måndag 12 november 2018

Nobelbrunch på Fars dag


Först och främst.... Tusen tack för de fina hälsningarna i förra inlägget! Det värmer en "gammal kvinna" att höra att en inte behöver skämmas för sitt yttre ;)  Skämt å sido... Nu till något helt annat. Nämligen gårdagens Nobelbrunch! 


Våra fina döttrar bjöd nämligen mig och Mannen i mitt liv på brunch igår, på Restaurang Nobel (Osponsrad länk om ni vill se mer) i Uppsala. Det var en Fars dagspresent och jag hade lyckan/turen att få ta del av den ;)   Döttrarnas alla andra hälfter var också med och även de tre små barnbarnen. Såklart firades deras "Fars dag" också. Vi fick ett par urmysiga och trevliga timmar tillsammans. 


Självaste brunchen då... måste väl nämna något om maten... Jag som egentligen inte är någon buffé-människa (förutom hotellfrukosten då) tyckte den var toppen! Så fräscht och så mycket gott att välja på! Förutom äggröra, bacon, våfflor, lax, sill, korvar och allt sånt så serverades det en jättegod pastasallad, potatissallad, kycklingspett, cannelloni m.m....  Så gott! Kan verkligen rekommendera den! Vi konstaterade att just att gå ut och äta brunch tillsammans är ett väldigt enkelt sätt att umgås och relativt prisvärt alternativ till ute-måltid. Och för vilken gång i ordningen säger vi till varandra, jag och Mannen i mitt liv, att vi är så lyckligt lottade över vår stora härliga underbara familj??? Tack alla våra nära och kära, ni är bäst!  Så tacksam över er och livet vi har tillsammans! 


Maria

lördag 10 november 2018

En trevlig fredag med mässbesök och spontansällskap på restaurang.


Jag hann precis klart med min knytblus i torsdags kväll. Den som jag knåpat och hållit på med när tiden har funnits till att sy. Självklart ville jag inviga den på mässbesöket. 


Jo, men det var ju dags för Stockholm Food & Wine igen.  En trevlig och rolig mässa som vi brukar besöka tillsammans med våra fina vänner från Dalarna. I år föll det sig så tokigt att vi inte kunde gå samma dag. Så vi gick på fredagen och vännerna idag. Sånt är livet. 


Mannen i mitt liv och jag anlände vid lunchtid och efter en provsmakning av champagne så blev det en pizzaslice och en öl. Det är ju det som är lite mysigt att man kan äta och dricka lite av varje här och där. 


Efter det blev det ett långt besök hos våra "vinvänner" Helénè och Henrik som driver IVINIO.  (Länkar om ni vill läsa mer, absolut ingen sponsring eller samarbete) En site där man kan beställa utvalda kvalitetsviner främst från Frankrike.  Och det var precis vad Mannen i mitt liv gjorde där på plats. För om man beställde på plats under mässan, kunde man välja fritt och blanda ett tolvflaskors-paket t ex. Annars har de färdiga provsmakningslådor. Det slutade med 24 flaskor så vi får nog snart köpa större vinkyl ;) 


Efter det var det dags att bryta av med en öl, och jag kan tänka mig att Mannen i mitt liv har invändnmingar mot bilden på hans baksida. Men det får han tåla, han vann förresten en tävling om snyggaste "byxrumpan" på en fest för ett antal år sedan så han har inget att skämmas för...


Självklart kan man få sig en god kopp eftermiddagskaffe hos någon av alla utställare. 


Drinkar görs det lite här och var också. Vi tog en Cointreau Fizz som förutom receptet på tavlan även innehöll björnbär. Läskande god, den ska vi testa hemma.


Efter några myckte trevliga och roliga timmar på mässan så drog vi oss till hotellet som lägligt nog ligger precis intill mässan, för att svida om lite. Jag bytte den svarta kjolen till en annan svart med volanger och den hemsydda blusen byttes ut mot Michael Kors-blusen jag köpte i USA.  Tokgillar modellen och det vackra ärmslutet. (Har en matchande volangkjol till, så det blidar en tvådelad klänning tillsammans


Jag och Mannen i mitt liv  hade bokat ett bord på Trattorian inne på Norr Mälarstrand. 


Ingen av oss två hade varit där innan, men åh vilken mysig restaurang med trevlig personal och bra service. Gillas! 


Vi hade tänkt åka kollektivt in dit från mässan, men under eftermiddagen blev vi varse att det var större problem i spårtrafiken under flera timmar, så vi ringde och pratade med dottern som bor i Stockholm och hon skulle komma ut och skjutsa in oss. 


Vi kollade med restaurangen om det gick att boka om till fyra personer istället för två och det var inga problem, så dottern med sambo kom ut och hämtade oss och vi åkte in alla fyra och avnjöt middagen på Trattorian.


Vi åt alla två-rätters och jag tror vi var lika proppmätta alla fyra. 


Jättegod italiensk mat och himlans mysig miljö. 
'

Att stället ligger precis invid vattnet gör ju inte saken sämre direkt. Och det här är ju så klart också ett ställe där man mer än gärna också slinker in på en drink "bara sådär"...  ni vet som man kanske inte alltid gör på alla orter... ;) 


Sedan skjutsades vi tillbaka till hotellet och trötta och nöjda somnade vi ganska omgående. Lördagsmorgonen bjöd så klart på en god frukost och sedan blev det lite shopping i Barkarby på vägen hem. efter en mysig eftermiddag med ostron, champagne och bad ska vi nu precis laga lite middag och njuta med delar av familjen. 



Maria 

onsdag 7 november 2018

Om "förlåt-blommor" och om livet och hur fort det kan förändras...



Igår när Mannen i mitt liv kom hem från affären efter att ha fixat lite middagsmat, så hade han blommor med sig. Han sa något om förlåt...  För vad undrade jag ju förstås.  Jo... förlåt för att vi kanske måste ställa in Nice-resan... Gulle... Nu är det ju tur för Mannen i mitt liv att jag faktiskt kan leva med det, det har varit otroligt mycket ändå nu och även om vi ställt in en del grejer och fixat hemma istället så känns det som att ännu en hemmahelg kanske inte är helt fel.  Nice-resan var för övrigt  något han bokade som en överraskning till mig, men fick boka om direkt då den kolliderade med annat som vi hade inbokat. Då suckade Mannen i mitt liv lite sorgset och konstaterade att så gick det när han skulle vara romantisk och överraska... Jo, jo... sånt är livet.


Livet ja... idag har jag varit med i två samtal som handlat om hur fort livet kan förändras. Både när döden plötsligt och oväntat knackar på dörren, men även andra stora händelser som påverkar livet för en hel familj...   Jag har ju själv varit med om en del händelser som påverkat mitt liv för alltid och jag tycker att jag är bra på att leva i nuet och att ta vara på livet.  Ändå tar jag åt mig lite extra när jag påminns om hur skört livet är. 


 När jag serverade middagen till mig och Mannen i mitt liv ikväll, så dukade jag lite extra fint med tygservetter och vi avnjöt ett glas Chardonnay till fiskgrytan. Så gott. Vanligtvis dricker vi typ aldrig alkohol mitt i veckan, men det är ju Lill-lördag och gott var det. Så härligt att sätta lite guldkant på tillvaron (nej, det behövs inte alkohol för det, men som sagt det passade så bra till fisken) och njuta lite extra. Att dammsugaren sedan stod framme intill matbordet och påminde en om att den behövde ut och motionera sig och att jag kokade sönder en glas-skål i micron och att Mannen i mitt liv satt mittemot mig med både skitiga arbetskläder och nävar som såg ut att tillhöra en bilmek av största mått (och nej, det är absolut inget fel med att vara bilmek, men sanningen är att deras nävar brukar vara svartare och skitigare än en kontorsråttas...) eftersom han är mitt uppe i klinkerfogandet i bastun... nej det har ingen som helst betydelse. Det är bara livet och livet är som det är eller vad vi gör det till, och vi ska vara glada så länge vi har det! 



Maria



'



tisdag 6 november 2018

Jag undrar om Ludvika-bor förstår...?


I helgen spenderade jag och Mannen i mitt liv ett dygn i gamla hemstaden i Dalarna. Närmare bestämt i Ludvika, för det är där vi är födda och uppvuxna båda två och flyttade till Uppsalatrakten först i 30:årsåldern. Förutom det där självklara och mysiga som att kramas och umgås med nära och kära, så hade vi i förväg bestämt oss för att ta en promenad längs vattnet inne i centrum. 


Den stora industrin ABB tar upp en stor fin plats i centrum, nära vattnet, Ludvikas största sjö Väsman. Men man har på senare år faktiskt snyggat till och tagit tillvara på marken och även byggt en gångbro över både väg och järnvägsspår som också går längs vattnet. Jättetrevligt att man tänker till och gör något för trivseln. 



Sedan ett antal år tillbaka finns en restaurang som ligger precis vid vattnet, på en pir. När restaurangen öppnade hette den passande nog "Piren". Nu har den tydligen fått ett annat namn, nämligen Kajkrogen (Länk om någon är intresserad att se mer, dock ingen sponsring) och i vår plan fanns det även med ett eftermiddagsbesök där för ett glas vin eller en drink. 


Svärmor hakade på och vi tog den där promenader dit bort, det såg ganska tomt ut och svärmor var tveksam till att det skulle vara okej att bara ta ett glas att dricka, utan att äta? Det var inga som helst problem, det fanns ju hur mycket plats som helst. Klockan var strax efter 17, och det satt ett sällskap på runt 8 personer som tydligen firade en födelsedag. De såg ut att ha trevligt och det hade vi med. Riktigt fint därinne måste jag säga, med laserad 
(fusk-)panel på väggarna och lite ruff stil, en blandning av marin och industri skulle jag nog säga. 


Vi tog en varsin drink och njöt av att se det mörka vattnet finnas där utanför fönstret. Även om det inte är sommar och dagsljus så är det något visst att sitta vid fönsterbord mot vatten.  Vad vi reflekterade över jag och Mannen i mitt liv, var att det var så otroligt få personer där. Vi tänkte att det var för att vi var tidiga, förhoppningsvis så är det mer folk ett par timmar senare? 


Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera på om det kan vara så att "man gör inte så" på mindre orter, man slinker inte in någonstans för en drink bara... Kan det vara så? Är det som en "Stockholmare"  sa att det är nog väldigt "O-Ludvikanskt" att ta en drink bara sådär på eftermiddagen innan man går hem och lagar middag... Det finns inte på kartan, helt enkelt.  Och det kanske faktiskt är som svärmor resonerade, att man kanske tror att det inte är ok...? Ja, inte vet jag... Men jag kan inte låta bli att fundera över hur de tänker kring detta? Speciellt när de faktiskt har ett så fint ställe med utsikt över sin stora sjö. Att de inte tar vara på det, och förstår hur trevligt det kan vara att sitta där en stund och ta en drink och känna lite flärd i tillvaron. Nej, istället läser jag väldigt mycket negativt i deras lokala Face-book-grupp om missnöje med både det ena och det andra och gärna "spyr man galla" över att affärerna stänger ner en efter en och vad det beror på. 

Jag kan inte låta bli att hoppas att jag är fel ute, det kanske är jättemånga som både går dit och äter men även bara tar en drink när jag inte är där. Jag tänker i alla fall äta där vid ett annat tillfälle (för att ta reda på om maten är bra) och säkert slinker jag in en annan gång på bara en drink också! 



Maria


lördag 3 november 2018

Gammalt visset skräp eller naturligt vilsamt i dvala?


Ja, men det här är nog lite typiskt mig... Igår skrev jag om den fina boken och att jag skulle göra lite vackra buketter enligt "recepten" som finns till varje bukett...


För att idag visa upp vissna strån...


Knasigt värre. Men jag tycker att de är riktigt vackra faktiskt! De är lika grå som Novembervädret, och där de stod i skogen så vilade det ett slags lugn över dem. För det är ju så med naturen nu, det vilar ett slags lugn över växterna som gått i dvala. 


Vackert tycker jag, och även om de vackra höstfärgerna håller på att blekna och försvinna så är det vackert i sig ändå.


Jag och vovven tog en liten runda i skogen igår efter mitt besök på symaskinsaffären (det kan hända att det blev en "liten" affär gjord där också...) och det var då de här stråna fick följa med hem.


Nu står de på avlastningsbordet i köket och skänker en vilsam känsla. 



Maria

fredag 2 november 2018

En grå första fredag i November med en ny fin bok.



Nu är vi inne i den där gråa mörka perioden. Klockan har ställts om och det mörknar fortare på eftermiddagarna. Även om solen kanske är snäll och visar sig lite för oss så är det väldigt mycket grått...


Fast jag gillar hösten, även om September och Oktober kanske är mer favoriter.  Men November är helt okej det med, yngsta dottern berikar November sedan sin entré den 1:a där för tjugo år sedan. Och i slutet av November är det ju dags för advent med allt som hör till...  Men nu är det bara början av November och man får pigga upp sig med lite blommor till exempel. Jag köpte mig en sådan fin bok för ett par veckor sedan och jag tänkte faktiskt välja ut en bukett i boken då och då och försöka mig på att göra den efter beskrivningen. Det får såklart bli när vi har en hemmahelg. 


Denna helg är ingen hemmahelg, och jag har redan rosor på köksbordet... Men för att pigga upp den här gråa fredagen så tänkte jag åka in till stan och kika lite på en helt ny sy- och brodermaskin som släppts på marknaden. Det kan hända att jag kanske blir lite sugen på en ny och det kan hända att Mannen i mitt liv tände en liten extra gnista då han sa "Köp!" när jag berättade om den. Vi får se... Jag har ju en fullt fungerande fin maskin i toppskick som har bara drygt fyra år på nacken, som skulle behöva byta ägare då...  Efter besöket i symaskinsaffären blir det en lunch-dejt med Mannen i mitt liv. Ett bra sätt att pigga upp en grå fredag så här i början av November!


Maria

torsdag 1 november 2018

När yngsta dottern, det fjärde barnet, fyller 20...


Vissa saker kan man knappt fatta, man begriper liksom inte hur det gick till? 

Som det här med att vår yngsta dotter kliver ur tonåren idag då hon fyller hela 20 år! 20 år??? Vårt fjärde barn som vi fick innan vi ens hade klivit ur 20:årsåldern och passerat 30-strecket, varken jag eller Mannen i mitt liv. Hur gick det till? Vart tog åren vägen? 

Jag var alltså bara sju år äldre än vad hon är idag, då hon kom till världen, bara det är ju helt obegripligt... jag har svårt att föreställa mig henne som fyrabarnsmamma om sju år...  Vad jag däremot lätt kan föreställa mig, det är dagen då hon äntligen kom till världen. Jag kan hur lätt som helst plocka fram minnena av den dagen, då jag hade gått över tiden inte mindre än tio dagar och börjat undra när den där lille krabaten i min mage, skulle göra entré egentligen. 

Men den som väntar på något gott... så kom hon då äntligen och vi fick en fyrklöver med döttrar i familjen. En fjärde dotter... jag som var helt säker på att det var en pojke vi väntade! Minns att jag blev oerhört förvånad eftersom hela graviditeten varit helt annorlunda mot när jag väntat de andra döttrarna. Förvånad men inte på något vis besviken alls, det var ändå på något vis självklart att det var en till lillasyster till familjen. Och lillasyster kommer hon ju alltid vara, oavsett ålder. 

Ikväll kommer pojkvännen, de tre systrarna med respektive och syskonbarnen hit och vi ska alla tillsammans fira den stora dagen. 


GRATTIS älskade "lilla unge"!



Maria

onsdag 31 oktober 2018

En klassiker man inte kan ha för många av.


Det finns många saker man inte kan ha för många av...


Kuddar har varit en sån sak i många år hemma hos mig.  Även ljusstakar och ljuslyktor finns det gott om både framme och undanställda i gömmorna. 


Nu har jag verkligen förälskat mig i oljelampor. Inte vilka oljelampor som helst, utan de från Karlskrona Lampfabrik.  Den senaste i samlingen flyttade hem hit till TV-rummet igår. Modellen Flaggskär i förnicklad mässing. SÅ underbart fin! Som alla de andra förstås...  Nu har jag fem olika och det kommer säkert bli någon mer. Finns ju i flera modeller och olika färger. 


De är så fina i kvalitén och känns verkligen gedigna. Så brinner de ju och lyser så fint! Ja, jag tokgillar dem! En klassiker att ha livet ut!


Maria

tisdag 30 oktober 2018

Men det är väl alltid bra att ha idéer, planer och projekt... eller hur...!!???


Visst har vi en del projekt på gång här hemma i Villa Wiker. Det är rum från utflyttade döttrar som ska fixas till och fylla en annan funktion. 


Det är bastun som håller på att iordningställas... Och så finns ju planer på att söka bygglov för att bygga ut med ett burspråk...


Jo, men det är väl bra med idéer och att ha projekt, så man har något att göra... eller hur!? 


Om man vill kan man ju få ett infall att möblera om mitt i allt också...


Det var vad jag och Mannen i mitt liv gjorde en vardagskväll för några veckor sedan. Bara så där plötsligt, helt från ingenstans så kom Mannen i mitt liv på att vi svänger runt på möblemanget i finrummet...


Det lite märkliga i det hela är att vi haft möblemanget så här förut, fast med en annan soffgrupp... och då tyckte inte Mannen i mitt liv att det var bra. Men nu var det ju hans idé, så kanske det gjorde skillnad...? ;)  Tanken är att skaffa ett bord (smalt och långt, typ avlastningsbord) som ska stå bakom soffan, som de stora maffiga porslinslamporna ska stå på. De små borden som lamporna står på nu, de ska i så fall bort.  TV´n ska bort, den också, det blir ett TV-fritt rum. (Den ska bort i vilket fall som helst, vi har ett fullt fungerande TV-rum på övervåningen)


Den rutiga väggen bakom skåpet ska "slås ut" och sovrummet vägg iväg ska göra att rummet förstoras. Fönstret som finns i det rummet, ska utökas och bilda ett burspråk om allt går i lås. Så skåpet kommer flyttas längre bort från soffan och det ska finnas en liten sittgrupp framför skåpet i höjd med där burspråket kommer vara, ungefär där skåpet står idag.  De som tagit del av dessa funderingar och planer, tror att det kommer bli jättebra. och det hoppas jag också, men innan vi har något bygglov klart så väntar vi nog med det där bordet som ska köpas till lamporna, vi känner efter ett tag till om det är så här vi vill att soffgruppen ska stå. 


Förresten... det är inte bra att packa upp hemklickade saker i skymningen, slänga de på plats och tycka att det blev ju toppen... tills man ser det i dagsljus och märker att det inte alls är dimblått som beskrivningen lovade utan mera petrolgrönt som inte alls var tanken...(den passar perfekt med kudden, men det var blått jag ville ha) och konstatera att man varit snabb med att slänga retursedel och annat... Som tur är har vi ju andra platser att lägga den där filten på. 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...