onsdag 22 augusti 2012

När tillvaron plötsligt förändras...

Tänk vad livet och tillvaron kan förändras över en endaste sekund...


Tisdag morgon, jag ringde vårdcentralen för att få ta ett blodsockertest på Minstingen, som ca 1 vecka druckit mer än vad hon brukar och därmed även gjort fler toalettbesök. Hade sådan tur att det var drop-in-tider just tisdagar. Mannen i mitt liv, åkte hem från jobbet för att följa henne dit, och jag cyklade till jobbet.
En timme senare får jag ett sms... ett sms som förändrar tillvaron för hela familjen... Minstingen har helt klart diabetes. Mina farhågor har besannats... De ska åka direkt till Akademiska Barnsjukhuset, står det. 
Jag vet inte vad min första tanke var? Kommer inte ihåg det. Men det enda jag vill just då är att få vara med henne... Mina fina kolleger på jobbet lösgör mig snabbt och räknar bort mig resten av veckan. Fem-tio minuter senare sitter jag i bilen tillsammans med Minstingen och Mannen i mitt liv. 
Så skönt att se att Minstingen ser ut som hon brukar ;) Hon verkar lugn och vi känner oss rätt coola, jag och Mannen med ;) 
Diabetes är inget främmande för mig, eftersom jag har ett syskon som fick diabetes i barndomen. Så det är inte så skrämmande främmande även om jag förstod då att livet skulle förändras lite ;)

Vilket fantastiskt mottagande vi fick inne på barnakuten. En underbar sjuksköterska som tog hand om oss! Så mjuk och rar, hon var verkligen på rätt plats i yrkeslivet :) Minstingen fick lämna en massa prover och pappa fick plåstra lite ;) Minstingen var så otroligt duktig!!! Tålmodigt gick hon igenom undersökningar, provtagningar och svarade på frågor om hur hon mådde. 



Sista måltiden, där hon inte behöver tänka på insulin, blev lasagne i sjukhusrestaurangen ;) 
Efter några timmar på akuten, så blev vi flyttade till ett rum på avdelningen. Där får vi bo nu, ett par veckor framöver, jag och Minstingen. Mannen i mitt liv kommer vara med oss mycket på dagarna. Vi kommer undervisas i detta med insulin, höga och låga blodsocker och allt därtill. 
Nya sköterskor tillsammans med läkare, dietist och psykolog presenterade sig under eftermiddagen. Alla verkar så trevliga och det gör otroligt mycket för trivseln! 


Mannen i mitt liv åkte hem för att hämta lite kläder och andra förnödenheter som vi kan tänkas behöva under ett par veckor. Med sig tillbaka hade han resten av döttrarna. Så härligt att få vara tillsammans en stund allihop! Även om platsen inte är den mysigaste ;) 
En gång i timmen dygnet runt i två dygn ska blodsockret testas samtidigt som Minstingen får insulin intravenöst. Det innebär att vi är låsta till vårt rum på avdelningen nu i början. 
Jag som egentligen avskyr sjukhus, som får lätt ångest av bara att sitta i ett väntrum... jag känner mig ändå rätt lugn i detta. Kanske det beror på att Minstingen ändå är vid gott mod och att hon faktiskt mår rätt bra. Vi har kommit in i ett tidigt skede, så hon har inte "gått ner sig" så mycket. Lite tröttare än vanligt bara ;) Eller så är det så att jag måste vara lugn och stark, för hennes skull...? 


Efter en omtumlande dag och en natt med ganska dåligt med sömn, så vaknar vi upp till onsdag. Dag två på sjukhuset. Frukost serveras kl åtta, efter blodprov och nytt dropp ;) 
Diabetesläkaren kom strax innan nio, för att presentera sig och boka in en tid imorgon, för undervisning och utbildning ;)  Han är också en väldigt trevlig man. Inger en trygghet med sin kunskap inom området. 

Minstingen roar sig med att lägga pasians. Jag funderar lite hit och dit... undrar hur minstingen mår... egentligen? Om hon bär på tankar som hon inte delar med sig av? Ganska trött är jag, det har varit mycket nu ett tag... så klart att man funderar även om man inte är speciellt rädd... 
Mannen i mitt liv dyker upp strax efter nio. Jag tar en välbehövlig nypa frisk luft med en promenad  runt slottet, som ligger precis intill. Skönt att se något annat än sjukrummets gröna väggar. Se lite riktig grönska ;) 


När jag går där, hör ambulanssirener, ser helikoptern gå ner för landning, då tänker jag lite "uppmuntrande" att det kunde varit värre saker som drabbat vår dotter! Visst, det går inte att bota diabetes, men det går att leva med det! Det går att leva ett bra liv med diabetes! Tillsammans fixar vi det här!

När jag kom tillbaka lite piggare till mods, spelade far och dotter TV-spel. Skönt att ha något att göra ;) Senare kom även en lärare från sjukhuset tillsammans med en dam från "fritids". Minstingen kommer inte undan skolan, inte ;) "Fritidsdamen" fixade fram lite "pyssel" i form av pärlor, färger, papper, pennor, gipsfigurer m.m. Sen skapades det minsann!


Tvilling1 kom på besök och hon gjorde mig sällskap till apoteket för att hämta ut våra recept. En hel kasse blev det... ;) Injektionspennor, nålspetsar, teststickor och insulin så klart.


När Mellantjejen tittade in på väg hem från skolan, blev det frisering ;) Flätor! Jag tror det är bra att de är här lite och ser hur lillasyster mår ;) Dessutom kom Minstingens bästa kompis "S", med sin mamma och lillasyster, på besök. Mycket uppskattat
Det var första dygnet på vår vistelse här på sjukhuset. I morgon kommer både diabetesläkare, dietsist och psykolog för att undervisa, informera och prata med oss!
Det blev ett långt inlägg, och bloggen kommer nog handla mycket om detta ett tag framöver, för det är liksom det här som är i fokus för oss nu, i "Wikers liv"! Och det är ju det min blogg handlar om ;)  

 Inredning, inspiration och allt annat får stå tillbaka lite ;) 



Maria

Var rädda om varandra

22 kommentarer:

  1. Förstår att det är mycket tankar som snurrar ....men precis som du skrev så kunde det ju varit mycket värre saker..


    Hoppas ni snart kommer in i rutinerna och att det snabbt går att få koll på insulindoser .

    Kram och vad fint att ni är så många i familjen som kan stötta varandra nu ...*ler

    Pernilla På Piazzan

    SvaraRadera
  2. Men oj så snabbt tillvaron kan förändras! Så skönt att hon tar det bra! Bra att du gör det med! Det blir ju en omställning för er nu! Stor kram till dig och din dotter o familj!

    SvaraRadera
  3. Gokväll vännen!!
    Detta kommer att gå bra! Som du skriver det kunde varit värre...men men är sig själv närmast!
    Klart att det kommer att bli en omställning. men ni är en familj med stark sammanhållning och gemenskap, så det kommer att gå jättebra!
    Min mormor hade diabetes, och min yngsta dotters bästis, har diabetes och har haft sedan hon var liten. Idag har hon en egen liten dotter...!

    Ha det så gott du kan vännen, jag förstår att det är många tankar som snurrar...men som du vet...Livet är ju som en brustablett...det löser sig alltid!!!

    Kramar i massor/Annika

    SvaraRadera
  4. Stora kramar till er, verkar som ni tar allt med helt rätt inställning. Sköt om er och tjejen.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Att du fattade misstankar så snabbt! Det var duktigt må jag säga!!! Men vad tråkigt, fast det brukar ju funka bra när de är i den åldern, de lär sig snabbt och brukar bli sina egna experter!!! Kosten ni kommer äta framöver är ju bara bra för alla!!
    Kramar till er!
    Helena

    SvaraRadera
  6. Men hjälp vad fort ens liv kan vändas upp och ner!! Vad ni har varit drabbade ett tag av både det ena och andra. Visst det kunde vara värre men självklart blir man orolig!! Det gör ont i ett mammahjärta när barnen mår dåligt.
    Hoppas det kommer gå bra för lill-tjejen med förändringarna.
    Styrkekramar till er! Suss

    SvaraRadera
  7. Ja Maria jag vet ju hur det känns när allt blir upp och ner. Men starka familjeband och kärlek gör att allt blir lite enklare. Ni fixar ju det här galant och du är sååå tapper min fina vän. Kram Pia

    SvaraRadera
  8. Hej ! Här kommer hälsningar från Finland... Hoppas ni mår någorlunda efter omständigheterna. Du kan var stolt över dottern din som verkar att vara så lugnoch förståndig. Har flere i bekantskapskretsen som har diabetes. Bla annat min kollegas dotter som är vuxen nu, hon åkte till Afrika på praktik under sina studier och allt gick bra...
    Stora kramar här från andra sidan viken !
    Sanne

    SvaraRadera
  9. Oj vad ledsen jag blir för er skull. Men du har rätt det kunde varit mycket värre, tur att det finns sådana tankar som kan trösta lite när livet blir annorlunda mot vad man tänkt sig. Jag tycker också att det var fantastiskt att du upptäckte det så snabbt, bra gjort. Våra fina grannar här har en son som fick
    diabetes när han fyllde 20 och han var riktigt dålig när det upptäcktes som tur var gick det bra.
    Duktig tjej ni har.
    Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  10. Oj! Men vilken tur att ni fattade misstankar så snabbt!! Skönt att ha duktig personal omkring sig när man behöver hjälp! Ha det så gott det går!

    SvaraRadera
  11. Hej Maria! Vilken tur att du fattat misstanke så snabbt och att det därmed blev ett snabbt besked med vetskap om vad det var. Verkligen inte helt lätt att ta till sig alltid när det händer något så omvälvande. Fast jag måste säga att vården som ni mött låter helt fantastisk. Så många människor och alla trevliga och kunniga och hjälpsamma. Blev trots allt alldeles varm i hjärtat när jag läste ditt inlägg om just detta. Tänk så viktigt det är att bli bemött i svåra situationer av profsiga människor, inte bara inom sitt kunskapsområde utan också på hur man är och tar människor som hamnat i svåra livsomvälvande situationer.
    Jag önskar er all lycka till på er "nya färd".
    Kram Anette

    SvaraRadera
  12. Å Maria! Jag har tänkt så på er sedan jag läste i min iPhone och skulle iväg.

    Jag känner så med er alla, och er dotter. Hon är jätteduktig. Ni är en underbar familj. Så skönt att ni har fått hjälp så snabbt. Ni kommer fixa det här bra, men jag förstår självklart att det här rör om, att det är en stor omställning. Det viktigaste att allt nu blir bra för er älskling.

    STOR KRAM!!!

    SvaraRadera
  13. Men oj så snabbt livet kan förändras! Vilken tur att ni upptäckte det så tidigt och skönt att er dotter tar det så bra ändå, hon är jätteduktig! klart det blir en stor omställning för er nu men det fixar ni! Skönt med en stor härlig familj som stöttar varandra!
    Stora varma kramar till er!

    SvaraRadera
  14. Men Åh, ni får tänka på att det finns så mycket ny medicin & tillbehör för diabetes som ska underlätta! & tur att ni upptäckte det! Nu kan man ju leva ett helt normalt liv med diabetes, det finns ju insulinpumpar osv. Jag jobbar själv som sjuksköterska på Akademiska & det finns mycket hjälp att få inom sjukvården! Tur att hon tar det så bra!

    Styrkekramar till er!

    SvaraRadera
  15. Ojoj, vilken stor omställning för er familj! Jag blev alldeles gripen av din berättelse och kan mycket väl förstå att det måste kännas omtumlande nu. Så tappert hon hanterar det, er minsting, och vad fint ni hjälps åt och finns där för varandra nu i familjen. Det kanske tar ett tag innan allt "sjunker in" och den första chocken lagt sig. Nu är det ju mycket praktiskt med sjukhuset och man måste vänja sig vid den nya situationen innan alla känslor kommer fram. Skönt att ni är en sån kärleksfull och sammansvetsad familj, det kommer gå så bra då! Det sägs att diabetes blir vanligare bland barn och unga, och det är ju såklart inget man önskar, men som du säger kan man tackålov leva ett fullgott liv ändå och behandlingsmetoderna förbättras. Det gläder mig att ni blir så väl omhändertagna på sjukhuset, sådant betyder också väldigt mycket. Jag känner verkligen med dig nu, som mamma måste detta vara en prövning att gå igenom! Fint att du dokumenterar lite på bloggen, tycker jag, det kan nog vara ett bra sätt att bearbeta alla känslor också. Tänker på er och skickar dig en stor varm styrkekram!

    SvaraRadera
  16. Hei kjære vennen :)

    Så leit å høre at livet ble så brått snudd opp ned..Men så bra at dere fant ut av det så raskt, og at dere får veldig god oppfølging der dere er.
    Syns du er så flink som klarer å sette ord på det du tenker og føler, kanskje det kan hjelpe litt og midt oppi det hele.

    Håper det går bra med dere alle, er ikke noe godt for liten eller stor en slik omveltning. Men det er heldigvis som du sier, diabetes er noe man kan leve et veldig bra liv med, og - sammen klarer dere dette :)

    Mange mange varme gode klemmer til dere alle, Maria :)

    SvaraRadera
  17. Men va grymma ni är som reagerade så snabbt, otroligt bra gjort. Blev helt tagen av ditt inlägg och kommer absolut följa er fortsättning. Hoppas allt går bra för er minsting!
    Ta hand om er!
    Stor kram

    SvaraRadera
  18. Men vad ni råkar ut för! Skönt att ni reagerade så snabbt och fick henne under läkarnas kontroll fort. Det är som du säger, det kunde varit värre, diabetes går ju att leva med. Men en omställning för henne och hela familjen blir det ju! Skönt för henne att hon har en så stor och härlig familj omkring sig!
    Massor av styrkekramar till er alla!
    Susanne

    SvaraRadera
  19. Hej fina du!

    Vilken gripande livshändelse du delar med dig på ett så personligt sätt. Ni verkar, trots det tråkiga beskedet, ha det så fint tillsammans. Hela familjen visar varandra sitt stöd, det värmer i hjärtat att se och läsa om detta.

    Önskar minstingen och er allt gott!
    Kram Ester

    SvaraRadera
  20. Åh, så mycket jag känner nu efter att ha läst ditt inlägg! Förstår att det är mycket som ska tas in och bearbetas! Ni verkar redan ha kommit en bit på väg! Vad duktig din flicka är!
    Jag skickar massor av styrkekramar till er!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  21. Det kan vända fort! Jag har ingen direkt erfarenhet av diabetes mer än att en kompis till sambon har det. Umgås inte jätte mycket men i somras fick jag komma med macka o mjölk när de var ute och paddla och han glömt ta med insulin.
    Skönt att du är lite insatt i det hela sen innan. Kan tänka mig att det blir jobbiga veckor framöver om ni ska bo på sjukhus så länge men det är ju övergående och det går att leva med.
    Önskar Minstingen och er lycka till med nya rutiner.
    Ha en toppen helg!
    Kram Kia

    SvaraRadera
  22. Hej Maria! Jag hamnade på din blogg av en slump och läste dina sjukhusinlägg. En morgon vaknade vår lilleman med knän stora som handbollar. Efter många veckor på sjukhus, med provtagningar, nedsövningar och tårar, fick han diagnosen barnreumatism. Vårt liv förändrades på en millisekund. Ett stort svart hål öppnade sig.... Men sen vi fick ordning på medicineringen är livet härligt! Vår vardag fungerar alldeles utmärkt och tiden innan sjukdomen kommer vi inte ihåg. E spelar fotboll som den värsta Zlatan och hoppar och studsar mer än de flesta. Vi har precis flyttat till Paris och vardagen fungerar på ett annat språk också. Jag ville bara säga att jag hejar på er!

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...