torsdag 14 juni 2018

Lite nostalgi när mormor följer med till BVC


Idag har jag haft förmånen att få följa med när S skulle på 4:månaders kontroll på BVC med Lillprinsessan.  Jag har inte min bil hemma denna veckan (den har W lånat och dragit ner till Wikers Bohus med några kompisar) och BVC ligger nere i samhället, så vi tog bussen.

  
Lillprinsessan sov sött i sin vagn och vaknade redan strax efter att vi kommit fram. Vi var tidiga och det var lunchstängt så vi passade på att gå ner till vattnet, alldeles nedanför,  och kika lite. 


Området där deras BVC ligger, är väldigt vackert och pittoreskt. Lokalerna är ett gammalt sjukhem som numera inrymmer Läkargrupp (vårdcentral) och även skola och förskola är beläget i en av byggnaderna. Så finns det lite andra kontor där också om jag fattat saken rätt. 

 BVC-besöket gick utmärkt. Lillprinsessan fick godkänt i precis allt! Längd och vikt utan anmärkning, följer sin kurva exemplariskt ;) Själv var jag en mycket stolt mormor och fylldes lite av en nostalgisk känsla när jag tänkte tillbaka 25 år i tiden, då jag själv gick på BVC med mina tvillingdöttrar (den ena är ju S, Lillprinsessans mamma). Både själva minnet från tiden då de var så små men även minnet av att jag hade min mamma med mig varje gång jag var på BVC under deras första år. För innan de kunde gå själva var det lite svårt att gå ensam på de där besöken, när jag skulle bära båda själv.. Det var nämligen inte okej att rulla in barnvagnen ända in på "undersökningsrummet", konstigt nog...? 


Det var mysigt att ha mamma med på de där besöken och jag är glad åt att ha det som ett minne. (Herregud, det låter kanske som att min mamma inte finns längre....? Men det gör hon!) Jag har förstått att även min mamma tyckte om de där stunderna. Vill minnas att vi brukade köpa med lite fika hem efteråt. Jag och S fikade också efteråt här hemma. Lillprinsessan som sov hela bussresan och hela fikastunden, vaknade strax innan de skulle promenera hem till sig igen. Och såklart var hon på sitt allera mest strålande humör. Som alltid, typ...  Goa tjejen... 



Maria

onsdag 13 juni 2018

Här är jag igen,och allt är bara bra, tack!



Det är så att jag blir lite rörd av omtänksamma ord från någon jag inte ens träffat IRL... 
Jo, men jag fick ju en hälsning här på bloggen ifrån Annelie, hon skrev:

Hej Maria, 
Vi saknar dina blogginlägg!!!!
Jag hoppas att allt är bra med dig och din familj och att inget har hänt. 
Kramen, Anneli



Ja, men hur omtänksamt är inte det när man inte "hört" något från mig på ett par veckor, lite drygt!?  Det är ju det som är det härliga i bloggvärlden, den där omtänksamheten som många av oss har gentemot de bloggerskor som vi följer och inspireras av.  Den där omtänksamheten som är äkta och genuin. Sen stöter man såklart på en hel del avundsjuka och bittra kommentarer också, men sånt får man låta passera. 


Tack för omtanken, Anneli! Och till er andra läsare... om ni inte hittat till Annelies kloka och mycket läsvärda och inspirerande blogg tidigare, så hittar ni den här!


Och nej, ingenting har hänt med någon i min familj, allt är bara bra med oss alla! Och det är jag tacksam för.  Att vi alla har hälsan i behåll!

Den här bloggpausen då... Vad beror den på? Tja... egentligen inget speciellt. Vi for ner till Västkusten och Wikers Bohus för en långweekend där i början av Juni, jag och Mannen i mitt liv.  Fullastade med grejer och till och med en trädgårdsmöbel drog vi en tidig lördagmorgon. Det sista som jag "knökte in" (nåja, lite överdrivet, så trångt var det såklart inte)  i bilen var datorn. Jo, för jag skulle ju blogga såklart, med bilder från fantastiska Bohuslän...

Det gjorde jag ju...inte... Jag hade inte ens behövt ta med den där datorn, för den rörde jag inte ur fläcken från den plats där jag lade den när vi kom in i huset... Man tror att man tänker vara aktiv och göra fina inlägg, men vad som händer är att man stänger av totalt! (Jo, Facebook och instagram hade jag lite koll på)  Man fixar lite inne med lite piff, man åker och köper skrymmande saker som stor familje-grill (som väger bly och precis går in i en mellan-suv...) och däckstolar till soldäcket.

Man njuter av sol, värme och ledighet! Inte har man lust att plocka fram datorn och blogga då! Det är till och med på den nivån att man inte ens läser andra bloggar. Nej, inget illa menat men man prioriterar inte det i det läget helt enkelt.
Man hänger också på det som erbjuds i aktiviteter på sin ö, som att delta i vinprovning på en av restaurangerna. Ett bra tillfälle att lära känna lite folk och lära sig något om platsen, kanske.  Man cyklar runt på sina minicyklar och känner sig som den där "badgästen" man är... Fast vi har räknat ut att vi tillbringar säkert  15% av årets dagar på den där ön, alla årstider,  så liiiite mer än badgäster är vi väl?

Och är man badgäst så måste man väl bada... mitt förra inlägg handlade ju om den badkruka jag är, och det hjälpte med lite nya bikinisar  för att få ner mig i vattnet...
Två kvällar i rad tog vi de där cyklarna och åkte och badade. Första kvällen vid badplatsen som finns på typ 3 minuters cykelväg.  Och andra kvällen ute på klipporna något längre bort, men fortfarande bara ca 10 min med både cykel och promenad sista biten. Helt perfekt!
Vi har gjort en liten roadtrip till närliggande små orter längs kusten. Finns så mycket fint att se i trakterna.
Vissa går liksom igång på parkerade hummertinor...
Nej, man kan inte annat än njuta när man är där i Wikers Bohus. Än en gång, jag är så otroligt glad för det huset!

Strax efter ankomsten knackade det på vår ytterdörr, och vi tänkte väl att det var någon granne som kanske ville hälsa... döm om vår förvåning när Maria, min bloggvän, och hennes D stod där ute med både vovven och sonen. SÅ kul att de tog sig tiden att kika förbi när de var i krokarna. De har lantställe några mil bort, så det är lite roligt att vara "sommargrannar".
Självklart har vi tagit en och annan promenad. Njutit av havsutsikten både här och där. Det där havet finns ju typ runtom...
Så visst har vi haft det bra! Vi har också konstaterat ett antal gånger att våra snickare gör ett bra jobb, vi har beundrat både fasad och nya fönster.

Vi har ätit både middag och lunch ute på restaurang, och vädret har tillåtit hemmamåltiderna ute på terrassen.  Ja, ni kanske fattar att man inte prioriterar att slå sig ner och göra blogginlägg och läsa bloggar, när det finns så mycket annat att utforska och njuta av?


Man tror ju gärna att man ska hinna ännu mer än vad man i praktiken gör... men stället finns ju kvar och sommaren har ju inte mer än börjat, så allt måste ju inte ske på en gång...
Men man måste ju samtidigt ta vara på tiden, tillfället och det enormt vackra vädret. Ta vara på möjligheten att se kvällssolen försvinna ner i västerhavet.



Njuta av hur solens strålar nästan glöder på de fantastiska klipphällarna!

Ja, det är verkligen magiskt vackert där på den där platsen på jorden! Jag är så glad över att  Mannen i mitt liv presenterade detta för mig, för några år sedan!

Det finns inte så många måsten när vi är där i Wikers Bohus, utan vi tar allt med ro. Inga stora renoveringsbehov utan mer att vi vill göra lite förändringar för att göra huset mer som vi vill ha det, rena skönhetsanpassningar, typ... Men ett måste finns det faktiskt,  och det gäller vid varje besök... och det är att äta Bohuslänska skaldjur såklart!


Så ja, nu vet ni varför det blev en bloggpaus, och när vi kom hem så rullade allt bara på, kände inget behov av att uppdatera bloggen. Men nu när det undrades om något hänt, så kände jag att det var dags att krypa fram igen.
Maria

tisdag 29 maj 2018

Favoriter som kanske får ner mig i vattnet...?


Jag är nog den största, absolut största, badkrukan som finns! Nej, inte när det gäller spa-bad med 38 grader varmt, förstås, men annars... att bada i sjöar eller hav... HU vad kallt, säger jag bara!!! När jag var yngre, så ung så jag fortfarande räknades som barn, då var det annat. Då badade jag gärna, men i vuxen ålder... nej, det har inte blivit många dopp de senaste åren...

Men nu när vi faktiskt köpt ett hus väldigt nära havet och med badplats också väldigt nära, då känner jag liksom "pressen"... ;) Jag har köpt lite nya bikinis som ska bäras på stranden. Jag har ju ett speciellt favoritmärke, när det gäller bikinis. Ja, jag har liksom upptäckt att de passar min kropp väldigt bra, så nu köper jag inga andra. Jag har ett helt gäng som används i spa-baden både hemma och i Wikers Bohus, men ett par av dem som jag haft rätt länge har blivit lite fula av kloret, så nu har jag köpt lite nytt till saltvattensbaden. 

Och för att jag kanske ska kunna känna mig bekväm med att gå runt på badstranden så har jag köpt en matchande "strandtunika" också. Så jag slipper känna mig så otroligt avklädd. Badstränder och bikinitraskande är nämligen inte heller min grej ;)  
Så det återstår att se nu då, om dessa favoriter kanske kan få mig att hänga på badstranden och även kanske kan få mig att doppa mig? ;)


Maria

onsdag 23 maj 2018

Däckade dygn och en dopkudde

 
Så skönt att vara på banan och benen igen! Jag gick hem tidigare från jobbet i måndags och hann inte mycket mera än hem innan jag däckade i något jag först trodde var magsjuka. Men med facit i hand med resten av symptomen och gamla erfarenheter, så tror jag mer att det var en typ av migrän.
 

Hur som helst, idag orkade jag mig upp och kände mig rätt pigg efter att ha fått i mig frukost och ännu mera vätskeersättning. Eftersom jag ändå behövde vara hemma och ta det lugnt (och för säkerhets skull sitta i "karantän" 48 timmar) , så passade jag på att förbereda för Lillprinsessans dopkudde.
 


Det är en alldeles lagom stillsam syssla som pågår mellan två och tre timmar, där jag bara suttit och vaktat maskinen medan den gjort broderijobbet. Ja, den syr ju själv men jag behöver ju hjälpa den med att byta färg på tråd och eftersom hela broderiet är på typ 38000 stygn så behövs det även bytas undertråd ibland. Och ibland går tråden av, så det bästa är att sitta med och hålla ett vakande öga även om den sköter sig i stort sett själv. I vanliga fall kan det kännas som lite "bortkastad tid" att bara sitta och titta på, men idag var det faktiskt avkopplande.
 
 
Det är några veckor kvar till hennes dop, och det känns bra att ha passat på att tagit tag i broderiet, självaste kudden snor jag ihop ganska snabbt. När Lillprinsen den andre skulle döpas, hade jag heeelt glömt bort att Lillprinsen den förste hade fått en dopkudde, och eftersom jag gärna vill vara så rättvis som möjligt så var det bara att grotta ner sig i ateljén en dag efter jobbet, nästan så där i elfte timmen... Jag stängde av omvärlden totalt och nästan stängde in mig med maskinerna! Det slipper jag denna gång!
 

Jag tycker ju att det är hur kul som helst att göra sådana här saker vid symaskinerna. Lappar och broderier... Men under press och stress är ju inget kul. Senaste tiden har jag inte haft någon "skaparlust" alls, så det har inte blivit någonting gjort sedan förra dopkudden i december. Jag har både ett lapptäcke och en kudde som jag "har i huvudet" men inte fått till, men nu blev jag lite sugen faktiskt.
 
 
När broderiet var klart, så hoppade jag ur nattskjortan och tog mig en skön dusch med hårtvätt och inpackning. Älskar den där känslan när man varit sjuk och man känner sig så där extra fräsch efter en dusch. Härlig känsla också att se sig i spegeln och se att den lite lagom solkyssta hudtonen med alla mina nya fräknar, fanns kvar efter den blekt grön-vita nyansen jag mötts av ett par dygn...
 
 
 
Maria

söndag 20 maj 2018

Mysig helg på hemmaplan


Söndag kväll. Jag har slagit mig ner i TV-soffan intill Mannen i mitt liv som ser på hockeyfinalen. Lite muttrande och lite positiva vrål om vartannat... Ja, från honom, inte från mig. Jag kan inte påstå att jag är jätteintresserad, fast det är ju så klart kul om Sverige vinner...  Jag lyssnar med ett halvt öra och ägnar mig ett blogginlägg istället. Tänkte summera helgen. En pingsthelg, som man knappt tänker på att det faktiskt är, sedan den lediga måndagen togs bort... Förra helgen var ju en magisk helg i Wikers Bohus. Denna helg har varit en mysig helg på hemmaplan. Jag tog ju helg redan i torsdags vid lunchtid. Jag och Mannen i mitt liv var barnvakt på torsdagskvällen hemma hos småprinsarna. Lite kvalitetstid med en Mc Donald´s middag.


Fredagen försvann i en rasande fart, förmiddagen gick åt att invänta en leverans av en köksstol som skulle bytas ut. Mannen i mitt liv kom hem och bjöd på lunch och när han åkte tillbaka till jobbet så åkte jag till stora köpcentret för att fredagshandla och fixa lite annat. Jag konstaterade att det är sista gången jag åker och helghandlar en fredag vid 15-tiden! Jag gillar ju annars att helghandla... men fy så mycket folk det var! Tack och lov för att kunna göra det på förmiddagen istället. Jag köpte en flaska ädla bubblor och vi firade "framgångar och lön för mödan" med både champagne och gratinerade ostron.

Lördag förmiddag kom dottern A brassandes i sin lilla bil, för att förgylla tillvaron med oss. Jag blev så glad när hon berättade att hon skulle sova kvar! Det blev hus och trädgårdsfix för hela slanten! Jag började med att äntligen peta ner något i krukan vid ytterdörren. Sedan var det dags att fatta penseln för att måla stolpar på porchen. Vi har haft en målare här som målat fasaden, men stolparna tänkte jag ta själv. Räcket är underhållningsfritt, helt perfekt! Däremot började inte min målning helt perfekt... Jag tappade den stora färgburken och botten sprack...splash på porchgolvet... snälla A tog bilen och åkte in till stan för att köpa hink med lock för att rädda den kvarvarande färgen och Mannen i mitt liv hjälpte mig att sanera, så vi slipper vitfärgat golv. Puh... men sen gick det bra. Stolparna blev vita.

 
A rensade maskrosor, flera fyllda lövkorgar! Jag gillar verkligen inte de där gula växterna! Försöker hålla undan dem, men det är ju inte lätt när de sprider sig och det finns massor här och där även utanför vår tomt. Tur att dottern är vuxen annars hade vi blivit åtalade för barnarbete. Hon tjänade ihop en hacka och åkte och köpte sig en cykel idag på förmiddagen idag. Även de andra utflyttade döttrarna med familjer dök upp igår. Så mysigt när de kommer hit! J blev lite taggad på att rensa maskrosor hon med, för hon behövde lite nya sommarkläder ;) Så idag kom hon hit själv, utan resten av familjen och fyllde lika många lövkorgar som A gjorde igår. Vi blev av med en massa maskrosor och de tjänade en extra slant. Win-win. Men det finns fortfarande maskrosor kvar om någon annan dotter skulle vilja tjäna en slant ;)
 


Även idag har jag målat. Takstolarna till skärmtaket på baksidan av förrådet. Inte jättekul med vinklar hit och dit och trånga utrymmen i hörnen, men fint blir det när det blir vitt istället för träfärgat. Mannen i mitt liv har bland annat gjort klart en del småsaker, fixat lite i förrådet och skruvat tillbaka alla stuprör och fönsterluckor efter målaren. Som tur var hade jag knappt stigit ur sängen igår morse när han fixade höghöjdfixet, så jag slapp se när han stod och vinglade (?)  på stegen! Fast jag kanske skulle ha varit med och passat på honom...? Men det gick ju bra i alla fall. Ja, det blev en skön och mysig hemmahelg med massor av fix! Jag har inte lämnat gården mer än när jag klev ut på gatan och fotade. Så himla skönt att ha fått en del gjort! Det blir ju så fint när saker och ting blir klart! Skönt att få undan sådana här saker som halkat efter, innan det blir semester. Och härligt att haft barnen med deras familjer här till och från, kommit och gått...
 
 
Maria

onsdag 16 maj 2018

En helt magisk Kristi himmelfärdshelg på Västkusten


Alltså, vilken underbar Kristi himmelsfärdshelg vi fick! Helt magiskt! 


Vi åkte ju ner till Wikers Bohus förra onsdagen (inte tätt med inlägg här inte...) efter att jag kunnat kompa ut en timme. Det var nog tur det, för jisses vilken trafik det var! Många helgresenärer och en del vägarbete gjorde att vi slog rekord i hur lång tid det kan ta att åka de typ 50 milen som vi har ner till vårt älskade Smögenhus.


Men helt klart är det värt det! Det är värt att komma ner sent på kvällen och känna den där känslan när man kliver ur bilen, man känner doften av hav.. .man ser klipporna och man känner ett lyckorus när man kliver in genom dörren till sitt andra hem.


 För det är verkligen så att det känns som hemma! Vi trivs något fantastiskt i vårt hus och i området som sådant! Jag skulle nog vilja påstå att det är perfekt...


Vi har inte varit ner sedan i påskas, och detta var rekord i hur lång tid det varit mellan två besök!


 Så roligt att se hur den lilla trädgården börjar blomma! Se vad som finns. Fina lökväxter! 

Hyacinter från någon jul, som placerats ut. Några igenväxta små land som jag ska fixa till nästa besök. En kaprifol som breder ut sig på klipphällen. Kommer dofta ljuvligt när vi sitter på terassen om sommarkvällarna!



Vackra tulpaner som slog ut under de dagar vi var där.


 Härligt! För här hemma äter de förbaskade men vackra rådjuren upp nästintill allt!



 Det vackra trädet börjar slå ut. En kastanj, sägs det... Men vad det är för buskar på bilden nedan vet jag inte. Någon som kan tala om det för mig? Växer vilt runtom på ön. 


Vädret var ju helt otroligt! Strålande sol och värme! Så ljuvligt att sitta tillsammans med gästerna i utemöblerna. Ja, för vi hade ju bjudit ner Mannen i mitt livs syskon med respektive och svärföräldrarna. Tyvärr kunde den ena syrran med respektive inte komma med. Men vi andra fick många härliga stunder i solen. 


Vad passar väl bättre än att skåla i ett glas champagne med viss anknytning till vår hemstad i Dalarna. Om än långsökt anknytning. (En av personerna som ligger bakom Guldkula, härstammar därifrån


Vårt hus kanske inte var det allra roligaste att titta på, i alla fall inte utsidan...


 Fasaden håller på att bytas. När vi var på visning så tyckte vi att huset var lite "småtrist" med sin plastpanel, men så pratade mäklaren om hur enormt praktiskt det var, med underhållsfritt... jo, visst det är det ju! Vi tänkte också så några månader... tills vi ändå bestämde oss för att låta klä om huset.


 Nu blir det träpanel i klassisk bohuslänsk stil, med fina detaljer. Stående panel nedtill och en rejäl "midja" som delar av det hela, och en liggande panel ovanför.  Ni ser "midjan", precis ovanför golvet på byggställningen. 


Underifrån ser det ut så här, som på bilden ovan. Maffigt och snyggt! Jag tror att det kommer bli hur himla bra som helst! 


Även de flesta fönstren ska bytas ut. Några är rätt dåliga och när vi ändå fixar till fasaden så vill vi ha fönster som passar bättre in. 


Vi åker ner igen om några veckor, jag och Mannen i mitt liv och då hoppas vi att några fönster är på plats, så vi får se lite mera resultat. Det är SÅ spännande. Byggfirman vi anlitat känns riktigt bra att ha att göra med och de verkar ha lite sinne för detaljer och en estetisk känsla. 


En av kvällarna tog vi med gästerna och introducerade dem i vår kvarterskrog. Ni vet Göstas, som har öppet året om och som vi besökt många gånger vid detta lag, jag och Mannen i mitt liv.


Bäst som vi satt där, så fick vi syn på ett skepp komma allt närmre. Vi såg att det var rätt mycket folk på och spekulerade lite i vad det var för något. Det såg ut som värsta piratskeppet. Ja, som om Pippis pappa seglade in i hamnen med sin Hoppetossa!

Mannen i mitt liv, svägerskan och min båt-tokige svåger gick ut för att fota när skeppet gled in i hamn. Och sedan när vi hade ätit klart vår middag, som för övrigt var ljuvligt god (jag åt smörbakad rödingfilé) så beundrade vi det fantastiska vackra skeppet (och kanske några av oss på bryggan beundrade de stiliga matroserna lite också? ;) ) en stund innan vi gick hemåt för ett spa-bad. Skeppet var ett skolskepp som seglat från Strömstad och skulle sedan vidare ner till Göteborg fick vi veta av besättningen.


Och på tal om båtar så hade Mannen i mitt liv en träff med en äldre kvinna angående en båtplats. Vi hade ju hittat en båtplats som ligger ca tio minuters bilväg bort, som vi tackat ja till eftersom vi fått höra att "båtplats på Smögen... Ja, lycka till..." typ...  Ja, lycka var nog det minsta man kan säga att Mannen i mitt liv kände när han och svågern kollat in båtplatsen som han fått nys på. Den ligger ca 4-5 min gångväg från vårt hus... ett "fynd"  Han var lite som ett barn på julafton! Så nu har vi två båtplatser till vårt förfogande, fattas bara en båt... och det ska vara löst senast till midsommar har jag fått veta.




Smögen visade sig verkligen från sin bästa, bästa sida.  Vi visade våra gäster runt på ön, till fots. Promenerade på klipporna.
Njöt av sällskap, natur, sol... bara hade det så otroligt härligt!
Vi pekade ut ställen som vi "lärt känna" och hittat. En eftermiddag besökte vi Smögens hafvsbad och tog ett glas på terassen. Pratade lite om vårt hus och våra turer ner innan vi köpt huset. Det var ju på Smögens havfsbad som vi bodde första gången vi var till Smögen, sommaren 2015. Det var då vi bestämde oss för att åka ner samma höst för att fira en 25:årig årsdag. Och sedan dess har det varit ett måste att bo några nätter på det hotellet varje sommar. För varje gång kände vi mer och mer att vi verkligen ville ha ett eget ställe någonstans i krokarna...  Och de gånger vi varit ner för att titta på tomt, gå på husvisning, skriva kontrakt ... ja då har vi bott där alla gånger. Känns som det var lite där allt började. 
När jag går där på klipporna, oavsett vilken årstid det är... jag blir alldeles lugn och avslappnad.

Havet... även om det kan kännas skrämmande ibland när vinden viner, och vågorna slår så skummet yr mot klipporna... så är det något alldeles fantastiskt med havet!
Men jag erkänner villigt att jag helst står på land och beundrar det. Att gå på klipporna och blicka ut på havet, det räcker långt för mig som inte älskar att vara på sjö och hav... Fast självklart ska jag hänga med på någon tur i båten när det blir dags. Men jag bestämmer själv när!

Man kan ju promenera på bryggan också. På den välkända Smögenbryggan. I ena änden finns de lika "välkända" färgglada sjöbodarna. Googla "Smögenbryggan" så får ni se själv ;) och i andra änden ligger "kommersen" med små restauranger och butiker inrymda i sjöbodar. Hur mysigt som helst.

Allt har inte öppnat upp än, men det vaknar mer och mer till liv, för var gång vi åker ner. Jag bara tokgillar det! Att kunna slinka in någonstans och ta en fika, eller som jag och Mannen i mitt liv gjorde en eftermiddag då resten åkte i ett annat ärende, vi tog en varsin cider och satt och kände livet i oss, som Madickens granne en gång sa.

Jag visade Mannen i mitt liv en ursnygg fräsch blus som jag hade sett någon dag innan. Det var en sådan där sak som jag styrde stegen mot som om jag vore inprogrammerad. Jag bara älskar när Mannen i mitt liv håller med om att den är jättefin och säger "Ska du ha den?"  Gissa om jag var snabb in i provrummet!?  Det kanske inte var en lika stor grej att vara lycklig som ett barn på julafton över, som båtplatsfyndet... men nog var jag nöjd och glad även om det rakt inte var något fynd... Men om man ska bryta ner priserna på båt och  båtplats (eller båtplatser) till antal kronor per användning och ställa det i paritet mot blusen... ja, då är nog blusen billigast i alla fall hahaha... Tjejmatte...typ...


Tjejmatte eller inte... vi summerar Kristi Himmelsfärdshelgen som fantastiskt lyckad!  Fint väder och trevligt sällskap. Mysiga pratstunder om allt möjligt, god mat och härliga promenader.. i en fantastisk miljö!


Kan man säga annat än att det var magiskt!  När vi packade ihop och gjorde klart en del pyssel i Wikers Bohus, kändes det lite vemodigt. Jag hade lätt kunnat vara kvar några veckor nu! Jag skojade lite om att tänk om jag bröt foten och fick sitta kvar på terassen med foten i högläge... det hade ju inte gjort ont direkt! Jo, i foten, men inte i hjärtat eller själen... Skämt åsido, så skulle vi inte skämta om sånt sa vi och jag får hålla mig till tåls med att vi åker ner ganska snart igen. Jag har det bra här hemma i vårt hus också, trivs otroligt bra! Men... jag kan inte låta bli att fundera över om man någon gång kommer att tröttna på att åka ner...? Inte som det känns nu i alla fall...
Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...