fredag 25 september 2020

Känslor en fredag

 

Visst är det konstigt det där med känslor och "tyckande". Ibland är det svårt att sätta ord på vad man tycker om någonting, eller vad man känner över en sak eller händelse.

Igår eftermiddag kände jag mig plötsligt bara trött. Oförklarligt trött och huvudet kändes trångt. Mitt uppe i en badrumsstädning så kände jag mig nästan som febrig. Varm och kroppen kändes öm. Kanske var det "sviterna" efter den där lilla "sorgen" över att inte kunna vara kvar på kusten.

Senare igår fick jag vetskap om en ganska trist händelse som jag inte vill gå närmre in på, men det var också en sådan där lite konstig känsla.  En sån där grej som tar lite energi av mig, ja så kändes det nog!  En känsla av att bli lite dränerad på energi! 

Jag hade planerat en tofu-carbonara till middag med när det var dags att laga den var jag inte alls sugen på det. Förmodligen inte Mannen i mitt liv heller, för han var ganska snabb med att erbjuda sig att fixa hämtpizza. Så blev det! Hämtpizza och sen en nyfunnen favorit från Glassbilen. Sandwich med smak av blåbärspaj. Blåbärsnörd som jag är, så passade jag hårt på glassbilen för några veckor sedan för att köpa tre lådor... ja, det låter galet... men det är en glass som bara är på tillfälligt besök... 

Detta gottade vi i oss samtidigt som vi plöjde några avsnitt av "Älska mig". Alltså... den serien... så mysig. Både lite sorglig, kärleksfylld och ja, jag vet inte vad... men det är mycket känslor i alla fall. 

Imorse när jag vaknade kände jag mig påfylld med energi igen. Jag och vovven tog en liten vända upp i skogen. Vår tomt angränsar mot skogen och vi har trampat upp en stig som leder ut till en gångbana som blev till efter att man grävt upp i skogen när man fixade med fjärrvärme för några år sedan,  om jag inte minns fel. Den grusade gångbanan leder sen upp genom skogen till en väg som jag inte riktigt vet varför den finns. Den kommer upp från "stora vägen", fast det är en bom där nere så inga bilar åker den här vägen, och så slutar det med en vändplan uppe i skogen. 


Kanske inte mycket till skog egentligen, men för mig räcker det gott. Jag ser träden och buskarna, det är huvudsaken. Jag tycker om skog, men är inte gärna ensam i skogen. Jag är alltid rädd att det ska komma ett vildsvin, en varg eller i värsta fall en björn...  Ja, vildsvin är definitivt ingen omöjlighet att träffa på, det har jag förstått. Varg har man tydligen också sett, men det är nog betydligt ovanligare och björn är kanske inte speciellt troligt... men ändå... en älg kan ju mycket väl komma och skrämma "skiten" ur mig också.  Rädsla... ännu en känsla ;) 

Tyvärr så känner man ganska ofta en ilska när man rör sig i naturen här. Vissa tror tydligen att man kan slänga skräp hur som helst. Inte sällan ser jag skrot eller sopsäckar i dikeskanten runtikring. 


Jag avrundar dagens "känslo-inlägg" med att berätta att nu är fredagskänslan på god väg här! Jag har förberett middagen som ikväll blir en variant av taco fast lite mera "vuxen" och jag har faktiskt bakat egna tortilla! En känsla av att vara nöjd med sig själv ;) 

Fredagsbubblet ligger på kylning och fredagsbuketten står i nyaste fina vasen på bordet i uterummet.  Fredagsfeeling, var ordet! 




Maria

torsdag 24 september 2020

Hummerpremiär 2020

 

På plats hemma igen sedan igår kväll.  Ganska exakt fyra dygn i kusthuset och jag skulle nog ljuga om jag sa att det var heeelt okej att åka hem igen... för det var så det kändes... inte helt okej... Några härliga dagar med full fart och fläkt och massa mys...  Fika på klipporna och fika på våran brygga... Jag och Mannen i mitt liv som var kvar en dag längre, passade på att ta ett spabad och att mumsa på lite havskräftor.... En lite lugnare avrundning ;) Men nej, jag kände ganska starkt att jag inte var klar när det var dags att åka hem igår vid lunchtid. 

Solen sken och det var runt 20 grader varmt. Jag hade SÅ gärna velat gå och sätta mig på klipporna och haft lite lill-lördag med Champagne, sida vid sida med Mannen i mitt liv. Men, men... vem är jag att klaga!?? Vi fick några riktigt fina, jättemysiga dagar tillsammans, mer än bara en helg och vi har ju möjligheten att åka dit igen...  Om allt "är som det ska" i dessa Coronatider (ja, för än måste man ju faktiskt tänka sig för!) så är vi nog ganska snart tillbaka igen.  Kanske blir det mera hummerfiske?

Ja, för hur gick det med hummerpremiären?  Premiären var ju i måndags morse kl 07:00 och Mannen i mitt liv och svärsonen var ju ut strax därefter och satte våra fyra tinor. Sen var det ju bara att vänta...  Det var ju dubbel premiär för oss, då det var första gången vi deltog i hummerfisket. Eller vi och vi... jag var inte med ut i båten ;) 

På måndagkvällen började vi nog bli ganska nyfikna, de är ju tydligen nattdjur de där rackarna, så kanske började de på att bli lite hungriga på det där betet som Mannen i mitt liv hade fixat.  Innan Lillprinsarna skulle gå och sova på Måndagkvällen ville de gå ut och "fickla", alltså lysa med ficklampa om ni inte kände till det uttrycket ;)  Vi gick ner till "våran strand" och de fick lysa med ficklamporna i vattnet, och de hade nog gärna velat se åtminstone en krabba ;) 

På tisdag morgon var det så dags för de vuxna grabbarna att åka ut med båten och kolla tinorna.  Vi andra var kvar hemma och det var nog tur det för vågorna hade gått rätt höga... Hemma väntade vi med spänning på om det kanske skulle plinga till i mobilerna och någon fångst skulle synas i familjechatten... 

Och jodå... Två rejäla humrar hade de fått! Den ena fick dock gå tillbaka till havet då den var full i rom, och då får man inte ta dem. Ett gäng krabbor hade de också fått in i tinorna, men de var vi ju inte intresserade av så de gick också tillbaka till havet. 


Det var stooora ögon hos både Lillprinsarna, deras mamma och även deras mormor kan jag lova när vi fick se den stora bjässen. Tyvärr hade vi ingen våg, så vi har ingen aning om hur mycket den vägde, men stor var den! 

Mannen i mitt liv hade en tina kvar ute som han tog upp igår morse, ingen hummer i den, bara två rejäla krabbor som fick gå tillbaka till havet. Ingen av oss gillar krabbor och vi hade heller inte tid att ta hand om dem. Mannen i mitt liv hade ett teams-möte ett par timmar på förmiddagen och jag hade lite annat att fixa med eftersom vi ska låta värdera även kusthuset. Efter att ha haft det i tre år och klätt om hela fasaden och bytt så gott som alla fönster, satt in en fönsterdörr, renoverat båda entréerna och bytt ut två toaletter så bör det ha stigit lite i värde i alla fall... 

För oss är huset "ovärderligt" om ni förstår hur jag tänker... och ja, jag längtar SÅ mycket tillbaka! 



Maria


måndag 21 september 2020

En måndag i september i kustsamhället

 

Lyckliga lyckliga jag som får vakna upp här i kusthuset en måndagmorgon! Det är verkligen lyx om ni frågar mig!  Oftast åker vi ju bara ner hit över en helg och då blir det mest fredag-söndag. Så idag känns det extra lyxigt att vakna upp till en lugn och stilla måndag. 

Jag vaknade redan vid kl 6:00 när Mannen i mitt livs mobil larmade för att han skulle upp och fixa lite jobbmejl innan det var dags för honom och svärsonen att åka ut och sätta hummer-tinorna.  Jag hade nog tänkt och trott att jag skulle somnat om jag, men icke... 

Hummerfiskarna åkte ut strax innan kl 7 och var hemma igen vid 8-tiden. Nu återstår bara en väntan på att se om någon hummer har varit intresserad av betet. Det finns en del regler såklart över vilka humrar man får behålla och vilka som ska stoppas tillbaka i havet.  Det handlar om storlek bland annat. 

Efter frukosten tog jag och dottern J en promenad till Kungshamn för att kika lite i de affärer som finns där. Vi tog förstås trätrapporna och strandpromenaden.  Nere under bron såg vi att det var många hummertinor som satts ut under morgontimmarna. Man ser det på de där "bollarna, flötena" som ligger på vattenytan och guppar.  Vi såg faktiskt ett par män som just hade sänkt en tina också. 


Kanske är det mer eller mindre "ett måste" för många bofasta att vara med och jaga havets guld när det är tillåtet. 

I Kungshamn var det väldigt, väldigt lugnt en måndag så här i September.  Inte många människor ute.  Vissa av dem som bor här i kustsamhället året runt jobbar väl förstås en måndag... men många hus står nog tomma både i Kungshamn och här på Smögen i veckorna så här års.  Det är något alldeles speciellt med att vara här så här "off season" tycker jag. Den här tiden på året kan nog vara den bästa!  Försommaren är också mysig, innan det blir tjockt med turister... 


Vi var in i min favoritaffär, Huset brevé heter den. Det finns SÅ mycket fint där. Märken som Bruka, Ernst, Artwood, Lexington m fl. En blandning av saker i olika prisklasser, men kanske inget som är så där direkt billigt... Leksaker finns det också om man är intresserad av det ;) 
Jag köpte en liten present till Lillprinsarna som de ska få strax, när de har vilat klart. (Deras mamma tyckte att de behövde vila idag efter att ha vaknat tidigt och busat med pappa, morfar och Ferry i parken)  Till mig själv köpte jag en pytteliten brödkorg, lagom att ha hemma, för mig och Mannen i mitt liv, samt en konstgjord kvist med höstlöv. 

Sen upptäckte vi att även järnaffären hade inredning så det blev ett besök där med utöver ett besök i en blom/present-butik och barnaffären med ekologiska saker.  I järnaffären köpte jag ett par ljusstakar som andades "höst i uterummet".  Dottern handlade också ett par saker i ett par av butikerna och vi fick hålla hårt i papperskassen när vi gick över bron tillbaka, så den inte skulle ta vind...  Det blåser typ jämt där. 


När vi kom hem var det dags för lunch. Gulaschsoppa med "nybakt bröd" (eller i alla fall baguetter som man bakar klart hemma i ugnen) och våfflor med sylt för den som hellre ville det... typ Lillprinsarna... 

Om en stund ska vi fixa lite varm choklad och lite annan fika och gå ner och sätta oss på "våran brygga" och mysa lite. Det är också lyx så här en Måndag i September i kustsamhället...




Maria

söndag 20 september 2020

När det liksom kvittar att det är söndag



Vi är på Västkusten! Jag och Mannen i mitt liv åkte tidigt, tidigt igår morse och kom fram vid lunchtid.  Någon timme senare dök Lillprinsarna med föräldrar upp. 

Mannen i mitt liv hade en e-foil-lektion inbokad och vi andra hängde med för att vara åskådare. 
Vilket ljuvligt väder vi hade! Lagom varmt och så gott som vindstilla.  Bäst vi satt där, så fick vi syn på en säl! Vi har sett skymten av dem någon enstaka gång tidigare, när vi åkt båt. Men nu hade vi lyckan att se en på hyfsat nära håll. Vi såg hur den hade en fisk i munnen som den liksom lekte lite med. Så söt!  Man kunde lätt få lite Saltkråkan-känsla! 


Även idag på förmiddagen blev det tid för klipphäng, när både "morfar" och Lillprinsarnas pappa skulle åka e-foil.  Idag hade vi tagit med oss fika så det blev picknick på klipphällarna.  Som min dotter sa "Kaffe smakar som bäst utomhus". 

Så mysigt att sitta där tillsammans och fika och titta på framstegen som gjordes i vattnet. 


När "surfarna" började dra sig hemåt så tog vi en liten lekstund i lekparken. 


Den främsta anledningen att vi är här just denna helg, beror på att det är Hummerpremiär imorgon bitti och Mannen i mitt liv har bestämt sig för att premiärfiska! Vi får se hur det går!

Vi fångade i alla fall de sötaste humrarna i lekparken ;) 


Det verkar vara full aktivitet inför hummerpremiären. Tinorna ligger  i flera högar, uppmärkta på bryggan och väntar på att deras ägare ska åka ut med dem i båt imorgon bitti för att sätta dem. 

Det ser faktiskt lite trevligt ut! Ser lite festligt ut och man får känslan av att det är något som betyder väldigt mycket! En viss gemenskap, kanske att pilla och greja med sina tinor... 

Mannen i mitt liv har förstås fixat med  sina också och förberett betet inför den arla morgonstunden... 

Lägg till bildtext

Lillprinsarna har fiskat krabbor och vi har även städat nere på stranden. Tagit reda på skräp som flutit iland, och samlat det i en sopsäck. 


En mysig söndag helt enkelt!  Vi ska ha lite "taco-kväll" här snart, Lillprinsarna gillar tacos. Vilka ungar gör inte det förresten, det verkar vara  "tacofredag" hos var och varannan barnfamilj! ;) Här får det bli "tacosöndag".  Och det liksom kvittar att det är söndag när vi får vara kvar här några dagar till!



Maria




fredag 18 september 2020

Så mycket värt och jag behövde det nog

 

Fredag och helgen är på gång! Och det med sol och en riktigt bra start på dagen! Jag hann verkligen inte göra något inlägg på bloggen igår, för när jag var med Lillprinsessan och hennes mamma på läkarbesök, då får jag ett sms av Mannen i mitt liv att det kommer en kille och ska värdera vårt hus "imorgon kl 0900". 

Där rök min tid som jag hade tänkt lägga i syrummet. Inte ens ett ynka litet blogginlägg hann jag alltså med! Nä, för ska det komma någon hit och värdera mitt hus, då vill jag att det ska vara städat och snyggt!  Nä, inte för att han kanske kommer syna städningen, men vi som har lite sådana här "utflyttade tonårs-rum" som står lite halvfärdiga i sina nya "skepnader". Ja, vi har ju ett rum som gått från mitt syrum till lite halvfärdigt "gym-rum" och ett sovrum som ska "rivas och byggas ihop med vardagsrummet" och som nu mest agerar förvaringsplats åt saker som ska med till våra andra hus. 

Så när jag kom hem från det där läkarbesöket, så var det bara att kavla upp ärmarna och plocka iordning, samla ihop "skräp" och städa av huset. Det är bara vid sådana här tillfällen jag skulle önska mig sådär 125 kvm mindre yta... Men samtidigt är jag glad att vi faktiskt egentligen alltid har hemmet grundstädat. 

Men ändå... det tar sin lilla tid och naturligtvis hade ju Mannen i mitt liv ett ganska viktigt möte inbokat med sina flygplans-delägarkompisar så jag hade liksom ingen att köra med heller. Fast jag städar faktiskt bäst ensam... 

Jag var klar vid 20:30 tiden och vid det laget hade jag börjat fundera över sådana där saker som skulle behövts fixas, som någon list här och där och jag hade till och med börjat tvivla på min egen inredningsstil... som jag egentligen är rätt nöjd med.... men det blir väl så där kanske när man blir lite stressad? 

Ja, men så kom han hit då (mäklaren som var med och sålde vårt förra hus)  imorse och Mannen i mitt liv var också hemma och tog emot honom, och det blev rundvandring i alla rummen och kanske en liten förklaring här och där varför det står ett par kassar med grejer  i ett rum, varför ett rum är nästan tomt... jag tror egentligen inte att han brydde sig om våra förklaringar men för mig kändes det ganska skönt att få förklara. 

Jag tror han gillade vad han såg... speciellt gillade han uterummet. Jag förstår honom... vi tokgillar ju det själva, men det är ju vi det, ganska partiskt...  Han gick ut i uterummet och sade direkt "Här sitter ni aldrig, va?! ;) "  Och när vi hade pratat om uterummet, att det är vinterbonat och mer som ett riktigt rum, och allt sånt där med passivhusfönster m.m.. då summerade han det som "Ett härligt rum!!" 

DET kändes jätteskönt och sen var det dags för en "snabb" värdering. Han hade noterat och slagit på sin miniräknare under hela husesynen och bad oss sedan tala om vad vi trodde eller vad vi kanske gissade. Så svårt ju... Mannen i mitt liv gissade ganska "brett" och jag tog en mera exakt summa där jag tyckte att jag drog i rejält, men jag hade ändå tagit i för lite ;) 

Jag kan säga att det var så mycket värt att ha lagt ner de där timmarna igår eftermiddag och det kändes lite skönt att få "ett kvitto" på saker och ting som jag mitt upp i allt igår, började tvivla över...  Det blev en "ego-boozt" att höra vad de dyraste sålda villorna i hela området gått för och förstå sitt läge. 

Jag tänker inte nämna några summor eftersom det är helt ointressant, vårt hus ska inte säljas. Inte än i alla fall, utan det är mer att vår bankman ville ha en nyare värdering än den som redan fanns och inte känns så aktuell längre efter uterum, spabad och lite annat fix. Vi hade redan pratat om att värdera om huset, men kanske vänta tills vi var klara med vissa saker... Jag tror att vi blev lite peppade båda två nu att verkligen göra klart lite sådana där saker som ska göras klart.  Jag fick i alla fall en liten "kick" och har inhandlat äkta bubblor till kvällen. Klart vi ska fira lite!  I vårt "härliga rum". 


Maria

onsdag 16 september 2020

Spraya på!

 


För ett antal år sedan var det många bloggare som sprayade med sprayfärg på saker, för att ge dem ett nytt liv.  Jag hängde på!  Jag minns också att det var en lite speciell sak som sprayades, som spred sig lite bland "oss" bloggare. Nämligen att spraya vanliga glödlampor. Någon mer som minns det? Kan det ha varit typ 7-8 år sedan, kanske? Eller ännu längre sedan? 

Hur som helst, jag sprayade mina zinkhus vita till exempel, och det kan ni läsa om i inlägget här om ni vill. De där zinkhusen blev ganska bra, och de står faktiskt i vårt kusthus numera. Jag sprayade även ett par ljusstakar från silver till koppar. Men det var inte alltid det var lätt att få till resultatet, färgen ville gärna "klumpa" sig och rinna... 


Men så skulle jag ju sprayaen hängränna som jagskulle ha som blomlåda i kusthuset. Då fick jag lov att köpa en lite dyrare färg i "riktiga" färgaffären, än den där från det stora varuhuset som från början bara sålde bildelar.  Det var bra det, för det är skillnad på färg och färg, och man får vad man betalar för...  Jag har sprayat ett par ljusstakar hemma, med färg från färgaffären.  Och nu fick även den här annars ganska så fula lampetten ett helt nytt liv.  Nu sitter den uppe på väggen tillsammans med den underbara tavlan som min vän konstnären har målat.  Istället för att hamna direkt på återvinningen. 

Jag håller på med en del förändringar i den hörnan där och väntar och väntar på en detalj, innan jag tänkte visa er resultatet...  Det blir så bra, men jag behöver faktiskt backa lite sen och spackla, slipa och måla om den väggen... Eller jag målar bara, det andra får Mannen i mitt liv fixa, han är nog bättre på det. Tror jag... jag har i och för sig aldrig testat att spackla men eftersom många säger att det är tråkigt så kan jag fortsätta låta de som redan kan, att göra det... 




Om ni inte testat att måla med sprayfärg, så kan jag tipsa er om att det är riktigt kul! Det går fort, det blir oftast snyggt och det torkar snabbt!  Om det är saker man tänkt lämna till återvinning, så kan man ju lika gärna testa att förnya innan ;) 



Maria


tisdag 15 september 2020

Tankarna en tisdag



Tisdag, mitt i September. Efter min dagliga motionstimme på löpbandet öppnar jag leveransen med nya nagellack, som Mannen i mitt liv måste ha hittat i postlådan när han plockade upp sin Di, och placerat på skänken i hallen. 

Nya fina höst-lack! Även om man som jag har jordens sämsta naglar  (tunna och spröda som flisar sig och går av) är det i alla fall lite kul att pigga upp dem med lite färg. Jag hade beställt tre stycken i brunt. Brun är verkligen en av mina favortitfärger. Alla kategorier. Kläder, inredning, godis... 

Efter frukost och dusch, målar jag naglarna med ett av de nya lacken och klär jag mig just i brunt!  Kostymbyxor i ankel-längd som till och med höll sig på ankellängd även på korta lilla jag,  och trikåtopp med ballongärm.  Som sagt, brunt är verkligen en favorit och det gäller att passa på att köpa på sig lite bruna toner nu, det var väldigt länge sedan man hittade just dessa chokladbruna nyanser på plaggen, tycker jag. 

De här byxorna var verkligen ett bra köp, passar min kropp så himla bra. Jag brukar annars ha lite svårt att hitta byxor som jag trivs riktigt bra i, (det är väl därför jag tokgillar kjolar och klänningar....?) tycker att de är antingen för tighta över mina lår, eller klämmer åt magen på precis fel ställe så en mage blir uppdelad på två magar... 



Men dessa satt hur bra som helst. En bra modell helt enkelt och kanske har dessa fem veckor med en timmes pass på löpbandet hjälpt till lite det också. Kanske. 

Jag hade några ärenden att uträtta och ingen lunch-matlåda i kylen, då kom jag på att jag kunde boka in en lunchdejt på stora köpcentret med Mannen i mitt liv.  Han nappade och jag drog på mig en tröja utanpå min outfit och ett par sneakers för att "klä ner allt lite".  Hade det varit en lördag så hade jag kanske val en ljus skinnjacka eller en brun mockajacka eller möjligen en ljusbeige trenchcoat till. Och kanske ett par stövletter om jag hade velat vara ännu lite "piffigare".  Men nu var det bara ett vanligt tisdagsbesök i ett köpcenter, så då blev detta bra. 


Jag uträttade mina ärenden och mötte upp Mannen i mitt liv på överenskommen tid och plats. Det blev Bastard Burgers. Jag var lite sugen på att testa månadens burgare, Cloudberry. Så vi tog en varsin sådan i vegansk variant.  Jisses, så god den var! De är riktigt bra på veganska burgare!  

När vi var klara och hade småpratat lite om saker och ting, så skildes vi åt igen och jag uträttade det sista av mina ärenden på vägen hem. Mannen i mitt liv åkte tillbaka till sitt kontor. 


Hemma igen, tar jag mig en liten runda i trädgården tillsammans med vovven.  Jag förundras över hur fina mina sommarblommor fortfarande är. Jag har nog aldrig haft samma blommor från  Juni någon gång till mitten av september!?  Jag funderar på om det går att övervintra något? Och iså fall hur... Låta dem stå kvar i korgarna, fungerar nog inte. De fryser väl förr eller senare? Men skulle man kunna flytta över de till pallkragarna? Har förstått att en del andra människor gör så. Men fungerar det verkligen bättre?? Fryser de inte då? 


Mina två Stjärnöga, som jag "räddade" från de ganska risiga urnorna på framsidan har tagit sig ordentligt sedan jag stoppade ner de tillsammans i en korg. Så stora och fina. Och som de blommat nu sedan några veckor tillbaka! Och mer knopp är det... De går nog inte att övervintra, det är nog inte en sån sort tänker jag... Men hortensian kanske man kan chansa med, och Chokladblomman? 


Kärleksörten, den blommar så fint och överlevde förra vintern (eller är det kanske t o m två vintrar...?) i den höga zink-krukan. Nog för att det är en perenn, men jag tänkte nog ändå att den kanske skulle frysa i krukan när jag flyttade den från rabatten på framsidan.  Kanske skulle den bli ännu gladare om jag flyttade på de där enarna, tänker jag... De brukar flyttas mellan den där krukan och urnorna på framsidan, beroende på säsong. 

 
Jag har köpt höstlökar och i år tänker jag att jag inte ska glömma bort dem för att hitta dem i vår och de har börjat gro i påsen... vilket hände i år... Efter lite tips av mina läsare på blogg och insta så tryckte jag ner dem i en annan zinkkruka jag har. De tog sig ganska snart och nästan lika snart måste rådjuren ha varit där och tuggat på topparna... 

Men nu minsann, skymtar något rosa-lila där på växten, som jag för övrigt inte har den blekaste aning om vad det är... 

Jag går runt en liten stund med mina trädgårdstankar, jag vattnar de krukor och korgar där regnet inte riktigt nått fram. Jag konstaterar att gräset på den nyanlagda plätten tagit sig riktigt, riktigt fint! Än har vi inte riktigt bestämt hur vi ska gå vidare med staket, buskar m.m... När det gäller att fixa något i tomtgräns mellan oss och grannarna så ska vi naturligtvis prata med dem innan vi sätter igång något där. Vi har pratat tillsammans om den där tomtgränsen i ganska många år nu, att vi kanske skulle sätta något där emellan.... 



Innan jag avslutar min lilla trädgårdsrunda hinner jag också tänka att jag inte ska köpa några bollkryss nästa år... jag är värdelös på att ta hand om dem. De står under tak och hade säkert velat ha en skvätt vatten varje dag... vilket de inte fått... Och nu är de två rosa växterna mer åt färgen brun...


I och för sig har jag ju precis meddelat att jag tokgillar brunt.... ;) 

Hur går era tankar en tisdag i mitten av september? Berätta gärna! 



Maria

lördag 12 september 2020

Underbart och härligt med hemmahelg och höst

 


Missförstå mig inte... men alltså HUR härligt är det inte med en "tom" helg hemma...? 

Jag klagar inte, vill heller inte få det att framstå som att jag tycker att det är jobbigt att som vi, ofta vara "bortresta" på helgerna. För oftast när vi är "borta", så är vi ju hemma fast på annan plats.  I ett av våra andra hus på annan ort. 


Vi trivs med att ha det så. Men när det blir som det varit nu, att vi inte haft en hel oplanerad helg sedan vi kom hem från semestern då blir det lite extra skönt och nästan som lyx att vara hemma bara. 

Att det är september och hösten närmar sig allt mer gör ju inte saken sämre. Jag tokgillar hösten med färgerna som kommer i naturen nu. 


Vädret är ju lite "sådär" med regn och grått, men det gör heller ingenting, så mysigt att hänga inomhus här hemma.  Jag tog faktiskt en sväng med cykeln på förmiddagen, några hundra meter bort för att handla lite blommor.  

Det finns ju en tjej här i området som säljer prenumerationer på veckobuketter och lite annat. (det var hos henne jag band min adventskrans i vintras) Nu hade hon "annonserat" på Facebook att det var öppet för försäljning av blommor, vaser och ljuslyktor hemma hos henne i hennes verkstad. 


Sånt vill jag ogärna missa!  Jag hade siktat in mig på en brun vas, och ett litet blomarrangemang.  Dessvärre hade hon precis nyligen sålt den sista av just det arrangemanget jag ville ha.  Men det löste sig ju ändå, Jenny som den här tjejen heter, hon satte ju ihop ett nytt arrangemang till mig i en annan vas och kanske att den blev ännu lite finare till och med ;) 

Det söta blomarrangemanget köpte jag till soffbordet i TV-rummett. Perfekt med något som inte sticker upp för mycket i synfältet där.  Vasen som var ännu snyggare i verkligheten, större än vad den såg ut på bilden jag sett, den fick ersätta den vita Ernst-vasen i uterummet, som jag hade satt orangea rosor i, igår. 


Jag blev så himla inspirerad av Jenny och hennes blommor och sitt brinnande intresse för dem, och den där bruna vasen alltså... den inspirerar mig verkligen till att byta bort blåa kuddar och annat blått och ersätta med färger med mer höstkänsla. Färger som rost, brun, beige, vinröd, grön... eller mörkare blått... Lite djupare och mustigare färger. 

Ja, det är en härlig tid att boa in sig lite här hemma. Äpplena som kommer från egna trädet doftar just äpplen där de ligger på glasfatet på fot. 


Jag bläddrar lite i en av mina lexington-böcker och riktigt suger i mig inspiration från höstbilderna och bara myser och njuter... helg hemma, inte så tokigt alltså! 

Vi ska strax ta en liten snabb sväng till yngsta dottern med sambo och hjälpa dem sätta upp någon hylla och när vi kommer hem, så blir det charkisar i uterummet och kanske hinner vi med ett spabad innan det är dags att grilla hemgjorda högrevsburgare? 

Maria

fredag 11 september 2020

Vilken sy-dag det blev!

 

En stor del av dagen spenderades i mitt arbetsrum, mitt sy-rum, igår. Jag känner verkligen att inspirationen och kreativiteten är på gång på riktigt nu! 

Jag började med att sy de där mössorna som skulle ha sytts redan förra hösten, till Lillprinsarna... trådarna i overlock-tråden gjorde inte mycket annat än att trassla sig då och jag tappade lusten totalt och slängde möss-projektet åt sidan. 


För tillfället är vi ju goda vänner med varandra, jag och overlocken, så jag klippte till nya mössor (hittade senare även delarna från förra året också) och trampade på gasen.  Vet inte hur lång tid det tar att sy en sådan enkel mössa i trikå, men det är inte många minuter. Så länge inget krånglar vill säga... 



Nöjd och glad över att det gick så bra, så plockade jag fram tyget som jag hade köpt för att sy mössa (eller om det var tights....?) till Lillprinsessan.  Nu var jag mer sugen på att testa ett nytt mönster på en tunika.  Började med att rita av mönstret och klippa ut. Det är ett virr-varr av olika modeller så man får vara noga med att inte halka in på fel modell ;)  Jag har ritat av den här typen av mönster i många år, så det brukar inte vara några problem. 


När jag klipper till tyg till plagg till mig själv, tycker jag oftast att det är trist och inget annat. Sånt där nödvändigt ont, typ. Men att klippa till små kläder till barn, det är faktiskt en helt annan sak. Delarna är ju betydligt mindre och mönstret ligger ju på plats bättre. Ja, självklart nålar jag fast det, men ändå... Det är faktiskt roligt att klippa till barnkläder. En del av jobbet, och inte bara "slöseri med tid". 


Sen är det ju bara att sätta igång och montera ihop delarna, enligt beskrivning. Har man sytt förr så har man ju en del koll på i vilken ordning man gör saker, och behöver kanske inte läsa beskrivningen hela tiden. Eftersom tunikan syddes i trikå, så använde jag overlock-maskinen till allt utom halsstickning och fållar i ärmslut och nedtill. Fållarna hade jag i och för sig kunnat sy på min overlock eftersom jag kan montera bort kniven och sy cover-lock-sömmar också, men jag hade ingen som helst lust att krångla med att byta nålposition och trä om trådar, när det nu gick så bra... 


Sisådär ett par timmar efter att jag började med mönstret, så var tunikan färdig och jag hoppas att storleken ska passa på Lillprinsessan. 

Det kändes verkligen som att jag hade hamnat i ett "flow"! Lika bra att smida medan järnet är varmt, ni vet...

Jag plockade fram ett annat tyg som jag köpt för några år sedan då jag hade tänkt att sy en tröja till Lillprinsen... men som aldrig bidde någon tröja...  Nu bidde det varsin mössa till Lillprinsarna. Mössor går ju alltid åt, de glöms kanske någonstans eller blir kvar på förskolan och så står man där på morgonen nu när det blivit lite kyligare... 

Som sagt, de går så himla fort att sy på overlockmaskin och nästan lika snabbt om man syr dem på vanlig maskin med trikå-söm. Det går inte åt långa biten tyg, (ca 45 cm) och eftersom tyg oftast ligger på ca 140cm bredd, så får man ut 3 st på bredden!  Kostnaden per mössa blir inte många tior, beroende på hur dyrt tyg man valt.


Jag var så himla glad över att ha uträttat så mycket vid symaskinerna igår! Så härligt att känna att jag är på gång igen! Jag tycker ju hemskt mycket om att sy, men det har varit flera perioder då jag hamnat i dvala vad gäller sömnad. Men nu så... jag sydde ju faktiskt klänningen till mig själv i tisdags också!  Så sy-dag både tisdag och torsdag denna vecka! 

Idag, fredag pysslar jag med lite annat här hemma så här inför helgen. Som att helghandla, snygga till hemmet lite och bara känna mig allmänt i fredags-mood! 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...