fredag 21 september 2018

Snälla Knut, var varsam med mormor...


Några bilder från förra helgen, då jag och Mannen i mitt liv tog med oss mellanmålspicknick ut på klipporna. 



Det är magiskt att sitta där tillsammans och bara njuta av lugnet. Prata om det ena och det andra. Planera saker som vi vill göra. Jag har också en del drömmar om vad jag kanske skulle vilja göra om jag kunde välja att vistas lite längre där emellanåt. 



Som sagt, det är magiskt att vara där. Det kan vara så att jag faktiskt gillar att vara där på hösten, lite extra mycket?  Det är ett helt annat lugn och jag tycker ju om hösten. Alltid när vi fantiserat om ett eget ställe vid havet, så den bilden jag fått upp har alltid varit att traska vid havet om hösten och se på när det stänker upp mot klippor eller strandkant...



Fast... det har ju sina nackdelar också det där med hösten... höststormar t ex...  Just nu varnas det för klass 2:varning där och något som heter Knut (om jag fattade saken rätt) härjar och far fram.  Det känns liiite jobbigt då att ha 50 mil emellan, annat inbokat i helgen och ingen vi känner riktigt i närheten som vi kan be att titta till främst båten....  Nu tror vi nog att det inte är någon större fara, hon är fastbunden ordentligt och ligger rätt skyddad i en vik, men man vet ju aldrig... 



Så snälla Knut... jag ber dig var varsam med vår mormor-båt!


Maria

torsdag 20 september 2018

Septembermood


Tiden rusar verkligen iväg, visst gör den? Två tredjedelar av September har redan gått... snart Oktober. Oktober är min "kärleksmånad" brukar jag säga. Jag och Mannen i mitt liv träffades och blev ett par i Oktober för alldeles snart 28 år sedan. Och så gifte vi oss i Oktober tre år senare...  Jag tycker om Oktober...



Fast vi är ju inte riktigt där än, faktiskt. Vi stannar kvar i September ett tag till och njuter av de kanske allra sista dagarna med vad som måste liknas som svensk sommarvärme... 18 grader mot slutet av September är väl helt okej, eller hur!? Jag har börjat klä mig i mer höstlika färger. Grönt, vinrött, senapsgult, kamel, grått... färger som känns varma och påminner om naturens höstfärger. 



Vi har alltid en massa inbokat i September och Oktober känns det som... (fast om jag tänker efter så har vi rätt mycket inbokat hela året... ;)  Vi passar på att utnyttja kvällar till att beta av lite "fix" här hemma. Mannen i mitt liv har lagt en snygg platt-gång vid entrén. Något som var tänkt redan när huset började byggas, men som inte blivit av helt enkelt.  Bastun, som också varit med i planeringen från början, är även den på gång. Vårt klinkers som vi beställt dit, skulle komma imorgon.



Även om det är lite saker som inte blivit klart ännu, så finns det saker som hunnit göras om också... (Knasig prioritering, kanske någon tycker, men det är vårt val ;) Vi tapetserade ju om sovrummet för snart ett par år sedan, och nu är vi på gång att tapetsera om allrummet/TV-rummet (Äntligen, jag längtar efter att göra iordning där!) och så håller vi ju på att "byta rum". Min nya ateljé är klar, men i gamla ateljén har det  tillfälligtvis blivit sopstation/förråd men ska bli ett "hälsorum" med löpband och lite hantlar...  gästrummet ska renoveras och det gamla gästrummet som blivit Mannen i mitt livs hemmakontor ska piffas klart och så har vi ju ett till gästrum (Det blir några rum över när tre döttrar flyttat hemifrån) som ska avvecklas och slås ut till en förstoring av vardagsrummet (eller finrummet ;). Fast det projektet lejer vi nog bort, för planen är att det ska till ett burspråk där också, om vi får bygglov. 


Och utvändigt har vi lite målning och annat... ;)  Jag förstår om ni tycker det låter som att vi har massor att göra... men grejen är ju den att det är ju inget direkt som "hänger över oss", vi kan ju ta det i vår takt, vilket vi gör... det är väl därför det tar lite tid...  ;) 


Maria

onsdag 19 september 2018

Nya underbara oljelampor, och minns ni Lotuslyktan?


Idag blir det ett inlägg med fokus på vårt vardagsrum/ finrum, för det är här jag hänger just nu. En trist och tråkig bacill har fått för sig att bygga bo i mitt huvud och mina bihålor. Jag gör allt för att vräka den!  


Finrum, förresten? Det kanske låter väl pretentiöst i någons öron? Men jag vill nog i alla fall mer kalla vardagsrummet finrum, än vardagsrum. Egentligen. Det är där vi har vår "tjusigare" soffgrupp och det är där vårt finfina vitrinskåp står och det är där den stiliga drinkvagnen har sin plats.  Vi har ju ett till "allrum/TV-rum" på övervåningen så vi funderar på att ta bort TV´n här och sätta upp en i uterummet som "frukost-tv" istället.  Men just nu hänger jag här, känns skönt att vara på nedervåningen när man är själv ;) 


Tänkte visa er mina nya oljelampor från Karlskrona Lampfabrik. De är helt fantastiska, oljelamporna därifrån! Lyser så fint, ger ett så vackert ljus. Jag köpte min första för några år sedan och fyllde på med en andra för ett par år sedan. Nu blev det en högre variant med klarglas i tanken och en lägre med brun tank,brännare i mässing på båda.  Jag tokgillar dem verkligen! (Och vill ha ännu fler varianter!) Värd varenda krona! Och jag har ju gått in för att satsa på mer hållbart inredningspiff.  Men hörrni... minns ni förresten...



Minns ni de där Lotuslyktorna som var så populära för vad kan det vara... 10-15 år sedan...? Fanns i massor av olika färger och kanske även olika storlekar? 



Jag fick en brun av en dåvarande granne en gång, som "värdinnegåva" när vi hade bjudit in till glöggmingel ett år. Jag minns inte direkt var den fick ta plats då, men misstänker att det  kanske kan ha varit i sovrummet som gick i brunt.




Nu hittade jag den i A´s rum när jag plockade ur bland det sista kvarlämnade, för att flytta in min ateljé där. Den var tämligen grå av damm och hade mist all sin lyster. Det var SÅ nära att den hamnade i högen med sådant som skulle till återvinningen... 



Men av någon anledning diskade jag rent den och ställde den på soffbordet och titta så fint de matchar varandra, lotuslyktan och oljelampan i brunt! Och faktiskt... den är rätt vacker i sin färg och form. Eller hur? 


Maria


tisdag 18 september 2018

Amerikansk östkust möter svensk västkust


Självklart hade jag lite tid för inredningspiff när vi var i Wikers Bohus! Jag hade beställt nya, jättefina bruna träramar för att byta ut de tidigare vita ramarna till tavlorna ovanför vår säng. 


Det märks att jag inte varit så flitig i mitt bloggande, för jag hittade ingen bild i arkivet, på hur det såg ut när vi hade satt upp tavlorna, med vita ramar...  Men jag hittade en kvällsbild på min instagram, så ni kan se skillnaden i alla fall. 



För skillnad, det blev det! De vita ramarna var det väl egentligen inget fel på, men hela rummet blev VÄLDIGT vitt och ljust. Både jag och Mannen i mitt liv gillar ju när det gärna blir lite murrigare... som nu. Lite mörkt trä och nu till hösten ett par mörkt röda kuddar till det vita och mörkblåa. 


Det började med att jag förälskade mig i den här fina hängaren i form av en åra,  eller paddel kanske det snarare är, som jag hittade hos den där fina lokala handelsträdgården vi har i närheten av vårt Wikers Bohus.  Den behövde ju liksom något mer i mörkt trä att relatera till... 


Gärna lite mörkt rött också då... därav kuddarna, som jag hade i soffan i höstas och nu var undanstuvade i en garderob där i Wikers Bohus.  Perfect match! Hittade en mörkt rödbrun blomma också i min "konstgorda trädgård", som jag har i städskåpet. Bara att plocka säsongens olika blommor när man vill. 


Men som så ofta annars... det ena drar med sig det andra... jag vill gärna byta ut den vita båten (den kan få flytta upp i övervåningens kök) mot en lite "stiligare" båt... i mörkt trä förstås... Och kanske en mörkare kruka till blomman. 


På byrån tänkte jag att jag skulle lyfta av locket på urnan och stoppa i lite mörkröda blommor och kanske byta ut ljusstakarna mot något i en mörkare nyans. Jag är riktigt nöjd med denna lilla uppdatering. Det känns som att vi fick in en liten känsla av amerikansk östkust i inredningen. Fint att blanda det vita med lite mörkare accenter.  Både jag och Mannen i mitt liv inspireras ju mycket av den amerikanska östkusten och inredningsstil a la Ralph Lauren, Newport, Lexington, New England...  



Maria


lördag 15 september 2018

Att vara här...


Att vara här, här på västkusten, är verkligen som att vara här och nu... Här är den plats som jag troligtvis är allra mest avkopplad på. Jag trivs otroligt bra hemma i vårt hus. jag tokgillar vårt hus vi har hemma i Uppland. Det är inte snack om den saken. Men det här...






Det här att kunna vara här... det är något helt annat. Kanske är det havsluften som gör att jag känner mig så lugn och avkopplad. Eller kan det vara så enkelt att här finns minsann inga tvättkorgar eller andra pågående projekt som väntar?  En kombo av båda säkert, för visst finns det lite små projekt här med om man vill. Som lite, lite utvändig målning kanske. (Men det fina i kråksången är att det är inget "måste", för vi köpte det mesta färdigmålat och resten  grundmålat och mellanstruket, när vi klädde om huset,  så det kan stå i två år innan vi måste måla klart det lilla som är kvar )





Hur som helst, det är härligt att vara här och vi njuter för fullt. Vi tar tillvara på tiden och är just "här och nu". 

 


Bara det att sitta på den lilla klippan hemma här vid huset, är magiskt.  Att ha fyra minuters gångväg till hamnen och båten... det är också magiskt! Mannen i mitt liv som varit ute med båten en sväng, tycker att det är helt underbart att ha båt. Själv har jag hållit mig på land denna gång, det blåser och är alldeles för mycket sjögång för att vara PÅ vattnet, tycker jag. Men en fika i hamnen i förtöjd båt, det är mysigt det med! 



Vi hade planer på att gå till Musselbaren på AW igår, men det regnade rätt rejält till och från, så det slutade med underbart god grillad oxfilé (vi som typ aldrig grillar kött, men oxfilén från den lokala charkbutiken... den var suverän!) och så tog vi oss ett spa-bad och bara njöt!  Jag är oerhört tacksam av att vi haft möjligheten att skaffa oss detta hus, även om det inte varit gratis på något sätt och vis om nu någon skulle fått för sig det. Nej, vi har båda jobbat hårt för att komma hit. Det har kostat både tid, slit och pengar. Men det är så värt det! Enda nackdelen som vi båda känner av... det är väl tiden... vi skulle gärna vilja vara här lite längre de gånger vi åker ner. Det hade varit perfekt att kunna vara här typ ett par veckor nu, och inte bara en weekend torsdag kväll- söndag förmiddag...  Vi jobbar på att det kan bli så, så småningom. Tills dess njuter vi och tar vara på de dagar vi har här! 


Maria

onsdag 12 september 2018

En titt in i mitt syrum, min egna lilla ateljé


Jag tänkte visa er resultatet av lite flytta-runt-projekt här hemma.  Nämligen mitt nya syrum. Min egna lilla ateljé.  (Den förra ateljén, kan ni läsa om här, hur den såg ut när den stod klar för snart 6 år sedan)


 Det är dottern A som haft detta rum när hon bodde hemma, så tapetvalet är hennes och även valet av golv. Så småningom kommer detta golv bytas ut mot en finare parkett och även väggar kommer få en uppfräschning med spackel och färg. Men jag ville flytta in här nu eftersom jag har idéer för det gamla syrummet också och har helt enkelt inte tid och lust att renovera rummet än, eftersom det inte är tvunget. 


Detta rum är mycket ljusare än mitt förra eftersom det ligger på övervåningen i huset, jämfört med det förra som låg på bottenvåningen under porch-taket. Vilket gjorde rummet svalt och skönt, men även lite mörkare.  "Kristallkronan" har hängt med i flera år, den hade vi i vardagsrummet (eller vart det nu var...?)  en gång i tiden och A gillade den och "ärvde" den till sitt rum när vi flyttade hit. Jag tänkte ta ner den, men nu har jag putsat av alla plastkristaller så nu får den sitta ett tag. 


Gardinerna är "gammal skåpmat" som fanns här hemma. Men jag funderar på sammetsgardiner. Den rosa väskan köpte jag på vår första USA-resa. Ingen märkvärdig sak alls, som dessutom börjar vittra sönder i sidorna. Men den får hänga med ett tag som väggprydnad.  Sängbordet råkade bli över i mitt och Mannen i mitt livs sovrum nere i Wikers Bohus, eftersom det inte får plats när fönstret byttes ut mot en fönsterdörr. Tills jag hittar en bättre plats så får det stå där och bära upp böcker, lådor och ljusstakar som jag annars inte vet var jag ska göra av...


Jag har alltid haft mina maskiner i bredd på bordet, men det blir att flytta dem ändå fram och tillbaka eftersom benbockarna tar upp rätt stor plats under bordet och man måste centrera maskinen för att få plats. Nu testar jag att ha maskinerna på var sida om bordet och får gå runt istället. 


Vårt gamla köksbord som fick sig ett nytt liv som avlastningsbord fick följa med upp. Jag gillar det mycket! 


Konsten på väggen är ett verk av min dotter A, som blivit kvar här hemma (som en del annat...). Även om jag gillar den så ska den nog plockas ner. Jag har alltid velat ha en större  anslagstavla, en sådan där träfiberskiva som ska kläs i tyg... och nu SKA jag ha en... 


 Den gamla symaskinen som jag köpte för några år sedan är så klart ett givet inslag på bordet. Tillsammans med lite andra sömnadsinspirerade prylar.  Spegeln lämnades kvar och den sitter ju bra där. 


Alla fyra barnen fick varsin mini-walk-in-closet när vi byggde huset.  Som ett provrum, typ med hyllor och klädstång. Tanken var att det skulle vara draperi istället för dörr. Det hann aldrig bli några draperier, och nu är det bara ett barn som bor kvar hemma. Det verkar ha fungerat i drygt sex år, men jag ska nog se till att jag får upp ett draperi nu. 


Jag flyttade nämligen in alla mina tyger och alla lådor och en massa annat som förvarades på öppna hyllor tidigare. Det lilla utrymmet svalde hur mycket som helst!!! Nu behöver jag bara få upp en eller max två hyllor i anslutning till arbetsbordet. 


En spegel inne i "skrubben" lämnade hon också kvar. Perfekt eftersom vi faktiskt saknat en helkroppspegel på övervåningen. (Yngsta dottern har i sitt rum, men man vill ju inte gärna rycka upp dörren och gå in till henne och störa på morgonen...) . Rummet är i stort sett klart, det är de där hyllorna, några tavlor och kanske nya gardiner... men annars så... Klart att sätta igång med att sy! Och det ska jag göra. Jag har faktiskt fått min sy-lust tillbaka i och med detta nya rum och inspirerande tygkataloger som damp ner i postlådan för några veckor sedan. 



Å vet ni... jag förberedde detta inlägg igår kväll och när Mannen i mitt liv kom hem framåt 21, så var han ändå så snäll och skruvade upp två hyllor...  Så nu på morgonen ser det ut så här ;) 

Maria

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...