En plats...

 

För mig finns det en plats dit jag alltid vill åka. En plats som verkligen kommit att bli mitt andra hem. En plats som får mig att känna ett alldeles speciellt lugn inom mig... En plats där tiden nästan som stannar, eller det spelar i alla fall ingen roll vad klockan är... En plats där jag bara är i nuet... En plats där jag gärna vill vara.

Vår, sommar, höst... ja till och med vinter är magiskt på den platsen... kanske för att det allra oftast är snöfritt... kanske därför det inte spelar någon roll ens att det är vinter där... 

Havet... jag älskar att vara vid havet... blicka ut över den där horisonten... havet som ju faktiskt inte tar slut där... 

Klipporna som bara är där i massor och lockar till vandring. Stillsamma promenader över klipporna med havet intill...  Att gå på de och känna sig ganska liten i jämförelse... Liten på jorden... 

Gå där och samla tankar och reflektera över saker och ting här i livet. Ensam eller med bästa sällskap. Tänka stort och smått...

Ja, den där platsen där jag gärna vill vara... den platsen är verkligen magisk. Tacksam över att jag har den platsen i mitt liv! 

Maria

Ett sista farväl

 

Igår tog vi ett sista farväl av lilla Mamma.

Ett sista farväl av en älskad hustru som varit en livskamrat för min pappa i mer än 60 år... en mamma för oss fem barn, och svärmor för våra respektive, mormor/farmor till tolv barnbarn och gammelmormor/gammelfarmor till fyra små barnbarnsbarn... 

Mamma var även en av fyra systrar i sin syskonskara, och dessutom en tvillingsyster, så hennes syskonskara påminner en del om min döttraskara...

Vilken uppgift i livet, tänker jag... jag som allt mer tänker att min roll som mamma och mormor är så oändlig och livsviktig. Hur vuxna mina barn och barnbarn än är så kommer jag alltid finnas där för dem, så länge jag kan. 

Jag tänker också allt mer på hur viktigt det är att få fortsätta leva mitt liv tillsammans med min livskamrat, Mannen i mitt liv, att vi vill leva vårt liv tillsammans och gemensamt skapar oss fina minnen till ålderns höst... 

Och även om jag och mina syskon inte har så tät och nära kontakt så hoppas jag även att jag är en stöttande syster i min egen syskonskara när det behövs... 

I pandemitider är antalet gäster begränsade till 20 gäster i kyrkan. Vi klarade den gränsen, och  alla som ville kunde få närvara av oss närmast anhöriga. Det blev en fin begravning och solen sken in så vackert i kyrkan. Det var vår i luften och mamma kunde inte få ett finare sista avsked... 

Sedan mamma somnade in så har sången  "Där rosor aldrig dör" poppat upp i mitt huvud flera gånger bara "sådär". Varför vet jag inte... jag har väl aldrig gått runt med den i huvudet ;)  Den spelades och sjöng i kyrkan. Vackert och stämningsfullt och förutom två psalmer och prästens fina ord om lilla mamma så lyssnade vi även till Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne". Mamma hade tydligen velat att den skulle ha spelats på min systersons begravning för 12 år sedan. Nu fick hon höra den. 

Jag tror inte att man kanske riktigt kan bestämma sig för att man ska vara stark. Men jag har ju känt ändå att jag har landat i min sorg. Jag känner mig trygg i den och jag kände mig faktiskt stark innan begravningen. Jag VILLE vara stark för att jag hade på känn att det skulle finnas några som kanske inte var lika starka. Jag ville vara stark och känna mig fullt närvarande genom hela ceremonin och inte försvinna in i gråt... 

Att säga att jag "klarade" det låter som någon slags tävling, vilket det naturligtvis inte är... men jag höll mig stark och även om det letade sig fram en tår i ögonvrån vid några tillfällen så kände jag ett så skönt lugn inom mig. Man måste inte gråta för att vara ledsen, man måste inte gråta för att man har sorg... tycker det kan vara viktigt att nämna det, att vi alla känner olika. Det betyder inte att man är känslolös och kall för att man inte gråter hejdlöst... Och att man gråter hejdlöst betyder likaväl inte att man är svag... 

Jag kände en otrolig värme och glädje inom mig mitt i det sorgliga, och det var att se att min pappa ändå "mår så bra han kan" och att han också var nöjd med mammas begravning, att han tyckte det var fint. Han har inte orkat rodda i det själv, det är mest mina syskon på plats som gjort det, (och bollat med mig via telefon), vilket jag är tacksam över.  

Efter begravningsceremonin tände vi ljus. Sedan min systerson gick bort har vi alltid tänt ljus för honom med våra barn när vi varit i en kyrka. Igår tände vi,( jag, Mannen i mitt liv och döttrarna), varsitt ljus för både honom och för mamma/ svärmor/ mormor/ gammelmormor (även om inga barnbarnsbarn var med på plats). Det var fler som gjorde samma sak så det blev många ljus tända...

Vila i frid lilla Mamma

Maria

En till klänning och en grön period

Lika bra att smida medan järnet är varmt, heter det va? ;)  Jag passade på igår, att klippa till även det andra tyget jag hade köpt samtidigt som det jag visade igår. Och idag fick maskinerna gå varma några timmar igen. Det är ju så himla kul när allt flyter på. De nya maskinerna (en overlock och en coverstitch från Babylock) jag köpte i höstas är helt otroliga! Superenkla att trä och syr så fantastiskt snygga sömmar! Så galet nöjd med dem! 

Samma modell som igår. Den är både enkel att sy och väldigt smickrande för figuren med sin figursydda överdel, och lätt utställda kjoldel. 

Det är något med mig och grönt... sedan i höstas så har jag haft en liten förkärlek för grönt. Jag har nämnt det tidigare, att jag är lite av periodare vad gäller grönt. Tydligen är jag inne i en ganska stark grön period ;)  Jag brukar få höra att jag passar i grönt. Det är nog främst mitt röda hår gissar jag, som går bra ihop med grönt? Hur som helst, det är en grön period nu ;) 

Detta tyg är lite genomskinligt i mönstret, så kallat "burn out", vilket gör att jag nog kommer vilja ha en underklänning under.  Samma med den här som den igår, bäst att passa på att använda den nu innan det blir vårigare, då får det bli ljusare gröna toner. Så kommer det ju säkert bli en del blått snart igen också ;) Blå är nog min främsta sommarfärg...

Maria

Jag... just idag...

 

Imorse vaknade jag och kände mig pigg och fylld av energi. Klev upp, tog ut vovven och tänkte att jag kör min dagliga "powerwalk" på löpbandet före frukost. Sagt och gjort. Åh, så skönt att svettas, rensa tankar och titta på halvdålig TV-serie samtidigt. Tänk att kunna göra tre saker samtidigt! 

Kände mig så skönt nöjd och glad, när jag var klar och satte mig med min havregrynsgröt. Nåddes då av ett meddelande som var omtumlande på flera sätt. Jag kan inte säga något om det där meddelandet, men jag fick rysningar i kroppen och det fick mig att fundera över om jag kanske har någon speciell kraft/förmåga inom mig och kanske finns det något eller någon som är med och styr vad som händer här i livet... 

Nu är jag lite så där hemlig, jag vet. Och jag måste få vara det, men jag blev i alla fall så glad och rörd så det letade sig fram en tår i ögat... allra mest av glädje, men kanske även någon sorts tacksamhet och kanske också ett visst mått sorg...  Men övervägande glädje!

Överlag så är det blandade känslor och tankar som far runt i mitt huvud. Jag känner att jag har någonstans landat på fast mark i denna sorg. Jag känner mig trygg och på något sätt kan jag känna att jag har mamma med mig. Inte så att jag tycker att jag ser henne eller känner att hon är närvarande "fysiskt"  eller så, men det bara är en känsla jag har inom mig. En varm och skön känsla, som känns bra. Svårt att förklara och ni tänker kanske att jag blivit knäpp ;) 

I så fall får jag bjuda på det.  Och idag bjuder jag på en helfigur i spegel också ;)   I måndags tog jag mig i kragen och greppade saxen och klippte till det där klänningstyget som legat sedan innan jul... Började även sy i måndags och sydde klart igår.  Det går lite på rutin att sy just den här modellen, det är den fjärde varianten jag syr... 

Lika bra att passa på att använda den nu, jag tycker att färgerna är lite "murriga" för att ha längre fram i vår och sommar... så den åkte på nu på kvällskvisten. Det är ju ändå Lill-lördag och jag ska precis ta och fixa fram lite "onsdagsmys" eller "Lill-lördagsmys". Känner att vi ska ta och fira livet lite smått, för i all eländighet finns det ändå nästan alltid någon ljusglimt. Ha en fin kväll!

Maria

Husdrömmar - vårt första hus

Följer ni serien "Husdrömmar" på tv? Det gör vi, jag och Mannen i mitt liv. Båda tycker vi att det är ett trevligt program. Kanske mest jag. Mannen i mitt liv tycker det är mest intressant när det byggs nytt, medan jag tycker ungefär lika om både nybygge och när de renoverar. 

Vi har ju fortfarande lite husdrömmar, jag och Mannen i mitt liv även om vi idag bor i något som var vårt "drömhus" när vi byggde det. Vi trivs fortfarande superbra, men i takt med att tiden går och familjesituation och livet ändras så kan det ju hända att man vill bo på ett annat sätt.

Vi bor ju som jag kanske nämnt tidigare i vårt tredje hus, och då menar jag inte att kusthuset och fjällhuset är de andra två husen... Nej, de räknar jag inte med när jag räknar hur många hus vi bott i. 

Tänkte visa er lite bilder på vårt allra första hus. Huset i Ludvika, (där både jag och Mannen i mitt liv är födda och uppvuxna) vår första husdröm. Nu hittade jag inga bilder alls på huset hur det såg ut i Oktober/November 1993 när jag och Mannen i mitt liv köpte det, 22 och 23 år gamla och nygifta med ett tvillingpar på knappt ett år... Bilderna är från sommaren 2000 då vi sålde det. Huset var ljusgrönt och hade endast stående läktpanel och ingen altan på baksidan, när vi köpte det. Räcken på trappen och balkongen är inte heller samma som vid köpet. 

 

Vi fick upp ögonen för detta hus sommaren 1993 när Mannen i mitt livs äldre syster med familj hade köpt och flyttat in i ett hus beläget snett ovanför detta hus. Jag och Mannen i mitt liv ville också gärna flytta till hus med våra småttingar och hade varit och kikat på ett par hus innan. När vi såg detta blev vi lite förälskade i det båda två. Det var precis den modellen vi ville ha, med brutet tak. 

Huset var egentligen inte till salu ute på marknaden, men mina svärföräldrar hade en vän som bodde på den där gatan och han hade hört att damen som ägde huset (en änka) hade planer på att flytta. Han ordnade så att vi fick komma och kika på huset och efter det var vi sålda. Det var en sådan där direkt känsla av att "här vill vi bo". 

Vi kom överens om priset som hamnade på 395.000 kronor... och vips så var vi ägare till ett gulligt och välskött litet hus på 110 kvm plus källare, byggt runt 1930. Mannen i mitt liv och svärfar började med att renovera kök och badrum innan vi flyttade in i December 1993. Vi hann också tapetsera om och slipa/lacka golv i vårt sovrum innan vi flyttade in. 

Sen tog vi ett rum i taget och renoverade. Det allra mesta jobbet gjorde Mannen i mitt liv helt själv då.  Huset tilläggsisolerades och fick den nya panelen. Vi trivdes så himla bra i vårt lilla hus. Så lagom för en liten familj och med en uppvuxen trädgård med bärbuskar, fruktträd och växter. 

Det sista rummet, förutom källaren, som renoverades var vardagsrummet och bara någon månad efter att det var klart, i april 1995, då totalförstördes (brand och rökskador) vårt hus invändigt vid en brand... Allt gick bra med mig och de tre små barnen (den yngsta bara en vecka gammal!) som jag var själv hemma med, och det är en annan historia, men vårt hus fick ju lov att renoveras...igen... denna gång av hantverkare via försäkringsbolaget.

Ett dubbelgarage byggde vi också. Det fanns ett gammalt plåtgarage från början, som vi hade som ute-förråd. Vi byggde istället ett garage nedanför huset och gjorde en fin trapp mellan garage och hus. 

Vår familj utökades ju under de här åren vi bodde där och när vi hade fått vårt fjärde barn hade vi en färdig ritning på hur vi skulle bygga ut vårt hus. Det blev aldrig av att vi gjorde det. Mannen i mitt liv hade ju veckopendlat sedan 1996 och år 2000 så tröttnade vi på att ha det så. Livet förändras som sagt... vi sålde detta hus i Augusti 2000, (för nästan 750.000 och ett rekordstort intresse !) då vi hade köpt vår första tomt här i trakterna där vi bor nu. (för 380.000 kr för bara en tomt... ! )  Då byggde vi hus för första gången... men det är en annan historia, en annan "husdröm"  som kanske också dyker upp här ;) 

Har ni några husdrömmar? Eller har ni redan landat i er husdröm? Eller har ni kanske en lägenhetsdröm? Berätta gärna!

Maria

Sista veckan i Februari

Så har vi då gått in i Februaris sista vecka. Vansinnigt skönt tycker jag som längtar så innerligt efter våren nu. Jag har aldrig varit en "vintermänniska", fryser typ alltid och gillar inte snö... men gillar konstigt nog att skotta snö...  Men ändå tycker jag att jag förlikat mig med vinter de senaste åren. Jag har på något sätt lärt mig att acceptera de där vintermånaderna. 

I år har jag dock haft svårare att förlika mig med att vinter ändå är "okej".  Jag tror att det dels beror på att julen inte blev som vi hade planerat pga nya restriktioner som inte tillät oss att fira tillsammans hela familjen och så har det varit tungt med mammas tragiska olycka och bortgång förstås. 

Den här veckan ska vi ta ett sista farväl av mamma. Det är dags för begravning... På något sätt ska det bli lite skönt att sätta som lite punkt och sen kunna gå vidare.  Sorgen och saknaden kommer ju såklart att finnas kvar, men mamma kommer ju inte tillbaka så livet måste ju ändå fortsätta för oss alla. 

Den här veckan hoppas jag att vi tar ett sista farväl av vintern också. Den behöver definitivt inte komma tillbaka till mina breddgrader, förrän till nästa jul... Den gångna helgens milda väder och regn tog hårt på snön, vilket jag bara tackar för. 

Sista veckan i februari...och hög tid att plocka bort vinterpyntet utomhus. Ljusslingor och kälkar ska bort. Jag borde ha plockat bort för flera veckor sedan, men det har inte funnits någon vidare lust att fixa med det. 

Jag har ingen lust att göra det idag heller faktiskt, jag gör det imorgon. Kanske. Eller i övermorgon.... ;)

Maria 

Dockvagnsköp med Lillprinsessan

 

I förmiddags mötte jag och Mannen i mitt liv upp Lillprinsessan och hennes föräldrar för att "låna" henne för att besöka leksaksaffären. Vi hade lovat henne att hon skulle få välja ut en dockvagn som treårspresent. Hon fyllde tidigare i veckan. Vi hängde nästan på låset så det var lugnt i butiken, och föräldrarna de fick gå på sitt håll.  Det fanns en del olika varianter av dockvagnar, olika modeller och färger. 

Hon valde en röd. Det gick rätt fort och eftersom det var så lugnt på konditoriet där på köpcentret så bestämde vi oss för att fika lite innan vi åkte hemåt. Lillprinsessans föräldrar anslöt och vi fikade sittandes vid två olika bord ;) 

Helst hade nog Lillprinsessan velat packa upp sin dockvagn ur kartongen redan där och då, men hon fick vänta tills hon kom hem till oss där vi skulle äta lite lunch tillsammans. 

Hon verkade riktigt nöjd med sin nya dockvagn och såklart hade hon en docka med sig som fick premiäråka. 

Hennes mamma fick till så fina bilder på henne som jag tiggde till mig hit till bloggen. Den sista bilden tog jag för ett halvår sedan då hon var här och lånade min gamla dockvagn och körde mosters docka i...  Jag minns att jag lade upp den bilden på min mammas facebook... min mamma har alltid haft en viss förkärlek för dockor , jag hade massor när jag var liten...  Jag hade gärna visat mamma även dessa bilder också... 

Istället får jag tänka på lilla Mamma och det gör jag... med värme i hjärtat. Hon hade gillat att se när Lillprinsessan och Lillprinsen (ja, de var också förbi här och åt lite lunch) lekte "mamma, pappa, barn" här med dockvagnen... 

Maria

Jag älskar inte mitt porslin

 Nej, jag skulle nog inte säga att jag älskar mitt porslin...jag har svårt att säga "älskar" om materiella ting.... däremot så har jag de senaste åren blivit lite extra förtjust i trevligt porslin. Och jag skulle nog kunna säga att jag tokgillar mitt porslin. Jag har en vit servis, Swedish Grace, från Rörstrand i många delar. När jag skulle välja porslin till kusthuset så kunde jag inte bestämma mig riktigt för vad jag ville ha. Det blev assietter och tallrikar ur Swedish grace i ljusblått. 

Men koppar och frukostskålar ville jag ha något mönstrat i blått och när jag inte kunde välja mellan den klassiska Ostindia och den nyare Floris, så blev det båda... Den klassiska har vi vissa delar av i kusthuset och Floris har vi hemma. 

Jag har samlat på mig frukostskålar, assietter och både kaffe- och tekoppar i Floris. Jag är lite sugen på att köpa även mat-tallrikarna, men har inte bestämt mig än. Jag vet inte varför, men är lite tveksam till att äta på mönstrade mat-tallrikar, men det är ju egentligen ingen skillnad mot att äta på assietter som är mönstrade. Jag kombinerar de mönstrade assietterna med de vita mat-tallrikarna.

När Ostindia svart kom för något år sedan så var jag ganska snabb med att köpa några assietter av dem..."för det är ju inte alltid man dukar med blått"...   När jag hade samlat på mig tolv av dem började jag även samla på mig tekopparna och nu har jag precis köpt de sex första frukostskålarna också. Så nu har jag två "frukostserviser", en blå-vit och en grå-svart.

Vilka delar jag kommer att bygga upp serviserna med, det vet jag inte riktigt. Jag kan tänka mig att köpa de mörkgrå mat-tallrikarna från Swedish Grace till exempel, att kombinera med också... Jag tycker inte att det finns något måste att ha alla delar från varje servis. Och att det blir många assietter, koppar m.m det gör inte heller så mycket. Jag tänker att det bara är bra om det finns lite för barnen att dela upp mellan sig när den dagen kommer ;) :) 

Det mönstrade porslinet har jag samlat i det vita vitrinskåpet i uterummet. Vitrinskåpet tokgillar jag förresten också. 

Maria

Ljusblått, marmor och konstgjorda växter

 

Då alldeles i början av året, precis efter nyår och vi fortfarande var nere i kusthuset, då fick jag plötsligt en längtan om att gå tillbaka till blått i "finrummet" här hemma. Jag fick upp en ganska tydlig bild i huvudet som bestod av ljusa blå toner. Ni vet isblått... detta tillsammans med ljust beige tänkte jag skulle vara passande att ha som kuddar och annat piff tillsammans med vårt svarta skåp, vår grå-beige soffgrupp och mässingsdetaljerna... 

Det var en idé så stark, så jag började genast tänka på vad jag hade för kuddfodral i ljusblått där hemma. Jag fick komplettera med ett mönstrat kuddfodral i just ljusblått/beige och så köpte jag även två beige kuddfodral till fåtöljerna. Men det mesta hade jag alltså hemma redan. Jag tog även med mig en vit-blå-beige randig filt hem från kusthuset. 

Och... äntligen så köpte vi ett nytt soffbord också. Den tillfälliga lösningen vi haft i åtta år, blev utbytt mot ett bord i grå marmor.  Så skönt att få ett plant bord. Jag hade tröttnat ordentligt på satsborden och nivåskillnaden det för med sig... nu är det så mycket enklare att placera grejerna på bordet. 

Jag blev supernöjd! Trots att "någon" råkade repa bordsskivan redan vid uppackningen (någon uppmärksam ser det säkert på bilden) ... visst, lite trist när det händer första dagen, men... faktiskt så blev jag inte så speciellt upprörd. Bordet kostade verkligen inte en förmögenhet direkt. Nej, jag hade lugnt kunnat köpa ett nytt samma dag om det hade varit så viktigt. Men så viktigt tyckte jag faktiskt inte att det var.  En ganska världslig sak om man jämför...

Så måste jag ju göra er uppmärksamma på den ursnygga vasen på bordet... ja, jag tycker i alla fall att den är det.  Färgerna smälter ju precis exakt in i resten av piffet. Ja, den blev lite pricken över i där inne, faktiskt. 

I vasen har jag satt lite rosor, hortensia och videkvistar.  Jag vet inte om ni kan se det, men det är konstgjorda växter. Jag har ju köpt på mig lite konstgjorda snittblommor av bättre kvalitet senaste tiden. Jag vill gärna ha snittblommor här och där som en liten "färgklick" (även om vitt kanske inte är så mycket färg... ;) ) men det blir ju så galet dyrt om man ska ha fräscha äkta snittblommor på plats hela tiden. 

Då är konstgjort ett bra komplement, tycker jag. Och numera finns de ju i så bra kvalitet. Jag läste faktiskt i ett magasin utskickat från en blomsterhandel att internationellt använder man faktiskt väldigt mycket konstgjorda växter på tjusiga hotell eller i modebutiker. Ett tips är ju att hälla vatten i vasen om man har en transparent vas. Då lurar man ju beskådaren. Man kan med fördel även dryga ut  äkta blommor med konstgjorda i en bukett också, för att få till ännu mer volym om man vill. 

Jag har ett litet lager som jag successivt utökar med olika kvistar av konstgjorda växter. Lite kul att sätta ihop till olika buketter. I både kusthuset och fjällhuset existerar såklart inget annat än konstgjorda växter. I fjällhuset är det mest barrväxter, lingonris och annat passande grönt. 

Maria

Uppe på loftet

 

Uppe i vårt fjällhus har vi två övervåningar, skulle man kunna säga. En i vardera ände av huset. I den ena änden, leder trappen upp nerifrån vardagsrummet. När man går upp för trappen kommer man upp på en "balkong". Vi, eller i alla fall jag, kallar den övervåningen för "loftet". Det blir så krångligt om man ska tänka på att det är högra eller vänstra övervåningen, om man behöver förklara något ;) 

Man ser ju gärna ut sina "hörnor" i ett hus, hörnor där man tänker att man ska sitta och mysa med en tidning eller något.  Åtminstone så är jag sån som person, jag vet inte hur det är med er...? Och det var en sådan hörna som jag föll som en fura för. Då när vi var och kikade runt på olika hus för att hämta inspiration och bygga just vårt hus, med lösning som passade oss. 

Jag fick min hörna, och den har nog skymtat förbi i något inlägg. Även Mannen i mitt liv fick en hörna... Det blev en naturlig plats uppe på loftet. Där borta i hörnet, i gången utanför de två sovrummen som finns där uppe, där fick han sin hörna. Jag vet att han kallar den sin "whiskyhörna". 

Egentligen har den nog inte hunnit invigas som just whiskyhörna än. Den urläckra (om ni frågar mig och kanske även Mannen i mitt liv) gröna sammetsfåtöljen kom nämligen på plats först nu när vi var upp den senaste gången. Den satt som en smäck där uppe.  Jag hade tänkt mig en annan kudde och filt, men tills vidare blev det pälsvarianter som jag flyttade från en annan plats.

Om man sitter där i den där fåtöljen och kanske har ett glas whisky (nej tack, för mig) på den lilla hyllan där intill..så kan man kika genom räcket... där nedanför breder sig vårt vardagsrum ut. Det är högt upp till taknock och vi funderar fortfarande på hur vi ska lösa det med en tak-krona... får nog köpa den med installation...Om man reser sig upp så ser man så klart mycket bättre ;) Det är ett underbart vardagsrum med fantastiskt ljusinsläpp tack vare flera stora höga fönsterpartier. Soliga vinterdagar är det verkligen underbart vackert! sådana dagar kan jag lugnt sitta i soffan och bara vara... Eller så kanske jag lånar Mannen i mitt livs whiskyhörna där uppe på loftet... utan whisky då! 

Maria

På väg tillbaka

 

Som ni märker är jag inte riktigt tillbaka. Inte så där fullt ut. Jag är dålig på att uppdatera både här på bloggen och på instagram. Det är som att jag liksom inte kommer mig för, riktigt. Även om jag inte känner den där djupa akuta ledsamheten som gör att jag gråter... så tänker jag mycket. Både på mamma, men även väldigt mycket på pappa. Mest på pappa tror jag nog, för han har jag ju kvar... han börjar bli till åren med sina 81 år fyllda... 

Jag känner ändå att det är på rätt väg, när det gäller mig själv och sorgen jag bär över mamma. Vi har fått en tid för begravning och det blir en del messenger-chattande med syskon om vilka psalmer som ska vara med och mycket annat... Tacksam över att alla mina fyra syskon bor kvar på hemorten och fixar med allt praktiskt. Inte lätt i coronatider, för någon... 

Min energi är på väg tillbaka, och jag blir inte lika trött längre. Vi hade precis börjat med ett mindre projekt i köket, när mammas olycka inträffade, och det är jag sugen på att få klart nu när även ljuset är på god väg tillbaka. Idéerna om att byta ut lite vaser, lyktor och annat  runt om i huset, börjar poppa upp också. 

Jag fick ett ryck och ändrade om lite på soffbordet uppe i TV-rummet, förra veckan. Hittade en så fin vas hos IKEA, som jag click & collect-shoppade tillsammans med en annan betydligt större pryl inför senaste fjällturen. Ja, den stora prylen var till fjällhuset men vasen var till "hemma här". 

Plockade samtidigt bort de stora stormlyktorna (ja, jag diskade dem samtidigt...)  och lade dit ett par böcker istället. "Knuten" som tidigare låg på TV-bänken fick ligga på boktraven. Så fick de söta små ljuslyktorna flytta ner från hyllan och fram på bordet. Lyktorna som de små barnbarnsfingrarna skapat till mormor som födelsedagspresent. 

Resultatet blev mycket bättre. Det blev lite "smidigare" intryck när de höga stora lyktorna plockades bort. Jag lurar på om de kanske ska hamna på köksbordet, när det är klart i köket... Vi får se. 

Jag blev lite sugen på att byta gardiner i TV-rummet. Till ett par ljusare grå. Eller kanske ett par vita? Har i och för sig även ett par vita med grått mönster också... som skulle kunna funka. Jag kan tycka att det är jättesnyggt att blanda olika mönster bara färgskalan håller ihop... men ofta tycker jag att det lätt kan bli för rörigt när jag själv blandar... vi får se där med om det blir mönstrat eller enfärgat ;) 

I alla fall, avslutningsvis, så skulle jag nog påstå att jag är på väg tillbaka. Jag känner lusten att piffa och fixa även om det inte blir lika mycket gjort som jag är van vid, jag är långsammare helt enkelt ;) Jag har även börjat titta in till er andra lite mer, av någon anledning så har jag inte kommit mig för det heller... Men jag är på väg! 

Maria

Fredagsmys, Champagne och Lilla Mammas dag

 Fredag! Kanske veckans bästa dag?  Ja, kanske faktiskt även för mig, som sedan ett par år tillbaka tacksamt titulerar mig som hemmafru, och på sätt och vis är ledig varje dag...  Det är något lite extra med fredagar. Annars hade ju inte någon så smart och påhittigt hittat på ordet fredagsmys. 

Fredagsmys kan ju vara precis vad som helst. Det är ju det som är så bra! För någon är det chips vid TV´n, för någon annan är det familje-tacos, för någon är det kanske "fredagsgroggen", kanske är det en helgbukett man köper hem eller är det ett nystädat hem...? För mig, och jag tror att Mannen i mitt liv skriver under på det, är det att få dricka lite bubbel och gärna äta någon typ av snittar/snacks till. Helst ska vi sitta i vår "lounge-del" av vardagsrummet. I "finsofforna". Det känns både mysigt och lyxigt på samma gång. 

Fredag och arbetsveckan är slut, en ganska angenäm känsla. Nu när Mannen i mitt liv jobbar hemifrån en hel del och jag är hemma en hel del... eller helt och hållet... så blir det ju inte riktigt på samma sätt som när han i vanliga fall kliver in genom dörren efter en hel dag på kontoret, och man känner i hela luften att det är fredagsmys...  Nu ses vi ju till och från under hela dagarna. 

Man får ändå göra det bästa av situationen och plocka fram känslan. Jag njuter av min omtanke-bukett som fortfarande är så vacker! Jag ska byta om till kjol eller klänning. Och idag har vi beställt hemleverans av något som heter just "fredagsmys" och är en påse med delikatesser (från Feskarn i Uppsala om någon undrar och det är ingen sponsring) i form av räkor och annat gott. Dessert är det också.  Vi har dessutom plussat på vår meny med havskräftor från Smögen... bara en sån sak... 

Vi kommer att dricka bubbel till. Kanske kommer vi smutta lite på bubblet i loungen redan, innan vi flyttar ut till uterummet där jag kommer duka lite trevligt. Och idag serveras det det faktiskt "äkta" bubblor, som en del brukar säga om Champagnen. Jag har laddat vinkylen med Guldkula (självklart ingen sponsring här heller) , en av våra favoriter. Prisvärd och väldigt trevlig! Det finns för övrigt en lite rolig story om mannen som ligger bakom drycken, Googla "Håkan Andersson Guldkula", så hittar ni säkert storyn som vi fick berättad av honom personligen, då det uppenbarades att vi ursprungligen kom från samma ort, på en mässa för ett antal år sedan.  

Jag vet att det finns de som tycker att äkta Champagne bara ska drickas vid speciella tillfällen, när man firar något, för att det inte ska bli "vardag" över den. Nu finns det ju Champagne i många olika prisklasser och jag dricker gärna just Champagne ibland utan någon speciell anledning. För att jag tycker att det är gott. Man kan ju välja de dyrare när det är något man vill fira lite extra. 

Men om man nu "behöver" en anledning till varför man dricker Champagne så får min Lilla Mamma var just den anledningen idag. Idag är Lilla Mammas födelsedag, eller det skulle ha varit heter det kanske... Lilla Mamma skulle fyllt 77 år idag. Nu blev det ju inte så.  På söndag är det en hel månad sedan den förskräckliga fall-olyckan inträffade. Läkarna gav oss inget hopp, det fanns inget att göra åt Lilla Mammas flera och kraftiga blödningar i hjärnan som hon ådrog sig. Hon somnade in lugnt och fridfullt för lite drygt en vecka sedan. Sörjd och saknad. Det känns konstigt att det är hennes födelsedag idag, hon är ju inte ens begravd ännu...  Det är förresten jag och min mamma på första bilden, men det har ni förstås räknat ut... 

Idag på hennes dag, tänker jag förutom på min mamma, även lite extra på min Pappa... Jag tänker på honom som delade livet med mamma från det att de var tonåringar båda två. Mamma och Pappa träffades när mamma var 15 och pappa 19... Tänk vad många födelsedagar de haft tillsammans under alla dessa år... Och de blommorna som jag skulle ha budat hem till mamma idag, om hon fortfarande varit med oss... ja, de blommorna har jag budat hem till pappa istället. 

Så... ikväll blir det Fredagsmys och Guldkula. Skål Lilla Mamma! Och såklart kommer kjolen eller klänningen bytas till bikini efter middagen... spa-bad... det är fredagsmys om något! (Bilden på badet är från i höstas, nu är det ett par decimeter snö på trädgårdsmöblerna...)

Ha en fin fredag! 

Maria