Äntligen hemma

 

Ja, så kändes det faktiskt igår kväll när vi kom hem från vårt andra hem på kusten! Inte för att vi hade längtat hem egentligen, nej vi hade nog som vanligt kunnat vara kvar någon dag till. Med facit i hand så skulle vi nog försökt planerat bättre så vi hade kunnat vara kvar en dag. För herre min skapare, vad trafik det var igår! Vår resa hem tog typ 25% längre tid än vad det brukar. Vi blev omdirigerade av vår GPS och det var nog tur för en av döttrarna med sambo och vovve, som egentligen låg strax före oss i trafiken och inte tog samma väg som oss, de hamnade bakom oss efter det... Vi är dock rätt glada att vi inte tog elbilen, då vi behöver ladda 1-2 ggr och det var fullt vid alla sex laddare och en bil i kö, i Mariestad...

Vi kom hem ordentligt och det var inte stopp på grund av olyckor, utan bara mycket trafik som proppades ihop vid 2:1-vägar och vid vägarbeten. Vi är supernöjda med vår dryga vecka vi varit på kusten. Vi har jobbat undan en hel del både i gamla köket/nya sovrummet, ute i trädgården och gjort rent hela terrassen. Bara soldäck, som ni ser på bilden, kvar att ta tag i. Hoppas på en del lata sommardagar med sol och värme och en god bok där....

Det är helt okej att vara hemma igen också, även om vi hade velat stanna. Vi har lite pyssel här hemma också, både inne och ute. Ute har det hänt en del i naturen under tiden vi var borta. Bilden ovan visar hur det såg ut samma dag som vi åkte, bilden nedan hur det ser ut idag.

Kanske ingen revolutionerande skillnad, men rosorna har tätnat och stäppsalvian blivit både högre och fylligare. Några av rosorna är döda eller halvdöda och tanken/planen är ju att flytta undan dem i höst eller någon annan gång och sätta annat där. 

Bild innan vi åkte:

Bild idag:

Om och när rosorna flyttas så tror jag att jag flyttar Salvian också. De viker tyvärr ner sig över kanten och ut över stenarna när det regnar hårt. Tänker mig något som kanske är lite "hårdare"  eller i alla fall något som inte blir lika högt. Något som är lite mer marktäckande kanske?

Trädet, Lönnen, som är helt "dött" uppe i kronan har fått nya skott nedtill såg jag innan vi åkte...

Det lilla "skottet" hade också vuxit på sig lite under tiden vi varit på kusten. 

Trädkronan har det inte hänt något med... Såg heldöd ut när vi åkte...

och ser lika död ut idag, tycker jag...

Även om vi inte har någon trädgård värd att skryta med, så har vi ju lite växter här och där i alla fall. Jag lever ju lite efter devisen "gör om-gör rätt" när det gäller trädgård, verkar det som. Sen vet man ju inte hur många gånger man får göra om innan det blir rätt... 

Rabatterna på var sida om den plattlagda gången in mot vår porch, de tänker vi ju också ändra på. Det är pioner och Löjtnantshjärtan som kommer så här tidigt på säsongen och blommar över så tidigt. Löjtnantshjärtan stod i blom redan innan vi åkte.

Och pionerna hade skjutit upp mer i höjd och fått större knoppar nu när vi kom hem. De slår väl ut i blom om ett par veckor eller så gissar jag....

Ja, det är roligt att se hur det växer i trädgården så här års. Jag hade tänkt att jag skulle hinna köpa lite växter för krukor också, innan helgen. Funderar starkt på att köpa några perenner som jag sen kan sätta ner i en rabatt när sommaren börjar gå mot höst. Känns som att det kan vara en bra idé. Förhoppningsvis så har vi hunnit gräva den där rabatten då...  Trädgård är inte Mannen i mitt livs största intresse, så det är inte superlätt att få honom att prioritera att hjälpa till att gräva rabatter ;)  Trädgård är inte mitt största intresse heller, men precis som jag vill ha fint inrett inne så vill jag ha fint i utemiljön också.  

Maria

Långlunch, man får passa på

Efter att mest hängt hemmavid, tyckte jag att det var dags att vidga vyerna lite idag. Hög tid att ta en promenad upp till Bryggan. Vi bor ju inte direkt i smeten intill den beryktade, omtalade, välkända Smögenbryggan, utan vi bor lite mer vid sidan om, där det är lite lugnare men väldigt nära till naturen, badplatser, mataffär och annat och så där lagoma ca 10-15 minuter till krogar och butiker på Bryggan, beroende på var på Bryggan de ligger...

Så här i efterhand, nu när vi haft huset några år, är vi ytterst tacksamma över att inte ha köpt hus där uppe i smeten,  något av de ur-pittoreska gamla fiskarbostäderna precis mellan torget och Bryggan... Vi har ju sett hur det ser ut en söndag-förmiddag mitt i juli-augusti, under värsta högsäsong....  Det är väldigt nedskräpat, rent ut sagt rätt grisigt... och vi stötte på en rätt uppgiven husägare i somras som plockade glas både innanför och utanför staketet till sitt gulliga lilla hus... 

Så är det under högsäsong, men nu är det så däringa "försäsong" och jag fick Mannen i mitt liv med mig upp till Bryggan för att rent allmänt bara "kolla läget". En av butikerna jag gillar på Bryggan är Pondus, och de skulle öppna i nya lokaler idag, och jag var lite nyfiken på var. Så vi tog en promenad helt förutsättningslöst i blåsten, för det tokblåser verkligen idag,  och vi passerade den nya butiken, men gick aldrig in i den. Istället vände vi och gick tillbaka och såg att det var öppet på Hamnen 4. Flera av krogarna har börjat ha öppet under helgerna från påsk eller sista april, typ. 

Hamnen 4 hade öppet för andra helgen i rad nu, fick vi veta eftersom vi slank in där uppe på övervåningen och fick ett bord för lunch. Vi tog in varsin räkmacka till lunch, men startade med varsitt glas Champagne. När vi fick frågan om det kanske skulle smaka med ett ostron till Champagnen, tackade jag nej , jag har egentligen inget emot ostron, men har blivit dålig en gång, så liiiite skeptisk är jag, men "peppade" Mannen i mitt liv att ta ett. Han är inte lika feg som mig. 

Jag tyckte att serveringen av ostronet var rätt snyggt, så jag tänkte att jag ju kunde fota det i alla fall, och bad Mannen i mitt liv ta bilden, för det skulle vara enklare för honom som hade det framför sig... Jag bad honom fota ostronet... Jag tror ni kan se på ostronbilderna vilken av de tre han tog, och vilka två jag tog.... Han tyckte tydligen att det var lika viktigt att få med sina glasögon på bordet och lite av mina hårtoppar... ;) 

Räkmackan kom in och den var riktigt, riktigt fräsch och nice. Jo, det ligger faktiskt ett rågbröd där under högen med räckor och annat.  Mannen i mitt liv tog in en öl, Smögenbryggarns Snipa, och jag tog ett glas rosé. Så satt vi där och bara kopplade av och  pratade  om både stort och smått, så där som vi brukar, och som jag hoppas och önskar att alla äkta par gör. Reflekterar, planerar, drömmer, myser, njuter, roas, kopplar av och bara ÄR tillsammans. Njuter av att få vara tillsammans....

Emellanåt tittade vi ut mot hamnen och folket som strosade förbi nedanför, eller bara njöt av att se havet, eller såg hur båtar kom och ville lägga till i blåsten.... Jag som är inredningsnörd långt ut i fingerspetsarna lade ganska snabbt märke till att även Hamnen 4 gjort en del uppfräschningar i interiören. Bland annat hade de satt upp en tapet som jag verkligen blev störtförälskad i och genast hade jag i huvudet satt igång och renoverat vår lilla "gästtoalett" här hemma i kusthuset. 

 

Jag har länge velat göra en liten uppfräschning där. Sätta vår prägel på den, även om den verkligen är helt okej som den är. Ljus och fräsch... Men jag känner att det är ett utrymme där jag verkligen vill ta ut svängarna. Vi får se när det blir. För att det blir av någon gång, det tror jag... Mannen i mitt liv var helt med på noterna och det beror nog inte bara på att han fått ett glas Champagne och ett par öl och att jag kopplade på all min charm ;)

Vi hade det så himla bra där vi satt, så det blev verkligen en långlunch och det gäller liksom att passa på... Det var definitivt inget tryck på borden, så vi kunde sitta kvar där i drygt två timmar utan att känna att vi upptog någon plats.  Längre fram på säsong så är det ju ett hårdare tryck på borden och man kanske inte känner att man kan sitta och sippa vin så där avslappnat efter man ätit klart, som vi gjorde idag.  

Nu är vi hemma igen, efter att ha slunkit in på Pelle P och barnbarn-shoppat på vägen hem. Vindarna friskar fortfarande i ordentligt, jag sitter i köket och njuter av solen som ändå verkligen strålar in. Vi ska bli bjudna på middag här hemma idag, jag och Mannen i mitt liv. Något vegetariskt , mer vet jag inte. Det är dottern och svärsonen som ska kocka och det ska bli spännande att se vad det blir för gott. Halva nöjet är ju ändå nästan att slippa laga mat själv, att bara sätta sig vid dukat bord, mer eller mindre. En rätt lyxig dag med andra ord. 

Maria

Dagarna här i detta stenlandskap

 

Ja nog är det ett riktigt stenlandskap, vår kära ö.  Nu har vi varit här i några dagar och mina axlar har sjunkit ner i normal höjd. Det är så otroligt underbart härligt att vara här, så det går inte riktigt att beskriva!

Dagarna har bjudit på promenader, krabbfiske med barnbarn, spa-bad och lite hemmafix. I måndags tog jag bilen bort till närliggande kustby och träffade min vän Maria (med bloggen Sabelhagens Olivlund) som har sina föräldrars lantställe i krokarna. Vi tog en långlunch tillsammans och pratade av oss en hel del.  

Igår regnade det, så då satt jag vid mina symaskiner lite. Det blev en outfit till yngsta barnbarnet som jag har gjort klart idag, ska leverera den när de kommer tillbaka. Just nu är de ute på vift och kikar in omgivningarna. Det är det som är så skönt, när vi är här tillsammans med barn och barnbarn.  Vi umgås en del, men vi gör saker på varsitt håll också.  Mannen i mitt liv är ju inte ledig hela tiden, han sitter och jobbar en hel del om dagarna, och även svärsonen har jobbat en del till och från. Skönt att kunna göra det. 

Vi har påbörjat rengöring av vår terrass. Den är rätt stor och det tar sin tid, men det blir så fint. Jag tittar på våra fönster och tänker att jag borde ta och putsa dem.  Men än så länge har det stannat vid just "borde"... Jag tänker lite så här, att det syns inte så länge, när man gjort det... Det blir otroligt mycket saltstänk på fönstret, så det är nästan tröstlöst att ha rena fönster. Men kanske jag tar något av de värst drabbade någon dag innan vi åker hem. Kanske. 

Det har hittills varit väldigt lugnt här på ön. Inte alls mycket folk. Den riktiga turistsäsongen har ju såklart inte kommit igång ännu, men alldeles säkert kommer det bli lite påfyllt nu i helgen när det är långhelg. Det brukar vara en del folk här under Kristi Himmelfärdshelgen. Butikerna på bryggan börjar öppna upp för säsongen. 

Just den här tiden är så himla härlig. Sol och om man har tur, lite lagom värme. Men framförallt  är det inte så mycket folk, som sagt. Jag och Mannen i mitt liv ska ta ett bad senare på eftermiddagen, det är ju nästan lite som fredagskänsla idag, faktiskt. 

Maria

Morgonkaffe på klipporna

Vi är tillbaka på kusten. Så underbart härligt och välbehövligt... Vi kom ner i fredags kväll och igår fixade vi lite i källaren, i det som var ett kök från början och nu ska bli sovrum. Vi har större behov av fler sovrum än vad vi har av tre kök...  

Igår kväll var vi på en trevlig tillställning, som jag kanske återkommer till en annan dag (har ju även Grisslehamn att återkomma om också...) . Det jag tänkte lägga fokus på i dagens inlägg är morgonkaffet...

 Normalt sett brukar inte jag och Mannen i mitt liv börja morgonen med just kaffe. Många människor "måste" ha sitt kaffe direkt på morgonen för att vakna till och att "fungera" under dagen, har jag lärt mig. Varken jag eller Mannen i mitt liv har det behovet, som sagt. Vi äter nästan alltid frukost och dricker te innan det blir tal om kaffe, som vi då dricker mer som förmiddagskaffe. 

När vi köpte vårt hus på kusten så var jag ganska snabb med att måla upp en bild där jag skulle ta en kopp kaffe med mig ut och sätta mig på klipphällen hemma här i vår trädgård. Jag skulle starta morgonen där, nästan oavsett årstid, med kaffe och en stunds reflektion, och sen skulle jag gå in och äta frukost. 

Jag kan inte påstå att den där uppmålade bilden riktigt stämmer överens med över hur det blev i verkligheten. Jag har nog inte gjort det där fler gånger än jag kan räkna på min ena hand... Men igår sa jag till Mannen i mitt liv att vi kanske skulle ta med oss varsin termosmugg med kaffe dagen därpå (idag) och gå iväg till "vårt ställe", platsen där vi brukar sitta och dricka champagne och njuta av livet, och sitta där en stund och dricka just morgon kaffe och sedan gå hem och äta frukost.

Vi gjorde det.  Vi satt en timme på klipporna, bara drygt 5 minuter hemifrån, och drack kaffe, lyssnade på det rogivande vågskvalpet, njöt av havsluften, kaffedoften och njöt av att bara vara. Jag har sagt det många gånger, men det kan inte sägas för ofta... Jag är så otroligt tacksam över allt jag har i mitt liv. Tacksam över familjen och att jag har hälsan i behåll främst, men jag är också tacksam över möjligheten att kunna ha det här stället. 

Visst är vår önskan, eller kanske till och med vårt mål, att någon gång kanske bo på heltid med egen strandtomt intill havet, men tills dess är såklart det vi redan har gott nog. Gott och väl! Men önska, det får man faktiskt! Såklart målar jag upp en bild där jag startar varje morgon sittande med kaffekoppen på min egen brygga... Om det blir så, det vet jag ju förstås inte. Men... jag vet att vi ska bli bättre på att göra det vi gjorde idag. Bättre på att ta vara på de små stunderna, det där enkla som att ta med kaffetermosen och ta en morgonkaffe på klipporna! 

Maria

Helgen, minnen, känslor...

 

Ojojoj, tiden går så fort nu! Torsdag redan och jag har haft fullt upp hela veckan. Sist jag skrev, i fredags, så hade jag en fullspäckad helg framför mig. Och det var precis vad det var också. Helgen bjöd på lite av varje. I lördags åkte jag och Mannen i mitt liv till Dalarna och i Söndags åkte vi till Grisslehamn. 

Jag lämnar Grisslehamn i detta inlägg, och fokuserar på lördagen i Dalarna. Mannen i mitt liv släppte av mig ganska tidigt på förmiddagen utanför mina föräldrars lägenhet, mitt och mina syskons dödsbo... Bara att tänka dödsbo kan ju ge en ont i magen... Och faktiskt lite ont i magen hade jag när jag gick mot porten. Eller kanske inte direkt ont, men det var något som kändes... Hunger kunde jag utesluta eftersom vi hade köpt frukost och stannat till efter vägen i solskenet. Detta var något annat. Det var mina olika känslor som dök upp. 

Alla vi fem syskon samlades i den lilla lägenheten som sista året varit endast pappas hem... Men alla mammas saker fanns också kvar, förutom hennes kläder som mina syskon gjorde sig av med efter hennes bortgång för mindre än 1,5 år sedan... Mina föräldrar flyttade till denna lägenhet för ca fem år sedan, då de sålde sitt hus. Jag är ändå lite glad att det inte var mitt föräldrahem vi var i, för jag tror att det hade varit betydligt mer känslosamt med alla minnen från barndomen och hemmet. 

Min farmor och farfar ägde det huset från början, så jag har otroligt många minnen från det huset. Nu när vi var i lägenheten så kände jag ändå inte att det var jobbigt på det sättet. Jag kände liksom inte in mamma och pappa hela tiden, som jag tror att jag hade hjort om det var i huset. 

Det fanns och finns fortfarande massor, massor att gå igenom och kasta. Jag kan inte förstå hur alla sakerna fått plats i en tvåa på 50-60 kvm...?? Vi delade upp en del saker mellan varandra, jag och syskonen. Det mesta var vi helt överens om, medan vissa saker var lite svårare att enas om vem som skulle ha vad. Jag tycker ändå inte att jag hade så många "krav" på saker. Det är ju saker jag inte haft och jag har alltid känt att jag inte ska vara den som kommer med "krav". 

Vissa saker har man ju speciella minnen till och där har vi ju kanske samma känslor och minnen till vissa saker, men eftersom vi är ganska utspridda i ålder, vi fem syskon (det skiljer 18 år mellan äldst och yngst och jag är mellanbarn) så är det rätt naturligt också att vi känner olika för olika saker. 

Det finns ett skåp, en möbel som min mamma alltid benämnt som "buffén", som funnits med under hela mitt liv. Det skåpet ägde min farmor och farfar och det stod alltid på exakt samma plats i huset, även när vi flyttade dit efter mina farföräldrars bortgång och pappa som var ensambarn ärvde huset. I det skåpet hade min farmor en skål som alltid var fylld med karameller. 

Skålen fick jag av mamma redan när de rensade ur och flyttade till lägenheten och nu har jag faktiskt även skåpet hemma hos mig. Jag fick frågan av mina syskon om jag ville ha skåpet, och jag har ju alltid velat ha det skåpet men trodde nog att det var fler som skulle vilja ha det, så jag tänkte att jag ändå inte skulle ha plats för det... 

Men när jag fick frågan så kände jag så starkt att jag faktiskt ville ha det, och jag hittade snabbt en plats för det. Ni ska få se det en annan dag, det är inte på plats än. Vi väntar på bärhjälp för att få upp det på övervåningen. Men... skåpet har hittat hem. 

Det finns någon sak till som jag så där jättegärna ville ha och den fick jag också efter lite "ge och ta" med ett av mina syskon. Återkommer om den.  Jag kan inte påstå att jag hade koll på allt vad som fanns i mammas och pappas hem.  Men många saker mindes jag ju när de kom fram från "gömmorna" och vissa saker kan jag inte minnas att jag sett. Måste säga att jag blev förvånad över allt fint porslin de hade. En hel del saker kommer förstås från mina farföräldrar. 

En sak som vi definitivt inte behövde "tjafsa" om, jag och mina syskon, det var fyra servettringar som alla mina syskon nog direkt kunde förpassa till "metall-skräp". Men de såg jag till att få med mig hem. (Jag både gillar och använder servettringar )De har jag putsat upp nu och de är jättefina. Jag kanske är den enda av mina syskon som använder servettringar och jag måste säga att jag faktiskt blev rätt förvånad över att min mamma över huvud taget ägde servettringar... Det känns inte riktigt som hennes "grej"... men de kommer säkert från min farmor, eller kanske min mamma av någon anledning tog reda på dem efter min mormors bortgång? 

Den vackra piedestalen på första bilden, den blev jag lite lätt kär i. Jag kände inte igen den, och ingen annan var spekulant på den, så nu står den i vårt kök här hemma. Den magnifika hortensian som Mannen i mitt liv fick med sig från mina svärföräldrar till mig i försenad födelsedagspresent, den sitter eller snarare står som en smäck uppepå och tronar. 

Min mamma var otroligt duktig både på att sticka och virka och det fanns en uppsjö av virkade dukar.  Det var ingen av mina syskon som var speciellt intresserad av dem, och jag kan väl inte påstå att jag är jätteförtjust i virkade dukar jag heller... Jag använder inte mycket dukar alls... Men att "kasta" bort det fantastiska hantverket, dukarna hon lagt ner så mycket tid på... nej, det kunde jag inte så jag tog med mig en hel hög hem. De är tvättade och uppfräschade nu efter att ha legat undanlagda i skåp i flera år och antagit en speciell skåp-doft och vissa var lite "solkiga" i den vita färgen. 

Nu är de rena och fina och kanske vill någon av döttrarna ha varsin duk som minne av sin mormor. En av dem har jag faktiskt lagt på bordet i vårt uterum. Några porslins-kannor följde med mig hem. Den blå som jag ställt i fönstret i uterummet, den känner jag igen sedan jag var liten. Har alltid tyckt den varit vacker. Den är lite kantstött men det är väl som en själv genom sitt drygt 50-åriga liv, man blir lite märkt och kantstött... 

Den vita med bruna blommor, som jag aldrig hade sett, den står nu på hyllan ovanför glaspartien i uterummet. Jag minns inte ens att jag ville ha den, när jag såg att mina syskon ställt den med "mina" saker. Vi har haft messengerkontakt i flera veckor och de har skickat bilder och ställt frågor, och tydligen skulle jag ha "märkt" den på en bild. Men nu så här några dagar efter så tror jag att jag hade märkt den och frågat om den inte hörde till en servis som en av mina bröder fick vid mina föräldrars flytt.  Lätt att missa information och "missförstå", men jag tog i alla fall med mig kannan och jag gillar ju brunt, så det var väl meningen att den skulle flytta hit ;)

Det blev en heldag i lägenheten och vi fick en del gjort, men det finns en hel del kvar att göra. Jag har lovat mig själv att inte samla på mig "småskräp" som våra barn i framtiden ska behöva rensa. För jisses vad mycket "småplock/skräp" vi hittade överallt. I varje burk med lock så låg det tidningsurklipp, gummisnoddar, nyckelringar, säkerhetsnålar eller annat smått som bara är just skräp... Hon var nog lite av en samlare vår lilla Mamma... ;) 

Jag tror att jag på något sätt sköt upp en del känslor när vi var där och rensade, för i måndags när vi kom hem från Grisslehamn så kände jag mig plötsligt så trött. Trött på samma sätt som jag kommer ihåg från mammas bortgång. Jag har en hel del funderingar och en del frågor om både det ena och det andra och även om jag inte tycker att jag bara går och grubblar över saker, så tror jag att det finns saker och ting som tyngt mig mer eller mindre omedvetet. Jag liksom känner att jag nog "dragit upp axlarna till öronen" ett tag. 

Det blev ett långt inlägg och om du fortfarande är kvar och läser så tänker jag bara avsluta med att jag "jobbar på" med lite av varje här hemma ett par dagar till, sen tänker jag njuta av havsluft ett tag! Västkusten väntar på mig... 

Maria

När badet regnar bort och man inte hinner...

 

Fredag idag! Vi brukar ju, som ni säkert vet, bada på fredagar. Ja, vi badar ju rätt ofta på lördagar med om jag ska vara ärlig.... Bada spabad (helst hemma i eget kar) är bland det bästa jag vet. Men... idag har vi ställt in vårt fredagsbad. På grund av tidsbrist, skulle man kanske kunna säga. Man skulle också kunna säga att vi känner oss tvungna att prioritera bort det, för att annat inte ska kännas stressigt... 

Det här var något som vi bestämde redan förra helgen och istället kläckte jag den geniala idén att vi tar ett onsdagsbad istället (ingen ny idé alls egentligen, det har hänt förr när vi av någon anledning inte kunnat bada på fredagen) men när vi hade ätit vår vanliga vardagsmat, hemgjorda vegetariska burgare denna gång, och det började närma sig dusch och bad, lite onsdagslyx... Ja, men då öppnade himlens portar sig och det fullkomligt vräkte ner ute! Jag hann inte mer än säga till Mannen i mitt liv att det kändes som en åskskur... förrän en blixt lyste upp uterummet där vi satt och bara några sekunder senare brakade det loss ordentligt på himlavalvet. Det var så pass att jag rent reflexmässigt tog tag i Mannen i mitt livs arm, för jag blev så överraskad. 

Jaha... det var den onsdagslyxen, det... Men Mannen i mitt liv, som nog märkte min besvikelse menade på att vi kunde duscha och klä på oss annat än "myskläder eller jobbarkläder" och sätta oss i det vi brukar kalla loungen. Sagt och gjort. Så fick det bli. Det är verkligen inte ofta som vi sätter oss och dricker bubbel eller annat alkoholhaltigt mitt i veckan så där, men det var väldigt trevligt och mysigt med lite rosé cava, oliver och salta pinnar. 

Och idag, ja idag blir det som sagt heller inget bad. Jag har varit igång sedan tidiga morgonen här hemma med att måla, ringa symaskinssupport, fixa tvätten, städa, motionera, handla, bära ut och även köra iväg skräp och slängt i mig lite lunch och varit ut med vovven... 

Jag kände att jag ville få undan en hel del eftersom resten av helgen är uppbokad med diverse aktiviteter och nästa helg har vi planerat att åka till Västkusten och bli kvar där över Kristi himmel. Men vi får se, vi kanske känner att vi behöver fixa en del här hemma och åker efter helgen istället. Det har blivit en sån där period då flera helger på rad plötsligt är uppbokade och vi inte kommer vara hemma. Det är ju roligt när det händer saker förstås, men det bästa vore ju om det blev en jämn utspridning kanske ;) Men, men ... sånt är livet, och livet är ju till för att levas :) 

Nu ska jag fortsätta en liten stund, göra sista rycket i mitt fixande, sen ska jag avsluta min "arbetsdag" och ta helg och fixa lite fredagsmys. Ja, även om vi inte tycker att vi har tid att gå ut och bada (mest på grund av att vi kanske vill komma i säng i tid, eftersom vi ska upp rätt tidigt imorgon) så måste det bli lite fredagskänsla i alla fall! 

Maria

Jag och trädgård... gör om - gör rätt.

 

Trädgård är väl inte direkt min bästa gren... måste nog säga att jag är bättre på både inredning och att sy. Men det hänger ändå ihop på något vis. Det där med att vilja ha fint inne, då vill man ju kanske ha fint ute också. Och att sy är ju ett sätt att skapa, och trädgård är ju också kreativt. 

Så långt är jag med. Det vill säga, jag har en ganska hyfsat bra känsla på hur jag vill att det ska se ut och jag gillar att köra ner fingrarna i jorden och pyssla med växterna. Det är nog mest kunskapen som saknas faktiskt. Kunskapen om vilka blommor som passar var, i vilket vädersträck och vad de passar tillsammans med, höjdmässigt och hur mycket de breder ut sig och när de blommar m.m...  Ja och så vill de ju ha olika jord också... jord som jord kan man ju tycka... ;) Men det är ju inte så enkelt. 

Jag erkänner att jag inte har det där genuina intresset för att ta redda på allt... Jag vill bara få det snyggt...och då blir det ju lite eller ganska mycket av "gör om - gör rätt"... Första bilderna är en rabatt på framsidan. Där hade jag först satt Syrenhortensia, Grandiflora och Smällspirea som jag inte minns namnet på. Smällspireorna trivdes nog rätt bra, men de blev ju så mycket högre än Hortensiorna... och jag hade satt de varannan för att det skulle bli SÅ snyggt. TRODDE jag... men det slutade ju med att vi flyttade alla de växterna förra sommaren. Hortensiorna fick en ny plats, lite skuggigare och det var de tacksamma över. Spireorna hamnade lite provisoriskt vid tomtgränsen mot skogen. Vi får se hur det gått med dem under vintern...

Jag ersatte rabatten med rosa rosor, The Fairy, som vi hade vid vårt förra hus och de var riktigt fina där och jag hoppas på att det går lika bra med dem här. De har i alla fall överlevt och klarat vintern bra. Jag ansade till dem igår. 

Trädet däremot... trädet som äntligen kom på plats på framsidan, i den lilla "jord-rundeln" som stått i flera år... trädet... nja, det ser inte ut att må så bra. Förra årets invasion av steklar åt inte upp bara rosorna utan även det nysatta trädet...  Även om trädet tar sig, så ska vi kolla på något annat. Det där var ett "panik-köp" förra året som inte blev bra...  Nedanför trädet, runtom satte jag vit Salvia och de flesta är riktigt fina. 

Jag har blå-lila Stäppsalvia, Caramia, i rabatten nedanför porchen. Oj, vad de sprider sig... Jag är riktigt nöjd med dem! Ända tills de nått fullhöjd och det kommer lite kraftigare regn, då viker de ner sig ut över stenarna. Inte snyggt... Det är röda rosor bakom. De där rosorna som blev uppätna förra året, som jag sågade ner totalt. De är inte jättefina och någon har nog dött... och så kommer det upp någon rosa ros av den sort som vi satte först och jag sedan tog bort för jag ville ha röda... Nu vill jag ju som bekant inte ha rosor alls där och jag ska klippa ner de till marken igen och förhoppningsvis orka gräva upp dem i höst. Istället vill jag ha spireor i någon rosa variant. Lite mer tåliga buskar. Jag har börjat inse att det är ganska svårt att sköta om rosorna när vi är borta så många veckor på sommaren... 

Salvian framför kanske jag också flyttar. Jag tänker att det kanske blir bättre med något lite "bolligare" växter framför de kommande spireorna och innanför den rostiga charmiga stålkanten.  Min vän Maria, som VERKLIGEN kan det där med blommor (kika gärna in hos henne här), hon tipsade om Alunrot. (Jag TROR att jag har någon liten rest av en sådan under vår ek... ;) )  

Tulpanerna har börjat blomma lite smått. En evig kamp mot rådjuren, men det hjälper riktigt bra med Tricogarden, bara man är snabbt framme så fort det kommit upp något nytt. Något som verkligen börjar ta fart är mina Löjtnantshjärtan. De är så fina när de blommar, men de blommar ju över så fort och åtminstone mina, vissnar väldigt fort med gula blad. 

 

De sitter ju i rabatterna jämte den stenlagda gången mot trappen och samsas med pioner där. Jag är jättestolt över mina pioner som blommar så otroligt vackert, men tyvärr också en väldigt kort tid. Jag fyllde på med någon mer något år, men de hinner inte riktigt upp och bli så stora för de äldre hinner liksom först.

Jag vet att man inte gärna ska flytta på pioner, men jag ska göra det ändå... Bära eller brista, vi har kommit fram till att vi ska sätta något vintergrönt i de där rabatterna. Det blir ju så tråkigt när pionerna och löjtnantshjärtanen blommat över och klippts ner... Så det blir nog bra med något mera buskigt i ca 70-80 cm höj kanske. Ingen direkt häck som ska klippas utan mer lite lägre yviga buskplantor på rad. Så kan man peta ner en massa lökar emellan här och där för att få lite färg. Vad tror ni om det? Är jag fel ute igen ? ;) 

Penséer har jag gott om i mina rabatter. De måste ha spridit sig genom åren, från krukor på trappen. Jag har alltid penséer på våren och det måste vara från de som de spridit sig till rabatterna, för jag har aldrig satt ner penséer i rabatter.  Ibland har jag rensat bort någon som ogräs, men de flesta har fått härjat vilt. 

Det blir väl kanske fler ändå, eftersom jag har penséer i krukor även denna vår.  Jag köpte plantor redan i början av april då det var så varmt och fint, men så glömde jag ställa in dem under natten, så de stod kvar nyinköpta på porchen för at planteras dagen därpå... och då kom frosten och nöp till dem rejält. De stod inte mot 8-10 minusgrader kan jag meddela ;) Så det blev gör om - gör rätt även på vårkrukorna i år....  ;)

Maria