Visar inlägg med etikett Livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Livet. Visa alla inlägg

lördag 8 augusti 2020

Istället för morgonpromenad



Igår kväll hängde vi på klipporna en stund, jag och Mannen i mitt liv. kanske var det semesterns sista bubbel på klipporna? 

När vi gick hem därifrån bestämde jag mig för att istället för att ta en "riktig" morgonpromenad dagen därpå, alltså idag... så skulle jag bara ta en tur ut på klipporna med morgonkaffe. 


Sagt och gjort. Jag gjorde kaffe och stoppade i en ryggsäck och jag stoppade också ner den där kalendern som jag köpte i början av året. En kalender med en del reflekterande text om livet. En kalender som jag började fylla med våra inplanerade saker där i början av året. 


En kalender som liksom sattes på paus någon gång i vecka 11. När vi kom hem efter vår sportlovsvecka, v 10, i Vemdalen ändrades livet och inget blev som det var eller var tänkt att bli... Flera av de inskrivna sakerna i kalendern fick raderas... Både kalender och liv sattes lite på paus... 


Jag slog mig ner bland den blommande ljungen och sippade på kaffet, bläddrade och läste den inledande texten i kalendern igen. Texterna och orden om ett skönare liv...  Jag är nöjd med mitt liv, men man kan alltid utveckla det mer.  Det skadar ju inte att reflektera över sig själv och sitt liv ibland. 

Jag bläddrade lite bland veckorna i kalendern och funderade lite över saker och ting som vi skulle ha gjort som inte blev av. Resan till Visby, tillexempel som vi skulle gjort i slutet av april... men som vi nu hade bokat in några helger framöver... som inte heller blir av eftersom vår flight bokats om och senarelagts samma dag, vilket inte passar oss... 


Jag skrev in några nya planer vi har och funderade på hur det kommer se ut framöver... Kommer det att komma nya restriktioner? Kommer saker att ställas in...? 
Ja det och lite annat om livet funderade jag på där jag satt i den tysta morgonen. Knappt så att måsarna gjorde väsen av sig. 

Havet låg blankt och stilla och rätt vad det var kom en bekant figur paddlandes i sin födelsedagspresent, den vita kajaken... Vi vinkade åt varandra och han fortsatte sin paddling och jag fortsatte med mina tankar och mitt kaffe en stund till. 
Det blev en meditativ start på dagen, kan man säga... 



Nu har jag hunnit äta frukost och avbrutit detta blogginlägg med att handla lite matsäck. Det kan vara så att det blir en lunchtur med Mormor af Smögen... 

Det allra sista av denna semester här ska liksom sugas ur på bästa sätt, varvat med lite småfix och packning.... 



Maria







fredag 7 augusti 2020

Vemod

 

Igår kväll när vi hade ätit en hel drös med goda färska skaldjur så satt vi kvar ute en stund efter att vi hade dukat av kalaset.  En av få varma kvällar, kanske till och med den allra varmaste hittills med 19 grader fram till kl 23...  Så ljuvligt.

När vi satt där och mest bara njöt av stunden och varandras sällskap, så vände jag mig mot Mannen i mitt liv och sa "Tänk att det liksom på något vis känns ganska tydligt att det snart är slut på semestern"  Jag menade i kroppen, i sinnet...  Han höll med mig, och jag är ganska säker på att han visste exakt hur jag kände... vi känner varandra rätt väl vid det här laget. Är ordentligt sammansvetsade och det är inget ovanligt att vi tänker lika eller säger samma saker samtidigt.  Jag vågar påstå att vi är som tvillingsjälar. Våra tvillingdöttrar beter sig exakt på samma sätt. De kan säga exakt samma sak om något, till mig vid helt olika tillfällen utan att veta att den andra sagt det tidigare... 




Det där blev en parentes i det hela...
Känslan igår, när vi satt där ute och mörkret föll... jag tror att det är den känslan man menar med VEMOD... En del av mig kände nästan som lite panikslaget att nej, jag vill inte att detta ska ta  slut. Inte nu, inte än... Samtidigt som en del av mig är väl medveten om att detta ju kommer att finnas kvar. Även om vi aldrig får gårdagen tillbaka, så kommer det ju nya dagar. Även om vi snart ska åka hem, så kommer vi ju tillbaka så småningom.
Hem ja... hem hit och hem dit... För mig (eller för oss båda) har detta verkligen blivit vårt andra hem. Jag är så tacksam över vårt hus här på denna underbart vackra plats. Så tacksam över att få ta del av den här delen av vårt vackra Sverige. Camping, av olika slag, i alla ära... men jag är en riktig hemmamänniska och är oerhört lycklig över att kunna ha just ett "andra hem" här. Så glad över att vi kan vara här och känna oss som hemma under årets alla årstider. 

Jag känner lite vemod över att semestern snart är slut, vi åker hem på Söndag. Samtidigt vet jag att så fort jag kliver in genom ytterdörren hemma där hemma, så kommer det kännas toppen att vara hemma också. Vi trivs otroligt bra i vårt "ordinarie hemma" också och med vetskapen om att vi förhoppningsvis kommer att kunna åka tillbaka ner hit någon gång i september, så känns allt lite lättare. 

Nu ska vi ta vara på den tid som är kvar här för denna gång. Jag har varit en snabb sväng till ett par av inredningsbutikerna och köpt ett par grejer till källarens fix, och konstaterat att om det var lite lugnare i början av veckan, så är det betydligt mer folk nu till helgen. Vi kommer mest hänga här hemma och pyssla klart lite, samt att vi tänkte köra lite klipphäng och så blir det säkert en tur med båten också. 



Maria

torsdag 6 augusti 2020

Jag trivs bäst här på mina klippor...


Idag var det en dag med fint väder igen. Sol och värme! Det är väldigt varierande... Man får ta vara på de dagar som är, känns det som, och planera därefter.  Mannen i mitt liv som definitivt är den mest äventyrlige av oss testade på efoil, i måndags. 

Vi har en granne här som driver efoil Sweden. Ni kan läsa mer på deras hemsida om vad efoil är för något, om ni inte redan har full koll. Jag har inte full koll, det är liksom inte min grej det där med vattensporter... så jag försöker inte ens förklara vad det är... Ingen som helst sponsring heller, hänvisar bara till vart ni kan läsa mer ;) :)


Men i alla fall... eftersom Mannen i mitt liv tyckte det var en kul grej, så bokade han in en lektion till, och då hängde jag med för att titta och ta lite bilder. Förra gången kom jag ner till stället där de var, precis när de var klara... 


Den här gången gick jag med från början och när vi visste vart de skulle åka ut och hålla till, så var det enkelt för mig att traska ut på "våra klippor" och följa dem därifrån. 

Så där satte jag mig på våra klippor och tittade och tog lite bilder och filmade.  Det var roligt att titta, och för mig räcker det verkligen med att just titta... jag skulle aldrig våga testa. Jag gillar inte att hamna i vattnet och gillar inte djupa vatten heller, vill nog gärna kunna känna botten med tårna ;)  

Men att sitta på en torr och solvarm klippa och bara njuta av stunden... ja, tack då trivs jag! 
Jag satt där ganska länge och tittade och filosoferade för mig själv tills jag vände hemåt och gick till matbutiken för att komplettera lite inför kvällens skaldjursfat som vi var och fixade i förmiddags. 

Och när jag gick där, den där lilla sträckan från "våra klippor" så kände jag som så många gånger den härliga känslan av lyckan över allt jag har.... 


Tänk att någonstans där i den sista bilden, där finns vårt älskade kusthus! och tänk att den där killen (ja, för han är fortfarande min "kille" och inte min "gubbe", fast han fyllt 50...) på surfbrädan på bilderna... det är min stora kärlek här i livet!  



Maria


måndag 3 augusti 2020

Semester, hemester och coronatider


Ja men då har vi kommit in i sista semesterveckan då. Ja, även om jag som hemmafru inte har semester på samma sätt som när jag förvärvsarbetade, så räknar jag Mannen i mitt livs semester som min semester också. Annars har jag ju aldrig semester, är bara ledig jämt ;) 

Vi är kvar i vårt älskade Wikers Bohus, kusthuset i vackra Bohuslän! Kanske är vi extra tacksamma i år, över detta hus. Tacksamma över att vi "till slut" fick okej att resa fritt inom vårt land (ja, man får ju även resa utanför landet också).  Den tidigare "en timmes-regeln" skulle ju knappast vara till hjälp för oss som har 50 mil hit... 


Tacksamma över beslutet och tacksamma över att ha detta hus, vårt andra hem. Jag skulle nog gärna säga att vi hemestrar här nere! Vi håller oss allra mest hemmavid. Vi har renoverat och fixat en hel del här hemma denna sommar. Köket i källaren är ett minne blott så när som på en halv diskbänk som också ska ut efter att vi haft en rörmokare här. Såklart hade rörmokarn semester, hen också.  

Golv i entréer i både källare och på mellanplan är utbytta, en trapp är halvt laserad och det har tapetserats på ett par ställen. Vi har jobbat och kopplat av om vartannat.  Och fortsätter på samma sätt denna vecka.


Hur är det på en sådan här semesterort under coronatider då?
Vi upplever nog att det är ungefär som en vanlig sommar vad gäller besökare. Kanske något mindre? Vädret har ju inte varit det allra bästa här på Bästkusten, vilket brukar påverka hur mycket folk det är på den berömda Smögenbryggan till exempel.

Båtarna i gästhamnen har definitivt inte varit lika många som en vanlig sommar i alla fall. Där syns en klar skillnad och den allra största skillnaden är att man ser knappt en endaste Norge-flaggad båt. Inte många bilar med norsk regplåt heller faktiskt. I vanliga fall kryllar det av norrmän här. 


 Uteserveringarna har varit rätt fyllda, men borden har nog glesats ut något. Inne på restaurangerna har det definitivt glesats ut mellan sittplatser och bord. De gånger vi har varit ute och ätit så har det känts helt okej. Kanske kan jag tycka att det var rätt klantigt och oproffsigt av personal på ett ställe en kväll att krama om en annan gäst, en vän hen inte hade sett på länge...  Då håller vi ju inte avstånd, direkt... 

Avstånd är ju lite intressant det också. Oftast tycker jag att folk faktiskt tar mer hänsyn än i vanliga fall, man går åt sidan på ett annat sätt när man möts på en trottoar eller så. Oftast hålls avstånd i köer. Men undantag finns ju såklart i butiker m.m. Jag kan nog tycka att ungdomar och de som är äldre (70+) är de som kanske är sämst på detta med att hålla avstånd... 


 Till och från har det varit fullt med husbilar på ställplatsen strax bortanför oss.  Parkeringarna har varit fyllda i stort sett varje dag, campingarna i närheten verkar ha varit fullbelagda, så nog har det varit mycket folk här nere. Och varför skulle det vara färre än vanligt, kan man ju fundera över... vi tillåts ju att resa fritt...  Bara vi tänker på restriktioner som fortfarande råder. 

Vi har verkligen tänkt på restriktionerna och lever på samma sätt här som när vi var hemma. Det är avstånd som gäller. Handspriten ligger alltid i handväskan beredd att fiskas upp efter ett besök i någon butik. Vid hemkomst är det handtvätt. Jag har för den delen alltid varit noga med handtvätt och handspriten har alltid bott i mina väskor och varit mitt sällskap, så just det är egentligen ingen stor skillnad. Kanske har jag inte spritat händerna efter precis varje butiksbesök tidigare ;) 


Vi har undvikit att besöka Smögenbryggan de tider på dagen då många andra är där, de gånger vi varit ute och ätit har vi bokat bord och vi har valt bort att sitta på någon uteservering där det varit mycket folk. Istället har vi avnjutit en drink eller annat gott på hemmaplan. 

 Vi har planerat våra inköp i matbutiken noga, och valt tidpunkter på dagen när det är som minst folk.  Vi är inga badstrandsmänniskor någon av oss, så där har vi inte behövt trängas, men klipphäng gillas stort och det finns gott om klippor här och absolut ingen trängsel.  Vi har också roat oss med någon båttur emellanåt. 


Mycket mer har vi väl inte kunnat göra för att ta vårt ansvar i Corona-tider. Vi har inte ens haft andra besökare än våra egna barn och barnbarn här, de som vi valt att träffa från början.  Mannen i mitt livs ena kompanjon och hans fru var förbi en sväng här i början av semestern. De stod med husbil på vår infart och vi tog en fika tillsammans. Att vi tyckte det var okej, var just för att de ändå jobbat tillsammans hela tiden.  Men några kramar blev det såklart inte.

Ingen kram fick Mannen i mitt livs syster med man heller, som tittade förbi en snabbis en dag när de var i krokarna. De var inte ens in i huset, tror jag. Vi satt på avstånd och fikade utomhus, de hade vi ju inte sett på länge så då är det bäst att hålla hårdare på restriktionerna. 


Jag är helt klart extra tacksam över att ha detta hus just i år, för jag hade nog inte velat vara "vanlig turist" här nere i år. Att vara i behov av att utnyttja både offentliga toaletter, restauranger m.m... det hade jag inte velat.  Så skönt att kunna "semestra/hemestra" i sitt eget hus! 

Hoppas ni alla andra också kunnat njuta och känt att det varit en okej semester trots allt, vad ni nu gjort!? Kanske har ni också, som vi, fortfarande semester? 


Maria

söndag 2 augusti 2020

När man inleder en trerätters middag på klipporna


Igår tog vi verkligen vara på det härliga vädret! Först frukost-turen med båten (och de glömda mackorna...)  på Sotekanalen. Sen tänkte vi lika både jag och Mannen i mitt liv vad gäller middagen... Vi hade planerat en trerätters med oxfilé som vi var iväg och handlade igår, (rätt och lagom mängd denna gång ;) ) hos Kustcharken. Jag hade en plan om någon slags skagentoast så vi köpte även färska räkor i grannens butik. 

Nu kommer vi till det där med samma tanke... vi tänkte nämligen båda två att det vore mysigt att ta med den där förrätten till klipporna och inta den där! Sagt och gjort. Vi rostade lite bröd som vi stoppade i en folieförpackning och så hade jag slängt ihop en röra av räkor, majo, cremefraiche, rödlök och så lite löjrom, gräslök och persilja som jag hittade i frysen. 


Detta tillsammans med en halvflaska väl kyld Champagne packade vi ner i kylväskan och så gick vi bort till "vårt ställe" som vi har bara drygt fem minuters promenadväg bort.  Vi hade av gammal vana tagit med oss varsin tröja, för det blåser ju jämt... eller i alla fall nästan jämt... Igår hade vi verkligen inte behövt dem! För vilket otroligt härligt väder för klipphäng! Klockan var mellan 16-16:30 det var vindstilla och solens strålar värmde så vi nästan önskade oss en liten bris emellanåt ;) 


Där satt vi drygt en timme och bara njöt av stunden. Vi fick doppa de där brödbitarna i burken med röra, för tallrikarna blev kvar hemma på köksbänken... (hur svårt kan det vara egentligen...?! haha...) Nu spelade det ju ingen som helst roll egentligen, är det utflykt får det bli lite kladdigt. Servetter har jag ALLTID med ;) 

Jag och Mannen i mitt liv kan sitta så där och prata om allt mellan himmel och jord, högt och lågt... Men... vi kan också sitta sida vid sida tysta och bara njuta av stunden utan att det känns konstigt på något vis. Igår var en sådan stund att vi delade tystnaden och lugnet, men visst pratade vi om vissa saker också! 


Men som jag skrev på instagram igår när vi satt på klipporna:
"Champagne, klippor och en älskad man vid sin sida! Vad mer kan en kvinna begära? 😉😊🍾🥂⚓️💙😍"

Behövs ju inte mycket mer än så! Jag fick snabbt ett rappt svar från en rar följare och även läsare av min blogg: 
"💕En klänning eller två 😄"

Klockrent! Varje kvinna behöver ju minst en klänning eller två!  


Själv bar jag en av alla mina klänningar. En av mina favoriter som jag minns att jag hade när vi var på husvisningen av detta kusthus. Den förde tur med sig ;) 

När vi var klara med förrätten och hade fått en ordentlig dos med härligt klipphäng så traskade vi tillbaka hem och fortsatte fixa lite inför huvudrätten. 


Vi passade på att sitta ute. Vi har flyttat runt lite på matgruppen den här sommaren och konstaterat att det oftast är minst blåsigt på den sidan där vi också har lounge-möbeln. 


Mannen i mitt liv grillade oxfilén som blev så god att den liksom bara smälte i munnen... och grönsakerna som han tillagade i woken på grillen blev perfekt krispiga. Själv hade jag gjort den där goda pepparsåsen som fallit alla som serverats den i smaken (Visserligen bara några stycken, men ändå ;) ) 

Mannen i mitt liv hade letat fram ett bra rött vin som fick lufta sig under tiden som vi satt på klipporna. Det var så där magiskt gott alltihop, om jag får säga det själv ;)  


En trerätters måste ju avslutas med någon form av dessert om det ska kunna bli tre rätter.  Jag hade gjort en riktigt "latmansvariant", nämligen krossat digestivekex och lagt i botten på ett glas och så hade jag klickat i vanilj-kesella och toppat med färska hallon och mynta blad. Jag siktade lite florsocker och strödde lite farinsocker på toppen. 



Trots att det är så otroligt enkelt så imponerade det på Mannen i mitt liv. Mmmm så gott han tyckte det var, och då gillar han egentligen inte torra digestivekex så sär speciellt mycket ;) 

Vi kunde sitta ute länge igår. Klockan var fram emot 22:30 när vi gav upp. Visserligen hade vi hämtat filtar och tröjor, men ändå... det har inte varit många kvällar där vi kunnat sitta ute denna sommar. 


Det blev en perfekt avslutning på en trerätters som inte hade kunnat börja bättre heller! 


Maria

söndag 26 juli 2020

När man tänker oxfilé men äter korv och njuter av livet!


Vi äter inte mycket kött, jag och Mannen i mitt liv. Till vardags när vi inte har semester äter vi som regel vegetariskt måndag -torsdag. Sen blir det mest att vi äter fisk, och ibland slinker det ju ner en korv med bröd ;) Charkisar är också gott, men annars om vi ska äta "kött" så blir det kyckling. Men någon gång ibland, typ sådär 1-2 gånger per år,  kan vi vi bli sugna på att grilla en bit oxfilé. En sådan dag var det i fredags... 


Här köper vi alltid oxfilé hos den lokala butiken, Kustcharken. Närproducerat! Där har de en massa annt gott inne i butiken och utanför går olika djur och betar i hagar. otroligt mysigt! Och trevlig personal. Det känns liksom bra i hela kroppen att åka dit och handla när man är här. Så vi tog en tur dit och det var det ju flera andra som gjorde när det var fredag och helg... Vi fick ta kölapp utanför butiken och fick inte gå in förrän vårt nummer visades på display. Inga konstigheter alls! Vi stod utanför och botaniserade lite bland de vackra grönsakerna. Valde potatis och lite annat trevligt.  Efter 5-10 minuter var det vår tur att gå in. 



Oxfilé, visst vi ju att vi ville ha, men så ville jag ha några goda ostar också... och när det är ens nummer redan när man kommer in, då kan man ju inte gå runt och fundera på vad man vill ha, det kan jag uppleva lite lätt stressigt... När oxfilén måttades upp så tittade jag lite i ostdisken och valde ut ett par stycken. Jag tyckte nog att prislappen för allt blev aningen låg när vi var klara... Och när vi kom hem konstaterade jag att oxfilén nog var lite i det minsta laget, trots att vi inte är några storätare... ;) 


Vi kom överens om att stoppa den biten i frysen till en framtida pastasås där vi kunde dryga ut den med annat istället och så gick vi på plan B istället för att åka iväg en gång till och köpa mer oxfilé. Plan B innebar Wallenbergare gjorda på lax, som vi brukar köpa i vår grannes butik.  Vi tänkte fortfarande använda det gröna till, som vi köpte. bara att ändra sås-planen ;) 


På eftermiddagen satte vi oss på terrassen i vår lounge och kopplade av. Jag gick in och fixade varsin Hugo-drink åt oss och där blev vi sittande och pratade. Mest om saker vi vill/ska och håller på att göra här i vårt hus. Vi har ju rivit ut "Bistro-köket" och vi håller på med renovering av entrén på källarplan.  Vi satt där länge och pratade inredning och renovering. Mannen i mitt liv kanske inte direkt räknar inredning som sitt intresse, som jag gör... men han är ändå med och har idéer och tycker till om saker och han vill ju också att det ska vara snyggt i våra hus. 

Vi kom in på det där med att byta ut köket i framtiden, alltså "master kitchen" på mellanplan (ja, det fanns ju kök på alla tre plan i huset, men nu är källarens borta), och tänker oss en större renovering där vi anlitar en firma. Så det pratade vi mycket om, vi byggde upp köket i våra huvuden, och jag tror att bilden är rätt lika ;) 


Rätt vad det var hade klockan blivit vid 20-tiden och det var kanske dags att börja förbereda för den där maten... Vi tittade på varandra och frågade nästan samtidigt båda två -"Är du hungrig? Blixtsnabbt bestämde vi oss för att göra det enkelt för oss, eftersom ingen av oss egentligen var speciellt hungrig (Prosecco, som det var i drinken, mättar det också ;) ), så vi slängde på några korvar och småtomater på grillen. 

Så kan det bli. När man först tänker sig att äta oxfilé och det hela slutar med  lite korv. Men det är ju så himla skönt att kunna vara lite spontan och bara göra som man vill... Bara oss själva att ta hänsyn till, det gör inget om maten blir sen... 


När vi hade ätit gick vi in och satte oss vid TV´n för att se det sista av Karl Fredrik på Österlen... Vi hade plockat fram ostarna som vi köpte på Kustcharken och till det drack vi lite rött från Terreno, som vi hittade i vinkällaren, det vill säga vår matkällare som fått bli vinkällare.  Att sitta så där med den man älskar, inspireras av ett mysigt program, smida planer kring både det ena och det andra... Underbart! 

Jag tokgillar det här livet... Njuter fullt ut av det!  Och på tal om ingenting, så grillade vi och åt den där Wallenbergaren igår kväll. Magiskt gott blev det med de "på-grillen-wokade" grönsakerna till!  



Maria

fredag 24 juli 2020

Saltstänk och klippor! Tacksam!


Det blir mycket kustbilder på bloggen nu... Men det är ju här vi lever och bor på semestrarna sedan ett par år tillbaka!  Det har verkligen från första stund blivit vårt andra hem!  Så för mig är det helt naturligt att det blir många inlägg om kusten. Den som tycker att det blir tjatigt är fri att låta bli att läsa ;) 

Jag kan knappt fatta själv att jag är så oerhört frälst i hav, klippor och saltstänk... att jag så gärna vill vara här så mycket som möjligt.... jag som "inte älskar" att bada... jag som "inte älskar" att åka båt fort på det mäktiga havet... jag som aldrig skulle komma på tanken att köra båten själv... jag som inte ens vill paddla kajak...  


Hur kan jag tokgilla detta då? Tja... man måste ju inte vara i eller på havet för att tokgilla det. Så enkelt är det!  Att sitta på en saltstänkt klippa och blicka ut över havet. Det räcker långt! Jag är heller inget fan av att ligga på sandstränder (avskyr känslan av att ha sand innanför kläderna långt efteråt) utan varma släta klippor det är mer min melodi! 


Jag ska ärligt erkänna att första gången jag över huvud taget kom i kontakt med den underbara Bohuslänska västkusten var så sent som år 2010. (Mannen i mitt liv däremot,  har tillbringat barndomens alla sommarsemestrar på Västkusten) Jag var nästintill 40 år och familjen hade hyrt ett hus utanför Uddevalla en sommarvecka. 


Huset låg inte perfekt till vad gäller klipphäng och bad, och hade heller inget bra läge för restaurangbesök el dylikt så vi gjorde en hel del utflykter den veckan. Bland annat till Hamburgsund och Fjällbacka. 

Jag blev ganska snart förälskad i landskapet och de söta charmiga små kustbyarna. Någon dröm om havet har jag nog alltid haft, jag har länge, länge gillat sjöbodar och fyrar. Tyckt att ankare och andra båtaktiga detaljer är vackert... För att inte tala om släta stenar, så vackert... 


Jag och Mannen i mitt liv började drömma om ett hus vid havet. Som så många andra. Vi tyckte nog att just Bohuslän låg lite väl långt bort när vi har typ en timmes bilväg till Stockholms skärgård hemma... 

När vi drömde om det där huset vid havet så var det alltid höstbilder som kom upp i våra tankar. Vi gillar hösten väldigt mycket båda två, och det var faktiskt en höst som vi träffades och blixtsnabbt blev ett par. Oktober 1990... 


Första gången som jag besökte Smögen var sommaren 2015, då Mannen i mitt liv och jag gjorde en roadtrip här i Bohuslän. Besökte små charmiga kustbyar, bodde i Grebbestad och på Smögen, samt att det blev ett stopp även i Göteborg. 

När vi samma höst skulle fira våra 25 år tillsammans så bestämde vi oss för att ta en riktig långweekend på Smögen för att få uppleva hösten här nere. Det var nog faktiskt då vi blev sålda så där riktigt på riktigt! Det var i Bohuslän vi ville ha vårt hus vid havet! 


Vi återvände till Smögen sommaren därpå igen med några hotellnätter (vi har alltid bott på samma hotell här, innan vi köpte huset) och njöt av omgivningen. Drömde mer och mer om ett hus vid havet, en dröm som mer och mer blivit en plan... Att det var just på Smögen av alla charmiga kustbyar, var inte helt skrivet i sten, vi pratade om olika kriterier vi hade. Det skulle finnas en åretrunt öppen restaurang och butik på gångavstånd. 

Det var den hösten när vi en mörk oktoberkväll satt ute på Fjäderholmarna som Mannen i mitt liv faktiskt lovade mig att jag skulle få mitt hus vid havet... Och han höll vad han lovade. Redan sommaren därpå, 2017 så dök det för oss perfekta objektet upp, och efter en rafflande budgivning så hade vi köpt detta underbara hus bara en vecka efter visningen. Det hus som vi nu kallar vårt andra hem! Vårt "Wikers Bohus".  Tillträdet fick vi inte förrän i oktober samma år,  lagom till vår "årsdag" och vår bröllopsdag... hur romantiskt om man tänker efter...  Magiska Oktober...


Så fick ni lite bakgrundshistorik också, vare sig ni ville det eller inte ;)  Jag vet att det inte är en självklarhet för alla att kunna ha ett hus på en sådan här plats, och jag är oerhört tacksam över att ha den glädjen och lyckan! Jag tar det verkligen inte för givet! Jag måste nästan fortfarande nypa mig i armen emellanåt för att påminna mig om hur bra jag har det! 

Extra, extra tacksam är jag ju förstås över att vi har ett rymligt och praktiskt hus med alla bekvämligheter som vi har hemmavid (personligen fattar jag inte varför man VILL ha det opraktiskt och omständigt när man har semester och bor i stuga utan både el och rinnande vatten, men det är ju jag det... ;)  ) och att alla barn och barnbarn kan få plats att vara här samtidigt som oss! 


Alla barn och barnbarn har åkt hem nu, förresten. De sista lämnade oss igår och jag är tacksam över att vi fick till det med att vi var samlade alla tillsammans i ett par dagar i alla fall innan vi började "lösas upp". 

Nu har vi lite drygt två veckor kvar här ensamma jag och Mannen i mitt liv, och precis som att det är underbart mysigt att ha alla barnen och deras familjer samlade och det är liv och rörelse i huset, så är det också skönt att få lite "egentid" bara tillsammans med Mannen i mitt liv också. Det ena behöver liksom inte utesluta att man gillar det andra :) 




Maria

torsdag 23 juli 2020

Varmkorvens dag


Idag är det Varmkorvens dag!  Ja, jag veeet... det finns dagar för allt! Både kanelbullar, Gin och Tonic, Räkmacka, Semlor, Kladdkaka, Pina Colada... ja listan kan göras lång! Och inte kan man hålla dagarna i minnet... 


 Men just Varmkorvens dag har blivit något som vi "firar". Av en slump, mer eller mindre. 2018, som var första sommaren här i vårt hus, råkade vi nämligen se att det var varmkorvens dag den 23:e juli.  


Jag minns inte exakt, men vi hade kanske tänkt ta en tur med båten och skulle ha lite lunch med och eftersom det var varmkorvens dag just den dagen fick det bli varmkorv i termos och vi "hamnade" i Hovenäset, strax norr om Kungshamn. 


Sedan dess har det blivit vår tradition här nere. Att ta en båttur och äta varmkorv i Hovenäset. Idag gjorde vi det för tredje gången och vi konstaterade att det alltså varit fint väder tre år i rad just denna dag på året ;) 


Jag är ju för övrigt lite känd i denna familj att vara lite barnsligt förtjust i korv med bröd. Helst ska det vara korv av lite bättre kvalitet och gärna någon rå variant om den ska grillas... Idag blev det kok-korv från en Sibyllaburk, som nog är den godaste varmkorven...


 Lite anmärkningsvärt idet hela är att idag var faktiskt tredje gången samma vecka, som jag åkte båt! Jag som inte är någon båtmänniska... hur gick det till!??  Ja, för vi tog faktiskt en tur med Lillprinsarna och deras föräldrar igår, så det är faktiskt  tredje gången denna vecka. Tro det eller ej. 


Kan tillägga att det varje gång har gungat på ordentligt på vågorna! Jag har nog som sagt egentligen inte lätt för att bli sjösjuk...utan gillar det inte bara för att jag nog mer fått för mig att båten ska slå runt av vågorna... men jag vet ju egentligen att den risken är minimal ;) 


Vi fick ett par mysiga och trevliga timmar ute på havet. Åt korven i Hovenäset samtidigt som vi gled fram med båten lugnt och fint in i hamnen där och vände. Sedan fortsatte vi en liten bit på hemväg och ankrade mot en klippa och mumsade på lite rest-räkor från gårdagens middag och avslutade med kaffe och kaka innan vi drog på hemåt igen. 


Nu ska vi strax ta en promenad upp mot Smögenbryggan för att kolla om det är något mindre med folk eller om det fortfarande är turist-tjockt... 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...