannen i mitt liv alltid ser till att bilen tankas, servas m.m fastän jag har tiden att fixa det själv så är det liksom inte "min grej"... också ett sätt att visa kärlek. Och så åkte han in till sitt kontor tidigt, tidigt igår för att hinna en del saker där så han kunde komma hem till kl 8, fortsätta jobba hemma och ta emot rörmokaren, så jag slapp göra det själv. Vilket var tur, för det uppstod en del tekniska saker som jag absolut inte hade kunnat förmedla rätt till Mannen i mitt liv. 

Paket fick bara våra minsta små barn igår. Barnbarnen. Till de hade jag sytt varsin tröja i ett mysigt ap-tyg. För att det skulle bli lite mera "roligt för barn" så hade jag även köpt till små Lego-askar till de tre största och någon aktivitetspryl till minstingen. Han som för övrigt faktiskt hade namnsdag igår... hans tilltalsnamn är något annat än Valentin, men Valentin heter han :) 

Jag såg även till att våra gamla föräldrar fick blombud igår. Vi brukar skicka blommor lite då och då vid jul, påsk, födelsedagar och även alla hjärtans dag. Något vi började med när pandemin slog till och vi tyckte att de behövde lite uppmuntran. 

Ett annat år kanske jag slår på stort och fixar presenter till hela familjen, man vet aldrig. Oavsett så hoppas jag vi alla visar våra nära och kära kärlek på ett eller annat sätt även när det inte är Alla hjärtans dag. 


Maria

fredag 11 februari 2022

Ingen ny soffa...

 


Nej, det blev ju ingen ny soffa till TV-rummet. I alla fall inte för tillfället. Men jag plockade fram lite ljusare kuddar från kuddgömman, här om dagen. Jag har ägnat en stor del av denna vecka till att städa huset. Städa så där lite grundligare in i minsta vrå.  Vilken härlig känsla det blir efteråt, när man vet att det är rent även i hörnen. 


"Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete..." jo, det kan man ju tolka lite olika, men jag slipper nog helst både lite skit i hörnen och ett rent helvete om jag får välja ;) 


Klart att jag inte har det dammfritt i varje vrå jämt och ständigt, nej verkligen inte, då hade jag ju inte fått gjort annat än att städa de olika rummen varje dag och börja om och börja om... och så roligt är det ju inte att städa, även om det är "roligt" med ett rent hem. 

Fast visst är det skönt när solen skiner in och man inte ser damm på de mörka möblerna. Känslan sitter kanske inte i så länge, för det där dammet samlar sig ju rätt snabbt, men man får njuta så länge det varar ;) Nu har jag städat klart för denna vecka, och nu tar jag helg!  Önskar er en fin fredag! 


Maria

torsdag 10 februari 2022

Var sak har sin tid

 

Dagens bilder visar ett gästrum här hemma, på den tiden vi hade två av dem. Vårt hus har sju stycken sovrum. Men alla har inte hela tiden varit just sovrum. Från början när alla döttrarna bodde hemma hade de  varsitt sovrum och jag och Mannen i mitt liv har ett sovrum tillsammans. Från början fick ett sovrum bli ett gästrum och ett sovrum fick bli min lilla ateljé.

Livet rullar på och saker förändras. Döttrarna flyttade ut en efter en. Behovet av lika många sovrum blev såklart inte lika stort. Ett sovrum har blivit ett "förvaringsrum" i väntan på att det ska tas bort och bidra till ett större vardagsrum och "skafferåd". För den som inte vet vad skafferåd är, så är det mitt eget påhittade ord för skafferi kombinerat med litet förråd. Gästrummet blev till ett kontor för Mannen i mitt liv och ett avlagt sovrum fick bli ett gästrum på nerevåningen istället, när ingen bodde på nerevåningen längre. 

Jag flyttade min lilla ateljé/mitt syrum upp på övervåningen och det blev ett rum över för mitt löpband, yogamatta och lite förvaring av träningskläder m.m. Den som sist flyttade ut var yngsta dottern och då hade vi plötsligt två renodlade gästrum. Skönt när barnen med familjer vill sova kvar. 

Jag fixade och piffade och gjorde iordning dotterns gamla rum på övervåningen, till ett gästrum med en 120-säng. Jag hade inte mer än precis hunnit få till det när dottern lämnade sin dåvarande pojkvän och flyttade hem igen. 

Jag brukar säga att var sak har sin tid, och både jag och Mannen i mitt liv tyckte nog att det faktiskt var ganska skönt när alla döttrar vuxit upp och flyttat ut. Vi närmade oss de 50 och hade blivit morföräldrar... Det är inte alls många år mellan våra barn, så man kan ju inte påstå att vi haft en långt utdragen tid med hemmavarande barn (tänker på mina föräldrar som hade barn hemma i typ 40 år...) men vi har ju haft barn hemma från 1993 i alla fall... När barnen flyttade ut blev det ju ett nytt kapitel i livet för mig och Mannen i mitt liv.  

Men nu blev det som det blev och SJÄLVKLART välkomnade vi vår dotter hem igen. Inget snack om den saken! Vi försöker hjälpa våra barn så mycket vi kan och ibland är vi nog kanske sådana som "curlat" våra barn... men kan man ställa upp så gör man det. 


Var sak har sin tid, men nu fick vi backa tillbaka ett steg och dottern har bott hemma sedan maj 2021 och när hon flyttade hem igen fick hon ta gästrummet på nerevåningen, det som är med på bild. Nu har hon fyllt det med sina prylar och satt sin prägel på det och så har hon ju "eget badrum". Jag och Mannen i mitt liv huserar på övervåningen så vi går knappast på varandra här hemma. Hennes gamla rum är fortfarande gästrum, men jag ska ändra om lite där och sätta upp tavlorna från det "gamla" gästrummet där istället, för jag gillar de mer... 

Nu har vi definitivt "vant oss" vid att dottern bor hemma igen, och nu tycker vi bara det är supermysigt. Hon finns där, kommer hem från jobbet och vi pratar en stund, hon äter middag med oss kanske inte alltid, men ganska ofta. Hon har egen häst så hon hänger en hel del i stallet och hon hänger även en hel del på gymmet så man kan inte säga att hon är i vägen här hemma direkt ;)  Det är väl i tvättkorgen det märks mest att hon bor här hemma igen ;)

Jag vet att många blir lite deppiga när barnen flyttar ut, många skiljer sig tydligen också när barnen vuxit upp och lämnat boet. Vi har ju inte känt så varken jag eller Mannen i mitt liv, men nu kan jag ibland tänka att "måste hon flytta hemifrån"? ;) Varför ska hon bo själv när hon kan bo här? Skämt åsido, såklart kommer hon att så småningom flytta till något eget, förmodligen ensam, och det kanske är bra? Men... när hon pratar om att kanske flytta "ända till Stockholm" (ca sex mil, när hon bodde med sambon bodde de ett par km härifrån) då känns det i mammahjärtat... Då glömmer jag tydligen ganska lätt bort det där med "var sak har sin tid"... ;) 



Maria


onsdag 9 februari 2022

Växt-funderingar

 

Vad mycket ljusare det blivit på dagarna nu! Himmel så skönt! Jag längtar så mycket efter vår och sommar, men försöker ändå ta det för vad det är, och leva i "nuet". Då är det bra att ha lite projekt inomhus att sysselsätta sig med. För när det blir vår och varmt, då vill jag ju vara ute...

Jag har ju verkligen kommit att tycka att det är rogivande att hålla på i trädgården. Jag tycker att det är avkopplande att rensa i rabatterna och njuter såklart av grönskan. Det finns en hel del mer att önska av vår trädgård, jag skulle vilja ha fler växter. Jag vet ganska bra hur jag skulle vilja att det såg ut, men jag har ju ingen aning om vilka växter som ska placeras var, både vad gäller jordsort, väderstreck, storlek och blomning... 

Jag vet inte riktigt om jag egentligen har det riktiga intresset för att läsa på och lära mig heller, om jag ska vara helt ärlig... ;)  Sen är det ju det där med att ha två trädgårdar... Nej, jag ser det inte som ett bekymmer, jag beklagar mig inte, för det är inget alternativ att sälja kusthuset och det är inget alternativ att flytta till lägenhet heller. Men... när man lämnar sin trädgård i fem, kanske t o m sex veckor i sträck så kan det ju hända ett och annat som man inte hinner med. Som att någon ful insekt lägger ägg och det blir larver som äter upp precis allt... Det var väl ungefär det som hände förra sommaren med vår rosen-rabatt och det nyplanterade trädet på framsidan.  Jag jämnade allt med marken (inte trädet) och funderar starkt på att ta bort rosorna och sätta något mer tåligt som rabatt istället. Spireor i rosa av något slag ser jag framför mig. 

Inte vet jag om det var det allra bästa att sätta stäppsalvia framför rosorna heller... rosorna tryckte fram dem och när de blev höga och regnet kom då vek de ner sig... Men när det var ordning var det fint ;)  Man kanske kan sätta ett litet "staket" framför dem?  Vi får se om det blir någon "om-möblering/renovering" av den där rabatten i år. 

Förra sommaren flyttade vi i alla fall på smällspireorna och syrenhortensiorna på framsidan. Där har vi det där med att jag inte har koll på hur växter passar ihop och hur det blir när de små plantorna växer upp... Smällspirerorna trivdes bättre i det soliga läget och blev mycket högre. Syrenhortensiorna tyckte det var för soligt, så de blommade över alldeles för snabbt. 

Vi flyttade dem till baksidan av vårt hus och satte dem i ett annat väderstreck. Det blev de glada över! Aldrig har de blommat så fint och länge som förra sommaren!  Gissa om jag kände mig mallig?! Ett rätt i alla fall, liksom ;)


Rhododendronbusken är lite rolig, tycker jag. De brukar väl kunna bli väldigt höga? Vår sprider ut sig mer på bredden än höjden. Vet inte om den egentligen står för skuggigt där i hörnet, men det är ju perfekt att den inte blivit så hög eftersom vi satt den nedanför ett fönster som går långt ner... ;) Den har suttit där många år nu, så jag tror knappast den kommer växa upp och skymma fönstret. 

Vi ersatte rabatten på framsidan med rosa rosor, The Fairy,  som förhoppningsvis ska klara solen bättre. Ska bli spännande att se om de klarat vintern. Jo, men visst börjar man längta efter att få vara i trädgården. Jag förstår ju att ni som är mer trädgårdsintresserade redan är igång med att köpa fröer, för-så och har full koll på vad som ska göras när... Själv nöjer jag mig med att längta efter att bara gå ut i trädgården och fundera på vad som kanske ska fixas till i år ;) 


Maria


tisdag 8 februari 2022

Jag måste hejda mig

 

Någon som minns Robban Brobergs gamla låt? " Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig... när jag ser en tjusig tjej"... Haha... jag fattar om ni inte gör det, men den poppade upp bara sådär i mitt huvud när jag igår tyckte att jag var klok som faktiskt bara hejdade mig... Alltså, det var ingen tjusig tjej, eller kille för den delen, som jag var tvungen att hejda mig över. Nä, det var en soffa. En soffa som jag var väldigt, väldigt nära att klicka hem igår. Men så tog jag mitt förnuft till fånga. 

Jag har sedan en ganska lång tid tillbaka varit så less på vår soffa i finrummet. Vi köpte soffgruppen för lite drygt sex år sedan, och den kostade runt 25.000 kr, så jag vet inte om det var någon direkt billig historia, även om den kanske inte var dyr heller. Vi tyckte nog då, att vi köpte oss en soffgrupp för en lite större slant, och trodde nog att det var lite mer kvalitet än vad det visade sig vara. 

Jo, den är hel och "fin", men den har blivit lite missfärgad på vissa ställen. Antagligen av solen??  Den beige-grå-aktiga kulören har antagit en mera grön nyans på vissa ställen, och inte bara där man sitter, så det går inte att skylla på nya blå jeans t ex som brukar kunna färga av sig. Så tycker jag att sittdynorna liksom tyngs ner i framkant och lämnar en glipa i bakkant när man sitter i den.  Synd, för jag gillar Chesterfield-modellen jättemycket. 

Hur hade jag tänkt mig det hela med soffköpet då? Jo, jag har kommit på den briljanta idén om att ta ner den gråa Howard-soffan som vi har uppe i TV-rummet. Den skulle passa in med de befintliga fåtöljerna, som ändå känns hyfsat okej fortfarande. Och så skulle vi köpa ny soffa till TV-rummet istället. För där har jag kommit på att jag egentligen vill ha en soffa med lite extra sittdjup. Och en ljusare soffa. Närmare bestämt en beige soffa, och det var den som jag nästan precis klickade hem igår. Det gäller ju att passa på när man har Mannen i mitt liv helt med på tåget ;) Och så var det lite rabatt på den, sista dagen igår. 


Det som fick mig att ändå hejda mig, det var förnuftet. Vi har en del andra projekt på gång, och även om det inte var just för den ekonomiska biten, så blir det ändå en del att rodda med, en soffa som ska gå vidare, och om ingen ens vill ha den till skänks och hämta upp den, så måste vi ju sörja för att den kommer till återvinningen på något sätt. Just nu känns det som att vi har att pyssla med ändå, både här hemma med köksväggar som inte är klara än, en bastu som snart är klar och ett rum som ska tas bort och ett golv som ska bytas ut....och så har vi ju ett köksprojekt som vi håller på att dra igång nere i kusthuset också. Inte för att vi ska göra så mycket jobb själva där nere med köket, men vi har ju lite annat pyssel på gång där med. 

Så även om en ny soffa vore roligt och det kanske inte är ett jätteprojekt, så vill jag ändå inte stå där när den nya soffan plötsligt ska levereras och den gamla måste iväg pronto... Nej, soffköpet får vänta lite till och strunt samma då om vi inte sparade någon tusenlapp just nu... Själv tyckte jag nog att jag var rätt "duktig" som kunde hejda mig, trots att jag VÄLDIGT gärna vill ha ny soffa... ;) 



Maria


fredag 4 februari 2022

Det där med klänning och gympadojjor...

 

Jo men jag har ju någon slags förkärlek för klänningar, det har nog inte gått förbi någon som känner till mig ;) Jag klär mig gärna i klänning och om man behöver vara praktiskt skodd, så kör jag gärna just klänning och gympadojjor. Eller sneakers heter det väl, när det inte är regelrätta tränings-skor. Om det är något jag längtar efter nu så är det ju det där med att gå klädd i klänning, bara ben och sneakers. Jag skrev om det för en vecka sedan, och jag längtar inte mindre nu... 

Jag har aldrig varit jätteförtjust i långa klänningar, och då menar jag att långa klänningar är sådana som går ner på vaden minst i alla fall. För ganska många år sedan vet jag att det var mer än en "förståsigpåare" (stylister och annat modefolk) som hävdade att det var ytterst få som kunde bära upp en lång klänning... 


Ändå tycker jag att det verkar vara just långa klänningar som är mest "inne" nu. Jag har mer och mer kommit att gilla långa klänningar. Kanske lite för att det är skönt att ha något lite mjukt fladdrande om benen när det blåser på kusten...

Den här klänningen är helt ny. Jag föll som en fura för den när jag såg den i mitt instagramflöde hos en butik, som jag egentligen aldrig besökt, vet inte riktigt var den ligger och den har ingen webbsida, men jag har beställt en blus från den tidigare en gång för ett par år sedan och det funkade problemfritt. 

Jag är jättenöjd med den, det är som ni ser en skjortklänning med knappar fram och ett tillhörande knytband i samma tyg. Väntar på att det ska bli mer vår, så jag kan använda den. Självklart kan man matcha den med annat än vita sneakers... 

Som till exempel ett par mockasandaletter med hög kilklack. En poncho-tröja utanpå för kyliga kvällar, och lilla "aftonväskan". 

Om jag inte orkar vänta till den där riktiga vårvärmen, så kanske jag smygstartar klänningen med strumpbyxor och drar på mig ett par mocka-stövletter. 


Loafers, är något som det flyttat in flera par utav hemma hos mig. De här i konjaksbrun mocka passar ju finfint till klänningen. En lite större handväska där man får ner lite extra bra- att - ha grejer behövs ju också ibland. 


Eller så kör jag på creme-vit matchning. Samma modell av loafer, men denna är av skinn. Jättesköna! Den vita skinnjackan har några år på nacken och är en sån där som plockas fram lite då och då. En biker-modell känns ändå ganska tidlös eller hur? 


Nere i kusthuset står ett par mocka loafer av annat märke, i ljusblått... och det hänger en ljusblå lite mindre väska i skinn där nere... de kan nog också matcha snyggt?  Kanske med en ljusblå tröja utanpå ;) 



Maria

torsdag 3 februari 2022

Ett år har gått

 


Idag har det gått ett år... Ett år sedan Lilla Mamma somnade in på sjukhuset efter den tragiska olyckan i januari... 

Ett år... ett år går så fort... de sista två åren har väl inte varit så lätt för någon, skulle jag vilja påstå. vi har nog alla mer eller mindre påverkats på olika sätt. Jag förstod på min Lilla Mamma att hon blev lite "smådeppig" av pandemin, och vem blev inte det, speciellt där i början, när det inte pratades om annat på nyheterna och höga inrapporterade dödstal var en... vardag... 

Det finns kanske inget gott att hämta ur pandemin... men för min egen del så blev jag mycket bättre på att ringa till mina föräldrar (allra främst var det mamma jag pratade med) minst en gång i veckan, och ofta två gånger. Ringa och höra hur det var med dem och prata bort en stund. Jag vet att mamma uppskattade våra samtal, hon tackade alltid för att jag ringt... 


Många har kanske alltid haft och har den kontakten med sin mamma att de pratar i telefon varje dag. Men för oss var det inte så de senaste åren. Det beror inte på att vi på något sätt skulle varit okontanta med varandra. Inte alls! Vi stod varandra nära när barnen var små och vi bodde på samma ort. Jag hade mycket hjälp av mamma när tvillingdöttrarna var små och mina föräldrar har varit barnvakt många gånger. 


Men när vi flyttade från Dalarna och bosatte oss här, 20 mil bort, så blev det lite annorlunda. I början hördes vi flera gånger i veckan. Men med tiden glesades samtalen ut och jag upplevde det som att det "alltid" var jag som ringde, så då blev det inte lika ofta. Jag lägger ingen skuld på mamma, definitivt inte. Det kan mycket väl vara så att hon kanske inte ringde eftersom hon inte visste när jag var på jobbet och därmed inte kunde svara. Hon hade ju fem barn själv, så hon visste ju också att det fanns en del att göra på kvällarna... 

Ingen idé att spekulera eller ångra att vi inte pratade oftare... Jag fokuserar på att vi fick alla samtalen under pandemin. Mamma öppnade sig lite mer och hon kände väl att jag hade tid att lyssna. Det finns saker jag hade velat hinna fråga om, men det är som det är... Vem vet, vi kanske möts igen på annan plats och kan fortsätta våra samtal? 


Jag är också glad att vi ändå fick de där dagarna här tillsammans sommaren 2019, innan pandemin. Tyvärr ställde ju pandemin till det så vi inte kunde ses igen på samma sätt, men man får minnas det som vi hade och inte sörja det vi inte fick... 

Jag har köpt hem lite nya tulpaner, för mamma och mig. Jag valde vita, för det gillar jag. Vad mamma hade för favoritfärg på blommor, det vet jag faktiskt inte... men jag har fått för mig att det kanske skulle kunna vara lila när det gäller tulpaner i alla fall? Jag köpte en bunt lila tulpaner också, faktiskt. De står på köksön.  De vita står här i uterummet där solen skiner in. 

Solen skiner på Lilla Mamma idag, precis som den gjorde den där dagen i slutet av februari då vi tog ett sista farväl av henne i kyrkan. Ja, ett år går fort... var rädda om varandra! 


Maria

onsdag 2 februari 2022

Några dagar på kusten

 

Hej igen! Jag och Mannen i mitt liv har varit på kusten några dagar, men nu är vi hemma igen. Vi hade några saker som gjorde att vi behövde åka ner. Dels var det dags att byta vår elmätare, och så hade vi ett "köks-möte" inplanerat. Samt att vi hade bokat in oss på en "Wine-maker-dinner" på Göstas fiskekrog, där nere.  

I dessa tider är det ju långt ifrån en självklarhet att man kan genomföra saker som man planerat in, men för oss gick allt i lås denna gång. Vi bokade ju av Steam, för att eliminera en eventuell smittrisk eftersom vi hade detta inbokat också, och vi har hållit oss fortsatt friska. Peppar, peppar... kanske man ska tillägga? 

Även om vi var och är symtomfria, både jag och Mannen i mitt liv så testade vi oss ändå "för säkerhets skull" innan vi åkte. Rätt eller fel att göra så, det vet jag inte? Men vi har försökt göra rätt och riktigt under denna pandemi, så det kändes ändå vettigt att kolla oss. Och eftersom vi var negativa båda två, så åkte vi.  

Fredagens "köks-möte" gick bra. Vi har gått från att ha tänkt oss ett vitt kök till att svänga tillbaka och fortsätta med ett grått kök, eller rättare sagt blå-grått. Eller kanske mera blått som drar åt grått ;) Köket var ju vitt när vi köpte huset, sen målade vi det grått, i en nyans som drar lite åt blått, men nu skulle det bli mer blått om vi bestämmer oss för det. 

Vi hade nog sett ett kök i new England-stil framför oss, både jag och Mannen i mitt liv, med vita snickerier, mörk bänkskiva av trä och kanske fortfarande den rutiga tapet vi har idag... Men, plötsligt så dök den upp i mitt Facebook-flöde... tapeten som skulle passa perfekt till de blå köksluckorna... Vi får se vad vi bestämmer oss för, men nu ser det mer ut att landa i ett lite marint-lantligt kök, som kanske rentav andas mera svensk västkust är amerikansk östkust... Och det är väl inte mer än rätt ;) 

Jag återkommer med mer kökstankar i ett annat inlägg längre fram när vi kommit en bit längre. Vi har i alla fall precis fått ett skiss-förslag att kika på. Superkul!

Ny elmätare fick vi på plats och på lördagkvällen så gick vi bort till Göstas för den inbokade middagen. Så check på alla inplanerade saker. Middagen blev en trevlig tillställning, vi var väl runt 30 personer kanske, alla satt så klart i sitt egna sällskap. 

Hade tiderna varit annorlunda hade det varit trevligt att kanske ha fått sitta vid långbord tillsammans med andra. Vi kan ju hoppas att det blir flera event av detta slag i framtiden. Det är ju alltid lite kul att delta när det händer något där nere. 

Vi fick dock en känsla, både jag och Mannen i mitt liv, av att det var mest "badgäster" som deltog i detta event. Badgäster är såna som vi, som inte är heltidsboende på orten. Jag och Mannen i mitt liv ser oss själva mer som "delårsboende" än bara badgäster... badgäster det låter som att vi bara är där på sommaren...

Middagen var upplagd så att vi fick smaka sex olika viner. En cremant, två vita, två röda och ett dessertvin som en vinimportör var på plats och pratade om samtidigt som vi smakade dessa till en sex rätters avsmakningsmeny som kockarna hade satt ihop för att passa till vinerna. Eller som de trodde skulle passa, för som jag förstod det hade de inte smakat detta ihop. Men vi tycket både jag och Mannen i mitt liv att smakerna föll väl ut. 

När vi gick hem framåt 23-tiden, då hela stället såklart stängdes ner, så hade vi sällskap av Malik. Ni vet, den där stormen som drog fram i helgen. Det friskade i ordentligt vill jag lova! Men det regnade inte, det var runt fem grader varmt och det blåste inte heller särskilt kallt, så det gick bra att promenera hem. Det tar bara knappt en kvart. 

Men på natten vaknade jag flera gånger av alla ljud som stormen orsakade. Jag gillar egentligen inte när det blåser så där... jag får något slags oro i kroppen, säkert därför jag vaknar också. 

Vi tog en promenad på söndagen, det blåste fortfarande ganska så rejält. Men vi valde att promenera på rätt sida av ön, så det gick att gå utan att mössan flög av. Bilderna är från den promenaden och ni ser ju att det rör sig på vattenytan trots att det är "på den lugna sidan", ni skulle sett vågorna på andra sidan, på yttersidan mot Atlanten... där var vågorna höga!

Vi såg att en del bryggor låg lite halvvägs under vattnet, en och annan y-bom hade försvunnit under vattenytan. Det var högt vattenstånd på grund av stormen. Även om vi gick på "rätt sida" så visst blåste det en del, och det var ändå skönt att komma in i värmen igen och mysa inomhus.  

Måndagen var betydligt lugnare! Inte alls lika blåsig, men då kröp graderna närmre nollan och till och med lite lite under, så det var kyligare. Mannen i mitt liv jobbade och jag som hade tagit med mig ett litet sy-projekt satte mig vid maskinerna någon timme och så städade jag av huset också innan tisdagens hemfärd. Och eftersom det ändå hade kommit ett tunt, tunt snötäcke som tog bort vårkänslan jag fick där nere... så kändes det ändå rätt okej att åka hemåt igen igår morse. 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...