Med åren genomklok och lagom tjock...

 Här om dagen, i tisdags,  var det min dag, min 52:a födelsedag.  Jag tycker om att fylla år, det är ju som en bekräftelse på att jag fortfarande är vid liv. Och jag är inte bara vid liv. Jag lever! Det är en viss skillnad. På något sätt blir det ju viktigare för varje år att just få vara frisk och leva, det är ju inte så att vi alla kommer att uppnå en viss, speciell ålder och då plötsligt levt klart... Nej, det varierar ju väldigt hur långt liv vi får... 

Igår skulle Mannen i mitt livs kusin fyllt 60 år... Hon som jag bara träffade några få gånger, men ändå på något sätt  lärde känna  genom sociala medier. Hon som brukade läsa min blogg och lämna hälsningar på Facebook.  Hon som var bland de allra första att beklaga sorgen efter min pappas bortgång förra året i april... Bara ett par veckor efter det gick hon hastigt bort själv... Bara en vecka efter att hon fyllt 59... 

Jag har fått känna på flera gånger att livet kan visa sig från sin sämre sida och när många ofta tänker "Det händer inte mig", så kan jag nästan tänka tvärtom... Inte så att jag går omkring i något slags bitter rädsla för att något ska hända, men för mig är det viktigt att på något sätt ändå kanske kunna vara beredd. Även om jag ändå på riktigt tror att man aldrig kan vara beredd på "det värsta". Men ändå... 

Det är i alla fall viktigt att ta vara på livet, helst ha möjlighet att leva det på ett sätt som man vill leva det. Jag är oerhört tacksam över att jag har möjligheten att äga och disponera min tid som jag vill. Så oerhört tacksam över att slippa stressa för att få en vardag att gå ihop. 

Jag trivs med att vara där i livet där jag är. Jag trivs med att ha mognat och 50 är ju det nya 30 har jag hört ;) Kanske är det för mig som för den där berömde "Karlsson" som far omkring över Stockholms takåsar med propeller på ryggen... han som enligt sig själv är en "vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år... " 

Nu är ju jag kvinna ...och vacker det får betraktaren avgöra, själv är jag ändå hyfsat nöjd... Genomklok? Ja, det kanske är att ta i, men jag brukar säga att jag kanske är mer klok än smart, för jag tror det är en viss skillnad i betydelse ;) Lagom tjock? Ja, det kan jag nog kvala in mig på i alla fall ;) Och bästa år, ja definitivt! 

Jag tycker alltså om att fylla år, och jag erkänner at jag tycker om att bli uppvaktad med blommor och presenter, även om det inte är något jag räknar med.  Men när jag fyller år, önskar jag mig gärna saker, mer än vad jag gör med julklappar... 

Den här gången hade jag faktiskt inte önskat mig något speciellt så det blev en riktigt överraskning att öppna de vackert men enkelt inslagna presenterna. Vita presentpåsar med breda tygband runtom som låg i vackra styva papperskassar ihopknutna med tygband. Ja, jag såg ju direkt varifrån presenterna kom, det står ju tydligt på kassarna ;) 

Men vad som låg i blev en total överraskning. Mannen i mitt liv hade slagit på stort. Jag fick både klänning och sneakers minsann. Det lustiga i det hela, det var att just den där klänningen hade jag kikat på några gånger, den sista tiden. Men jag tyckte den var lite dyr och speciellt med tanke på att jag inte är direkt klänningslös... ;)  Det är ju roligare då att få den också, när Mannen i mitt liv valt den för att han gillar den. Själv älskar jag den redan! Längtar efter att bära den! Han brukar förresten vara bra på att fixa presenter åt mig, och han har tydligen anammat att jag gillar klänning och sneakers ;) Och storlekar har han också koll på. 

Jag fick även både blommor och presentkort av döttrar som var här och uppvaktade! Och de jag inte träffade på födelsedagen, eftersom det var mitt i veckan med jobb och skola, de skickade gulliga fina kärleksfulla sms.  Den bästa presenten är ändå att själv få vara frisk och ha sin fantastiska familj och att även de är friska! 

Maria

Tack livet, familjen och vänner för helgen...

 

Vilken fin helg det blev! 

I fredags tog vi ett spabad som vanligt jag och Mannen i mitt liv. Vi räknade ut att det måste varit en månad sedan vi badade här hemma.  Vi har varit både i fjällen och på kusten och haft andra saker inbokat som gjort att vi inte prioriterat att höja värmen och tagit oss ett bad när helgen kommit. 

I lördags hade vi en sen brunch-träff i Uppsala, med min nyfunne fina vän N och hennes P. Det var första gången jag träffade P och Mannen i mitt liv som såklart också var med, hade inte heller träffat honom. Men det visade sig ganska snart att de genom sina jobb hade en hel del gemensamma bekanta. 

Varken jag eller N var oroliga över att våra män inte skulle ha något att säga varandra. Eftersom vi två har funnit varandra så snabbt, så kändes det nog som att våra män skulle kunna ha något sorts utbyte de med ;) Och vi hade rätt. Vilken himla trevlig eftermiddag vi fick tillsammans. Brunch, prat och skratt. Efter ett par timmar gick vi vidare för vi skulle testa en bar i Uppsala som har ett magnifikt utbud av GT och öl på fat. De serverade även vin, faktiskt. Så jag och N höll oss till lite vitt medan männen testade spännande GT´s. 

Vid 18:30-tiden tackade vi varandra för en fantastiskt fin eftermiddag och jag och Mannen i mitt liv blev upphämtade av en av våra döttrar, som även hade varit så snäll och kört in oss till stan. Så vi slapp åka buss eller taxi ;)  Jag och Mannen i mitt liv kröp ner i badet en stund när vi kom hem. Vi hade ju höjt värmen och tänkte att det är bra att passa på att utnyttja det då ;) 

Igår kom yngsta dottern hem, hon som bor hemma till ca 20% nuförtiden, resten spenderas hos pojkvännen ;) Hon tvättade sin bil och gjorde den så fin. Även hennes pojkvän kom och bytte däcken på sin bil. Även ena barnfamiljen dök upp på eftermiddagen för att montera ihop Lilprinsessans cykel som hon fick av oss när hon fyllde fem år i februari, men som stått i vårt förråd och väntat på våren. 

Det var så roligt att se när hon testade den för första gången, och hur hon snabbt blev riktigt taggad på att fortsätta, kunde knappt låta Morfar justera vissa saker på cykeln efterhand ;) Hon som haft ett flertal cyklar sedan två-tre års ålder men inte vågat sig på någon av dem, nu hade det släppt nu tyckte jon det var kul och hon vågade! 

Vi fikade på vår veranda, vår porch som vi brukar säga. Lillprinsen knatade runt och sparkade lite boll och var nog rätt sugen på att testa syrrans cykel. Men han tog faktiskt trehjulingen vi har och gick med den. 

Och... som Mannen i mitt liv sa sen på kvällen när vi var ensamma igen... "Det är en sån härlig känsla att ha dem här så här en eftermiddag, någon fixar med bilar och några bara är här..." Jag håller med honom till fullo! Älskar att ha min familj runt mig! 

Som ni förstår så tog jag inte en enda bild på varken vår brunch eller stunden ute igår. Det blev inte så bara. Jag glömde nog helt bort att få till någon "neutral" bild, och jag brukar ju normalt inte lägga upp bilder på andra människor.  Men jag hittade en bild i mitt arkiv som jag tycker är rätt fin... 

Tack livet, familjen och vänner för den fina helgen! Och till er, N och P... vi ser verkligen fram emot vår nästa "dejt"!!! 

Maria

Skotertur i solskenet

Men alltså... vädret! Kolla vädret! Sol och klarblå himmel! En temperatur på lagom 10 grader imorse som knatat upp till nollan under dagen med hjälp av solen. Galet underbart! Från början precis innan vi åkte upp så såg det ut som att vi skulle få nöja oss med någon dag med halvklart i bästa fall... Men prognosen var å andra sidan ganska osäker så vi tackar för dessa tre soliga dagar vi hittills fått! 

 

Vår mellandotter med sambo och vovve kom upp hit till oss igår kväll och idag har vi hyrt skoter med pulka och tagit oss upp på Varggransfjället. Fjället som vi sitter och ser upp på när vi sitter i vårt bad :)  För övrigt en fantastisk utsikt om ni frågar mig ;)  Uppe på Varggransfjällets topp finns Varggransstugan. Ni ser den på bilden med den huvudlöse "gubben" som också är Mannen i mitt liv. Han vill inte vara så synlig, men jag tog tydligen ingen bild utan honom så han får stå ut med det jag visar ;) 

Varggransstugan är en jättemysig och trevlig restaurang som är väldigt populär. Man måste faktiskt boka bord för att vara säker på att få plats. Det hade jag gjort så vi avnjöt en god "skoterpasta" med älg och gräddig ädelostsås. Det var bara jag och dottern som drack alkoholhaltiga drycker kan jag förtydliga, så ingen undrar. Och dottern och jag var de som satt i "tryggt förvar" inne i pulkan ;) 

Man kan väl inte annat än häpnas av den fantastiska miljön och den magnifika utsikten man har där uppe? Helt magisk! Inte ens jag som egentligen mer eller mindre avskyr snö och vinter kan låta bli att tycka om de vita vidderna och de snötäckta fjällen! 

På sista bilden ser ni Hovdetoppen med liftsystem och toppstuga. Det är nedanför där vi bor, intill pisten typ halvvägs ner, kanske.  Och nu är vi hemma och väntar in Mannen i mitt liv och svärsonen som tagit sig en till tur och lämnat tillbaka skoter-ekipaget. När de kommer tillbaka tänkte vi njuta av en chokladdrink ute i solen. Tacksam! 

Maria

Kärlek

 

Jo, men lite "Alla hjärtans dag-firande" blev det här hemma hos oss.  Det är ingen dag som är direkt viktig att fira, tycker jag. Och det är högst olika från år till år hur "stor grej" vi gör av den dagen. När barnen bodde hemma så fick de nog ibland något smått som biobiljetter eller något annat passande. Så köpte jag ju geléhjärtan förstås. Just det, det gör jag nog varje år. Ibland har det blivit något fika som vaniljhjärtan eller rosa donuts. Typ så. 

Jag vågar nog ändå påstå att just Alla hjärtans dag är en dag då Mannen i mitt liv alltid kommit hem med blommor när vi är på hemmaplan. Igår var inget undantag. Han köper inte blommor jätteofta, men när han gör det så slår han ofta på stort... Igår var det typ jättestort. Det såg jag redan på pappers-struten som blommorna låg i... Den var en meter lång...

En underbar bukett med åtta riktigt maffiga mörkröda rosor som mätte drygt 85 cm låg innanför papperet. Mannen i mitt liv har ingen aning om antal när han köper rosor, han brukar "dra till med ett gäng". Jag misstänker att han köpte alla som fanns kvar denna gång. Det har han nämligen gjort förut med vita liljor (som är en annan älsklingsblomma hos mig) och expediten var tvungen att upplysa honom om vad det skulle komma att kosta ;) 

Jag blev såklart jätteglad för den otroliga buketten, men om jag ska vara helt ärlig så betyder  ändå hans ord på kortet mycket mer än alla rosor och andra blommor eller presenter i världen... Att få vara "Världens bästa kvinna" för honom, fortfarande efter mer än 32 år tillsammans, det är verkligen inget som jag tar för givet men något som betyder väldigt mycket för mig. Och jag behöver väl knappast tillägga att han är världens bästa man för mig. Mannen i mitt liv... 

Själv bjöd jag på en rosa glittrig bubbeldrink med geléhjärtan och en tvårätters. När jag plockade med något i köket i väntan på att förrätten, smördegsknyten med sparris, skulle bli klara i ugnen så tog Mannen i mitt liv plötsligt fram en stekpanna och stekte hjärtformade ägg. Där blev jag imponerad måste jag säga. Fast han börjar bli mer och mer intresserad av fixa med mat han också. Kan ju i och för sig bero på att hans hustru med kontrollbehov allt mer låter honom fixa med saker själv utan att lägga sig i hela tiden...? ;)  När jag tänker efter så är jag kanske ännu mer imponerad över att han visste  var pepparkaksformarna fanns :) ;) 

Till varmrätt hade jag snott ihop en superenkel men smakrik räkpasta med vitlök, grädde, creme fraiche, chiliflakes och spenat. Nästa gång vi äter pasta, så kanske taglaitellen är hemgjord, för Mannen i mitt liv fick nämligen en pastamaskin av mig i present igår. Han brukar prata om det ibland, att han vill testa att göra egen pasta. Ja, vi är säkert de enda som aldrig gjort det, men så är det. Så kanske han överraskar mig igen i köket ;) Vi hade en mycket trevlig och mysig middag på tu man hand här hemma i uterummet igår kväll. Och även om det inte är viktigt att fira just på alla hjärtans dag så är det viktigt att fira kärleken! 

❤️ 

Maria

Hemma igen och laddade med ny energi

 

Igår kom vi hem efter vår lilla tripp till Västkusten. Vi fick ett par härliga dagar med lite solglimtar och en förfärlig blåst som avtog rejält fast det inte var prognosen från början. Det växlar snabbt ute på kusten. Tack och lov ;) 

Det blev promenader. Jag tog en förmiddagspromenad som kanske inte gav så jättemycket motion, utan mer reflektion och meditation. Jag älskar att strosa runt i omgivningarna och bara dra in havsluften och känna hur axlarna sjunker. Det där är nog min plats på jorden! I alla fall som livet är nu. Sen i framtiden får vi se hur saker och ting faller ut. 

Vi bor ju så galet bra till där på kusten. Ett av våra viktiga kriterier när vi letade hus var att det skulle finnas någon restaurang på gångavstånd som har öppet året runt. Det har vi. Både vår "kvarterskrog" på bryggan och så har vi ju hotellet, Smögens hafvsbad som det senaste året fräschat upp sin restaurang  rejält och är riktigt mysigt och tjusigt! 

Jag och Mannen i mitt liv gick dit i fredags eftermiddag när han hade jobbat klart. After work helt enkelt.  De har börjat med något på fredagar som de kallar "fredag kl 3"  där de erbjuder något specifikt att äta med någon utvald dryck till för ett bestämt pris. Denna fredag var det Super Bowl-tema med buffalo wings, nachos och en öl till. Men vi valde från Loungemenyn och tog varsin toast Skagen. Jag tog cava till min medan Mannen i mitt liv tog en ipa, från det lokala bryggeriet, Smögenbryggar´n.  

Såklart blev det även spa-bad på hemmaplan. Både fredag kväll och lördag eftermiddag. Det är en alldeles speciell känsla att sätta sig där ute i badet som nästan ligger inklämt mot klipporna på baksidan av vårt hus. Lite magiskt. Vi har utsikt över vår egen terrass och bakom den stora kullen, klippan där i bild... där vet vi att havet brusar även om vi inte kan se det från badet. 

På söndagen plockade vi ihop och for efter frukost. Med siktet inställt på Göteborg. Dags att byta kustliv mot lite city-liv. Det var en båtmässa där som Mannen i mitt liv var lite sugen på att besöka. Kanske inte så mycket för just båtarna, men det var även Sverige-premiärvisning av en viss el-bil som han gärna ville se. Kan ju vara kul att se hur den ser ut "live" innan den ska kvitteras ut ;) 

Efter någon timme och en gigantisk räkmacka till lunch på mässan så checkade vi in på Hotell Pigalle. Vi hade bokat ett "Valentin-paket" där och jag är nog rätt säker på att Pigalle är det mest romantiska hotell jag någon gång besökt! 

Vi har varit där ganska många gånger nu, Mannen i mitt liv och jag. Vi försökte räkna på fingrarna och kom fram till att det var nog sju gånger i alla fall.  Kommer säkerligen bli fler gånger. 

Vi hade bokat middag på hotellet klockan 18 och eftersom vi checkade in redan vid 14, så lyxade vi till det med varsitt glas rött och satte oss intill baren. Det finns så många vackra detaljer på Pigalle. Massor av gamla saker. Och de där lamporna i taket ovanför baren.... ja, de blev jag helt klart förälskad i! Jag vill också ha sådana någon gång! De var rätt stora så de kräver sin plats. Men kanske någon gång någonstans om jag hittar på dem ;)

Efter att vi duschat och snyggat till oss lite så åt vi alltså middag vid 18-tiden. En trerätters som serverades på samma ställe som vi drack vårt eftermiddagsvin. De renoverar den "riktiga restaurangen" som ligger högst upp i huset.  

Det blev en jättefin och trevlig middag. Som vanligt så satt vi och pratade om ditt och datt, om framtid och "dåtid", planer, drömmar och minnen... Tänk att man fortfarande har så mysigt tillsammans och kan känna sig pirrig tillsammans efter mer än 30 år tillsammans... Underbart! 

Vid 21-tiden valde vi att ta med oss varsitt glas rött upp till vårt rum och avrunda kvällen där. Vi passade på att kika lite i allmänna utrymmen som stod öppna. Det är otroligt vackert och snyggt inrett på Pigalle, jag blir verkligen inspirerad även om jag kanske inte vill ha fullt så där romantiskt och utsmyckat hemma.  Kolla vad coolt där det funnits en trapp förr... räcket försvinner ner i golvet. 

Vi vaknade upp igår morse till ett soligt Göteborg. Efter en god och fräsch frukost och ett kort jobb-möte via teams för Mannen i mitt liv så checkade vi ut, hämtade bilen i P-huset och rullade de cirka 50 milen uppåt hemåt genom landet. En mysig och trevlig resa med lunchstopp i Jönköping. 

Jag är så tacksam över att ha denna möjlighet att stretcha lite på helgen, göra vardagen lite extra lyxig ibland. Ladda med ny energi. Och att på sätt och vis redan ha firat alla hjärtans dag lite i förtid är ju inte heller helt fel. Jag tycker att man gott kan visa varandra kärlek oavsett vad det är för dag! Kanske blir det något litet extra idag på "Alla hjärtans dag" med, man vet aldrig ;) 

Maria

Jo, men här är jag...

 

"Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?"

Ja, den textraden dök liksom upp i mitt huvud när jag förstod att det är en och annan som faktiskt saknat mig i bloggvärlden. Några har nämligen undrat vart jag tagit vägen. 

Och här är jag! Tillbaka igen! (Bilden på mig är mest en dokumentation på en blus som jag nyligen sytt) 

Jag har aldrig haft ett så här långt blogg-uppehåll och det kan vara så att jag mer och mer går mot att sluta blogga. Jag hade ju en tanke tidigare om att flytta på min blogg och börja om från början, men jag vet inte riktigt hur jag känner inför det heller längre. Tiden får utvisa. 

Ja, vad har jag gjort då, sedan sist... det har ju gått nästan 1,5 månad sedan jag skrev något här på bloggen...eller över huvud taget var ute i "bloggvärlden"... Jag har inte ens öppnat datorn för mer än att betala räkningarna i slutet av förra månaden...  Jo,  men jag har i alla fall uppdaterat mig på Instagram hyfsat flitigt, så jag har inte grävt ner mig och gått i ide. 

Nej, knappast... jag har nog varit fullt ut levande skulle jag vilja säga. Just nu är vi tillbaka på kusten, för andra gången sedan sist... Jag och Mannen i mitt liv har även njutit av höstens sköna färger en weekend uppe i vårt fjällhus. Vi har besökt Steam och fick en supermysig och romantisk söndag med god middag, ett och annat glas Champagne och spa. 

Jag har haft en väldigt givande och trevlig dejt med min nyfunne vän Nilla, som jag lärt känna via min blogg, hon har varit min trogne bloggläsare i många år. Jag och Mannen i mitt liv var även ute i Stockholms skärgård med sjöflygplanet på picknick en kväll. Supermysigt och riktigt romantiskt med charkisar, annat gott och alkoholfritt bubbel.... Ja, jag gillar romantik, som ni förstår. 

Annars då... tja, jag som är en reflekterande människa har kommit in i en period där jag tänkt väldigt mycket på framtiden, på våra drömmar och tankar på hur vi vill ha det om sisådär tio år eller innan dess... Var och hur vi vill bo. Vi är ju definitivt flyttbara men vi har även vissa begränsningar, vi vill till exempel inte flytta för långt bort från våra barn och deras familjer. 

Jag som funderar, reflekterar och tänker och kanske ibland även "övertänker" vissa saker, kanske har kommit på min mest vansinniga idé när det handlar om livet och boendet. Den är så vansinnig att jag inte ens kommer nämna den här och ni som vet, ni vet och jag vill inte att ni nämner något om det i kommentarsfälten... Jag har nog faktiskt dessutom släppt den tanken redan ;)  Och om jag inte har släppt den och om jag fortsätter blogga långt framöver så lovar jag att ni kommer få veta ;) 

Jo, men det var i alla fall ett litet livstecken från mig och såklart har jag hunnit med massor av annat än det jag nämnde, och vi får se hur det blir med bloggandet framöver, jag känner liksom inte att jag har det rätta intresset för det just nu. Jag finns på Instagram, som Mariawiker71, för den som vill följa med mig där i mitt liv. Tack i alla fall till er alla som kikat in här under min frånvaro och tack till er som undrat vart jag tagit vägen. 

Maria

Så länge sedan...

 

Nästan samma rubrik på detta inlägg som det förra...Men denna gång handlar det om att det var så länge sedan vi träffade våra fina vänner,  jag och Mannen i mitt liv. Våra vänner (M-L och L)  som är de som varit våra vänner längst i livet. M-L och jag har varit vänner sedan gymnasiet i Falun och när Mannen i mitt liv introducerades med hennes L så klickade även de direkt. 

Vi har följt varandra genom småbarnsår och flyttar hit och dit och under en tid var det vi som bodde kvar i Dalarna och de i Upplandstrakten, nu är det de som flyttat tillbaka till Dalarna och vi bor kvar här i Upplandstrakten, efter att däremellan bott några år i Dalarna men även i Upplandstrakten allihop ;) 

Det var som sagt så länge sedan vi sågs... Mannen i mitt liv hade inte träffat någon av dem sedan sommaren 2018 då de var hos oss nere på kusten en helg. Jag och M-L träffades i Sthlm på alla hjärtans dag 2020, några veckor innan pandemin slog till och satte stopp för umgänge... 

Så glad att vi fick till denna träff lite snabbt planerat och möjligt på grund av en avbokning för L som är aktiv inom musikens värld. 

Vi träffades på hotellet som M-L önskade bo på, nämligen NOFO på Söder, som jag och Mannen i mitt liv också har bott på ett par gånger och gillar vi också. L hade aldrig bott där, men tydligen föll det även honom i smaken. Det ÄR ett mysigt hotell, med en fin innergård med servering sommartid. Så mysigt! Ett reklamfritt hotelltips på Söder om någon behöver. 

Rummen är fräscha och rätt nyrenoverade, de höll på med renovering när vi var där för några år sedan. Jag hade bokat rum åt mig och Mannen i mitt liv med en bred dubbelsäng och INTE två enkelsängar... men det blev tydligen inte rätt ändå, vi fick enkelsängar med sängbord emellan... Vi resonerade som så att "en gång är ingen gång" och lät bli att "klaga" och be om att få byta... Men händer det igen, så... ja då säger jag till. 

Vi började med att ta en promenad för att få lite lunch i oss. Mannen i mitt liv kom med idén att vi kunde kolla på Deli di Luca, där vi var och fikade för flera år sedan, han och jag. Vi mindes det som ett mysigt ställe och det var det fortfarande. Vi åt "lördagstipset" allihop, som var en pasta med salsiccia, och det var gott som det brukar vara när man äter den rätten. Fast, vi började med att skåla i varsin Bellini. 

Mätta och nöjda tackade vi den mycket trevliga och skämtsamma servitören för oss, och gav oss iväg på en promenad för att smälta maten och prata, prata, prata... Jag tror att Mannen i mitt liv och L hade lika mycket att prata om som jag och M-L. Ja, när vi åt pratade vi ju alla tillsammans förstås, om allt möjligt, men nu gick vi ju liksom "två och två" på trottoarerna. Då och då stannade vi till och pratade om något alla tilllsammans, och jag passade på att snabbt bränna av lite bilder. 

Vi konstaterade jag och M-L att vi båda gillar allt som är vackert, efter att jag spontant med en förnöjd suck sagt att "Åh vad jag tycker om vackra hus och byggnader!" 

Vi tog en kaffe vid en uteservering, "Woodstockholm kiosk" och vilade benen en stund, innan vi fortsatte tillbaka till hotellet för att snygga till oss för middagen. Vi hade lite tid att njuta av varsitt glas gott på hotellets "wine bar" på innergården innan taxin dök upp och tog oss till vårt bokade bord på Grand Hotel Verandan. 

Vi hade fått "fria händer" jag och Mannen i mitt liv att boka bord och vi gav våra vänner två alternativ, varav det ena var just Verandan och deras smörgåsbord. Det andra var en annan restaurang vi ätit på flera gånger, jag och Mannen i mitt liv, nämligen Bonnies på Bank hotel. Våra vänner som inte hade varit på någon av dessa ställen, valde smörgåsbordet. Spännande tyckte även jag och Mannen i mitt liv eftersom vi faktiskt aldrig ätit just smörgåsbordet. 

Vilket smörgåsbord sen...!!! Så mycket gott att välja på och superfräscht! Jag är egentligen inte överförtjust i bufféer men kunde inte tänka mig annat än att det skulle vara fräscht på Grand... Vi satt länge och åt, njöt och pratade. Jag smakade inte ens på allt, för det var så otroligt mycket att välja på, och även om jag bara tog lite av det jag valde, så blev jag väldigt mätt. 

Jag kan verkligen rekommendera smörgåsbordet på Verandan, men jag tror det serveras endast april-november eller något sånt. Våra vänner verkade mycket nöjda med vårt val av restaurang, både vad gäller maten och miljön. Och servicen. Det är verkligen klass på det stället utan att för den skull kännas "fisförnämt" ;)  Måste boka in mig och Mannen i mitt liv på det hotellet snart igen, det var två år sedan vi bodde där sist... 

Vi tog en taxi tillbaka till hotellet och letade upp en soffgrupp bland de allmänna ytorna, där vi slog oss ner. Utanför fanns en balkong där två kvinnor satt, och när de en stund efter vår ankomst reste sig och önskade oss god natt, så tog vi plats på balkongen. Så himla mysigt med balkong med utsikt över en vacker innergård... vi började prata om att när jag och Mannen i mitt liv byggde och flyttade in i vårt nuvarande hus 2012, så var planen att bo här i 5-10 år sen skulle vi sälja och flytta in i lägenhet på stan (Uppsala). Vi pratade även om att det nu gått 10 år och planerna är ändrade sedan flera år tillbaka ;) Ni som hängt med mig här på bloggen senaste tiden, vet ju att vi planerar och hoppas på att flytta ut i skärgården på sikt.  Men man ska ändå aldrig säga aldrig, det finns många alternativ och möjligheter till boende och vi är ju vana att "bo" på flera ställen ;) 

 Vi satt där på balkongen och bara njöt av stunden, glada över en hel-lyckad kväll, lyckliga över att ha fått till en träff och lyssnade på koltrasten som sjöng på taket ovanför oss. Vi sade godnatt till varandra före midnatt och bestämde tid för frukost morgonen därpå. 

En frukost som vi intog utomhus, med koltrasten som sällskap återigen uppe på taket. Frukosten hade väl det mesta som en frukost ska ha, men jag skulle önska att flera hotell hade stekta champinjoner och tomater som komplement till bacon eller prinskorv. Vissa hotell har det, och det tycker jag är godare än bacon... prinskorv kan vara okej, men sån där "finkorv" (kyckling eller lamm) med lite smak på, det är ju mycket godare, men sällan man får på hotell i Sverige. Men frukosten var helt okej och fräsch, och vi blev mätta. Vi satt ganska länge och pratade och skrattade.

Efter att vi checkat ut så skulle vi skiljas åt, men jag och Mannen i mitt liv som kommit med bil hela vägen fram till Söder, erbjöd våra vänner skjuts till Bålsta där de hade mellanlandat hos en syster och bytt till kollektivtrafik dagen innan. Vi försäkrade våra väldigt tacksamma vänner om att det visst var helt okej med oss och att det inte alls innebär så lång omväg. Så fick vi ju en halvtimme till typ, att prata tillsammans... ;) 

När vi skildes åt så kom vi alla överens om att ses snart igen. Hur snart det kan bli, det återstå att se, men en sak är säker, det ska verkligen inte dröja vare sig fyra eller två år... 

Maria