Välkomna hem!

När vi kom hem i förmiddags möttes vi av detta...

Den bästa, goaste, finaste, mest älskade familjen hade förberett vår ankomst i förmiddags... Med serpentiner, ballonger och en banderoll med texten "VÄLKOMNA HEM", kan man inte annat än känna sig välkommen och efterlängtad! ;) :)

Lite "american style" över det hela, kanske?! ;) Passar väl bra när man lever i ett New England-inspirerat hus! ;) :)

En söt mjukisvovve med välkomstskylt mötte Minstingen! Så fint de hade fixat döttrarna/systrarna! 

Det är så otroligt skönt att vara hemma! Få duscha i sin egen dusch, sitta vid köksbordet och dricka en kopp kaffe, bara gå runt och njuta av sitt hem!

Minstingen har testat på att byta ut en kvällsmacka till 50 gram chips. Är det fredagsmys, så är det! 

Det ska bli vansinnigt skönt att få sova i sin egen säng, efter 1,5 vecka! 

Maria

Torsdag kväll...

Torsdag kväll...

Dagen och även veckan lider mot sitt slut... Jag och Minstingen har avverkat vårt sedvanliga kvällsmellanmål, här på sjukhuset. 

Lider mot sitt slut, gör faktiskt vår vardag här på avdelningen... 

I morgon får vi permission över helgen. ("Permission", det låter som vi sitter i fängelse eller ligger i lumpen ;) Efter frukost åker vi hem. En lektion och lunch på skolan, ska det bli. 

Minstingen ska rida i helgen, vilket hon är glad över! 

Under helgen kommer vi få ringa intill avdelningen och rapportera blodsockernivån, samt få insulindoser, varje morgon. Vi måste även mäta blodsockret en gång på natten i några veckor framöver. Ställa klockan alltså! ;) 

Men utskrivna blir vi först i nästa vecka. Men det är långt ifrån "klart" där. Man brukar prata om att första året är en inlärningsprocess. Alla högtider med "avvikande" rutiner, som jul, påsk, semester, kalas, fester m.m som ska passera och man ska "rätta in sig i" vad gäller insulindoser ;)

Vi ska också lära oss hur just vår Minsting fungerar i vardagen, hur det går när hon äter vissa saker, rider eller motionerar m.m 

Kosten är förstås viktig, och det är viktigt att man väljer rätt sorter av allt. Egentligen inga konstigheter alls. Som diabetiker  bör äta, bör ju egentligen alla äta ;) Mycket info har vi fått från dietisten och är väldigt intressant och lärorikt!

Under första året blir det många återbesök hos diabetessköterskan. Blodsockerresultat som ska utvärderas och insulin som ska regleras. En hel del tid kommer det ta från oss, både när det gäller sjukhusbesök och planering/rutiner kring matlagning m.m innan vi kommer in i det mer.

Men det gör ingenting! För barnen är ju det bästa vi har! De går alltid först!

Maria 

Vår vardag just nu ;)

Det har blivit lite av en vardag här på sjukhuset, för oss nu!

Vi äter frukost kl 8, på morgonen. Lunchen är kl 12. Inför varje måltid ska blodsocker mätas och insulin injiceras. Det har blivit vår vardag! ;) Jag har min mac med för att kunna hänga med i ert bloggande och för att dela med mig av våra erfarenheter vi får ;)  Samt för att kunna maila nödvändigheter ;) Mina heminrednings-tidningar finns såklart också på vårt rum, som en del i vardagen!  
Idag var det lunch på stan som stod på schemat! Dagens trevlighet! Minstingen fick själv välja ställe att äta på och det blev MAX. Det kräver en helt annan planering av oss numera. Är det lunch kl 12, så går det inte an att börja leta restaurang kl 12... Nej, det är viktigt att veta tidigare var man ska äta. Det kan ju vara fullsatt, så man får gå runt och leta, och då rinner tiden iväg, och blodsockret sjunker.

Det märks att Minstingen blivit riktigt pigg igen. Hon är rastlös och har tråkigt, så fort det inte händer något! På eftermiddagen var vi ner till lekterapin som finns på sjukhuset. Där finns ett "ungdomsrum" också, för barn över 10 år. Med datorer, TV, keyboard, spel m.m. 

Vi hör och ser helikoptern nästan varje dag också. Minstingen vill gärna åka med, säger hon... Själv skulle jag inte vilja hamna i den situationen att vi måste åka just ambulanshelikopter!!! 

På kvällskvisten fick jag ett sms, det var Mannen i mitt liv, som flög över oss. Tittade ut och hörde och såg planet, faktiskt! ;) 
Just nu är Tvilling1 här och hälsar på oss, och klockan 20, är det dags för Minstingens kvällsmellanmål ;) Sen ska vi nog se en film,  som vi lånat på lekterapin. 
"Patrik 1,5". Har faktiskt inte sett den än. 

Så mycket som vi ser på film och TV nu, har jag inte gjort på många år ;)

Maria 

Höjdpunkter!

Små och stora höjdpunkter har vi haft idag ;)

Hittade två nya tidningar i brevlådan när vi var hemma idag! Perfekt att läsa nu i kväll, innan sovdags, här på sjukhuset ;) Liten men ändå stor höjdpunkt! ;)

Den stora höjdpunkten var ju så klart att  få vara hemma hela dagen! Vi åkte hem efter frukost. När vi kom hem städade vi hamsterns bur. Minstingen satt och gullade med honom, för att få honom lite tamare. Hon hann ju knappt bekanta sig med honom innan vi for in på akuten för en vecka sedan ;) 

Efter lunch, besökte vi skolan en liten stund. Sen kom farmor och farfar och hälsade på. Trevligt! En liten promenad med vovven fick avsluta vår dag hemma, innan vi for tillbaka. 

Nu väntar ett par dagar med lite möten inbokade med diabetesteamet, så det blir lite mer sjukhusvistelse. Fast i morgon blir det nog någon trevlighet, också ;)

Maria

Att få komma hem en stund

Hem ljuva hem! ;) :)

Det går bra för oss! Minstingen har full koll på hur hon ska ta sina injektioner och mäta sitt blodsocker. Hennes värden ligger bra också!  Jag och Mannen i mitt liv är tydligen "duktiga" på våra lektioner hos både diabetessköterskan och hos dietisten. Så "duktiga" så diabetessköterskan bokat av en lektion ;) Så duktiga alla tre, så att vi fick åka hem en sväng under eftermiddagen! 

En lite märklig känsla var det att sätta sig i bilen tillsammans, efter en veckas "isolering" ;) Vi svängde in på mataffären för att handla med oss lite middag. Skönt att göra det där vardagliga! Men man känner att man är trött... All fokus har stenhårt legat på diabetes en hel vecka nu... och kommer ju att göra ett bra tag framöver. Även när vi kommer hem! 

Många undrar hur länge vi kommer vara här och när vi får åka hem? Man brukar vara "fast" på sjukhuset första veckan och sen börja få små permissioner, åka hem, men sova på sjukhuset för säkerhetens skull, en vecka till ;) Sen kan det vara så att man är inskriven en tredje vecka på sjukhuset men får börja sova hemma någon natt. Vi får se. Jag tar en dag i taget, för att inte bli besviken!

Vi är ju tillbaka på sjukhuset nu och ska sova här. I morgon åker vi hem efter frukost och blir hemma hela dagen. Koppla av lite och göra ett besök på skolan ;) 

Om allt fortsätter gå bra förstås! ;) 

Maria

Helg på Barnsjukhuset

Då har vi tillbringat en helg på sjukhus...

En väääldigt seg lördag var det! Vi fick i alla fall gå ut och röra oss lite runt sjukhuset, vilket kändes skönt! Det blir en konstig tillvaro, när man inte kan göra det man är van vid ;) Mannen i mitt liv, pendlar mellan att vara hos oss och att vara hemma för hunden och barnens skull. Det är ju fler i familjen än enbart Minstingen, som behöver sina föräldrar ;) Mycket annat som ska flyta på som förr... Även om det är rätt okej att bo här, så sliter det på oss lite.  

Lördagen var som sagt seg, det var så klart inga "möten" inbokade med diabetesteamet. De är ju lediga, när det är helg...

När det blir så där segt så blir vi rastlösa. Allihop... 

Kvällen blev dock lite bättre, då kom Tvilling2 på besök, efter att hon slutat jobbet. Så fick Minstingen lite mer sällskap än sin mor och far. Sin mor, kommer hon nog vara rätt trött på innan detta är klart ;) 

 Söndagen blev en betydligt bättre dag! Minstingen ägnade hela förmiddagen åt att "pyssla" med sina saker som "fritidsdamen" försett henne med! Dessutom så hade vi en "hemläxa" att göra om allt hade gått som det skulle fram till idag... ;) 

Läxan var av trevlig art... Att gå på café och ta en fika! Det är ju meningen att vi ska kunna göra det i fortsättningen också, så man brukar få såna små läxor ;) Minstingen fick kolla blodsocker och ta sitt insulin, vid fikabordet. Fast det är fullt med folk runtom. Så kommer ju livet se ut för henne. Sen får hon tänka efter vad hon kan äta. Och det behöver absolut inte vara sockerfritt! Nädå, hon kan äta i stort sett det hon vill. Men kanske i begränsad mängd ;) När det gäller läsk, så blir det ju light. Likaså saft. 

Alla andra döttrarna mötte upp och vi fikade tillsammans. Skönt att se alla barnen samtidigt ;) Skönt också att se lite folk ute i det vanliga livet ;) 

Så skönt också att få lite frisk luft och en liiiten promenad. Motionen blir det inte mycket av nu, inte ;) Söndagskvällen har avrundats med film, som vi lånat här på avdelningen ;)

   Blir spännande att se vad nästa vecka bjuder på ;)

                           Maria

Senaste alstret vid symaskinen ;)

Vilken seg lördag här på Barnsjukhuset! Slänger in ett inlägg om vad jag sydde mer än kudden i måndags ;)

Jag sydde ett till förkläde, i samma stil som det jag lottade ut tidigare i somras. Som ni kan se HÄR 

Denna gång valde jag ett blommigt tyg i färg. Detaljerna fick då ett lite diskretare grått tyg. 

Inte för att jag riktigt vet vad jag ska göra med förklädet? Jag har ju mitt favoritförkläde, som Mellantjejen sytt till mig på slöjden! Kanske ger jag bort det här någon gång? 

Det är bara så kul att sy något, så då blev det ett förkläde denna gång ;) 

Maria

Fredag! En bra dag!

Så var det Fredag igen då...

Denna fredag vaknade vi upp till sol här på Barnsjukhuset. Utsikten är inte den vackraste, direkt ;) Men solen sken som sagt i morse och det kändes direkt att det skulle bli en bra dag! Trots allt... ;) Dagarna kan ju vara bra fast vi måste befinna oss här! Det känns mycket enklare då ;)

När jag vaknade tidigare på morgonen, hade droppet kopplats bort. Minstingen var en fri tjej! ;) Jag sov när de var in och plockade bort det. Det betyder mycket att kunna slappna av och kunna sova på natten. Det bidrar till hur dagen kommer bli. Är man trött, så blir man extra känslig ;)  

Vi lär oss något nytt om diabetes varje dag! :) Idag fick vi testa att mäta blodsockret själva. Minstingen är en tuff tjej som  hänger på! Tvilling2 fick sitt blodsocker mätt utav Minstingen. Lika tuff hon, som låter lillsyrran sticka henne i fingret ;) ;) 

När tvillingdöttrarna var på besök, hade de en kompis med sig (vars syskon också har diabetes) som hade köpt ett par lotter till Minstingen. "Villkoret" var att kompisen skulle få 10% av vinsten ;) Tyvärr, det blev ingen vinst :( 

Förrådet av "pysselsaker" har fyllts på så att det ska räcka under helgen, då "Fritidsdamen" är ledig! ;) 

Något som uppskattades var cernitleran! Den omvandlades till små vovvar ;) Här en foxterrier, som Minstingen själv önskar sig i äkta vara ;) Den här dock lite överviktig ;)

Jag har injicerat insulinet för första gången, nu på eftermiddagen. Det gick riktigt bra, tyckte både jag och Minstingen. Trodde det skulle kännas läskigare än vad det gjorde! Men nålen är så kort, bara 5 mm, så det är inget djupt stick man gör. När jag hade gjort mitt, så kände hon att hon kunde ta den andra själv ;) Vid middagen får hon 2 olika sorter, nämligen. Ett måltidsinsulin och ett basinsulin (långtidsverkande). Ni hör, vad jag lärt mig!? ;) 

Hon fixade sin galant också! Från och med nu, så kommer hon nog ta dem själv, känns det som. Det är ju det som är meningen ;) 

Ikväll ska vi ligga här i våra "lyxiga" höj- och sänkbara sängar och se på Hungergames! Vårt fredagsmys! ;)

Trevlig helg till er alla!

Maria 

Tredje dagen - insulinpennan testas ;)

Den tredje dagen...

I natt sov jag bättre än första natten. Tack och lov! Vaknade inte alls varje gång som sköterskan (manlig, denna gång) var in och mätte blodsockret på Minstingen. 

Men i morse kände jag mig inte alls så stark, till en början. Sjukhusmiljön är tuff för mig, det bara är så. Massa känslor som kommer upp till ytan. Orolig över hur Minstingen tar det, innerst inne? Hon börjar bli trött på att jag frågar hur hon mår... När jag läser era fina hälsningar blir jag rörd över det också ;) Men jag tackar stort för dem! Det värmer!

När Mannen i mitt liv, dök upp så svämmade först känslorna över lite. Men sen kändes det mycket bättre när diabetesläkaren varit här och pratat och förklarat vad som händer i kroppen med insulinet, hur insulinet fungerar.. Vi fick något att göra. Den här "dötiden" emellanåt, den är jobbig, gör mig rastlös! Vi fick också lära oss hur insulinpennan fungerar. 

Sen gick det i ett under eftermiddagen och det kändes bra igen!

Alltså, det är ju inte jag som ska tycka att det är jobbigt... ;) 

Dietisten kom med några matförslag. Vi har fått berätta hur våra matvanor/rutiner ser ut och hon har satt ihop lite menyförslag som ska passa vår familj. Det är nämligen så att diabetesen får anpassas till vårt liv och inte tvärtom. Smart va? ;) 

Vi fick också besök av en psykolog, som berättade lite om hur det kan vara när man kommer tillbaka till skolan, om hur viktigt det är att man är bekväm med sin diabetes bl a. Många kloka saker, som vi kanske inte hade tänkt på annars. 

Man blir fascinerad över hur smidigt allt fungerar. Att det finns ett diabetesteam för oss, när vi plötsligt hamnar här en tisdagseftermiddag;) Att det dyker upp en lärare, som tar kontakt med mentorn på skolan. Att det fixas fram lite pyssel, att fördriva tiden och skingra tankarna med.

Fascinerande också att det dyker upp en bibliotekarie som har med lite böcker som hon tror kan passa, efter att hon pratat med "fritidsdamen", och fått höra vad Minstingen gillar för böcker. Samarbete och kommunikation! 

Rätt vad det var, kom vår diabetessjuksköterska in också. Hennes information är väl ungefär som läkarens. Skönt att få "prata av" sig lite, ställa lite frågor som man kommit på o s v ;) 

Jag passade på under eftermiddagen att ta den där rundan runt slottet idag igen. Så skönt att få frisk luft och se människor som lever där ute i vardagen. Påminnas om att det finns en värld utanför "vår bubbla".  Som att gå bakom en lite uppklädd dam, doftande av parfym med klackar som klapprar mot asfalten... det är inte min värld, just nu... men den världen kommer tillbaka. Snart! Jag vet det!

Vi och främst Minstingen, fick testa att sticka med insulinpennan, på ett päron. Hon nappade på en gång, när sköterskan frågade om hon ville testa! Positivt! Sen när Mellantjejen kom på besök, då instruerade hon henne hur man gör. "Det är kul" var hennes spontana åsikt. Mellantjejen tittade noga på och fick även hon testa att sticka i päronet ;) Samma med Tvilling2, när hon kom senare på kvällen. Ett sätt att bearbeta! 

Idag fick hon sin första dos injicerad också, med pennan. Det börjar bli dags att ta bort droppet som hon varit kopplad till, sen vi kom in i tisdags. Hon var så himla modig, fast hon säger att hon inte gillar sprutor... Nä, vem gör det? ;) Det var sköterskan som fixade det den här första gången och hon var så duktig! Som uppmuntran fick hon en biobiljett och ett diplom! Även på akuten fick hon ett par biobiljetter i tisdags, för att hon var så tapper! :) 

Tvilling2 åkte hem för en stund sedan. Jag och Minstingen slötittar på TV, och snart har ännu ett dygn passerat här ;)  

Sakta men säkert så är vi väl i mål. Det vill säga, vi är hemma igen;)

Maria 

När tillvaron plötsligt förändras...

Tänk vad livet och tillvaron kan förändras över en endaste sekund...

Tisdag morgon, jag ringde vårdcentralen för att få ta ett blodsockertest på Minstingen, som ca 1 vecka druckit mer än vad hon brukar och därmed även gjort fler toalettbesök. Hade sådan tur att det var drop-in-tider just tisdagar. Mannen i mitt liv, åkte hem från jobbet för att följa henne dit, och jag cyklade till jobbet.

En timme senare får jag ett sms... ett sms som förändrar tillvaron för hela familjen... Minstingen har helt klart diabetes. Mina farhågor har besannats... De ska åka direkt till Akademiska Barnsjukhuset, står det. 

Jag vet inte vad min första tanke var? Kommer inte ihåg det. Men det enda jag vill just då är att få vara med henne... Mina fina kolleger på jobbet lösgör mig snabbt och räknar bort mig resten av veckan. Fem-tio minuter senare sitter jag i bilen tillsammans med Minstingen och Mannen i mitt liv. 

Så skönt att se att Minstingen ser ut som hon brukar ;) Hon verkar lugn och vi känner oss rätt coola, jag och Mannen med ;) 

Diabetes är inget främmande för mig, eftersom jag har ett syskon som fick diabetes i barndomen. Så det är inte så skrämmande främmande även om jag förstod då att livet skulle förändras lite ;)

Vilket fantastiskt mottagande vi fick inne på barnakuten. En underbar sjuksköterska som tog hand om oss! Så mjuk och rar, hon var verkligen på rätt plats i yrkeslivet :) Minstingen fick lämna en massa prover och pappa fick plåstra lite ;) Minstingen var så otroligt duktig!!! Tålmodigt gick hon igenom undersökningar, provtagningar och svarade på frågor om hur hon mådde. 

Sista måltiden, där hon inte behöver tänka på insulin, blev lasagne i sjukhusrestaurangen ;) 

Efter några timmar på akuten, så blev vi flyttade till ett rum på avdelningen. Där får vi bo nu, ett par veckor framöver, jag och Minstingen. Mannen i mitt liv kommer vara med oss mycket på dagarna. Vi kommer undervisas i detta med insulin, höga och låga blodsocker och allt därtill. 

Nya sköterskor tillsammans med läkare, dietist och psykolog presenterade sig under eftermiddagen. Alla verkar så trevliga och det gör otroligt mycket för trivseln! 

Mannen i mitt liv åkte hem för att hämta lite kläder och andra förnödenheter som vi kan tänkas behöva under ett par veckor. Med sig tillbaka hade han resten av döttrarna. Så härligt att få vara tillsammans en stund allihop! Även om platsen inte är den mysigaste ;) 

En gång i timmen dygnet runt i två dygn ska blodsockret testas samtidigt som Minstingen får insulin intravenöst. Det innebär att vi är låsta till vårt rum på avdelningen nu i början. 

Jag som egentligen avskyr sjukhus, som får lätt ångest av bara att sitta i ett väntrum... jag känner mig ändå rätt lugn i detta. Kanske det beror på att Minstingen ändå är vid gott mod och att hon faktiskt mår rätt bra. Vi har kommit in i ett tidigt skede, så hon har inte "gått ner sig" så mycket. Lite tröttare än vanligt bara ;) Eller så är det så att jag måste vara lugn och stark, för hennes skull...? 

Efter en omtumlande dag och en natt med ganska dåligt med sömn, så vaknar vi upp till onsdag. Dag två på sjukhuset. Frukost serveras kl åtta, efter blodprov och nytt dropp ;) 

Diabetesläkaren kom strax innan nio, för att presentera sig och boka in en tid imorgon, för undervisning och utbildning ;)  Han är också en väldigt trevlig man. Inger en trygghet med sin kunskap inom området. 

Minstingen roar sig med att lägga pasians. Jag funderar lite hit och dit... undrar hur minstingen mår... egentligen? Om hon bär på tankar som hon inte delar med sig av? Ganska trött är jag, det har varit mycket nu ett tag... så klart att man funderar även om man inte är speciellt rädd... 

Mannen i mitt liv dyker upp strax efter nio. Jag tar en välbehövlig nypa frisk luft med en promenad  runt slottet, som ligger precis intill. Skönt att se något annat än sjukrummets gröna väggar. Se lite riktig grönska ;) 

När jag går där, hör ambulanssirener, ser helikoptern gå ner för landning, då tänker jag lite "uppmuntrande" att det kunde varit värre saker som drabbat vår dotter! Visst, det går inte att bota diabetes, men det går att leva med det! Det går att leva ett bra liv med diabetes! Tillsammans fixar vi det här!

När jag kom tillbaka lite piggare till mods, spelade far och dotter TV-spel. Skönt att ha något att göra ;) Senare kom även en lärare från sjukhuset tillsammans med en dam från "fritids". Minstingen kommer inte undan skolan, inte ;) "Fritidsdamen" fixade fram lite "pyssel" i form av pärlor, färger, papper, pennor, gipsfigurer m.m. Sen skapades det minsann!

Tvilling1 kom på besök och hon gjorde mig sällskap till apoteket för att hämta ut våra recept. En hel kasse blev det... ;) Injektionspennor, nålspetsar, teststickor och insulin så klart.

När Mellantjejen tittade in på väg hem från skolan, blev det frisering ;) Flätor! Jag tror det är bra att de är här lite och ser hur lillasyster mår ;) Dessutom kom Minstingens bästa kompis "S", med sin mamma och lillasyster, på besök. Mycket uppskattat! 

Det var första dygnet på vår vistelse här på sjukhuset. I morgon kommer både diabetesläkare, dietsist och psykolog för att undervisa, informera och prata med oss!

Det blev ett långt inlägg, och bloggen kommer nog handla mycket om detta ett tag framöver, för det är liksom det här som är i fokus för oss nu, i "Wikers liv"! Och det är ju det min blogg handlar om ;)  

 Inredning, inspiration och allt annat får stå tillbaka lite ;) 

Maria

Var rädda om varandra! 

Eftermiddag vid symaskinen

Idag har jag suttit och sytt under eftermiddagen!

Att sy är ju bland det roligaste jag vet! Idag slutade jag tidigt och har ägnat eftermiddagen åt att sy. Bland annat en kudde till TV-rumssoffan. Den fina kantremsan, har Mellantjejen virkat åt mig!

Det blev en lagom färgklick ;) Ska sy fler kuddar, så småningom.

Vad jag sydde mer idag, det visar jag en annan gång! Nu väntar Minstingen på mig, hon ska med mig på en PW. Sen blir det.... Dallas! ;)

Tänker ni kolla på Dallas?

Maria