Fjällmys och snöbus

 

Julen kom och julen gick... och inget inlägg ni fick... 

Nämen nu fick jag väl till det, eller hur? Jag är definitivt inte en "rimmare" och vi brukar heller inte rimma på paketen i vår familj. Ingen som har det som tradition helt enkelt. 

Men jul firade vi, om än lite då och då och lite hit och dit, typ. Det var inte "vår" julafton i år. Våra barn kör varannat år hos oss och varannat hos respektives familj. Logiskt och rättvist. 

När det inte är vår julafton försöker vi få till en annan dag att ses och äta julmat och öppna klappar. Vi flyttar helt enkelt på julafton, kan man säga. I år föll det på juldagen. Så en amerikansk jul hemma i vårt amerikansk-inspirerade New Englandvilla, kan man säga. 

Nu blev det ändå inte riktigt som tänkt. Några av oss samlades redan på julafton och åt renskavsgryta och myste utan direkt julkänsla... alla sov kvar och så var tanken att resterande skulle dyka upp och så skulle julfirandet dra igång med julbord till lunch. Alla samlade och med klappöppning efter maten. Frid och fröjd och julmys!

Men så var det något barn som hade lite ont i magen på morgonen och för att inte riskera någon eventuell smitta så åkte de hem och vi blev aldrig fulltaliga denna julen. Det magonda blev det inget mer av, men det kan man ju inte veta i förväg och i vår familj tar man det säkra före det osäkra. Det är en självklarhet.

Vi är ju en rätt stor familj och ju fler man är desto större risk blir det ju att någon faller ifrån på grund av det ena eller det andra. Vi börjar bli lite vana med det nu, att det inte alltid blir som man tänkt och det är väl bara att gilla läget antar jag. 

Nu har vi i alla fall åkt upp till vårt fjällhus. Delar av familjen. Någon har valt att stanna hemma och någon har fått ändra sina planer då det kommit annat emellan, så vi är inte fulltaliga nu heller. Någon är redan på plats och någon är på väg. 

Jag och Mannen i mitt liv åkte upp igår, och anlände på eftermiddagen. Lite senare när vi satt och drack te i tystnaden sladdade den första barnfamiljen in och huset fylldes av liv och rörelse. Och mys. Som barnbarnen säger... det är mysigt här... Det värmer i mitt hjärta när de känner så. Det värmer säkert ännu mer i morfars hjärta, eftersom fjällhuset alltid varit hans dröm. 

Härligt när alla tycker att det är mysigt och trivsamt. Jag hoppas att de känner att det är det, även om jag kanske kan verka lite tjatig om att man tvättar små barnfingrar när man går från bordet, att man sitter still och äter, att man nyser/hostar i armvecket, att man plockar undan och håller någorlunda ordning omkring sig... 

Idag har vi varit ute och kollat på när småkillarna åkt lite i backen. De är fyra och sex år gamla, de äldsta barnbarnen, och har inte hunnit prova på detta med slalom så mycket på grund av pandemin som kom strax efter att vårt6 fjällhus stod klart. De har ju knappt varit här uppe. 

Men nu har de hyrt utrustning och åkt lite "på skoj" i backen och kanske kan de gå i skidskola när de kommer vara här en hel vecka längre fram på säsongen. 

Efter några åk ville de hellre gå hem och leka i snön här hemmavid och så var de nog lite hungriga också. Vi grillade korv som vi åt utomhus och barnen provade sina snow-racers som stått oanvända sedan förra julen då de skulle fått dem som överraskning när vi skulle ha firat jul här... 

Det var förresten inte bara barnen som åkte i slänten här på vår tomt, utan även pappan och morfadern slängde sig ut från stupet också. Från början var det lös-snö och gick inte alls speciellt fort, men efter några åk så hade de "pistat" upp en rejäl backe och det började gå undan. Mamman och mormodern som kanske varit lite ängsliga från början fick ändå till slut medhåll av morfadern att nu fick det nog faktiskt vara färdigåkt när de nästan passerade plogvallen och åkte ut på gatan...  Men kul hade de så länge det varade ;) Småkillarna skrattade så de tjöt när någon körde omkull. 

Just nu råder lugnet här i huset. Mannen i mitt liv drog ut i längdspåret. Barnfamiljen sitter uppe i TV-rummet och tittar på något, jag ska sätta mig med ett korsord eller sudoku och njuta av lugnet en stund. Snart sladdar det in fler familjemedlemmar och det ska bakas pizza till middag. 

Maria

Det är inte det det handlar om...

 

Nu är det inte många dagar kvar till den där dagen som var så otroligt magisk och speciell och alldeles underbar när man var liten.  Ja, jag är absolut mycket väl medveten om att den inte var det för alla barn, varken då eller är det nu.  Själv hade jag lugna och trygga julhelger även om jag verkligen inte låg i toppen bland de som fick de flesta eller dyraste julklapparna. 

Men det är ju inte det det handlar om, dyra och många julklappar... Men kanske har jag det lite med mig från min barndom, det där att jag kanske gärna gett någon julklapp "för mycket" till barnen, och nu även till barnbarnen? Men det är ju så roligt att ge om man kan. Jag lägger ändå band på mig, för jag vet att mina döttrar inte vill att deras barn ska bli bortskämda med för många saker. Därför tänker jag igenom deras julklappar ganska noga och köper inget "bara för att". Själv är jag inte alls noga med att få julklappar även om jag tycker om paket. Lite larvig är jag kanske, men jag kan gärna vara utan julklappar, men på min födelsedag vill jag gärna bli lite uppmärksammad. Nej, jag har ingen lång och dyr önskelista som många andra i min ålder har. Jag och Mannen i mitt liv köper ju ändå det vi vill eller behöver ha, när behovet dyker upp. Hur tänker ni andra kring julklappar?

Hur ligger ni till med julbestyren då, så här tre dagar före julafton? Irrar ni runt mellan sillinläggningar, knäck-kok, julklappsköp och annat julfix? Eller ligger ni i fas och bara njuter av julstämningen? Jag hörde på TV imorse att det är överlägset kvinnorna som drar det största lasset vad gäller julförberedelser.  Så är det definitivt här hemma hos oss också. Det är jag som planerar inköpen och även förbereder det mesta av maten, det är jag som inhandlar alla julklappar till barn och barnbarn, det är jag som sätter fram julpyntet och det är jag som klär granen. Naturligtvis så frågar jag Mannen i mitt liv vad han tycker att vi ska ha med på julbordet, och vad vi ska köpa för julklappar. Men julpyntet och hur granen ska kläs, det bestämmer jag helt själv.  Och det har jag alltid gjort... Mannen i mitt liv brukar få sätta upp toppstjärnan. 

Hos oss är det frivilligt att arbetsfördelningen är som den är. Det vore ju väldigt konstigt om det vore Mannen i mitt liv som skulle fixa med alla julbestyren, när jag ändå är "hemmafru" (ja, jag vet inget annat passande ord, även om det i mångas ögon kanske låter gammaldags) och han jobbar heltid och säkerligen mer därtill... Jag tycker om att pyssla hemma. Både i vanliga fall och nu så här inför jul. Jag tycker om att bjuda hem familjen på pepparkaksbak och andra tillställningar innan jul, då vi samlas de som kan, och vi äter något gott och spär på julstämningen. 

Jag tycker om att fixa med vissa maträtter inför jul, medan andra är mindre roliga. Jag pysslar och fixar med det jag gillar och tycker är okej. Det är inte alls säkert att jag sätter upp lika mycket julpynt varje år och det är inte säkert att vissa maträtter är hemlagade varje år. Jag kokar inte heller knäck varje år. För det är ju så att det behöver inte vara som det alltid har varit, det behöver inte vara så att man gör samma saker som den där väninnan eller superkvinnan som tycks hinna med precis allt... eller som den där bloggerskan eller influencern eller vem det nu är som alltid tycks ha den perfekta julstämningen eller mamman eller svärmodern eller storasystern eller någon annan som påminner om att "det är ju så lätt att göra själv".

Det är inte det, det handlar om... att man ska slita ut sig för någon annans skull (inte för sin egen heller för den delen) att någon annan tycker att man borde, eller att man själv tycker att man inte kan vara sämre... Det handlar inte om att vi ska jämföra oss med någon annan. Varken i juletider eller annars. Vi ska vara nöjda med det vi gör och det vi har.  Så om du irrar runt och undrar hur du verkligen ska hinna få till allt... stanna upp och fundera på vad som är viktigast för just dig, att du hinner fixa. 

Jag fixar det jag vill och hinner och om jag nu skulle hinna sy mig en klänning innan jul eller i alla fall en innan nyår, så är det bara ett plus. Annars har jag nog andra klänningar att ta till... och om  jag hinner med det, innebär det inte att just du behöver hinna det... 

Har ni klätt gran förresten?  Jag gjorde det i söndags, men jag satte faktiskt inte upp alla julkulor, jag tyckte det kändes onödigt för den här ganska korta tiden som vi kommer vara hemma och njuta av granen. Man får prioritera. 

Maria

Önska tillsammans

 

När ena barnbarnet fyllde 4 år här i början av september önskade han sig två stycken radiostyrda bilar. En till honom själv och en till hans knappt två år äldre storebror, så de skulle kunna köra tillsammans. 

Men alltså... var inte det väldigt fint!? Att inte bara tänka på sig själv, utan att som fyraåring tänka tanken att det är roligare att göra saker tillsammans! Helt underbart tyckte i alla fall vi som är mormor och morfar. Så självklart uppfyllde vi hans önskan och de fick varsin radiostyrd bil. Han fick även "egna" presenter också, i och för sig. 

Mannen i mitt liv, tillika morfar, kom med den briljanta idén att när storebror skulle fylla år i mitten av december, då kunde ju även han tänka ut något som han skulle kunna önska sig till dem gemensamt. Så fick det bli!

I förra veckan var det dags för storebror att fylla sex år. Herre.... vart tar tiden vägen???? Jag kan inte fatta att det var sex år sedan som vi fick vårt allra första barnbarn. Det var en stor och mäktig känsla att få hålla sitt första barnbarn för första gången och att kunna titulera sig mormor... och morfar...  Och nu har vi fyra underbara barnbarn... 

Åter till ämnet, vi var ju på kusten på hans födelsedag, så vi åkte hem till dem igår och firade med paket och tårta. Och den gemensamma önskningen den var att de skulle få en elgitarr och en mikrofon gemensamt. För storebror hade nämligen kommit på att han ville starta ett band, och då behöver man ju faktiskt en elgitarr och en mikrofon.

Jag hade fixat dessa presenter redan innan vi for ner till kusten såklart (Jag gillar att ha allt i ordning i tid) och när jag hittade ett tyg med just elgitarrer på, i en nätbutik så var jag ju bara "tvungen" att klicka hem en bit av det. Nu hade jag dessutom sån himla tur att jag hann få det på fredagen innan vi åkte, så jag hann sy dem varsin tröja av det när vi var i kusthuset. 

För visst måste man väl ha varsin cool tröja som scenkläder när man har ett band! ;) 

Kan tillägga att presenterna uppskattades, både elgitarr, mikrofon och tröjor samt andra presenter som bara var till födelsedagsbarnet själv. 

Maria

Kökskonsultation

 

När vi köpte vårt kusthus, så var "master kitchen" (vi hade från början tre kök i huset, men numera "bara" två) ett kök med vita skåpsluckor, vit "allmogepanel" och tapeter som var randiga i vitt, blått och rött.  Vi hade bestämt oss redan vid köpet, för att vi ville måla om köket till en lite mörkare grå nyans. 

Och det var något vi tog tag i med detsamma. Vi målade några luckor när vi var på plats och vi plockade även hem några åt gången för att måla, så det gick hyfsat fort att göra det jobbet. Även allmogepanelen fick sig några strykningar av det grå och vi satte upp en rutig tapet i grå/vita toner. 

Vi blev nöjda med den lilla enkla makeover vi gjorde, men har nog hela tiden tänkt att vi kanske så småningom skulle byta ut köket. Den tanken har vi haft allt mer den senaste tiden. Förmodligen är vi nog lite bortskämda med att ha haft nytt och fräscht hemma i många många år, så det blir lätt att man jämför köken och dess känsla vad gäller nytt och fräscht... 

Sedan vi byggde fjällhuset för ett par år sedan så har vi väl tänkt ännu mer att även detta hus som vi faktiskt tillbringar mer tid i, är värt att fräschas upp. Dessutom så behöver faktiskt kyl och frys bytas ut och spisen är inte heller den bästa, och då känns det som att man lika gärna kan passa på att ta alltihop på en gång.

Plötsligt hade vi bokat in ett möte idag, för köks-konsultation med lokal firma (samma som klädde om fasaden och bytte fönstren) och nu har vi lite att tänka på och fundera över, för plötsligt kom det upp ett förslag om att vända på hela köket och inte bara flytta läget på spisen som vi först tänkt... 

Tanken är att köket bara ska bli ett kök, utan någon större matplats, utan vi tänker oss någon form av köksö med plats för fyra personer kanske. Mer som en plats att äta frukosten på kanske. Nu i skrivande stund kom jag på att vi kanske ska planera in en "frukost-Tv" också. 

Matplatsen kommer vi ha i det som idag är ett vardagsrum (och det vardagsrummet ska ju flytta upp i vardagsrummet på övervåningen som är ett annat projekt vi har) och ligger vägg i vägg med köket med en passage emellan. I den passagen finns två städskåp som vi hela tiden tänkt att vi ska ta bort, bredda öppningen något och sätta in ett lite grundare vitrinskåp istället för ett av skåpen. Så det blir lite som känslan av en serveringsgång. 

Det stora skafferiet vi har ska självklart vara kvar, det är guld värt måste jag säga! När det kommer till själva köksskåpen så tänker vi oss hur som helst, oavsett hur vi flyttar om skåpen,  att få bort överskåpen och kanske bara ha ett vitrinskåp förutom att det blir något högskåp som ska rymma ugn och micro. Spisen kommer bli en infälld häll. Köksön är lite oklart hur vi löser, om det blir skåp eller om vi försöker få tag i något gammalt rejält bord som man kan använda till ändamålet. 

Det finns massor att fundera över, som vilken typ av luckor och vilken kulör, vilka handtag, vad för slags bänkskivor, hur stor kyl/frys, vilken typ av fläkt, hur ska kranen se ut, vilken typ av diskho m.m m.m. Vi vet ganska bestämt att vi vill få in två diskmaskiner, det har vi i fjällhuset och det är också verkligen guld värt när vi är samlade alla. 

Vi vet också att vi inte kommer välja mörk grå kulör på kökssnickerierna, trots att det var precis det vi ville ha när vi köpte huset. Men nu blev det ju så att när vi byggde fjällhuset så fick vi ju in det mörkgrå där, så det känns inte lika angeläget att ha det här längre. Överlag sedan vi byggde fjällhuset så har detta hus mer och mer fått känslan av kusthus/sommarhus. Från början ville jag att det skulle vara mer "neutralt" men nu får det gärna anta mer skärgårdsaktig marin stil och känsla. 

Inget är bestämt än, vi vet lite grann vilken känsla vi vill ha, men vi har massor att fundera över innan vi går vidare med detta. Självklart är det ju ganska intressant att veta vad kalaset kommer kosta också innan vi börjar riva ut det gamla köket ;) Det är heller inte bestämt när i tid detta ska ske, men helt klart är att vi kommer inte dra igång det före sommaren 2022 i alla fall. 

Men det känns ändå väldigt roligt att ha tagit tag i funderingarna och kanske har vi faktiskt ett nytt fräscht och fint kök mer som vi vill ha det i framtiden. 

Maria

När skymningen faller

 Här nere är det ljusare liiite längre på eftermiddagarna mot än vad det är hemma på den östra sidan av vårt land. Det skiljer ca 40 minuter och det märks stor skillnad. Det känns verkligen som att dagen är lite längre. Såklart är det mörkare här längre fram på morgonen, mot vad det är hemma, men hellre det säger jag! 

Fick jag välja så skulle jag helt klart vilja ha sommartid året om... Men det är väl inte aktuellt eftersom det inte är vår "rätta tid". Hur som helst så tog vi en promenad här på eftermiddagen alldeles nyligen,  när skymningen började falla, jag och Mannen i mitt liv. Ja, vovven var med han också.  Vi gick över klipporna och man fick vara lite försiktig för det var lite halt på vissa ställen. Ingen is-halka för det är 5 grader varmt, men det är ganska blött och vissa klippor är ju slätare än andra, då kan det lätt bli lite halt.Vi hann över klipporna till Makrillviken innan det blev för mörkt att gå på klipporna. Det lyste så fint vid "dambadet", men vi såg inga damer som badade. Inga herrar heller för den delen. Även vattentornet var så fint upplyst och det är som Mannen i mitt liv sa, att det ser ut som vattentornet växer upp ur klippan. 

Vi gick igenom "Badhusparken"  som ligger mellan Makrillvikens vandrarhem och hotellet Smögens hafvsbad. Det lyste så mysigt från hotellet också. Vi har ju bott på det hotellet själva ett antal gånger. Både när vi varit här nere "bara på semester" men även när vi varit nere här och tittat på en tomt som vi inte köpte, tack och lov, för strax därefter var vi ju ner och tittade på det hus som vi köpte istället. Och visst bodde vi på hotellet även då, precis som den helg som vi var ner och skrev köpekontrakt och natten innan vi fick tillträdet till huset. Sen efter det har det av naturliga skäl inte blivit att vi bott där ;) 

Vi fortsatte förbi hotellet och svängde hemåt och passerade den lilla hamnen vi har bara ett par minuter från vårt hus. Båtarna som låg där var så fina med sina ljusslingor! Man fick en sådan otrolig lust att hoppa på någon skärgårdsbåt och tuffa ut till någon närliggande ö, sippa på lite glögg under resans gång och sen kliva iland och äta ett gott och fräscht julbord på en trevlig krog. 

Ja, det kan ju vara så att den känslan kommer sig av att vi faktiskt gjort det några gånger under åren, när vi varit ut till Fjäderholmarna där hemmavid och ätit julbord. Men det var flera år sedan sist. Men nu är vi på Västkusten och vi är hemma i soffan och det blir varken glögg eller julbord. Däremot så dricker vi lite te innan det blir en vanlig vardagsmiddag i form av en vegetarisk färs-sås med pasta. 

Maria

Vinter på Västkusten

 

Vi är i vårt kusthus den här veckan, jag och Mannen i mitt liv. Vi åkte ganska tidigt i lördags morse och de första 20 milen, ner till Örebro var rätt vintriga med snö på vägen och lite bilköer förmodligen på grund av en plogbil. Stundtals rullade det bara på i typ 30-40 km/h. 

Men efter Örebro blev det betydligt bättre och i slutänden kom vi inte fram speciellt mycket senare än vad vi trott. Vi tog El-bilen, och då får man ändå lov att stanna till lite mer än vad vi gör när vi kör "DieselDoris", som Mannen i mitt liv döpt min bil till... 

Vi hann i alla fall gott och väl med att besöka julmarknaden på Smögenbryggan, som var en av anledningarna till att vi valde just den här helgen och veckan för att åka ner. Vi brukar försöka tajma in att åka ner när det är något speciellt som händer här nere på vår kära ö.  

Vi gick en vända längs Bryggan fram och tillbaka, köpte några julklappar till barnbarnen och så avrundade vi med att sitta ute, på Göstas uteservering och ta en Irish Coffee. Göstas är den restaurang på bryggan som är öppen året runt. Dessutom har de även en fisk- och skaldjursbutik.  Det var jättemysigt att sitta där på sköna varma skinnfällar och blicka ut över havet och skären som hade ett tunt täcke av snö på sig. 

Vi tycker ju själva att vi är lite mer än bara "badgäster", som det tydligen kallas när man har "sommarhus" på orten. Vårt hus är egentligen inget "sommarhus" i den bemärkelsen att det har mera typ sommarstuge-standard med kanske lite "sämre" isolering m.m om ni förstår hur jag menar. Vårt hus är ett fullgott året-runt-hus byggt på 50-talet enligt normal "villa-standard". Vi har dessutom bytt alla fönster till dagens "standard" och tilläggsisolerat en del när vi bytte fasad. Vi har dessutom bergvärmepump så det var riktigt varmt och gott här hemma när vi kom i lördags eftermiddag. 

Vi ser oss själva som mer "delårsboende" eftersom vi försöker vara här då och då året runt. Själv älskar jag verkligen att vara här jämt, men det är en speciell känsla så här "off season". Det är så lugnt och skönt, men med tanke på att det bor ganska många här året runt så är det för den skull knappast dött. Men självklart en rejäl konstrast mot sommarens högsäsongsveckor då det verkligen kryllar av turister. 

Efter vår runda på julmarknaden tog vi med oss en flaska Champagne och tassade ut på den snöklädda terrassen och vidare ner i det 40 gradiga vattnet i badet. Det är verkligen... ja...jag skulle nog helst vilja använda ordet ....episkt... faktiskt. Det är episkt att sitta där i badet; jag och Mannen i mitt liv, champagne och lite skön musik... och även om vi inte ser havet där vi sitter i badet,  så vet vi att vi har det bara 100 meter ifrån oss... Jag måste fortfarande nypa mig i armen nästan, över att vi faktiskt har det här stället... 

Idag är vädret väldigt grått och nästan all snön är borta. Vi tog en promenad i regnet  på Mannen i mitt livs lunchrast (ja, för han jobbar ju hemifrån den här veckan) och på något sätt så är det ändå mer "okej" att gå i regn och rusk här än vad jag tycker att det är hemma... då slipper jag nog helst. Men här... här får jag ju faktiskt andas havsluft, som är något jag mår väldigt bra av! 

Maria

Min morgonhimmel

 

Min vy från badrumsfönstret imorse... Himlen så vacker, både rosa och isigt blå som i ett randigt mönster... Magin kanske ni inte känner i denna iphone-bild, men jag lovar er att det var magiskt vackert. 

Jag vaknar oftast upp och är glad i sinnet, det har jag nog alltid gjort. Jag minns att jag någon gång i barndomen har sagt till min mamma att jag inte har dåligt morgonhumör för att jag är glad att jag vaknar till en ny dag... Lite tungt sagt av ett barn kanske, men jag har nog på något sätt alltid varit en reflekterande individ. Jag är nog oftast hyfsat positiv också, skulle jag nog vilja säga. 

Nåväl, visst blir man lite extra glad när man tittar ut och det är vackert. Jag är allt lite extra glad att den där extrema kylan vi haft några dagar, verkar ge med sig. Jag gillar verkligen inte kyla och vinter, nej jag gillar som bekant inte snö heller... men som sagt, jag försöker vara positivt inställd och ta det för vad det är... 

Jag har skrotat runt här hemma och fixat med både det ena och det andra. Betat av poster på to-do-listan, som "göra julköttbullar", "slå in julklappar", "klippa till barnbarnens julklappskläder" med mera med mera... Jag borde kanske haft en post "göra blogginlägg" också... för det går ju si och så med det... Jag vet inte varför, men jag hittar liksom inte inspirationen till det... känner att jag inte vet vad jag vill skriva om, känner inte att jag vill dela bilder på samma sätt som jag gjort tidigare av olika anledningar. 

Jag har verkligen rannsakat mitt bloggande, och vi får se hur det blir framöver. Jag gillar egentligen att blogga, men det är ämnen/typ av inlägg som jag inte riktigt "hittar". Visst, jag kan visa allt jag syr... men det kanske inte är så roligt, då får jag nog gå tillbaka till att ha renodlad syblogg, det var så jag började blogga faktiskt... 

Men visst är det lite lustigt ändå... det börjar med en bild på en morgonhimmel och vips så har det ändå blivit ett helt blogginlägg... 

Maria

Redan, redan och snart...

 

Redan är vi inne i December månad. Redan är föregående helg förbi för flera dagar sedan. Och snart är det helg igen... Och snart jul, med för den delen... 

Jag och Mannen i mitt liv hade en supermysig weekend, helgen som gick. I fredags eftermiddag tog vi bilen in till Stockholm och checkade in på Bank hotel. Vi bodde där en natt för tre år sedan, när vi med tanke på hotellets namn, passande nog var på ett speciellt bankmöte med middag och det ena med det andra. Den gången var det mitt i veckan och jag som fortfarande jobbade, behövde tillbaka till jobbet så pass tidigt morgonen därpå så vi hade inte tid att frukost. Nu vaknade vi ju upp där en lördag och hade all tid i världen för att äta en härlig och fräsch frukost. En del av maten fanns framme, medan en del fick man beställa till bordet. 

Men vi hade ju förstås en fredagkväll innan det var dags för frukost ;) Vi hade bokat middagen på hotellets restaurang Bonnies, där vi ätit några gånger under åren. Vi åt båda sotad lax som förrätt och så fortsatte vi med fisk till varmrätt. Röding som smälte i munnen.  Vi är ju som vi är och dricker hellre rött än vitt så Mannen i mitt liv beställde faktiskt in en flaska rött som blev toppen till fisken eftersom den var lite kyld där den kom från långt ner i vinkällaren ;)  Och jag som inte är lika intresserad av och kunnig när det gäller vin som Mannen i mitt liv, minns såklart inte om det var en Barolo eller Barbera vi drack... började på Ba i alla fall ;) 

Vi hann med lite "barhäng" i Le Hibou uppe på åttonde våningen innan det var dags att gå och sova. Och just sova var inte det lättaste för denna bloggerska. Vi hade vårt rum på andra våningen och under låg en av hotellets barer som spelade så förskräckligt hög musik, så man kunde tro att man faktiskt var på nattklubb... Som tur var så hade jag öronproppar med mig i necessären för det hade man tydligen missat att utrusta rummet med, men massor av annat fanns som både tandborste, kam, rakhyvel  intimhygienprylar m.m  Men inga öronproppar och mina hjälpte föga, de var nog lite gamla och började bli hårda och svåra att forma till.  

Som tur var så fick man nog inte spela längre än till 01.00 för efter det var det knäpptyst. Tack och lov, jag var lite rädd att jag skulle ha fått tassa ner i hotellmorgonrocken till receptionen fram på morgontimmarna ;) Nästa gång vi bor på Bank hotel ska jag inte bo på våning två...  Mannen i mitt liv han hade inte störts av detta alls... han skulle kunna sova var som helst, tror jag ;) Vi checkade ut och tog några timmar shopping på NK innan vi tog bilen och fortsatte ut mot skärgården. 

Vi hade ju nämligen bokat en natt på Waxholm hotell också. Vi har blivit lite förtjusta i just Vaxholm som den mysiga plats den är. Vi hoppas att vi kanske bor där i krokarna någonstans någon gång i framtiden. Vi har bott på Waxholms hotell några gånger och det är ju långt ifrån den lyx som Bank hotel har, men det är ett ganska litet hotell som känns så där lite hemtrevligt. Kanske skulle det behövas lite uppfräschning här och där, men överlag är det ett mysigt hotell. 

Deras restaurang, Matsalen, gillar jag skarpt. Den är fin och mysig och man kan nästan känna in hur folk genom tiderna suttit där och smörjt kråset med både det ena och det andra i form av mat och dryck. Kanske rökt en cigarr och skrytit om båtar och hus i skärgården, och samtidigt njutit av tillvaron... Vad vet jag... men jag vet att vi serverades ett väldigt fräscht och gott julbord på kvällen. 

Upplägget var att man blev serverad vid sitt bord och slapp köa och plocka från en buffé. Jag som ogillar de flesta julbordsbufféer i vanliga fall (jag ryser bara jag tänker på hur många som står där och plockar med maten i Decembers typiska magsjuke-tider...) ger ett extra plus till denna förträffliga idé och tänker att det borde alla restauranger köra, jämt.

När vi checkat ut morgonen därpå så tog vi en tur runt i närområdet och kikade runt lite i omgivningarna. Vi har ju så nära hem, så ingen brådska. Vi var ändå hemma vid lunchtid ;) Vi fick en skön söndag med glögg och pepparkakor och faktiskt så tog vi oss ett bad också, eftersom det uteblev på fredagskvällen. Måste ju liksom hålla ställningen ;) 

Ja, det var förra helgen det och nu är det redan torsdag igen! Och snart är det helg igen. Vi har lite planer även för denna helg, men det blir saker som ska ske på hemmaplan, men i dessa tider med förkylningar och sådana symptom så törs man inte ropa hej förrän man ser att det blir av. Håller tummen för att vi alla är fortsatt friska och symptomfria eftersom planen är att ses hela familjen... 

Maria

Första kusinmatchningen

 

Jag har precis gjort klart det sista på kusin-matchningen jag sytt till alla barnbarnen. Har alldeles nyss tryckt fast tio tryckknappar och därmed är alla plaggen helt klara. 

Jag har sytt på detta lite då och då under de senaste två veckorna. Jag ville testa lite "nya" tekniker/detaljer, eller i alla fall göra sånt som jag inte gjort speciellt ofta och inte på många år... 

Som knappslåarna på de äldsta Lillprinsarnas tröjor. Jag ville göra dem lite mer arbetade och tänkte att jag samtidigt kunde träna på just det där med knappslå... Jag har nog inte sytt sådana sedan början av 90-talet då jag sydde "farfarströjor" (Minns ni de? De där ribbade tröjorna med kort eller lång ärm, och en "farfarsknäppning" med knappslå?) till Mannen i mitt liv och mig själv. Likadana vita, med kort ärm sydde jag till oss båda. Käckt va? ;) Jag sydde faktiskt en hallonröd till Mannen i mitt liv också, själv passar jag inte i rött så jag stod över den matchningen ;) 

Så nu så där typ 30 år senare fick jag googla fram en beskrivning och även om det finns vissa små justeringar för ett mer perfekt resultat, så är jag ändå riktigt nöjd!

På Lillprinsessans tröja valde jag att göra volanger på axlarna istället, som lite mer arbetade detaljer. Det har jag sytt tidigare, men nu testade jag rullfållen på den här nya overlocken jag har, för första gången. Har sytt rullfåll på min första overlock, men det var betydligt enklare att få till den snyggt på den här maskinen. Det där med bra verktyg, ni vet... 

Lillprinsessan fick även en kjol till sin tröja. En mycket enkel modell med resår i linningen, som jag sytt i collegetyg och det mönstrade ni ser i sidorna på kjolen, det är fickor. Ett gratismönster som jag laddat hem och skrivit ut och klippt och tejpat. 

Den yngsta lilla Lillprinsen som för övrigt växer så det knakar... (han är sex veckor och väger redan över sex kg... hans storasyster var fyra månader när hon nådde den vikten...) han fick en heldress som jag sytt efter ett nytt mönster men lagt till fickorna i sidan som detaljer, för att den också skulle bli lite mer arbetad. 

Knapparna med ekollon på är verkligen pricken över i på dessa plagg, tycker jag.Och om någon skulle undra varför Lillprinsarna inte fick någon nederdel till sina tröjor, så är min tanke att de kan ha dessa tröjor till sina bruna jeans som jag köpt till dem tidigare i höstas. Ja, detta var den första matchningen till alla barnbarnen och det var riktigt roligt att sy dem. Planen är att sy något mer till dem alla till julklapp, men då tänkte jag nog att ingen skulle ha exakt lika som någon annan. 

Maria

Helgen, både gott och ont.

Solig måndag och jag summerar tacksamt helgen... Helgen som inleddes med lunchdejten med min "digitala vän" N. En mycket, mycket lyckad trevlig dejt. Om jag nu kanske var lite lite pirrig innan så hade jag definitivt inte behövt vara det. 

Vi möttes upp, beställde mat och slog oss ner. N sa : -Var börjar vi? och jag svarade - Ja, var börjar vi...? Sen var vi igång.  Det var nog inte tyst en minut vid vårt bord. Vi pratade om allt... allt möjligt, och det kändes så naturligt att dela med sig till N, och jag vet att hon kände lika. Efter fyra timmars prat och skratt så skildes vi åt och då var vi inte längre bara "digitala vänner" utan mer "riktiga" vänner. Vi ska absolut ses fler gånger! När jag blev upphämtad av Mannen i mitt liv kände jag mig glad i sinnet och påfylld med energi. 

Jag och Mannen i mitt liv köpte med oss hämtmat, Poké Bowl (lite av en favorit hos mig när det kommer till snabbmat)  och så åkte vi hem och njöt av den i uterummet. Efter det blev det såklart ett fredagsbad. Med Champagne. Förstås. 

Lördagen inleddes med äggröra, kalkon, rostat bröd, juice m.m. Precis som många lördagar innan. Vi fixade lite här hemma under förmiddagen. Jag satte bland annat upp utebelysningen på porchen, det är ju snart advent faktiskt... Mannen i mitt liv åkte ner på byn och hämtade den nya dammsugaren som vi hade besttällt tidigare i veckan. Den lokala hushållsbutiken hade inte den Champagne-färgade varianten i lager, därav fick vi vänta. Den är så snygg, min nya dammsugare, kommer gå som en dans att städa ;)  

På eftermiddagen gjorde Mannen i mitt liv iordning varsin GT åt oss. Jag har inte varit något fan av just det tidigare och trott det berott på gin-smaken, men kommit fram till att det snarare tonicen jag är kinkig med. Nu vet jag lite mer vad jag gillar och inte, så denna blev riktigt frisk och god. Vi åt lite chark och ost i uterummet innan vi drog på oss badkläderna och gled ner i badet en stund. Det där med att bada spa-bad alltså... det är ju bara så himla skönt och avkopplande. Sitta i varmt vatten, titta på stjärnorna och njuta tillsammans med den man älskar. 

Vi gjorde en renskavsgryta med lingon och potatispuré till middag. En god Rioja till och middagen blev en fullträff. Vi tittade på Så mycket bättre under tiden (på play, då kan man starta lite tidigare och strunta i reklamen)  och åh vad jag gillar det programmet! Hoppas det kommer finnas med lika länge som Bingolotto hållit på... minst... 

Vi satt kvar i uterummet efteråt och fortsatte lyssna på musik och prata om allt möjligt. Vi pratade en hel del om livet och om vad som är viktigt i livet... Fina och viktiga samtal. En helt underbart skön lördagskväll med andra ord!

Igår, söndag, hade vi bestämt sedan tidigare att vi skulle åka till Dalarna för att hälsa på våra föräldrar en snabbis över dagen. Vi åt frukost i lugn och ro och kom iväg strax efter tio. Det tar lite drygt två timmar att resa dit och halvvägs fick vi beskedet att den personen jag skrev om i torsdags, som hade fått en hjärnblödning... den personen var såklart inte bara en "hen"... utan jag kan i alla fall berätta att den personen var en kvinna, en mamma, en fru... en fru till en person som Mannen i mitt liv känner ganska så väl... hon klarade sig dessvärre inte... Hon gick bort på lördagkvällen... Bara runt 40 år gammal... 

Det kändes tungt att få det beskedet , även om jag inte vill påstå att vi kände varandra väl hon och jag... men ändå, det var ju en kvinna jag träffat på ett par tillställningar, pratat och umgåtts lite med vid ett par tillfällen... en kvinna, en "medsyster" som alldeles för tidigt rycktes bort från alla sina nära och kära...  Vi tänker på hennes familj!

Framme i gamla barndomsstaden så kikade vi in till min pappa först. Det kändes fint att träffa honom igen. Samtidigt som det gör lite ont och känns sorgligt att han inte har mamma kvar i livet längre... Blandade känslor och jag går inte mer in på det, det blir för privat känner jag. 

Efter en stund hos honom fortsatte vi till mina svärföräldrar där vi också åt lunch. De är betydligt piggare och mer alerta än min egen pappa. I och för sig är de också några yngre än min pappa. Efter kaffe på maten och efter att Mannen i mitt liv hjälp dem med lite "datasupport"  så rullade vi strax hemåt igen. 

Ingen av oss hade någon större lust att fixa med maten och vi hade pratat innan om att det fick bli hämtmat. Igen... Så skönt att bara dra på sig myskläder och sjunka ner i soffan och mysa tillsammans. Vräka i oss supergod kycklingrulle från lokala pizzerian... Smälta allt som hänt under helgen, både gott och ont... 

Maria 

Digitala vänner och lite extra tacksamhet idag.

 

Jag tror att jag nämnt det här på bloggen någon gång så där i förbifarten... att jag har något som jag kallar "digitala vänner", om inte annat så tänkte jag förklara vad det är nu. 

Mina digitala vänner är sådana "vänner" som jag kanske aldrig träffat på riktigt, men som jag har kontakt med via messenger.  Det kan vara andra bloggare som jag fått lite extra kontakt med genom åren, så har vi blivit "Facebook-vänner" och börjat skriva till varandra just via messenger. 

Det kan också vara blogg-läsare och Instagram-följare som inte bloggar själva, men som tagit kontakt med mig via Instagram och så har vi därefter blivit Face-bookvänner. Det är två sådana vänner som jag tänker på i detta fall. Den som jag fick kontakt med först, vi kan kalla henne N, det är verkligen en lustig historia. 

Det är några år sedan N skrev DM till mig via Instagram att hon hamnade på "ful-sidor" när hon gick in på min blogg, och eftersom hon ville att jag skulle veta om det, så meddelade hon via Instagram där vi ju följde varandra. Jag hade inte så jättestor koll på henne, men förstod att hon bodde i Uppsala, min grankommun. Hur det nu var så började vi skriva allt mer till varandra fram och tillbaka. Som dåtidens brevvänner nästan. Vi märkte att vi hade ganska mycket gemensamt och blev vänner på Facebook och började skriva på messenger. Vi har skrivit till varandra om både stort och smått och har nog båda känt att vi fått förtroende för varandra. 

Om jag ska komma till det lustiga i storyn, så jobbade vår yngsta dotter som vikarie på en förskola här i närheten vid detta tillfället, och hon berättade ibland om en kvinna som skulle vara i min ålder, som hon tyckte om och klickade så bra med på jobbet.  Sånt känns ju bra som mamma att veta att sin yngsta dotter har trevliga arbetskamrater. Och så en fredagkväll, minns det så himla väl...så fick jag ett meddelande på IG av N (det var innan jag och N var vänner på Fb) där hon berättade att hon hade haft äran att jobba med min dotter... Jag hade ju skrivit om stallet och Minstingen på min blogg samma dag, och då trillade kronan ner hos N när hon såg min dotter... Världen är allt bra liten! 

Det visade sig att N jobbade ju alltså på förskola här i min närhet, samma som yngsta dottern hade vikarierat en längre tid på och det var ju N som var den trevliga kollegan fick jag veta, när jag berättade allt detta för yngsta dottern. Vi har fortsatt hålla kontakt, jag och N (och dottern jobbar återigen tillsammans med henne för övrigt) och har länge, länge pratat om att ses och vi hade faktiskt nästan bokat in en lunch-dejt hösten 2020, men pandemin satte stopp för det hela. Men nu... imorgon ska vi ses, äntligen! 

Det blir nästan första gången vi träffas IRL. Vi hälsade lite som hastigast på varandra en morgon tidigare i höstas då jag skjutsade dottern till deras förskola och släppte av henne. Men imorgon ska vi ses "ordentligt" med lunch på stan. Det ska bli så roligt och spännande och kanske lite lite pirrigt... ;) 

Min andra digitala vän som jag tänkte berätta lite om, är också en blogg-läsare och instagram-följare. En tjej som bor i Göteborg och vi kan kalla henne A-K. Henne fick jag en väldigt bra kontakt med när hon skrev till mig via IG för att fråga om hon och hennes familj möjligen kunde få hyra vår hytte, när jag hade skrivit om det på bloggen, att vi skulle hyra ut. Vi har ju inte för avsikt att hyra ut till vem som helst, utan vill ha någon sorts kontakt och relation till de vi hyr ut till.  A-K skrev så trevligt och fint om vilka de var i hennes familj och jag kände ganska snart att vi kunde lita på den familjen. Vi hade ju "sett varandra" en hel del på IG innan. 

Månaderna fram till Februari då de skulle vara våra hyresgäster, hade vi ganska tät messenger-kontakt om först vår hytte, men det blev allt mer skrivet om stort och smått där med. Så när det var dags för dem att bo i vår hytte, kändes det som att jag kände henne ganska väl. Vi hade fortsatt kontakt under tiden de var där uppe och efter detta har vi fortsatt skriva till varandra. Lite uppehåll under sommaren, men nu har vi kommit igång igen. Och jag tror att vi båda gärna vill hålla kontakt och kanske ses på riktigt någon gång. 

Vi delar tankar och "pratar" av oss via messenger och jag vet att A-K saknar mina blogginlägg som uteblir... och när jag får höra såna där saker, så tänker jag att jag måste bli bättre på att blogga... det känns ju faktiskt lite skönt att veta att mina inlägg kanske betyder något för någon... 

Jag skriver mycket på Messenger med bloggvännen Maria också. Men vi har setts på riktigt ett flertal gånger och umgås en del på riktigt så gott det går trots det långa avståndet så jag nämner henne inte mer än så denna gång, men om hon läser detta så ska hon inte känna sig bortglömd ;) 

Innan jag avslutar detta så vill jag bara trycka lite extra på detta med tacksamhet idag... Jag är otroligt tacksam över alla jag har i min närhet. Jag kanske inte har en himla massa kompisar längre som jag kanske hade i ungdomen, men jag har några fina vänner, och jag har dessa "digitala vänner", jag har min stora härliga familj och jag har släktingar, jag är inte ensam. Jag är också så otroligt tacksam för det rika liv jag lever tillsammans med Mannen i mitt liv och de närmsta. Jag är också otroligt tacksam över att jag har hälsan i behåll. 

Just idag tänker jag lite extra på det och just idag uppmärksammar jag lite extra att solen skiner i November, att solen skiner och att jag är här och nu och verkligen är ganska bra på att leva här och nu och uppmärksamma något så "litet" som solens skuggor på husfasaden till exempel. 

Just idag är jag lite extra tacksam för allt. För just imorse fick jag höra att någon jag har träffat ett par gånger, men kanske inte direkt känner, någon som på något vis finns så där i periferin av mitt och Mannen i mitt livs liv, kanske jag skulle kunna säga utan att avslöja för mycket... den personen har drabbats av en hjärnblödning (vet inte i vilken omfattning) har jag fått veta, och det gör lite ont att tänka på det även om jag inte står denna person direkt nära... men jag vet ju vem personen ifråga är och jag vet att hen är yngre än mig och jag vet att det finns en familj runt den personen som säkerligen har det lite jobbigt just nu... Jag sänder mina tankar till dem och tänker lite extra på hur skört livet är och att det är viktigt att känna tacksamhet. 

Var rädda om varandra! 

Maria

Romantisk picknick, himmel och hav

 

Min frånvaro här på bloggen har gjort att jag helt "missat" att göra ett inlägg om den där romantiska utflykten vi hade en kväll när det fortfarande var sommar, eller i alla fall sensommar. Datumen på bilderna skvallrar att det var den 24:e Augusti. 

Förra hösten när vi hade bröllopsdag i Oktober, så köpte ju Mannen i mitt liv lyxiga fluffiga morgonrockar åt oss båda i bröllopspresent, och när han stod där inne i Lexingtonbutiken hade han sett lite fina bilder i butiken, där det var lite picknick-uppdukat med vita däckstolar i strandremsan. Då fick han ju idén om den där romantiska utflykten han ville bjuda med mig på. 

Vi var ju iväg på en utflykt en lördag i somras, juni eller juli, minns inte nu... men då var det ju så mycket båtar överallt och svårt att landa någonstans, om någon minns att jag faktiskt bloggade om det kanske ;) 

Denna gång, denna tisdag kväll i slutet av Augusti gick det mycket bättre! Vi hade packat en matsäck med kaffe och mackor och så drog vi iväg ut över Stockholms skärgård. Vi åkte inte alls långt och jag har redan glömt var vi var, vilken ö vi lade till vid. Inte kan jag googla upp det heller, för jag har så dåligt lokalsinne så jag vet inte åt vilket håll jag ska leta på kartan... ;) 

I alla fall så landade vi vid den härliga sandstranden ni ser på bilderna. Lugnt, tryggt och säkert fick Mannen i mitt liv sin lite mer "sjö- och flyg-ovana" fru torrskodd i land. Det var första gången jag var med och landade ute och inte vid "hemmabryggan" där planet har sin plats. 

Kan inte annat säga än att det var både magiskt och coolt och vi hann inte mer än landa förrän vi fick ögonen på oss av andra människor som troligtvis kommit till denna ö på ett lite mer traditionellt sätt, nämligen med båt. 

Och visst var det romantiskt... ja kan det bli annat när man har en alldeles egen pilot som tar en med ut så där... till en nästan öde ö, eller i alla fall obebodd... Havet låg blankt och stilla och vi satte oss på en sten vid strandkanten och bara njöt av stillhet, tystnad och kaffe och macka. (Nästa gång ska jag ta med alkoholfritt bubbel och jordgubbar...) 

Jag ritade ett hjärta i sanden och Mannen i mitt liv fyllde i med ett till och även några bokstäver och vips blev det ett kärleksfullt matte-tal som om vi var två tonåringar... men vad gör väl det. 

Plötsligt när vi satt där så dök det uppe ett jättelikt kryssningsfartyg och vi fick förbereda oss på att hålla fast flygplanet så det inte drev ut av svallvågorna. Och nog blev det svallvågor. För vår del var det ingen större dramatik än att vi fick hålla varsitt rep, ganska hårt med hela sin kroppstyngd visserligen... men det låg en mindre båt lite längre bort och den blev rejält fylld med vatten som sköljde in över den av vågorna efter fartyget. Vilken kraft! 

Efter kanske en timme så började det bli dags att vända hemåt innan det började bli mörkt. Det var en och annan båt ute och jag såg hur folk reste sig upp och fotade oss med mobiler. Säkert inte riktigt varje dag som det landar flygplan i ens närhet. Lite speciellt är det ju faktiskt även om jag inte är lika "biten" som Mannen i mitt liv. Men jag kommer absolut vilja följa med igen, inte mig emot när det var så romantiskt att landa vid en strand ;) 

Nu har det ju gått snart tre månader (!) sedan den där utflykten och flygplanet har flyttat in i sin vinterbostad och vilar fram till våren. Vi kommer säkert se en skymt av skärgården då och då från land. Kanske åker vi på någon mer husvisning till och med? 

På tal om det och på tal om picknick, så har jag haft en lunchdejt med Mannen i mitt liv idag. Fick en inbjudan med sms tidigare i veckan om jag hade tid att åka på husvisning och efterföljande lunch... Det hade jag. Dock har vi inte varit på visning i just skärgården, men vid större sjö i alla fall... Vi kanske kan tänka oss att bo vid större sjö om läget är det rätta... det absolut viktigaste är egen strandtomt och att det är lite båt-liv i sjön. 

Säger inget mer om visningen, men det var inte totalt ointressant, men heller inte så att vi känner att vi slår till på studs ;) Jag kan tänka mig att vi kanske kommer att prata lite om det där objektet ute i badet ikväll ;) Vi brukar ju avhandla grejer där, reflektera, drömma och planera. 

Önskar er alla en fin fredag och start på helgen! Jag ska verkligen ta mig i kragen och snart kika in och återkoppla till er andra som lämnat hälsningar hos mig....

Maria