Visst blev det en bättre fredag igår. Bara att få vara i sitt hus på kusten är ju en förutsättning god nog. Det kanske inte blev jättemycket av det där "bara vara"... jag är inte jättebra på det... Jag är väldigt bra på at koppla av och göra saker som jag mår bra av, men att bara vara och inte göra något alls...
Nej, varför ska man göra det när man kan ta bilen och åka ca tio minuter för att besöka den jättefina trevliga lokala handelsträdgården. Mannen i mitt liv jobbade hela dagen så jag passade på att åka dit och kolla i lugn och ro på allt fint de har. Jag har aldrig varit där så här i juletider förut och oh my... vad mycket fina stiliga julgrupper de hade bland annat! Jag köpte dock ingen färdig grupp utan jag köpte bland annat lite smått eget som jag satte ihop när jag kom hem. Naturligtvis ska den här lilla gruppen följa med hem. Den är tänkt till finrummet där hemma.

Jag köpte även den lilla pippin. Det är ett typiskt vinterpynt i min smak. Egentligen inget juligt alls över den, mer än att kepsen liksom "flörtar med julpynt" och det räcker för mig. Den ska också få följa med hem. Den ska landa i uterummet tänkte jag, ja mössan går ju i grönt...
Vet ni, det var min "tur-dag" igår. När man hade handlat för 300 Kr eller mer så fick man slå ett par tärningar. Man hade bara ett slag, en chans och om man fick två lika så vann man ett paket. Jag tog tärningarna och slog dem på disken, så där lite lagom lätt... och gissa om jag blev förvånad över mina två fyror!? Jag tror tjejen i kassan blev lika förvånad.

Två fyror, och igår var det den fjärde i december, och paketet jag fick hade alltså siffran 4. Måhända är mitt nya turnummer just 4? ;) Det var ett tungt och hårt paket, så där som man vill ha dem, om det inte är mjuka paket. Någon som vill gissa vad det låg där i?
När jag kom hem fixade jag lunch till oss och efter det gick jag bort till grannens fiskbutik och köpte lite räkor, havskräftor och lite röror. Bättre fredagsmys än så kan man inte få, om ni frågar mig.

Efter det passade vi på att ta en längre promenad jag och vovven. Vi gick ut på Sandön och njöt av decemberluften. Knappt två plusgrader, lite vind och väldigt friskt. Det bet lite lagom i kinderna.
Jag träffade på en väldigt speciell och trevlig kvinna längst ute på udden. Vi hade hälsat på varandra några minuter tidigare då hon stannade till på stigen för att släppa förbi mig med mina "raska steg" som hon hörde att jag hade. Vi pratade en stund där ute på udden, det började med att hon frågade om det var en valp, och när jag svarade att - "Nä, han är åtta år, men beter sig som en valp, han har nog inte fattat att han är vuxen..." så svarade hon att det var lika med henne, hon var nog inte alltid så vuxen , utan hade på olika sätt mycket barn kvar inom sig.

Jag svarade henne med att säga att jag trodde det var bra för oss människor att ha barnasinnet kvar, och hon höll med och vårt samtal var igång... Vi pratade lite om allt möjligt, coronaläget, hur det var förr när tuberkulos härjade, julen, ensamhet...
Denna kvinnan var så mysig på något sätt, svårt att beskriva, hon skulle fylla 65 till jul fick jag veta, hon hade sådan utstrålning på något vis utan att vara det minsta vacker, men hon hade starkt rosamålade läppar och utstrålade sådan energi. Väldigt speciell!

Hon berättade att hon skulle sätta sig fem minuter där på en sten, så jag inte funderade över vad hon höll på med, när jag själv skulle vända om och gå tillbaka. Hon tackade mig så mycket för den trevliga pratstunden och jag kunde inte annat än hålla med henne. Vi önskade varandra allt gott och jag och Ferry vände hemåt.
Jag konstaterade att på bara drygt fem minuter hade jag fått reda på väldigt mycket om denna kvinna, utan att det bara var så att hon malde på... Det var en kvinna som jag säkert skulle kunnat sitta där tillsammans med på den där stenen och ha ett långt och givande samtal. Jag fick en ganska stark känsla av denna kvinna hade något av en medial förmåga.
När jag gick hemåt kände jag mig så upprymd och glad och tänkte att man borde ha små samtal med främlingar lite oftare. Jag tänkte också att sånt här är man inte med om hemma, på samma sätt. Människor här är på ett annat sätt. Kanske är jag också på ett annat sätt här? Kanske är jag en bättre variant av mig själv. Något man kan fundera över.
När vi gick där på den där stigen vi gått på ganska många gånger vid det här laget, så upptäckte jag helt plötsligt en större sten i gruset på stigen, som såg ut som ett hjärta... Har aldrig sett den förut och tyckte nog att det var lite lustigt att jag råkade titta ner på marken just där och då...

Nu blev jag kanske lite filosofisk här, men det är lite sån jag är helt enkelt. Hur som helst så var det skönt att komma hem, påfylld med energi och rosor på kinderna. Jag gjorde mig en kopp kaffe och satte mig en stund i soffan och bara kände efter hur bra jag hade /har det.
Senare, efter den goda fredagsmys-middagen med havskräftor och räkor gick vi ut och satte oss i badet, jag och Mannen i mitt liv. Vi satt ganska länge och klockan gick. Vid 21:30-tiden hörde vi utryckningsfordon. Jag sa till Mannen i mitt liv att vi hör någon typ av utryckningsfordon nästan varje gång vi är här... Den här gången var det brandbilar som kom, och de åkte inte förbi vårt hus, utan de svängde upp på gatan alldeles före vårt hus, vi kunde se dem tydligt från vårt bad, hur de fortsatte upp till villaområdet där.

Strax efter kunde jag konstatera att det som jag trott var molnslöjor som drog bortöver, det var ju rök... den tätnade och vi kunde se hur det var ett orange sken i röken... Jag har själv varit med om en brand i vårt hus för drygt 25 år sedan och min pappa blev rätt svårt brännskadad på sitt jobb när jag bara var fem år, så det där med bränder väcker ett visst obehag inom mig, och det kan jag säkert skriva mer om, men det låter jag bli denna gång.
Nu på morgonen har vi läst att det var en villa som totalförstördes, men inga människor har kommit till skada, tack och lov. Tydligen var huset tomt när branden startade. Räddningstjänsten hade hållit på till efter midnatt med släckning. Tänker på människorna som äger huset (som förmodligen inte är mycket till hus idag...) och hoppas att de har nära och kära som de kan bo hos. Att stå utan några andra ägodelar än de man har på sig för tillfället är en ganska jobbig och absurd känsla...

För att summera det hela... visst blev det en "bättre fredag" igår, i mitt fall, som jag kände redan igår morse. Idag siktar vi på en "bättre lördag"!
Önskar er alla en fin lördag!
Maria