söndag 5 april 2020

Helgen så här långt....



Hallå söndag! Hoppas ni har en fin helg! Än är ju inte helgen helt slut. Här håller Mannen i mitt liv på att byta det där fönstret i uterummet.  Jag hoppas det kommer gå bra hela vägen. 

Vi inledde helgen med lite ost och charkisar i vår "lounge" i fredags eftermiddag när Mannen i mitt liv kom hem från jobbet.  



Jag är lite barnsligt förtjust i just ost och charkisar och vi brukar oftast välja ett rött vin till, men den här gången blev det ett vitt vin, Gewurtztraminer från 2015 som jag hittade i vinkylen. Riktigt gott till och vi undrar fortfarande om vinet är köpt på bolaget eller om vi möjligtvis köpte det hos våra vinvänner i Nice, när vi var där för några år sedan? 


Att jag valde ett vitt vin berodde på att jag tänkte att vi kunde fortsätta med samma vin till middagen, som i fredagskväll blev något "nytt och modernt", nämligen en så kallad bowl. 
Jag gjorde den med ris, räkor, rädisor, broccoli, äpple, gurka, picklad rödlök, salladslök och  ärtskott som jag sedan toppade med hackade cashewnötter och rostad lök. Jag ringlade över lite sriracha-majo också.  Det blev riktigt gott faktiskt! Mycket smak och det vita vinet passade bra till! Detta ska jag laga fler gånger! Enkelt att förbereda innan och bara lägga ihop precis innan servering. 


Efter middagen blev det såklart ett bad. Åh vad jag är tacksam över vårt spabad. Vi badar så gott som varje fredag och är vi hemma på lördagarna så blir det gärna ett bad även då, på eftermiddagen före middag. 


Som igår. Då gick vi ut och satte oss där och njöt av det varma vattnet i dagsljuset. Fåglarna kvittrade och grannbarnen hoppade studsmatta i en trädgård ett par hus bort.  Det är en ljuvlig tid nu, tycker jag! Allt ligger framför oss... Viktigt att tänka på trots att tiderna är som de är!


Igår firade vi mellandottern som fyllde 25 i veckan. De kom hit och vi grillade burgare.  Vi hade köpt heliumballonger som en kul grej för att göra det lite festligt, nu när saker och ting inte är som de brukar.  

Normalt sett hade vi kanske dragit ihop hela familjen och firat och kanske hade även mina svärföräldrar varit med, men nu är det som det är och det blev en liten men trevlig tillställning med mycket skratt och prat om både roliga och allvarliga saker. 



Och nu är det söndag så här vid nästan lunchtid. Jag har "jour" här utifall att Mannen i mitt liv behöver hjälp i uterummet, med fönsterbytet. Jag har dessutom plockat fram lite påskdekorationer som är utspridda på köksbordet i väntan på att placeras ut någonstans i hemmet. 

Jag väntar med spänning på hur det kommer bli med de "nya" fönstren i uterummet....  Men nu är det dags för en kaffe-påtår. 




Maria

fredag 3 april 2020

Viktigt och oviktigt i en uppochnedvänd värld.



God morgon Fredag! Idag har vi snö här hos oss. Gräsmattan på baksidan är täckt av ett vitt lager, vilket det nog inte varit sedan i December om jag minns rätt?  Igårkväll blåste det så träden låg böjda i vinkel i skogen, det regnade på tvären och haglet smattrade mot rutan.  Aprilväder. 


Och i denna upp-och-ned-värld vi lever i, så passar väl vädret på att vara uppochned också...  


Bilderna på våra älskade små barnbarn är tagna av deras mammor, när vi hade "vårt sportlov" där uppe i fjällen vecka 10. Det var jag och Mannen i mitt liv och barnfamiljerna. En mycket mysig vistelse med snö, skidåkning, stughäng och uteliv med korvgrillning... 

Planen var att fira påsken där uppe också, vilket inte blir av nu. Vi ska ju som bekant inte göra onödiga resor (det har väl knappast undgått någon???)  och det måste väl anses som onödigt att fira påsken på sin hytte...  Känns bättre att säga att det inte är så viktigt, istället för onödigt tycker jag...  Oviktigt...



Under veckan har vi haft besök av ett par (friska) Lillprinsar med sin (friska) mamma. Ja, vi bedömde det som viktigt och jag tänker inte gå närmre in på det om någon skulle opponera sig över huruvida man ska träffa folk eller inte...  "Folk" som är min familj... 


När jag vinkade av dem igår, så hade jag som en liten klump i halsen och nästan en tår i ögat... just nu tror jag att jag är lite extra känslig till och från... 


Man vet inte från ena dagen till den andra vilka restriktioner som råder, hur man själv mår eller hur någon anhörig mår. Det är ju inte bara själva smittan som gör folk oroliga... även världsekonomin och vad det kan innebära i framtiden? 


Man vet inte när man kan åka och titta till sina hus nästa gång (oviktigt) och man vet inte när man kan träffa sina gamla föräldrar på annan ort nästa gång (viktigt). 


Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det som händer just nu och lägger största fokus på de roliga sakerna. Som igår när vi var ute hela förmiddagen och grillade korv tillsammans till lunch. 

Jag och Mannen i mitt liv kopplar av i soffan med serier på TV, som säkert många andra gör också. 


Igår när jag hade vinkat av Lillprinsarna skulle jag verkligen behövt plocka iordning och dammsuga här hemma, men det kändes så oviktigt i det hela just då, så det ska jag ägna mig åt nu på förmiddagen. 


Eftersom det är fredag och vi behöver få känna lite fredagskänsla, lite mys i tillvaron,  så åker lite snyggare kläder på och det ska fixas något gott till kvällen! (Oviktigt men ändå viktigt!!!) Och så ska vi ju bada! 


Det är väl en himla tur att vi har det där badet... det är väl det bästa nöjet vi har nu ;)  Tids nog har vi tagit oss igenom detta och saker blir mer som vanligt igen... 


Ha nu en fin fredag och fokusera på något roligt och var rädda om varandra! 




Maria

onsdag 1 april 2020

April! Gillar!


Så där ja, då var April här! Underbart om ni frågar mig, som egentligen inte gillar Mars så där otroligt mycket, om jag ska vara ärlig... 

Det bästa med Mars, måste vara att vi fick vår mellandotter i mars. Men hon lät vänta på sig... åtta dagar gick jag över tiden och hon såg dagens ljus den allra sista dagen i mars, för 25 år sedan. Vi fick fira henne via mobil igår och om allt hade varit som vanligt hade hon och hennes sambo firat i London... 


Nåväl... Mars gick ovanligt fort tycker jag. Vi inledde den uppe i fjällen och när vi kom hem drog Corona-krisen igång på allvar, kändes det som.  Mars brukar vara lång och seg. När man tycker att det är vår så kan det rätt vad det är slå om till vinter... men i år blev det ju inte så mycket vinter över huvud taget här hemma... och OM den skulle dyka upp nu i april, så känns det som att risken att den blir kvar är mindre än i Mars...

Jag gillar April. Vår så där på riktigt och så har jag min födelsedag i april.  Jag gillar att fylla år, även om siffran blir allt högre. 


Jag gillar också naturen i april. Fortfarande lite blekt och färglöst, men allt är liksom på gång.  Det börjar knoppas och gräsmattorna får lite nya gröna strån där solen ligger på. 

Även inomhus gillar jag bleka toner så här års. Lite dämpat och lugnt med grått och kanske lite rosa i köket.  (Den nya kokboken passar rätt bra in ;) ) Tids nog är det dags att ta fram de blå färgerna, som jag tycker är så somrigt och härligt! 


Men innan dess så är det ju påsk... jag kom på att jag kanske ska plocka fram det lilla påsk-piff vi har. Hade egentligen inte tänkt göra det eftersom vi skulle ha åkt upp till fjällen tidigt i nästa vecka... men nu blir det ju inte så, så det kanske är läge att plocka fram de silvriga äggen och fixa något ris. 

Så mycket kycklingar blir det inte och inget annat gult heller skulle jag tro... 
Hur gör ni? Brukar ni ta fram påsk-dekorationer? 



Maria

tisdag 31 mars 2020

Tack! Och ljuset flödar minsann här också! =)


Ett stort tack till er alla som tog er tiden att läsa mina många rader igår! 
Det känns skönt att det finns så mycket värme och förståelse. Jag var ju inte direkt ute efter att söka medhåll, det var inte det jag "fiskade efter", men det känns otroligt skönt att höra att vi tänkte och agerade förståndigt och rätt. 

Idag känns det bättre även om livet överlag känns väldigt "uppochned" just nu. Jag lämnar ämnet tills vidare och fokuserar på det där magiska ljuset! Ja, jag har ju lyckan att ha ett uterum (åretrunt-rum) där ljuset flödar in via fönster åt tre håll! 


Ljuset och solen gör ju så mycket för välbefinnandet! Nu är det ju "sommartid" också och kvällarna är ännu ljusare. Sista året vi har "sommartid", eller hur, visst är det så? 

Nu när vi inte kan röra oss som vi vill, så blir det ju lite mera hemmatid. För oss är det ingen nackdel, faktiskt. Vi har de senaste åren haft väldigt mycket inplanerat på helgerna. Vistelser på Västkusten, weekendresor och hotellnätter... så det är på sätt och vis bra att vi blivit lite bromsade där.


Till exempel så blev ju faktiskt våra köksfönster bytta "helt plötsligt" av Mannen i mitt liv för lite drygt en vecka sedan... Och kanske kan vi snart sätta in de "gamla" köksfönstren här i uterummet. Det där stora provisoriska fönstret (ett ta-tillvara-fönster vi kommit över någon gång)  som suttit några år är inte direkt kul att putsa, eftersom det är öppningsbart mellan glasen och ska alltså putsas emellan glasen... 

Det är lite mer pyssel runt detta fönsterbyte än det bytet som gjordes i köket, så detta tar nog längre tid än bara ett par timmar, så vi får se när det blir av. Vi vill väl att vädret ska vara med oss.  Men vem vet... kanske redan nu i helgen eller annars i påsk kanske? 



Jag ser verkligen fram emot att få in de två "ny-gamla"
 fönstren från köket. Det är två spröjsade fönster som ska på plats, och jag tror att det kommer bli otroligt mycket finare!


Jag måste åka ner till mataffären nu på morgonen och då ska jag köpa hem lite blommor och ställa på bordet både i köket och här i uterummet.  




Maria

måndag 30 mars 2020

När lyckokänslan snabbt ändras...


Den där lyckokänslan över att vara i vårt älskade kust-hus, känslan av att gå runt i sitt eget hus och njuta av ljuset som flödade...Den känslan byttes ganska snabbt för mig där i fredags... som ett slag i magen nästan, efter att jag (dumt nog, tydligen?????) länkat mitt blogginlägg på min Facebook... 

Ganska snabbt dök det upp en kommentar från en s.k facebookvän, som menade på att rekommendationen från regering och FHM var att man inte skulle göra onödiga resor och inte åka till Västkusten, Gotland och fjällen för att inte belasta sjukvård utanför sin hemkommun. Personen ifråga avslutade sin kommentar med ett konstaterande att hen hoppades vi hade tänkt på det.  Inga ord om att vara rädda om varandra eller så... 

För oss är det självklart att följa nyheter och vara uppdaterade i detta med Corona eller Covid-19, så det är väl klart att vi hade tänkt på det! Jag visste inte ens med säkerhet på torsdag morgon att vi skulle komma iväg samma eftermiddag. 


Jag besvarade kommentaren med att det var klart vi hade tänkt på det, vi har också läst på hos FHM, och att det man pratat mest om i nyheterna när det gällde resorna till dessa ställen var väl att det inte skulle bli för hårt tryck under påsken då befolkningen ökar drastiskt med massinvasion på vissa ställen? Jag förklarade också att vi var fullt friska och att vi hade all vår mat med oss, hade ingen plan på att vistas på lokal, så jag hade faktiskt lite svårt att se att vi skulle kunna orsaka någons insjuknande där nere.

Jag fick då en länk, en insändare från DN, där Västkustbor vädjade till folket att inte resa till Bohuslän och belasta deras sjukvård. Speciellt inte om man som besökare tillhörde någon av riskgrupperna.  Insändaren avslutades med en vädjan om en överenskommelse mellan Bohuslän och storstäderna, att inte resa till varandra just nu. 

Min "Facebookvän" tillade att de vädjade med hänsyn till att det är små kommuner på Västkusten, men att vi gjorde ju som vi ville tills vi har ett förbud, men det var ju synd att en del fortfarande inte förstår allvaret...



Även fast jag inte ville, så tog jag faktiskt lite illa vid mig av detta som nästan kändes som ett  "påhopp". Men framför allt blev jag nog arg... Denna "facebookvän" är en bekant som jag haft en sorts jobbrelation till under ca ett års tid för några år sedan, alltså ingen vän som jag någon gång haft en privat relation till. Personen ifråga bor själv numera på en annan liten ort på Västkusten, så visst kan jag absolut förstå att det finns en viss oro hos befolkningen. Självklart! 

Det som gjorde mig arg, det var nog mest det där att personen som ofta lagt upp fina Västkustbilder som jag gillat, aldrig gillat mina Västkustbilder men så fort man får chansen att kritisera någon, då tar man den... Hen hade ju ingen aning om hur vi hade tänkt innan, hur vi resonerar och planerar och tänker...  hen känner inte oss... 

Vi förstår visst allvaret och följer myndigheters råd, det vill säga att vi övervägde resan mycket noga och på sätt och vis så var den faktiskt nödvändig för oss, då vi var tvungna att ta hand om vår båt som låg på ett ställe där den inte kunde ligga kvar.  Dessutom ansåg vi att det var väl bättre att vi gjorde den resan nu och inte i påsk när många andra säkert kommer att resa till Västkusten om det inte lagts ett förbud tills dess. 


Självklart är vi, som alla andra, oroliga över vad detta kommer att betyda för oss i slutänden. Självklart är vi supernoga med hygien och vi har gjort förändringar i vårt liv. Vi håller oss allra mest hemma. Självklart håller vi oss hemma om vi känner oss sjuka.... Vi har lagt ner planer på Mannen i mitt livs kommande 50:årsfest... Vi kommer högst sannolikt inte att åka till vårt fjällhus i påsk som det var planerat, eftersom det inte är nödvändigt.

Vi gjorde helgens resa med bedömningen att vi båda var (och fortfarande är) fullt friska,  vi hade all vår mat med oss och behövde alltså inte besöka ortens matbutik.  Jag kan dessutom tillägga att jag hade plockat med mig diverse konserver och annat nödvändigt ifall att vi skulle bli sjuka när vi var där nere, så att vi ändå skulle kunna klara oss själva hemma i vårt hus. Varken jag eller Mannen i mitt liv är sådana att vi uppsöker sjukvården om det inte är absolut nödvändigt, så vi hade nog hunnit dö där istället för att belasta sjukvården ;) 

Hur mycket jag än ville strunta i de där kommentarerna/kritiken så gjorde den mig både arg och ledsen. Jag som var så glad och lycklig över att få vara där i vårt hus. Vårt hus som vi tycker så mycket om och gärna besöker året om. Vi har dessutom annars också alltid varit noga med att alltid handla i matbutiken på ön och besöka deras caféer och restauranger. På något vis stötta och bidra året runt! Plötsligt får man lite känslan av att inte duga... som någon annan sommarboende hade uttryckt sig i någon insändare någonstans.


Ja, för vi har nog alla sett det i media, att "Stockholmare" inte är välkomna till "badorter" eller fjällvärld just nu... Jag och Mannen i mitt liv är för övrigt varken "Stockholmare" eller bor i Stockholm... Ingen av oss jobbar ens i Stockholm... 


Är det så här vi ska ha det nu... Vi ska liksom "kasta skit" på varandra beroende på var i landet vi bor och var i landet vi har fritidshus som vi vill och kanske främst behöver besöka emellanåt...  Och jo... återigen... jag förstår oron och rädslan, men den får ju inte göra att vi startar något slags inbördeskrig... 


Jag har funderat och funderat på om detta inlägg ska publiceras... eller om jag bara ska vara nöjd med att ha skrivit av mig för mig själv, för min egen skull... om detta kanske bara blir ett fint tillfälle för flera att "hoppa på" mig med pekpinnar, flera som inte har en aning om hur mina tankar gått senaste tiden. 


Men jag väljer att publicera  det. För jag vill samtidigt tacka för alla "likes" som jag fick i och med mitt förra inlägg på min Facebook och alla fina hälsningar  som ni lämnat i kommentarsfältet på min blogg. Jag ser ju klart och tydligt att det bara var en person som uttryckte sitt missnöje, medan ni var många fler som gillade och faktiskt också påpekade att vi gjorde rätt som tog tag i det nödvändiga med båten nu och inte senare, när det kanske är ännu mera tryck på orten. Någon av er nämnde så klokt detta med "sunt förnuft"...

Jag måste också påpeka att vi var noga med att inte träffa andra människor, besöka lokaler... den enda människa som jag pratade med var vår granne, en äkta ö-bo, där nere som bedyrade att vi absolut visst fick vara där på ön, "Herregud ni har ju hus här" var hens ord.  De orden gjorde mig gott att höra, jag blev faktiskt rörd över hens ord och åsikter, jag jag blev nästan tårögd t o m över att höra någon som välkomnade mig! Vad alla andra ö-bor känner har jag dock ingen aning om. Säkert råder det delade meningar som det verkar göra på de andra orterna man läst och hört om.  Vissa tycker att det är helt okej och att man  behövs för orten så länge man är frisk och vissa visar öppet att de inte alls vill ha besökare... 

Jag och Mannen i mitt liv gick ut på klipporna, där på fredagseftermiddagen,  och satte oss i vår ensamhet med en flaska Champagne och lite ostar, och njöt av sol och hav och det var alldeles vindstilla. Ett perfekt sätt att försöka skaka av sig sånt som ger en dålig energi och ändå kanske kunna få känna att ett liv ändå ska försöka pågå under tiden vi genomlider detta hemska. Nog så viktigt att försöka njuta av livet!  Jag tror tyvärr att många mår ganska, eller rentav mycket,  dåligt rent psykiskt i och med karantän, varsel, uppsägningar, konkurser, oro och allt vad det drar med sig...och kanske det i sin tur påverkar resten av en familj....  tyvärr kan det nog kanske också leda till onödig död för vissa... 


Vad gäller min facebookvän så har jag tagit bort den som facebook-vän. Barnsligt av mig, tycker säkert någon medan jag resonerar som så att någon som aldrig gillar något jag lägger upp,  som jag inte har någon som helst relation med, som jag inte alls delar samma åsikter (nu menar jag annat än just detta ämne) med, som jag bara haft kontakt med rent jobbmässigt under ca ett års tid och förmodligen aldrig mer kommer att träffa... nej, för varför ska vi vara "facebookvänner"???  Jag brukar rannsaka och rensa i min "vän-lista" på Facebook, då och då. Vänner för mig är sådana som "ger något", inte bara "tar.".. även på facebook. 

Så... den där känslan av glädje och lycka den grusades rejält där ganska snabbt efter att jag hade skrivit om den.  Jag lyckades skaka av mig den tillfälligt där på klipporna i solen, och även när vi åt burk-gulaschsoppa tillsammans i vår båt nere i vår båthamn på lördagen. Men även om helgen var mysig och trevlig så fanns den ändå där, den där känslan av att inte vara välkommen...  Som jag personligen egentligen bara fått från EN ENDA kommentar på Face-book... Men det räckte för mig...

Planen var att vara kvar till idag. Att njuta av en långhelg för vem vet när vi kommer ner nästa gång... Men igår efter frukost bestämde vi oss för att packa ihop och åka hem på eftermiddagen. Vi hade gjort det vi var där för, tagit hand om båten. Vi hade också fått en fin stund i solen på klipporna, trots allt... Så på något vis var vi väl ändå nöjda med vår vistelse... kanske för en liten stund kändes det som att vi faktiskt snuddat vid att leva ett något sånär "normalt liv"... 


Men... det var med sorg och vemod, en klump i halsen/magen  som vi rullade iväg från vårt hus. Vi har ingen aning om hur det kommer se ut framöver... vi har ingen aning om när vi kan åka ner och titta till vårt gamla hus igen. Återigen... Absolut visst är det viktigare att tänka på människors hälsa än ett hus eller en båt, det fattar väl såklart jag också!  Men jag måste ändå få säga att detta gör mig ledsen! Samtidigt blir jag lite arg på mig själv som känner mig kriminell trots att vi inte brutit mot något som helst förbud utan faktiskt tänkt igenom detta noga och vidtagit försiktighetsåtgärer. 


Så istället för att kanske ha fått vakna upp till ännu en solig morgon där ljuset flödade in i vårt kusthus, så fick vi vakna upp här hemma till gråväder med snö på marken... Ett flor-tunt snötäcke som nu mest är ett minne blott och en grå himmel som faktiskt börjar spricka upp i blått.  Det finns hopp alltså! Och hopp om livet måste vi ha! Vi måste vara rädda om oss själva och varandra, ta detta på allvar och visa hänsyn! Men vi kan inte sluta leva våra liv, vi måste försöka njuta av livet och tänka att det ska finnas ett liv kvar när vi kommit igenom detta också...  Vi måste också fortsätta vara snälla mot varandra och visa kärlek!  

Om du orkat läsa alla mina rader, så tackar jag för det och lovar att nästa inlägg ska bli ett roligare inlägg. Eller åtminstone, så ska det inte handla om vare sig Corona eller min ledsna känsla... om ni sen kommer tycka att det är roligare, kan jag kanske inte lova... ;) 




Maria

fredag 27 mars 2020

Ljuset flödar i kusthuset och jag blir så lycklig!


Åh vad jag tokgillar att vara här! Att få vakna upp här i vårt lilla sovrum i vårt älskade kusthus, vårt Wikers Bohus... 

Vi ska lägga i båten  i helgen eller rättare sagt... den har lagts i ute vid marinan där den står i en hall under vintern, och ska köras hem till sin båtplats. Det är väl främsta anledningen till att vi är här just nu. Min svägerska och svåger dyker också upp ikväll och ska traditionsenligt vara med.


Eftersom Mannen i mitt liv jobbar en del hemifrån i dessa tider, så kände vi att vi kunde åka igår eftermiddag redan, när han slutade jobbet. Idag jobbar han hemma härifrån.  Under tiden som han sitter och knappar på sin dator, mejlar, skriver dokument och fixar med fakturor och annat som han kan tänkas göra på sitt jobb, så gick jag runt en sväng här hemma och samlade ihop lite bilder i mobilen, så jag också kan knappa på min dator och åtminstone få det att se ut som att jag också jobbar ;) 

Jag tokgillar verkligen detta hus, ljuset flödar in överallt känns det som och det gör mig så himla glad och lycklig!  Jag går runt och tittar, begrundar och känner in om det är något som ska fixas och ändras.  Alla väggar i hela huset var uppmålade i vitt när vi köpte det, men jag vill ha lite färg och tyngd till det vita och vi har två tapeter som ska upp i sinom tid... En ska sitta bakom sänggaveln här i vårt sovrum. 


Altandörren från sovrummet har vi satt in, det var bara ett fönster där innan. Så skönt att bara kunna tassa ut där i morgonsolen... 


I vardagsrummet på entréplan (fast entréplan är mer vårt mellanplan då vi uteslutande använder entrén på källarplan) har vi även vår TV. Jag är väl inte riktigt nöjd med TV-bänken som känns lite inklämd där, och hur den ska få plats när båda elementen fått elementskydd det fattar jag inte...  När vi var ner i Januari bytte jag den grå soffklädseln mot en vit. När vi "flyttade in" i huset visste vi att vi skulle komma att vara här en del under alla säsonger och ville inte ha inredningen för ljus och somrig. Men under tidens gång och speciellt efter att vi skaffade fjällhuset så känner jag att inredningen gärna får vara lite mer "lätt"och somrig. Ännu mera kusthus och kanske lite lantligt... 


Vi har köpt ett nytt soffbord, men vi fick inte med det denna vända. Behöver nog emballera av det om det ska gå in utan att fälla säten och den här gången hade vi en del matkassar och kylväskor med oss, för att vi inte hade en aning om det skulle gapa tomt på butikens hyllor...  och över huvud taget för att slippa gå i butiken. 


Förutom vårt sovrum finns ett gästrum på mellanplan. Ljust och fräscht där med när solen skiner in!  Jag har inrett det i rött/vitt/blått och i typisk "Svensktolkad New Englandstil" med vita möbler, stjärnor, ränder och fyrar...  (Vilket egentligen kanske inte är så mycket av "New England" egentligen, om man jämför med det riktiga New England i USA...) passar bra i kusthuset, men jag tror jag skulle behöva ha lite mera "natur" som bryter av lite...


Så mysigt att titta ut genom det lilla fönstret i trappen upp till övervåningen! Man ser klipplandskapet precis utanför. Vårt hus ligger liksom i eller på klipporna. Fast tyvärr har vi inte inte havet precis direkt inpå... Men vi har en härlig terrass som löper runt nästan hela huset ;) 



Hela trapphuset flödar i ljus! 


 I trappen och hallen har jag valt att ha en mer "lantlig" look med stråhattar, stråväska och jutematta.  Men även mer "sportigt somriga" inslag som vintage rackets. 



Den roliga korgväskan kommer från min barndom. Jag hade tyger och sysaker i den när jag sydde barbiekläder i 10:årsåldern. Kanske kommer den från min farmor? (Måste fråga min mamma om hon vet...)

Den vita väggen ovanför panelen ska också tapetseras.  Tavlorna ovanför ska jag byta ut mot en spegel. Något som jag kom på här i höstas...  I stråväskan ligger fleecefiltar som är sköna att ha kyliga sommarkvällar när man sitter ute.  I hörnet på bilden skymta några "fuskfällar" som jag tryckt ner i en vinlåda av trä.  Sköna att sitta på ute så här års...


När man kommer upp på övervåningen är det egentligen som en separat lägenhet där uppe. Det finns en "riktig dörr med riktigt lås" som leder in i en hall och så har vi ett kök, vardagsrum och ett sovrum med extra "barn-alkov".

Badrummet ligger dock precis utanför "ytterdörren" till lägenheten. Tanken är väl att man ska kunna hyra ut delar av huset. Men vi slopade den tanken med detsamma. 



Tittar man in i sovrummet, som jag inrett i vitt/svart/beige så är det lika ljust där. Solen kommer verkligen in överallt! 


Möblerna i detta sovrum fanns i huset när vi köpte det.  Tavlorna nere i hallen som ska tas bort, tänkte jag sätta ovanför sängen här.  All inredning här inne, allt piff, är sånt som jag tagit hemifrån. 


Även "barnrummet", sovalkoven som ligger i anslutning till sovrummet, är också ljust. Trots att det egentligen är en inredd kattvind, och inte speciellt stort eller har något stort fönster. 

Här har Lillprinsarna huserat mest.  När jag gick runt och tog bilderna kom jag ihåg att vi hade pratat om att ta bort spjälsängen och bygga en lång låg säng, där ett barn kan ligga i varje ände, istället. Ett tvåbäddsrum för små barn. Lite leksaker finns också för regniga dagar... 


Så har vi ju köket där uppe... Köket som verkligen badar i ljus! 


Och har en fantastisk utsikt över klipporna som ligger mellan oss och grannhusen. Även om det inte är klippor som går ner i havet, så tokgillar jag att se de där klipporna... och går man ut på balkongen så kan man åt ena hållet faktiskt få en liten skymt av havet... 


 Köket har en liten matplats vid fönstret. Plus att man kan sitta i dagbädden/bäddsoffan. Bäddsoffan som ännu inte använts... och köket används väl "sådär" eftersom de som brukar sova här uppe (barnfamiljerna) är för många för att det ska fungera på ett bra sätt... 


 Annars är det ett väldigt mysigt litet kök.  Ett gammalt platsbyggt kök. Det har sin charm! Jag tycker att de gamla förvaringsburkarna gör sig toppen där! 

Ibland brukar jag tänka tanken att jag och Mannen i mitt liv skulle kunna ha övervåningen som "vår lägenhet", för att utnyttja just köket bättre... men det känns som att resten av huset då blir för litet för "alla de andra".  Det kan hända att jag fick ett infall och "byggde om huset" igår kväll, när jag inte somnade med en gång... ja, kanske fick jag det... 




På andra sidan hallen/gången ligger det stora vardagsrummet. Havssalen, som vi lite skämtsamt brukar kalla det...


Det är rummet som vi aldrig "tagit i besittning" på riktigt. Väggarna till kattvindarna har tagits ner för att bredda rummet. När vi bytte alla fönstren så satte vi in ett fönster som går ner till golvet istället.  Vi har en bäddsoffa stående i ena änden, så rummet fungerar lite som ett sovrum. Vi har kört fast lite med detta rum. Vi ser ju faktiskt havet från rummet, och bäst ser man det om man möblerar mitt på golvet... Men vad är det vi behöver... soffa, fåtöljer, sovplatser... ja, en blandning av allt det kanske... men ingen TV har vi sagt... 

Vi har en del jobb kvar i detta rum och det kan hända att min "hus-ombyggnad" , det där infallet jag kanske fick igår kväll innefattar även detta rum... Jag har nämnt mitt eventuella infall för Mannen i mitt liv här på morgonen, men han behöver smälta det innan han uttalar sig... så därför uttalar jag mig inte här heller...om det nu är så att jag kanske fick ett infall, alltså ;) 

Hela övervåningen och mellanvåningen formligen badar i ljus... Det var väl mest det jag tänkte förmedla, men så fick ni gå en liten "husesyn" i vissa rum också ;)  Köket på mellanvåningen, där jag sitter nu, den får ni inte se nu eftersom Mannen i mitt liv också hänger här vid köksbordet som idag fungerar som hans hemmakontor. 



Avslutar med en bild tagen från balkongen i "havssalen". Även om det inte är en vidunderlig havsutsikt, så är det ändå havsutsikt! Man kan skymta viken med sjöbodarna också... 

Jag är så glad över att vara här! Det gör mig lycklig att vara på kusten, känna doften av hav... promenera på klipporna...  Återigen SÅ HIMLA TACKSAM över vårt hus här!!! 

Nu ska jag ta mig ur pyjamasen och gå ut och njuta! Trevlig fredag till er!



Maria


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...