fredag 21 februari 2020

Att hyra ut sitt fjällhus, sin hytte... hur och till vem?



Vi har haft vårt fjällhus, vår hytte, uthyrd ett par nätter den här veckan. Det var bland annat därför som vi åkte upp lite hastigt och halvt oplanerat för ett par helger sedan.  Vi ville se till att huset var superstädat och jag ville organisera lite i köksskåp, skafferi och få iordning på städmaterialet.  

Jag har ordnat så att vi har några privata lådor i köket med skafferivaror, plastpåsar, plåtpapper och annat som inte är till för andra än just oss, och att det finns tomma skafferilådor och skåp till de som hyr. Jag har också gjort iordning hinkar med städmaterial, lättillgängligt för att underlätta städningen då man lämnar huset.



Jag har fått en del frågor om vi verkligen ska hyra ut ett så fint hus?? Och goda råd om att ta rejält betalt har jag också fått. 

Vår hytte är rejäl till ytan, nästan 220 kvm och har plats för många. Från 12 bäddar,  och om man vill ligga två personer i en 120 säng, vilket brukar kunna fungera finfint tillfälligt, så blir det 16 bäddar och så finns det ytterligare möjlighet att pumpa upp en extra dubbelsäng. 


Matplatsen är också rejält tilltagen med långt bord, sittbänk och stolar för tio personer.  Köksön alldeles intill rymmer fyra personer och det finns möjlighet att flytta fram ett extrabord med två sittplatser. 

Så med tanke på husets skick/utrustning och att huset rymmer många och det ligger med perfekt ski in- ski out läge intill pisten och det tar mindre än 10 minuter att gå ner till torget där det finns både mataffär, ski-shop, inredningsbutik samt café och restauranger m.m. så skulle det säkert vara lättuthyrt via en förmedling. Vi skulle säkert kunna tjäna en ordentlig summa under ett år. 


Men vi är inte intresserade av att hyra ut på det viset och därmed inte ha koll på vilka som faktiskt kommer vistas i vårt hus, vad som eventuellt kan hända... 

Därför har vi bestämt att enbart hyra ut till släkt, vänner och bekanta (vänners vänner?) . Så pass att man har lite koll på vem som hyr. Då kan vi lägga priset lite lägre än vad förmedlingarna tar ut och ändå tjäna en slant för omkostnader och slitage, och den som hyr vårt hus har möjlighet att hyra ett riktigt fint och bra fjällhus till en något lägre peng. Win-win. 

Vi hade inga planer på att hinna med att hyra ut i år, så vi är inte riktigt klara med byrålådor och krokar för förvaring av kläder i alla rummen ännu så den här uthyrningen vi haft nu och den vi kommer ha under nästa vecka, den har vi lagt "extra billig" just för att allt inte är helt klart och vi har inte riktigt landat i vad vi vill ha betalt för olika veckor eller enstaka dagar m.m 


Vi hyrde dessutom inte ut hela huset varken den här veckan eller nästa. Eftersom huset är så stort och det inte är så många som har bott och ska bo där dessa tillfällen så har vi sagt att vårt  (Mannen i mitt livs och mitt) privata sovrum och badrum behöver ingen använda, därav lade vi också priset lite extra lågt. Vi får klura och räkna på priserna till nästa säsong, tänker vi. 

Vi tänker oss också att är man intresserad av att bada i vårt spa-bad så får man hyra det separat. Det är lite pyssel med hygien, vattenvärden och kemikalier och det är viktigt att det görs rätt, så då tänker vi att man kan betala extra om man vill bada. Dessutom har vi sagt att det är barnfritt då det är typ omöjligt att byta vatten när det är flera minusgrader om det skulle hända en olycka av något slag... 


Och om jag kommer upp och inte kan bada som jag tänkt, då blir jag inte rolig att ha att göra med... ;) 

Så det är väl ungefär så vi har tänkt oss med uthyrningen. Vi har satt ihop en "manual" för både "trivselregler" och en för "avstädning" så jag hoppas och tror att vi kommer finna vårt hus i samma skick som vi själva lämnade det. Ska tilläggas att det är för oss väl känt folk som hyrt och hyr så det borde inte vara några problem ;) 




Maria

torsdag 20 februari 2020

Att läsa om sig själv



Att läsa något om sig själv som skrivits av någon annan kan ju väcka enorma känslor.  Tänk bara alla kändisar som kanske behöver läsa om sig själv i recensioner av något de gjort. 

Om det är ord som inte är snälla eller rent av orättvisa så kanske det inte alls är roligt tänker jag? Jo, jag vet att man ska skaka av sig sådana saker så fort man bara kan och inte låta det ta av ens energi.  Vilket kanske kan vara lättare sagt än gjort ibland. 


Om man däremot får läsa snälla saker om sig själv, då blir man ju glad eller hur!?

Som när jag läste vad Lena (med bloggen Gott för själen, ni kanske vet) hade skrivit om mig i ett inlägg här efter att vi hade vår dejt i Uppsala förra torsdagen. 


Jag citerar några av hennes rader om mig som gjorde mig så där varm och glad inombords:

"Det kändes så himla enkelt och okomplicerat att hänga tillsammans."

"Jag uppskattar när personer känns genuina och liksom har bottnat i sig själva, om ni fattar. Och det gör verkligen Maria."

"Huset mellan Uppsala och Stockholm, huset på Smögen och nybyggda fjällhuset i Vemdalen inreds med fingertoppskänsla"

"Och det bästa av allt är att hon förmedlar allt med stor ödmjukhet och stor tacksamhet över att få ha möjlighet att njuta av allt detta."


Det är ju exakt så där jag vill att man ska uppfatta mig. Som okomplicerad och enkel. Som någon som står med båda fötterna på jorden och är trygg i sig själv. 

När någon sedan öser beröm över min inredning som är mitt absolut största intresse, ja då sträcker jag ju lite extra på mina 161 centimetrar förstås. 

När jag läser att jag förmedlar mitt njutbara liv med ödmjukhet och tacksamhet, då känner jag att jag verkligen lyckats skriva/blogga om de sakerna på rätt sätt. Att jag verkligen är tacksam och ödmjuk inför vad livet gett mig. Det är ingen självklarhet och jag har inte alltid haft det lika bra som jag har nu. 



Så tack igen Lena för de stora fina orden du skrev om mig.  Jag ser verkligen fram emot att träffa dig vid något mer tillfälle och lära känna dig bättre. 


Dagens bilder har inget med texten att göra egentligen, mer än att det är bilder från omgivningen runt vårt kusthus på Smögen...  Bilder som jag tog när vi var där nere under första advent.  Tror inte jag visade de på bloggen då. 

Det blir ju alltid någon promenad vi havet när vi är där och det är väl det jag saknar mest när jag inte är där. Havet... det är något alldeles speciellt att få vara vid havet, få gå längs vattnet och dra in havsluften genom näsborrarna eller ännu hellre bara få sitta på en klippa och lyssna på havets vilsamma brus eller mäktiga dånande beroende på väder och vind...


Jag längtar ofta ner till vårt hus på kusten och vi åker ju som bekant dit regelbundet under hela året. Även nu när vi har fjällhuset, så åker vi ju gärna till kusten någon sväng även vintertid.

Och snart.... snart så är jag där igen! 




Maria

onsdag 19 februari 2020

Från en annan vinkel med nya funderingar


Vårt uterum har ni säkert sett till leda snart? Men saken är den att jag tokgillar vårt uterum och vi sitter här nästan jämt.  Det är mer en förlängning av vårt kök, vår matplats, än ett "klassiskt" uterum. Att sitta här och äta frukost och njuta av solen som tittar fram i fönstret bakom soffan.... så mysigt! 

Nu ser ni förstås varken soffan eller fönstret på bilderna i detta inlägg, men ni har säkert sett dem förr (annars kan ni kika HÄR t ex) och jag kommer säkert visa igen. Vi ska ju förresten byta det där fönstret mot de två som sitter i köket och i köket ska det sättas in lika fast öppningsbara. Äntligen efter många turer så har vi fått rätt fönster också, så nu fattas bara en ledig helg och passande väder att göra fönsterbyte.... 

Men nu var det inte fönsterbyte jag tänkte skriva om. Nej, jag tänkte på den där ölkylen som vi har i uterummet. Det är därför ni ser en annan vinkel av uterummet än den ni vanligtvis brukar få se. 


Ölkylen var en sådan där "måste ha-grej" för Mannen i mitt liv när vi byggde uterummet. Han hade en vision om att den alltid skulle stå välfylld med diverse ölsorter. Det gjorde den också i början. Men eftersom vi sällan dricker öl så resulterade det i att vi rätt ofta fått göra rensningar och slå ur gammal öl... vi har många gånger sagt att vi ska bjuda hem folk på "öl-kyl-tömmar-kväll" innan ölen passerat bäst-före...men det har aldrig blivit av. 

Det var faktiskt Mannen i mitt liv som för en tid sedan sa att vi skulle ta bort den. Vad han planerade då att sätta dit istället, det kommer jag inte ihåg. Förmodligen tyckte jag inte idén var den bästa...för vi diskuterade inte det vidare just då.... men nu... nu har jag ju själv fått en idé och då blir ju läget lite annat...hrm... så funkar jag ;) 

Jag hittade ett fint vitrinskåp i en av möbelaffärernas tjusiga möbelkataloger som jag spanade in. Jag åkte och skulle titta på det, men fick veta att det inte fanns (och inte kommer finnas) att köpa p g a allt för lång leveranstid och sedermera stängning av fabriken i Kina p g a Corona-viruset.... 


Typiskt, när jag fått en sån där briljant idè. Eftersom utrymmet inte är mer än drygt en meter så begränsas ju utbudet förstås. Jag vill gärna ha ett högt skåp och då blir de ju ofta rätt breda, det där jag hade sett, verkade ha de rätta måtten. Eller det vet jag ju egentligen inte, men det såg "högsmalt" ut på bilden åtminstone. 

Nu har jag ju liksom redan fyllt skåpet i tanken (jag tänkte ha mina serviser där, jag har lite dille på olika tallrikar och muggar ) redan, så jag får väl ge mig ut på skåpjakt. Har ni tips, så dela gärna med er! Det får vara 100 cm brett, högst ca 220 cm högt och det ska vara vitmålat trä. 

Om jag inte hittar ett passande skåp funderar jag på att köpa ett bredare och ställa där jag har den där rotting-kistan och stolen istället. Kistan kan stå under TV´n och sittbänken kan ta ölkylens gamla plats... (fast jag vet inte riktigt om Mannen i mitt liv är med på den idén...



Ja, lite så går funderingarna här hemma. Det blir ju lite lätt så att jag kommer på nya idéer och projekt då och då när jag städar, plockar, fixar och inreder här hemma... Jag vet inte om Mannen i mitt liv alltid uppskattar mina projekt... men han brukar låta mig hållas. Oftast hinner idéerna svalna innan vi kommit till skott ;) 

Ett annat projekt i uterummet förutom att byta fönstren är att bygga en platsbyggd bänk istället för soffan och skaffa ett annat bord. Bänken hoppas jag kommer till samtidigt som fönsterbytet... Soffan ska då till kusthuset... 

Men i första hand kommer jag snart byta ut kuddfodralen till blåa och det klarar jag själv, så det ska nog snart vara avklarat ;) 




Maria

tisdag 18 februari 2020

Nu ska det gå utför i ulltrosorna!


När man investerat i ullunderställ, men ändå fryser man om den där rumpan där bak... 
Nej det är verkligen inte roligt eller skönt! Efter några timmar  (eller kanske i värsta fall bara en enda timme i minusgraderna så känner man att rumpan är alldeles kall.... 

Nu hoppas jag att det är slut på det! Jag har investerat i både sport-BH och några trosor i ull.  Jag läste att det är felet man ofta gör, man använder underställ i ull för att man ska ha ull närmast kroppen... men... oftast har man underkläder i bomull allra närmast huden... 

Nu blir det ull på rumpan när den här kvinnan ska åka i backen på sportlovet! Om det kommer gå bättre att åka, det vete tusan, men jag hoppas slippa frysa i alla fall ;)  Har ni erfarenhet av underkläder i ull? 



Maria

måndag 17 februari 2020

Måndag med en fin helg i bagaget


God morgon Måndag!  Jag har varit ut med vovven, laddat en maskin med tvätt och sitter med min havregrynsgröt. Måndagar brukar jag alltid starta med att köra igång tvättmaskin och planera veckans middagar. 

En av alla fördelar med att vara hemmafru är ju faktiskt att man inte måste ägna helger åt sådant som att tvätta och planera maten och handla... SÅ tacksam över min livssituation! 

Jag har en fin helg bakom mig. En fin helg att se tillbaka på och bära med mig i minnet. 

I fredags tog jag tåget in till Stockholm för att möta upp min fina vän från Dalarna. Vi har känt varandra sedan gymnasiet och har följts åt under alla år och delat både glädje och sorg. Under alla år har vi den mesta tiden bott med ca 20 mil mellan oss på grund av flyttar hit och dit och vi har kanske inte haft tiden att träffas så ofta som vi har velat, men ändå... när vi träffas så är det som att vi nyss träffades, vi fortsätter där vi slutade när vi skildes åt gången innan. 

Vi har umgåtts familjevis och nu när alla våra barn är vuxna så har vi åkt på "par-grejer" tillsammans också. Praktiskt när även männen "hittar varandra". 


Men nu var det bara hon och jag. Hon och jag 25 timmar i Stockholm tillsammans. Vi möttes upp på Centralstationen och båda två blev vi så rörda av att se varandra att vi nästan fick en tår i ögat... kanske är det åldern  (hon fyller 50 om någon vecka och jag 49 i april... ) som gör en "blödig" och sentimental? Vi kramades länge, gick och lämnade väskorna på vårt hotell och sedan letade vi upp ett ställe för att kasta i oss en snabb lunch i form av en toast och en juice.

 Sen gav vi oss ut i fredagsvimlet. Kikade i affärer, njöt av ett glas Champagne i en bar inne på NK, shoppade lite  (en "förälskelse-blus" för halva priset och några presenter) och tog en kaffe... och det viktigaste av allt, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Renoveringar, husbyggen, fjällvärld, resor, familj, jobb, att sluta jobba.... ja allt vi har i våra liv. 

På kvällen åt vi middag på Paul´s, Haymarket, vilket måste räknas som en besvikelse faktiskt. Inget fel på maten, men servicen...  den hade mer att önska! Jag hoppas det var tillfälligt, jag och Mannen i mitt liv har ätit där för några år sedan och den gången var vi nöjda. 

Efter hotellfrukost på lördagen så tog vi en vända på stan igen. Då hittade jag skorna som jag faktiskt hade kikat runt efter dagen innan. Ett par sneakers som jag hade spanat in på nätet. Riktigt sköna och snygga. Så nöjd med köpet!


Vi skildes åt vid 13-tiden, hon skulle vidare till en av förorterna för att hälsa på sonen och hans sambo innan färden mot Dalarna och jag tog tåget direkt hem och plockades upp av Mannen i mitt liv hemma på stationen, en halvtimme senare. 

Hemma satte vi oss i uterummet jag och Mannen i mitt liv och åt lite ost och charkisar. Lyssnade på musik och småpratade lite. Ingen hade någon lust att fixa med någon mat så det fick bli hämtpizza från Pizza Hut på kvällen. Vi hann med lite TV-tittande, bland annat guldkorn från Så mycket bättre innan jag tacksamt kröp ner i min egna säng. Borta bra men hemma bäst. På alla sätt och vis!

Igår var det dags för två-årskalas hemma hos Lillprinsessan! Två år... herrejisses, tiden går SÅ fort! Tänk vad barnen växer och blir stora. Själv känner jag mig ju inte äldre än när jag var typ 38...? 

Hela vår familj var samlad och även en del av Lillprinsessans släkt på sin pappas sida. Trevligt och mysigt. Så fick vi veta en rolig sak också, som jag behåller för mig själv ett tag. 


När vi hade kalasat färdigt åkte jag och Mannen i mitt liv in till en av de stora sportaffärerna. När vi kom hem därifrån var jag ägare till mitt livs första alpinpaket med både skidor, stavar och pjäxor. (Ja, hjälm hade jag redan)  Några av er vet ju säkert att jag åkte utför för första gången i mitt liv för bara två år sedan? 

Jag åkte några åk det året, och några åk förra året. Definitivt inte många och jag kommer nog alltid klassa mig själv som nybörjare och kommer aldrig bli en inbiten åkare. Men ändå... det är kul att kunna hänga med upp till toppstugorna, få belöna sig med ett glas bubbel och ta någon lätt nerfart hemåt igen.  Med egna skidor blir det smidigare att kunna åka när vädret är fint och andan faller på utan att behöva iväg och hyra utrustning först... 

Kände mig faktiskt riktigt nöjd och glad över mina nya fina skidor. Nästan så att jag kunde känna den där känslan när man som barn gärna vill ha de nya skidorna på inomhus ;)



Igår kväll var vi lite trötta och smått slöa både jag och Mannen i mitt liv så det blev tidig middag (lax i ugn med chili-limesås och klyftpotatis till) och soffhäng med en skräckfilm, nämligen "Det - del 2". 

Så med en fin minnesvärd helg i bagaget tar jag nu tag i denna nya vecka. Idag ska jag tvätta undan lite, dammsuga, planera och handla mat och så tror jag att jag ska åka in och köpa en gardinstång till finrummet. Så taggad på att fixa de där gardinerna! 


Ha en fin start på nya veckan!



Maria

fredag 14 februari 2020

Nu blir det gardiner i "finrummet"


Nja, kanske inte så där nu på direkten denna fredagmorgon blir det gardiner. Inte senare idag heller, för jag har andra planer. 

Men jag har bestämt mig för att sätta upp gardiner i finrummet. Vi har aldrig velat ha gardiner där under de ganska precis åtta år som vi bott i huset. Vi har velat ha fönstren fria och maximalt ljusinsläpp. 

Men nu har jag funderat lite till och från under en längre tid om det inte skulle göra sig bra med ett par gardinlängder vid det stora fönsterpartiet. En längd vid sidan om varje fönster, liksom utanför fönsterkarmen, så fönstret inte täcks alls av tyg. 


Jag tänker mig en lång gardinstång som sitter högt upp mot taket och gardinerna hamnar alltså lite mer på väggen, och jag tror att det kommer bredda vårt rum som annars kanske upplevs lite smalt. 

Jag har hittat gardinerna som jag tror blir perfekt! Egentligen köpte jag de här gardinerna till sovrummet och hade spanat in ett par andra gardiner till finrummet. Men när jag såg de på riktigt så såg jag att de var väldigt blå. På bilden såg de grå-svarta ut, så det blev inga. Däremot så passade de här tilltänkta sovrumsgardinerna perfekt och jag har en annan gardin på lut till sovrummet, som var mitt andrahandsval. 

Jag tror att de kommer passa bra in stilmässigt och kanske förstärker den där lite glamourösa, "lyxiga" känslan jag vill ha i finrummet.  Jag köpte ett nytt kuddfodral och en liten tygbit i samma tyg som gardinerna som jag ska sy ett kuddfodral av. Hoppas kanske hinna fixa detta i början av nästa vecka. För lite ivrig på att se resultatet är jag ju faktiskt ;) 



Maria




torsdag 13 februari 2020

En uppdatering tillgänglig


Heeeej på er som kikar in här... 

Tack för ert "stöd" när det gäller mitt "periodande". Haha... låter lite som att jag har problem av något slag haha....

Nix pix, det har jag inte! Eller inte vad jag vet om i alla fall. Enda problemet är väl att jag är usel på att göra uppdateringarna. Ja, det är inte bara bloggen som jag är dålig på att uppdatera, det gäller både mobil och dator... men det är nog bara så att jag gärna vill att allt ska se ut som jag är van vid, vill inte gärna bli tvungen att behöva lära mig eventuella nya funktioner... haha... där har vi faktiskt ett problem kanske...? Jag är inte "nytänkande" utan mer en bakåtsträvare? Nåja, skämt åsido... 

Nu känner jag att det VERKLIGEN är dags att ta tag i den här uppdateringen här på bloggen åtminstone. Någon måtta får det lov att vara på hur lat man får bli! 

Snart har jag så mycket som jag skulle vilja förmedla och visa att huvudet liksom blir överfullt ;)



Jag lägger en del tankar om inlägg åt sidan och hoppar direkt in i nuet! Jag gillar att vara i nuet... 

Dessvärre blir det därför bilder från vårt uterum. Igen. Men om ni skulle minnas att det var bilder på uterummet i förra inlägget också, så kanske ni kan minnas att det var tulpaner där på bordet. Nu är det rosor och jag föredrar rosor framför tulpaner. Helt klart. 

Uterumsbilder eller inte, det är här jag sitter nu och ni vet att jag skriver direkt ur hjärnan och hjärtat och ni vet att jag inte är någon bloggare "så där riktigt, på riktigt"... nä för då hade jag ju faktiskt haft andra bilder att visa er just idag... 

Ja, för just idag och just nu har jag precis kommit hem från något som jag tror i den här världen kallas "bloggdejt" ;)  Eller så kan man bara kalla det för träff med en trevlig människa ;) 


Följer ni bloggen Gott för själen? Om inte, så tycker jag absolut att ni ska kika in där. Kvinnan som ligger bakom den bloggen hade något ärende i Uppsala och hörde av sig till mig i förra veckan och frågade om jag ville ses? Självklart! Jag blev uppriktigt glad över förfrågan. Jag har träffat henne en gång lite hastigt så där på ett bloggevent för många år sedan, och nu är hennes blogg en av de få jag verkligen följer så där på riktigt. 

Vi möttes upp lagom för att gå och ta en kopp kaffe i solen intill ån. Vi började genast prata om lite av varje. Det kändes liksom naturligt att prata om personligare saker än om bara "bloggandet".  Jag har alltid känt att hennes blogg är ärlig och äkta och det kanske hjälper till att man kan prata om mera personliga saker så där "på en gång". Förtroendeingivande kanske man kan säga. 

Vi gick runt lite i några butiker, men vad vi egentligen gjorde i de där butikerna förutom att kanske slippa kylan ute, det vet jag inte för vi gick mest igenom och pratade haha... tittade kanske på en eller annan grej. 

Jag köpte en tygbit på tygaffären, för det var något jag hade som ärende, annars så gick vi mest in i en butik och ut igen ;) 


Vi tog en mysig lunch med ett glas vin till, på PONG. Asiatisk buffé. Där fortsatte vi att prata på och framåt 13:30 skildes vi åt. Jag tog bussen hemåt och hon blev upplockad av "någon" (jag nämner inga namn och inte vem, det är inte min sak) för andra ärenden. 

Och nu sitter jag alltså här i uterummet. Känner mig glad över en mysig "dejt" men utan bilder från själva dejten ;)  Därför blev det uterumsbilder. Igen. 

Nu ska jag skutta upp i mitt sy-rum. Har ett litet projekt att fixa med innan söndag och innan dess har jag lite annat inbokat så om jag ska hinna, så måste jag nog sätta punkt här. Hade tänkt hinna fixa middag till 17:30 också för sen blir det en vända in till sportbutiken... 

Sådär ja, nu var denna tillgängliga uppdatering åtgärdad ;) 

Må så gott! 



Maria

torsdag 6 februari 2020

När man inser att man kanske blivit "periodare"



Ja, det har ju ni säkert också märkt av? Att jag nog blivit lite av en "periodare" när det gäller bloggandet. Från att ha varit väldigt flitig med uppdatering under många år till att mer och mer pausa uppemot en vecka mellan inläggen.

Inte beror det på att jag inte gör något, att jag egentligen inte har något att berätta om... Jag menar.... det är ju inte så att jag gör och upplever mindre här i livet nu.... 

Jag skulle ha kunnat visa er fler bilder från fjällhuset. Jag skulle kunnat berätta om att jag farit runt och handlat grejer till fjällhuset. Att jag köpt nya medeldyra kastruller billigt, hade jag också kunnat skriva om. Jag skulle kunnat berätta att jag tänker köpa ny mobil men inte bestämt vilken modell. Jag har några nya klädesplagg jag skulle kunnat visa. Jag hade kunnat berätta om vilken fantastiskt mysig helg vi hade här hemma, jag och Mannen i mitt liv. Jag hade kunnat skriva om några av alla serier vi betat av den sista tiden. Jag hade kunnat skriva att jag ser fram emot att träffa en fin vän snart, för lite mys i huvudstan. 

Det är saker jag skulle ha kunnat blogga om, under den nästan hela veckan som gått sen sist. Ändå blev det ingen uppdatering på så många dagar. 



Allt det där jag räknade upp är ju saker jag brukar skriva om, så varför skrev jag bara inte? 
I perioder blir jag lite "trött" på sociala medier. Jag blir lite kluven till vad jag själv vill att min blogg (eller mitt instagram, för den delen) ska innehålla. Ibland får jag en känsla av att mitt liv (som ju faktiskt är vad jag skriver om) låter klyschigt när jag beskriver den lycka jag tycker att jag upplever. Ibland kan jag få en känsla att man kanske tänker att jag bara vill "skryta" när jag berättar om fjällhelg hit och kusthelg dit. Att bara visa upp en "outfit" utan att kanske berätta lite om plaggets passform eller kvalitet m.m tycker jag själv känns lite "tunt" egentligen. Jag vill nog att det ska vara lite mer kreativitet bakom inlägget. Som när jag skriver om fjällhusets inredning t ex, då vill jag gärna berätta hur jag tänkt o s v... 

Det där med att skriva om nya mobiler, datorer och andra saker man funderar på att skaffa är jag ibland också lite kluven till. Dels just det där med hur intressant är det att jag funderar på den eller den modellen... och dels så vet jag inte hur smart det är att visa upp dyra saker... (kanske tänker mer på ännu dyrare saker...) man vet inte vem som hittar informationen. 

Så... ibland blir jag lite kluven till vad jag ska skriva om, och eftersom jag alltid skriver "ur huvudet" (alltså jag planerar aldrig mina inlägg i förväg), så hittar jag inte alltid inspirationen eller de rätta orden till att få till ett inlägg som i alla fall kan intressera någon. 

Jag har funderat flera gånger det senaste året, om jag skulle lägga ner den här bloggen och starta upp en mer "anonym" blogg som inte direkt kan kopplas till mig och min familj. Nytt namn, ny bloggplats.  Men samtidigt så har jag ju haft den här bloggen så länge nu 
(10 år i år), så den är ju liksom "jag", ett med mig på något vis...


Eller så fortsätter jag bara helt enkelt att vara "periodare" och låter det bli uppehåll när jag tycker att det blir för ytligt och jag tappar den rätta inspirationen? Nackdelen är väl mest att jag inte tänker på att kika in till de få bloggar som jag numera faktiskt följer "så där på riktigt" de dagar jag inte själv hänger i bloggvärlden.... och det beror verkligen inte på att jag tycker att de (ni) är ytliga! Jag tänker bara inte på det... eller jag prioriterar det inte just då. För som sagt, det är ju verkligen inte så att jag grävt ner mig eller ligger under täcket och inte gör något de dagar jag inte bloggar...  

Nej, livet rullar minsann på precis som annars, med vardagssysslor, familj, hund, hälsa, motion, mat, inredning, upplevelser m.m... precis som vanligt!  Det senaste året har gjort mig mycket gott och jag kan nog ärligt konstatera att jag mår bättre än vad jag kanske gjort någonsin? 

Summa summarum, så kanske det inte är så dumt att vara "periodare"? Kanske hellre det än att bara skriva ner några rader så där "bara för att"... 

Sen är det ju så att inlägg utan bilder, blir rätt oinspirerande, så jag slänger in några tulpanbilder mellan raderna. Tulpaner som snart sjunger på sista versen. Jag gillar dem nog allra mest när de nästan fortfarande bara är knoppiga och så där härligt knarriga. Hur gillar ni tulpanerna mest, förresten? 




Maria








fredag 31 januari 2020

Från en torsdag till en fredag med lite blusar


Igår kväll hade jag och Mannen i mitt liv en trevlig och mysig "date" med asiatisk 7-rätters på Miss Voon i Uppsala. Vi började med ett glas bubbel i deras "sky-bar". Jag TROR att det är Uppsalas högst upp belägna bar, på elfte våningen i Elite Hotel Academia. 

Jag hade dagen till ära nyinköpta fyndade klackskor i mocka, svart kjol och så tog jag den ljusa blusen efter att ha funderat på om jag skulle ha den ljusa eller den nya mönstrade. 

Den ljusa är en Morris som jag gillar mycket. Den är så mjuk och skön. Den mönstrade som jag tycker påminner lite om en Morris i stilen, den kan jag verkligen säga att det är ett sånt där billigt fynd från "postorder-Ellos". Riktigt härlig kvalitet och riktigt snygg för bara några hundralappar. Snygg puffärm med trekvartslängd. Praktiskt!  Tips-tips! 


Idag har jag mest farit runt hela dagen. Varit med som "väntrumssällskap" åt dottern på Akademiska för ett besök på Diabetesmottagningen. Vi tog en bil ner till stationen här hemma, sen tog vi pendeln in till stan. Efter en lunchmacka tillsammans tog dottern pendeln till Stockholm och jag tog bussen hem. Hade först tänkt gå en vända på stan, men prioriterade bort det. 

När jag kom hem tog jag ut vovven och sedan tog jag bilen ner på byn och handlade lite fredagsgott och lite blommor. När jag hade kommit hem och packat upp det tog jag bilen och åkte ut till stallet för att mocka och fixa mat, hö och vatten. 

När det var klart och jag kom hem igen vart klockan nästan halv fyra och jag fixade med blommorna jag hade köpt, kollade av spabadet, tog ut vovven, tog en dusch och satte på mig kjol och den mönstrade blusen som jag inte tog igår, och började plocka fram lite "fredagsmys" det vill säga lite snacks och  förbereda för en drink. 



Mannen i mitt liv kom nyss hem och gick upp i duschen. Tanken är att jag ska fixa drinken under tiden... så jag ska nog sätta igång med det typ nu. 

Så småningom blir det skaldjur och sedan blir det spabad. Sen är det nog dags för godnatt skulle jag tro ;) 

Fin fredagskväll till er! 



Maria

torsdag 30 januari 2020

Grått... men ändå ganska okej...


Grått, grått, grått... femtio nyanser av grått... eller hur var det? 

Det är i vart fall många som klagar på att det är just grått ute. Många saknar snön. Mer eller mindre. Jag förstår de som gillar att åka skidor, och är vana att kunna göra det i januari, att de saknar snön, och jag förstår att barnen hellre leker i snön än i geggan... eller åtminstone ser deras föräldrar hellre att de leker i vitt snö än gråbrun lera....

Okej, det är inte jättekul att ta behöva ta in vovven i duschen varje dag efter en promenad... 



 Men ändå... jag måste faktiskt få erkänna att avsaknaden av snön gör mig inte jättemycket... Jag är ju egentligen ingen vintermänniska. Alltså jag tycker att vinterhalvåret är för långt och jag gillar inte när det blir kaos i trafiken på grund av snön som kommer i mängder emellanåt för att sedan övergå i regn och plask och smälta ner och så fryser det till is när det är lagom slaskigt på marken så man kan knappt promenera utan att vara rädd att halka, man går som en spänd gammal tant... och så börjar det om... det är precis det jag INTE gillar med vintern. Och inte när det blir för kallt, alltså typ 10-15 och lägre....

Om det ska vara vinter så kan den komma lagom till jul, med lagom mängd snö, med lagoma 5-7 minusgrader och hålla sig i schack på det viset till slutet av februari eller allra längst en vecka in i mars, sen ska det smälta bort i lagom takt och det ska vara vår när vi passerat halva mars... Kan vi inte vara överens om det? Lagom mycket vinter med lagom snö och lagom kyla med andra ord! 

Nu har vi inte sett snön på flera flera veckor här hemma i Uppland och man får åka rätt långt uppåt för att möta snön. Förra helgen då vi åkte upp till fjällen hade vi gott och väl passerat Ljusdal  med några mil innan det fanns någon snö att tala om. 


Och i fjällen får det gärna finnas snö, det är helt okej även för mig!  Jag menar, då är det ju faktiskt vinter med snö som ligger när den kommer... man är med på villkoren liksom. 

Men nu tycker jag helt ärligt att det kan vara barmark resten av den här så kallade vintern här hemma.  Nu är vi ju alldeles snart inne i Februari, så nu känns det försent. Jag kommer garanterat få något av en kris om det kommer snö som ska ligga långt in i april! 

Så... ja, jag tycker ändå det är ganska okej att det är grått ute... (ja, jag veeeet att det kanske är enkelt för mig att säga som kan åka till huset i fjällen typ när jag vill för att uppleva snö och vinter...



När jag och vovven gick vår runda nu på förmiddagen så gick det från knappt duggregn till ett mera lätt fint stril-regn. Jag gick där och reflekterade för mig själv, rannsakade en del saker som jag haft i min hjärna ett tag... ja, jag funkar ju lite så att jag reflekterar, funderar och rannsakar gärna kring smått och stort, lättsamt till djupare över mig själv och annat utan att för den skull vilja säga att jag är låg eller deppig.  Nej, det handlar mer om att utveckla mig själv och det gör jag gärna under en promenad med vovven som sällskap. Jag reflekterar och han får nosa runt i sin takt. Win-win! 

I alla fall... när jag gick där i regnet med mina tankar, då kom jag plötsligt på att jag faktiskt gillar att gå i sånt där lätt regn, när det inte blåser och piskar i ansiktet utan att det lätt bara faller precis rakt ner... jag kom på mig själv med att le och tänka på alla de otaliga timmar man vistats ute på förskolegården i regn tillsammans med ett gäng små barn som utforskar sand och vatten.  Eller de gånger man gått i skogen i lätt regn... hur gott smakar inte kaffe och matsäck då?  

Bilderna i dagens inlägg är från min och vovvens förmiddagspromenad. Vi har ju glädjen att ha skogen alldeles bakom oss, så man kan ta en liten vända genom skogen och ut på "vanliga gångbanan" längs "vanliga vägen". Perfekt för mig som lätt kan känna mig lite osäker när jag går i skogen själv. Jag vet ju att det finns rätt mycket vildsvin precis just i den där skogen och att de tydligen också gillar att ta en promenad just samma väg.


Så det är med en lite skräckblandad förtjusning jag går igenom den där skogen...  Tur det inte är så många hundra meter utifall att jag skulle få lov att gömma vovven innanför jackan (för visst blir väl vildsvinen mer skrämda om de ser att jag har en hund ???) och springa hem och in i huset. 

Hur känner ni för det här gråa vädret? Är det supertrist och jobbigt att inte se snön eller känns det som att det kan vara ganska okej ändå?  Jag vill nog mer att det ska bli vår snart än vad jag vill att det ska komma snö...  Och det är ju faktiskt mest himlen som är grå... marken är ju ganska grön-gul-brun.... ute i naturen i alla fall... 




Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...