"Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?"
Ja, den textraden dök liksom upp i mitt huvud när jag förstod att det är en och annan som faktiskt saknat mig i bloggvärlden. Några har nämligen undrat vart jag tagit vägen.
Och här är jag! Tillbaka igen! (Bilden på mig är mest en dokumentation på en blus som jag nyligen sytt)
Jag har aldrig haft ett så här långt blogg-uppehåll och det kan vara så att jag mer och mer går mot att sluta blogga. Jag hade ju en tanke tidigare om att flytta på min blogg och börja om från början, men jag vet inte riktigt hur jag känner inför det heller längre. Tiden får utvisa.
Ja, vad har jag gjort då, sedan sist... det har ju gått nästan 1,5 månad sedan jag skrev något här på bloggen...eller över huvud taget var ute i "bloggvärlden"... Jag har inte ens öppnat datorn för mer än att betala räkningarna i slutet av förra månaden... Jo, men jag har i alla fall uppdaterat mig på Instagram hyfsat flitigt, så jag har inte grävt ner mig och gått i ide.
Nej, knappast... jag har nog varit fullt ut levande skulle jag vilja säga. Just nu är vi tillbaka på kusten, för andra gången sedan sist... Jag och Mannen i mitt liv har även njutit av höstens sköna färger en weekend uppe i vårt fjällhus. Vi har besökt Steam och fick en supermysig och romantisk söndag med god middag, ett och annat glas Champagne och spa.
Jag har haft en väldigt givande och trevlig dejt med min nyfunne vän Nilla, som jag lärt känna via min blogg, hon har varit min trogne bloggläsare i många år. Jag och Mannen i mitt liv var även ute i Stockholms skärgård med sjöflygplanet på picknick en kväll. Supermysigt och riktigt romantiskt med charkisar, annat gott och alkoholfritt bubbel.... Ja, jag gillar romantik, som ni förstår.
Annars då... tja, jag som är en reflekterande människa har kommit in i en period där jag tänkt väldigt mycket på framtiden, på våra drömmar och tankar på hur vi vill ha det om sisådär tio år eller innan dess... Var och hur vi vill bo. Vi är ju definitivt flyttbara men vi har även vissa begränsningar, vi vill till exempel inte flytta för långt bort från våra barn och deras familjer.
Jag som funderar, reflekterar och tänker och kanske ibland även "övertänker" vissa saker, kanske har kommit på min mest vansinniga idé när det handlar om livet och boendet. Den är så vansinnig att jag inte ens kommer nämna den här och ni som vet, ni vet och jag vill inte att ni nämner något om det i kommentarsfälten... Jag har nog faktiskt dessutom släppt den tanken redan ;) Och om jag inte har släppt den och om jag fortsätter blogga långt framöver så lovar jag att ni kommer få veta ;)
Jo, men det var i alla fall ett litet livstecken från mig och såklart har jag hunnit med massor av annat än det jag nämnde, och vi får se hur det blir med bloggandet framöver, jag känner liksom inte att jag har det rätta intresset för det just nu. Jag finns på Instagram, som Mariawiker71, för den som vill följa med mig där i mitt liv. Tack i alla fall till er alla som kikat in här under min frånvaro och tack till er som undrat vart jag tagit vägen.
Maria
