onsdag 20 juni 2018

Bara för att det är kul

 
Ett visst intresse för att fotografera har nog alltid funnits hos mig. Eller kanske mest just att dokumentera... Fånga minnen på bild. Ja, men hur roligt var det inte när man var yngre, att fota det ena och det andra? Och ibland när man skulle fota något långt, långt bort så när man framkallat rullen upptäcker man att man inte ens kan se det man fotat... ;)


I och med bloggandet så har fotandet tagit fart. Jag bara tokgillar att fotografera detaljer av olika slag. Däremot upptäckte jag för några år sedan att så där överdrivet intresserad av att fota, det är jag inte. Jag orkar bara inte hålla på att lära mig ISO, bländartid och allt det andra... Jag har alltid bara fotat på känsla. Bara för att det är kul. Bilderna är absolut inga proffsiga bilder, eller ens hobbyproffsiga... men de duger åt mig, och det jag använder de till.
 

Jag vill att det ska gå relativt fort att skaffa några bilder till ett blogginlägg till exempel. Eller att det ska gå fort att knäppa några bilder på de rörliga motiven, som barnbarnen till exempel. Dessutom ska ju bilderna bli av. Jag tröttnade faktiskt på att släpa runt på den stora Canon-systemkameran (har inte ens koll på modellbeteckningen längre, på dem) på utflykter och resor, så det slutade med att det bara blev bilder med mobilen en period.
 

Förra sommaren investerade jag i en betydligt mindre systemkamera, en Sony A5100. Betydligt enklare och inte alls samma finesser... men... jag använder den! Den är liten och smidig och finns nästan alltid med i handväskan. Jag tokgíllar den! Den uppfyller mina behov, helt enkelt! Sedan en tid tillbaka har jag funderat på ett nytt objektiv till den... så idag skickade jag in Mannen i mitt liv för att köpa hem ett 55-210.
 
Så klart skruvades det på och några bilder i alla hast brändes av. Kanske ganska ointressant för er, när det inte finns något att jämföra med... men jag knäppte lite "zoom-bilder" på olika detaljer här hemma. Bara för att det är kul. Jag har stått på kanske 1- 1½ meters avstånd och delvis använt full zoom. Tänkte att jag kanske kunde ta lite roliga fina bilder från Västkusten för jämförelse mellan de olika objektiven och visa vid annat tillfälle.
 
 
 
Maria

tisdag 19 juni 2018

Tänk hur det är...



I söndags hölls det dop för Lillprinsessan. Föräldrarna hade helst velat ha dopet en lördag, men det var lite svårt att få till det med tillgängliga tider och begynnande semestrar... Så det blev en söndag. Med högmässa. Inget fel med det, jag har för mig att vi också döpt något av barnen under en högmässa. Men... lite besvikna var vi nog ändå på att själva dopet blev så "kortfattat" bara ett litet inslag i den annars ganska långa högmässan. Endast en psalm hade de själva fått välja och oftast när vi varit på dop så har prästen "iscensatt" dopet igen, så vi haft möjlighet att gå fram och fota. Så var icke fallet denna gång. 

Man vill ju så gärna ha just sådana stunder dokumenterat. I alla fall jag... jag blev ganska besviken faktiskt! Det är ju en sak man bara gör en gång, liksom... Det hade ju varit roligt att få visa upp lite fina bilder här på bloggen också, om jag ska vara helt ärlig. Tänk hur det är...


Jag hoppas i alla fall att föräldrarna till Lillprinsessan är nöjda ändå med dopet! Och det tror jag också att de är. Det var många gäster där för Lillprinsessans skull. Föräldrarna hann inte sitta många minuter under tiden det bjöds på förtäring. Många fina presenter fick hon, den lilla tösen. Och mormor missade att fota tårtan också... ;) Dopkudden som jag hade sytt fotade jag hemma, innan jag slog in den ;) 


Summa summarum, så känner jag mig varm i hjärtat när jag tänker på Lillprinsessans dop av flera anledningar. Dels för alla fina människor som finns för henne, men även just det att i samband med detta dop så kom två av mina fyra syskon och deras respektive hem till oss på lördagkvällen för att äta med oss. De hade även mina föräldrar med sig. Det är inte ofta som de kommer på besök, så det var extra mysigt och trevligt! Tvillingdöttrarna med sina familjer var också med, och min bror hade en av sönerna och deras barnbarn med sig. 


Så roligt att se Lillprinsen leka med deras lilla prinsessa, det skiljer bara ganska precis en månad mellan de och de är ju tremänningar. Vore kul om de fick träffas lite då och då under uppväxten. Själv har jag ingen aning om vem eller vilka som är mina tremänningar, men jag tror jag kan namnen på mina barns alla tremänningar faktiskt! Tänk hur det är... man har ingen aning om ifall man råkar på någon som man är släkt med...? ;) 


Vi fick en jättemysig lördagkväll och hann prata, skratta, umgås och rå om varandra en hel del! För på dopet blev det ju inte samma sak att vi hade tid att umgås direkt.  Så... jag sparar hela dopet med familjekvällen innan, i mitt hjärta och minns med glädje och värme... utan foton... 


Maria

torsdag 14 juni 2018

Lite nostalgi när mormor följer med till BVC


Idag har jag haft förmånen att få följa med när S skulle på 4:månaders kontroll på BVC med Lillprinsessan.  Jag har inte min bil hemma denna veckan (den har W lånat och dragit ner till Wikers Bohus med några kompisar) och BVC ligger nere i samhället, så vi tog bussen.

  
Lillprinsessan sov sött i sin vagn och vaknade redan strax efter att vi kommit fram. Vi var tidiga och det var lunchstängt så vi passade på att gå ner till vattnet, alldeles nedanför,  och kika lite. 


Området där deras BVC ligger, är väldigt vackert och pittoreskt. Lokalerna är ett gammalt sjukhem som numera inrymmer Läkargrupp (vårdcentral) och även skola och förskola är beläget i en av byggnaderna. Så finns det lite andra kontor där också om jag fattat saken rätt. 

 BVC-besöket gick utmärkt. Lillprinsessan fick godkänt i precis allt! Längd och vikt utan anmärkning, följer sin kurva exemplariskt ;) Själv var jag en mycket stolt mormor och fylldes lite av en nostalgisk känsla när jag tänkte tillbaka 25 år i tiden, då jag själv gick på BVC med mina tvillingdöttrar (den ena är ju S, Lillprinsessans mamma). Både själva minnet från tiden då de var så små men även minnet av att jag hade min mamma med mig varje gång jag var på BVC under deras första år. För innan de kunde gå själva var det lite svårt att gå ensam på de där besöken, när jag skulle bära båda själv.. Det var nämligen inte okej att rulla in barnvagnen ända in på "undersökningsrummet", konstigt nog...? 


Det var mysigt att ha mamma med på de där besöken och jag är glad åt att ha det som ett minne. (Herregud, det låter kanske som att min mamma inte finns längre....? Men det gör hon!) Jag har förstått att även min mamma tyckte om de där stunderna. Vill minnas att vi brukade köpa med lite fika hem efteråt. Jag och S fikade också efteråt här hemma. Lillprinsessan som sov hela bussresan och hela fikastunden, vaknade strax innan de skulle promenera hem till sig igen. Och såklart var hon på sitt allera mest strålande humör. Som alltid, typ...  Goa tjejen... 



Maria

onsdag 13 juni 2018

Här är jag igen,och allt är bara bra, tack!



Det är så att jag blir lite rörd av omtänksamma ord från någon jag inte ens träffat IRL... 
Jo, men jag fick ju en hälsning här på bloggen ifrån Annelie, hon skrev:

Hej Maria, 
Vi saknar dina blogginlägg!!!!
Jag hoppas att allt är bra med dig och din familj och att inget har hänt. 
Kramen, Anneli



Ja, men hur omtänksamt är inte det när man inte "hört" något från mig på ett par veckor, lite drygt!?  Det är ju det som är det härliga i bloggvärlden, den där omtänksamheten som många av oss har gentemot de bloggerskor som vi följer och inspireras av.  Den där omtänksamheten som är äkta och genuin. Sen stöter man såklart på en hel del avundsjuka och bittra kommentarer också, men sånt får man låta passera. 


Tack för omtanken, Anneli! Och till er andra läsare... om ni inte hittat till Annelies kloka och mycket läsvärda och inspirerande blogg tidigare, så hittar ni den här!


Och nej, ingenting har hänt med någon i min familj, allt är bara bra med oss alla! Och det är jag tacksam för.  Att vi alla har hälsan i behåll!

Den här bloggpausen då... Vad beror den på? Tja... egentligen inget speciellt. Vi for ner till Västkusten och Wikers Bohus för en långweekend där i början av Juni, jag och Mannen i mitt liv.  Fullastade med grejer och till och med en trädgårdsmöbel drog vi en tidig lördagmorgon. Det sista som jag "knökte in" (nåja, lite överdrivet, så trångt var det såklart inte)  i bilen var datorn. Jo, för jag skulle ju blogga såklart, med bilder från fantastiska Bohuslän...

Det gjorde jag ju...inte... Jag hade inte ens behövt ta med den där datorn, för den rörde jag inte ur fläcken från den plats där jag lade den när vi kom in i huset... Man tror att man tänker vara aktiv och göra fina inlägg, men vad som händer är att man stänger av totalt! (Jo, Facebook och instagram hade jag lite koll på)  Man fixar lite inne med lite piff, man åker och köper skrymmande saker som stor familje-grill (som väger bly och precis går in i en mellan-suv...) och däckstolar till soldäcket.

Man njuter av sol, värme och ledighet! Inte har man lust att plocka fram datorn och blogga då! Det är till och med på den nivån att man inte ens läser andra bloggar. Nej, inget illa menat men man prioriterar inte det i det läget helt enkelt.
Man hänger också på det som erbjuds i aktiviteter på sin ö, som att delta i vinprovning på en av restaurangerna. Ett bra tillfälle att lära känna lite folk och lära sig något om platsen, kanske.  Man cyklar runt på sina minicyklar och känner sig som den där "badgästen" man är... Fast vi har räknat ut att vi tillbringar säkert  15% av årets dagar på den där ön, alla årstider,  så liiiite mer än badgäster är vi väl?

Och är man badgäst så måste man väl bada... mitt förra inlägg handlade ju om den badkruka jag är, och det hjälpte med lite nya bikinisar  för att få ner mig i vattnet...
Två kvällar i rad tog vi de där cyklarna och åkte och badade. Första kvällen vid badplatsen som finns på typ 3 minuters cykelväg.  Och andra kvällen ute på klipporna något längre bort, men fortfarande bara ca 10 min med både cykel och promenad sista biten. Helt perfekt!
Vi har gjort en liten roadtrip till närliggande små orter längs kusten. Finns så mycket fint att se i trakterna.
Vissa går liksom igång på parkerade hummertinor...
Nej, man kan inte annat än njuta när man är där i Wikers Bohus. Än en gång, jag är så otroligt glad för det huset!

Strax efter ankomsten knackade det på vår ytterdörr, och vi tänkte väl att det var någon granne som kanske ville hälsa... döm om vår förvåning när Maria, min bloggvän, och hennes D stod där ute med både vovven och sonen. SÅ kul att de tog sig tiden att kika förbi när de var i krokarna. De har lantställe några mil bort, så det är lite roligt att vara "sommargrannar".
Självklart har vi tagit en och annan promenad. Njutit av havsutsikten både här och där. Det där havet finns ju typ runtom...
Så visst har vi haft det bra! Vi har också konstaterat ett antal gånger att våra snickare gör ett bra jobb, vi har beundrat både fasad och nya fönster.

Vi har ätit både middag och lunch ute på restaurang, och vädret har tillåtit hemmamåltiderna ute på terrassen.  Ja, ni kanske fattar att man inte prioriterar att slå sig ner och göra blogginlägg och läsa bloggar, när det finns så mycket annat att utforska och njuta av?


Man tror ju gärna att man ska hinna ännu mer än vad man i praktiken gör... men stället finns ju kvar och sommaren har ju inte mer än börjat, så allt måste ju inte ske på en gång...
Men man måste ju samtidigt ta vara på tiden, tillfället och det enormt vackra vädret. Ta vara på möjligheten att se kvällssolen försvinna ner i västerhavet.



Njuta av hur solens strålar nästan glöder på de fantastiska klipphällarna!

Ja, det är verkligen magiskt vackert där på den där platsen på jorden! Jag är så glad över att  Mannen i mitt liv presenterade detta för mig, för några år sedan!

Det finns inte så många måsten när vi är där i Wikers Bohus, utan vi tar allt med ro. Inga stora renoveringsbehov utan mer att vi vill göra lite förändringar för att göra huset mer som vi vill ha det, rena skönhetsanpassningar, typ... Men ett måste finns det faktiskt,  och det gäller vid varje besök... och det är att äta Bohuslänska skaldjur såklart!


Så ja, nu vet ni varför det blev en bloggpaus, och när vi kom hem så rullade allt bara på, kände inget behov av att uppdatera bloggen. Men nu när det undrades om något hänt, så kände jag att det var dags att krypa fram igen.
Maria

tisdag 29 maj 2018

Favoriter som kanske får ner mig i vattnet...?


Jag är nog den största, absolut största, badkrukan som finns! Nej, inte när det gäller spa-bad med 38 grader varmt, förstås, men annars... att bada i sjöar eller hav... HU vad kallt, säger jag bara!!! När jag var yngre, så ung så jag fortfarande räknades som barn, då var det annat. Då badade jag gärna, men i vuxen ålder... nej, det har inte blivit många dopp de senaste åren...

Men nu när vi faktiskt köpt ett hus väldigt nära havet och med badplats också väldigt nära, då känner jag liksom "pressen"... ;) Jag har köpt lite nya bikinis som ska bäras på stranden. Jag har ju ett speciellt favoritmärke, när det gäller bikinis. Ja, jag har liksom upptäckt att de passar min kropp väldigt bra, så nu köper jag inga andra. Jag har ett helt gäng som används i spa-baden både hemma och i Wikers Bohus, men ett par av dem som jag haft rätt länge har blivit lite fula av kloret, så nu har jag köpt lite nytt till saltvattensbaden. 

Och för att jag kanske ska kunna känna mig bekväm med att gå runt på badstranden så har jag köpt en matchande "strandtunika" också. Så jag slipper känna mig så otroligt avklädd. Badstränder och bikinitraskande är nämligen inte heller min grej ;)  
Så det återstår att se nu då, om dessa favoriter kanske kan få mig att hänga på badstranden och även kanske kan få mig att doppa mig? ;)


Maria

onsdag 23 maj 2018

Däckade dygn och en dopkudde

 
Så skönt att vara på banan och benen igen! Jag gick hem tidigare från jobbet i måndags och hann inte mycket mera än hem innan jag däckade i något jag först trodde var magsjuka. Men med facit i hand med resten av symptomen och gamla erfarenheter, så tror jag mer att det var en typ av migrän.
 

Hur som helst, idag orkade jag mig upp och kände mig rätt pigg efter att ha fått i mig frukost och ännu mera vätskeersättning. Eftersom jag ändå behövde vara hemma och ta det lugnt (och för säkerhets skull sitta i "karantän" 48 timmar) , så passade jag på att förbereda för Lillprinsessans dopkudde.
 


Det är en alldeles lagom stillsam syssla som pågår mellan två och tre timmar, där jag bara suttit och vaktat maskinen medan den gjort broderijobbet. Ja, den syr ju själv men jag behöver ju hjälpa den med att byta färg på tråd och eftersom hela broderiet är på typ 38000 stygn så behövs det även bytas undertråd ibland. Och ibland går tråden av, så det bästa är att sitta med och hålla ett vakande öga även om den sköter sig i stort sett själv. I vanliga fall kan det kännas som lite "bortkastad tid" att bara sitta och titta på, men idag var det faktiskt avkopplande.
 
 
Det är några veckor kvar till hennes dop, och det känns bra att ha passat på att tagit tag i broderiet, självaste kudden snor jag ihop ganska snabbt. När Lillprinsen den andre skulle döpas, hade jag heeelt glömt bort att Lillprinsen den förste hade fått en dopkudde, och eftersom jag gärna vill vara så rättvis som möjligt så var det bara att grotta ner sig i ateljén en dag efter jobbet, nästan så där i elfte timmen... Jag stängde av omvärlden totalt och nästan stängde in mig med maskinerna! Det slipper jag denna gång!
 

Jag tycker ju att det är hur kul som helst att göra sådana här saker vid symaskinerna. Lappar och broderier... Men under press och stress är ju inget kul. Senaste tiden har jag inte haft någon "skaparlust" alls, så det har inte blivit någonting gjort sedan förra dopkudden i december. Jag har både ett lapptäcke och en kudde som jag "har i huvudet" men inte fått till, men nu blev jag lite sugen faktiskt.
 
 
När broderiet var klart, så hoppade jag ur nattskjortan och tog mig en skön dusch med hårtvätt och inpackning. Älskar den där känslan när man varit sjuk och man känner sig så där extra fräsch efter en dusch. Härlig känsla också att se sig i spegeln och se att den lite lagom solkyssta hudtonen med alla mina nya fräknar, fanns kvar efter den blekt grön-vita nyansen jag mötts av ett par dygn...
 
 
 
Maria

söndag 20 maj 2018

Mysig helg på hemmaplan


Söndag kväll. Jag har slagit mig ner i TV-soffan intill Mannen i mitt liv som ser på hockeyfinalen. Lite muttrande och lite positiva vrål om vartannat... Ja, från honom, inte från mig. Jag kan inte påstå att jag är jätteintresserad, fast det är ju så klart kul om Sverige vinner...  Jag lyssnar med ett halvt öra och ägnar mig ett blogginlägg istället. Tänkte summera helgen. En pingsthelg, som man knappt tänker på att det faktiskt är, sedan den lediga måndagen togs bort... Förra helgen var ju en magisk helg i Wikers Bohus. Denna helg har varit en mysig helg på hemmaplan. Jag tog ju helg redan i torsdags vid lunchtid. Jag och Mannen i mitt liv var barnvakt på torsdagskvällen hemma hos småprinsarna. Lite kvalitetstid med en Mc Donald´s middag.


Fredagen försvann i en rasande fart, förmiddagen gick åt att invänta en leverans av en köksstol som skulle bytas ut. Mannen i mitt liv kom hem och bjöd på lunch och när han åkte tillbaka till jobbet så åkte jag till stora köpcentret för att fredagshandla och fixa lite annat. Jag konstaterade att det är sista gången jag åker och helghandlar en fredag vid 15-tiden! Jag gillar ju annars att helghandla... men fy så mycket folk det var! Tack och lov för att kunna göra det på förmiddagen istället. Jag köpte en flaska ädla bubblor och vi firade "framgångar och lön för mödan" med både champagne och gratinerade ostron.

Lördag förmiddag kom dottern A brassandes i sin lilla bil, för att förgylla tillvaron med oss. Jag blev så glad när hon berättade att hon skulle sova kvar! Det blev hus och trädgårdsfix för hela slanten! Jag började med att äntligen peta ner något i krukan vid ytterdörren. Sedan var det dags att fatta penseln för att måla stolpar på porchen. Vi har haft en målare här som målat fasaden, men stolparna tänkte jag ta själv. Räcket är underhållningsfritt, helt perfekt! Däremot började inte min målning helt perfekt... Jag tappade den stora färgburken och botten sprack...splash på porchgolvet... snälla A tog bilen och åkte in till stan för att köpa hink med lock för att rädda den kvarvarande färgen och Mannen i mitt liv hjälpte mig att sanera, så vi slipper vitfärgat golv. Puh... men sen gick det bra. Stolparna blev vita.

 
A rensade maskrosor, flera fyllda lövkorgar! Jag gillar verkligen inte de där gula växterna! Försöker hålla undan dem, men det är ju inte lätt när de sprider sig och det finns massor här och där även utanför vår tomt. Tur att dottern är vuxen annars hade vi blivit åtalade för barnarbete. Hon tjänade ihop en hacka och åkte och köpte sig en cykel idag på förmiddagen idag. Även de andra utflyttade döttrarna med familjer dök upp igår. Så mysigt när de kommer hit! J blev lite taggad på att rensa maskrosor hon med, för hon behövde lite nya sommarkläder ;) Så idag kom hon hit själv, utan resten av familjen och fyllde lika många lövkorgar som A gjorde igår. Vi blev av med en massa maskrosor och de tjänade en extra slant. Win-win. Men det finns fortfarande maskrosor kvar om någon annan dotter skulle vilja tjäna en slant ;)
 


Även idag har jag målat. Takstolarna till skärmtaket på baksidan av förrådet. Inte jättekul med vinklar hit och dit och trånga utrymmen i hörnen, men fint blir det när det blir vitt istället för träfärgat. Mannen i mitt liv har bland annat gjort klart en del småsaker, fixat lite i förrådet och skruvat tillbaka alla stuprör och fönsterluckor efter målaren. Som tur var hade jag knappt stigit ur sängen igår morse när han fixade höghöjdfixet, så jag slapp se när han stod och vinglade (?)  på stegen! Fast jag kanske skulle ha varit med och passat på honom...? Men det gick ju bra i alla fall. Ja, det blev en skön och mysig hemmahelg med massor av fix! Jag har inte lämnat gården mer än när jag klev ut på gatan och fotade. Så himla skönt att ha fått en del gjort! Det blir ju så fint när saker och ting blir klart! Skönt att få undan sådana här saker som halkat efter, innan det blir semester. Och härligt att haft barnen med deras familjer här till och från, kommit och gått...
 
 
Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...