Att dejta två dagar i rad.

Igår hade jag den stora lyckan att dejta honom. Honom... han med stort H, han som fortfarande efter snart 29 år kan få mitt hjärta att slå snabbare och magen att pirra. 

Vi hade en riktigt trevlig och mysig middag på favoritrestaurangen i Uppsala.  God mat och dryck och bara vi på tu man hand. Ja, det var ju fler inne på restaurangen förstås. Men vi hade bord för två. Såklart. Perfekt att nästan som förlänga helgen med att gå ut och äta på torsdagkvällen. 

Idag har jag dejtat igen. En picknickdejt med dottern A, ute vid Steninge. Jag snodde ihop en ceasarsallad och tog pansarvagnen (ja, min bil "heter" så numera efter att svärsonen utbrast att den var stor som en "j--la pansarvagn") och drog iväg.

Dottern måste ha legat några bilar bakom mig från det att våra vägar gick ihop (hon kom från Stockholmshållet och jag från Uppsalahållet) för jag hade inte stått på parkeringen mer än en minut innan hon också svängde in och ställde sig strax bakom mig. Tajming!

Vi slog oss ner på gräset och mumsade i oss av salladen och pratade om viktiga saker i livet. som jobb till exempel och hur viktigt det är att trivas på sitt jobb. 

Vi tog en promenad i slottsparken efter lunchen. Njöt av det finfina vädret och miljön. Konstaterade att vi nog faktiskt skulle kunna bo i ett av de fina husen nere vid vattnet där. Det skulle kännas helt okej, liksom... ;) 

Vi tog en runda inne i Stenladan också och inspirerades av allt fint som finns där. Verkligen mycket fint! Mycket inredning! Vi gillar inredning både hon och jag. Men ingen av oss handlade någonting. 

Vi skildes åt med en lång varm kram och var och en åkte hem till sitt. 

Härligt att få till en dejt med en av döttrarna så där en fredag. Och nu är det dags att göra lite "fredagsmys" här. Fixa något att äta och sedan det sedvanliga fredagsbadet. 

Ha en fin fredagskväll alla!


Maria

Lite mer lyx och glamour

Exakt, det var tanken när jag drog igång min lilla uppdatering av vardagsrummet här hemma. Lite mer av lyx och glamour och mustigare färger så här inför hösten! 

Jag tror att jag alltid gillat gamla möbler men främst gamla detaljer så som skrivmaskiner, kameror, kikare, böcker, skidor, cyklar, bilar, båtar... m.m..  sånt som kanske på något sätt var vackrare förr?  Jag har alltid gillat vackra gamla hus med utsmyckade fasader. 

När det gäller inredning har jag alltid föredragit mönstrat framför enfärgat.  Föredragit mustigt och murrigt med mycket detaljer framför avskalat och för mycket vitt. Jag föredrar mörka träslag framför ljusa. Jag gillar möbler med former och detaljer bättre än raka enkla. 

Jag tokgillar TV-serier som utspelar sig typ 1920-40, just för att det ofta innebär vackra kläder (klänningar) och vackra inomhusmiljöer.  Tänk er bara Gatsby... 

Och med de tankarna och inspirerad av allt det där jag gillar ... ja, då blev det lite mera lyx och glamour i vårt vardagsrum. En liten lätt touch av Art Deco. Mustigare och mera färg överlag, jämfört med den lite dovare och ljusare blå-vita skalan och New England-känslan som fanns där innan med de stora blå-vita porslinslamorna på bordet bakom soffan. 

Lamporna på bordet... ja, det är en av de större förändringarna. Jag har bytt dem till lite smäckrare lampfötter i svart med en fågel i antikmässing. Troligen en papegoja. Det var faktiskt de som fick mig att tänka mer lyx och glamour. 

Fast egentligen är de inte speciellt "lyxiga", de är från ett av de större  möbelhusen.  Lampskärmarna med frans, kommer från samma ställe och sammet och den där fransen gjorde också att det andas lite glamour. 

Art deco, var det... de bruna kuddarna i fåtöljerna, med sitt bågformade mönster talar väl för sig själv där! Klockrena! Men förutom symmetri, bågformade och kvadratiska och andra grafiska mönster så är ju Art deco, lite "more is more"  med alla mönster, färger och detaljer. Mycket guld och mässing. 

 

Själv har jag valt att bara göra en touch av stilen, för att lätt kunna switcha tillbaka till grundtanken i vårt hus, dvs New England. 

Jag bollade idén med att byta bord, med mig själv ett tag. Kanske skulle vi haft ett runt i mässing och glas eller marmor? Men tillsammans med mig själv kom jag fram till att det här får stanna. Det var en tillfällig lösning från början, men har blivit kvar i mer än 6 år... 

Det får räcka med att jag köpte ett litet brickbord i mässingsfärgat, att ha mellan fåtöljerna. Skönt att kunna ställa ifrån sig en kopp eller ett glas när man sitter där.  Ljuslyktorna på bordet har också karaktäristiskt art deco mönster. 

Kuddarna i soffan är nya förutom den gröna, den hade jag redan i gömmorna. Jag utgick lite ifrån att jag ville ha den med och blev nöjd när jag hittade den där mönstrade i flera färger. Det är påfåglar i mönstret och färgerna går i ockragult, grått, grönt och lite dovt lila. Jag valde ett ockragult kuddfodral för att binda ihop allt tillsammans med den gröna kudden. 

Den lilla zebramönstrade kudden fick bli en liten avvikare, för att göra det hela lite mera intressant och livligare. Zebramönstret plockas upp i de zebramönstrade lampskärmarna som jag redan hade inmin ägo. Tokgillar det där med att förnya med saker man har som flyttas runt. Lampfötterna i mässingsfärgat, hade jag också, de låg ute i förrådet. 

De svarta stolarna borta vid skåpet fick också gamla undanstuvade kuddar. Grafiskt mönstrade i brunt och lite guldigt skimmer nästan. Helt plötsligt passade de också in efter att jag faktiskt kommit att klassa de som ett felköp för några år sedan. 

Väggen där borta bakom skåpet ska ju rivas, rummet ska göras större. Men tills dess... jag har bestämt mig för att måla över rutorna med vitt! 

Uppepå bordet bakom soffan, ligger några fina böcker som passar fint in i färg. Ananasljusstaken är ny, den gjorde sig fint med den urgamla lotuslyktan. 

 

Den bulliga och knottriga vasen har jag hämtat från ett annat  ställe på övervåningen. Jag är inte helt hundra på om den kommer stå kvar? 

Vasen i fönstret ska i alla fall få något innehåll.  Har en idé om svarta fjädrar. Vasen föll jag för som en fura när jag hittade den, och köpte både den och en lampfot och ett doftljus i samma stil. 

Vad mer är förändrat då? Jo den gamla klockan som satt bredvid fönstret har bytts ut mot en rolig rund hylla med det passande namnet Gatsby ;)  Fönsterlampan har jag hämtat ifrån fönstret i mitt syrum.

Den ljusblå oljelampan som stod på bordet tidigare har bytts ut mot en likadan fast med brun glastank. Jag har några olika oljelampor, så det är bara att byta runt lite ;) 

Men det var nog allt, tror jag. Alla möblerna är ju desamma, förutom att det lilla bordet och hyllan på väggen kommit till. Jo, just ja... jag plockade bort akvarellen på dottern med Ferry och satte den uppe på hallen istället.  

Jag funderade ett tag över vad jag ville ha på väggen istället och kollade in lite olika tavlor, men så hämtade jag två andra akvareller av samma konstnär, ifrån vårt gästrum och hängde upp dem. De har förresten hängt där tidigare tillsammans med tavlan på dottern. Nu fick de flytta tillbaka en stund för att färgerna stämde så väl in. 

Som sagt, inga jätteförändringar eller stora utgifter och det är lätt att ändra om till lite mera New England, om jag skulle vilja det. Kanske till våren och sommarn skulle jag kunna tro. 

Ni kan se hur det såg ut innan, när det var blått och somrigare,  i detta inlägget, om ni vill kunna jämföra. 

Jag hoppas att jag kanske kunde ge er lite inspiration om hur enkelt det egentligen är att ändra stil/känsla beroende på val av färg och detaljer på "småplock" när man har en "klassisk" grund att gå på. 

Om ni gillar att förändra hemma, förstås...? ;) Gör ni det? 

Maria

Jag tappade lusten, det kändes verkligen inte viktigt....

Jag hade påbörjat ett annat blogginlägg, imorse.  Ett sånt där ytligt inlägg med inredningsbilder...

Men jag tappade lusten, jag kunde bara inte med att publicera en sådan sak idag. Det kändes verkligen inte viktigt... 

Om ni missat det, så sköts en kvinna till döds inatt i Västra Stockholm. Kvinnan var nästan bara ett barn... en flicka på 18 år... I helgen sköts en annan kvinna till döds i Malmö. På öppen gata med sitt lilla barn i famnen... 

Herreguud.... vart är samhället på väg? 

I vår familj har vi en sån där messenger-chatt som säkert många andra familjer har.  Den har upptagits med skrämda tankar nu på förmiddagen angående det som hände inatt.

Vår dotter och svärson bor tydligen bara ca 300 meter därifrån. Klart vi är skärrade. 

Det är självklart lika hemskt var det än sker, men när det kommer så nära en själv och sina nära och kära, ja då tänker man lite extra. Så... ett ytligt inlägg går helt bort för mig idag. 

Istället vill jag bara säga till alla där ute... 

Var rädda om er och ta hand om varandra!  Ta vara på livet och njut av det ni har! Skiljs inte åt som ovänner, somna inte osams... 

Maria

Augusti... sensommar eller höst?

Tänk att nu har vi snart lagt hela Augusti 2019 bakom oss. Tiden går verkligen fort och det gäller att vi tar vara på den. Helst utan att stressa fram i tillvaron för att försöka hinna med så mycket som möjligt. Nej, jag tror minsann att vi måste tillåta oss att använda tiden till att stanna upp och bara njuta av stunden här och nu. Släppa en del måsten och annat som vi tycker att vi borde göra.  Kanske verkligen leva här och nu och inte blicka framåt alltför mycket. 

Klart det är roligt med saker och ting att längta till, men man kanske inte behöver gå händelserna i förväg och längta till nästa sommar redan nu, om man tycker sommaren är över till exempel. Det blir en lång väntan då, istället för att ta det för vad det är. Åtminstone försöker jag tänka så. Jag är ju ingen vintermänniska, men förra vintern försökte jag verkligen acceptera det för vad det var och det gick rätt bra. 

Hur känner ni, förresten? Är sommaren slut och hösten är här? Det beror ju såklart lite på var i landet/världen man bor. Vilken temperatur och vilken väderlek man har och så... 

Jag brukar nog kunna tycka att sommaren är slut samma dag som semestern är slut och man är tillbaka på jobbet. Och det brukar vara redan första veckan i Augusti.  Men jag har alltid försökt att inte tänka så, jag har försökt ta vara på de soliga dagarna ändå. Försökt att vara ute hemma i trädgården efter jobbet, inte bara stänga dörrar och fönster och krypa upp i soffan och tända ljus och tänka att det är slut. 

Då tror jag att hösten och sedermera vintern kan kännas väldigt lång.  I år hade vi lagt semestern en vecka längre fram i tid, och kanske gör det skillnad också, att jag känner som jag gör? Jag känner nämligen inte alls att hösten är här och att sommaren är slut.  Nu ser det kanske lite annorlunda ut för mig mot många andra, det  är jag medveten om. Jag har ju lyckan att få fortsätta vara hemmafru. Men om vi bortser från det så tycker jag som sagt inte att det känns som höst ännu. Den där riktiga högsommaren är förbi, det är inga ljusa kvällar längre, det är kyligare och liksom en råare luft när solen går ner.  Morgnarna är svalare och det daggvåta gräset är ganska kallt för tårna när man tassar ut i badtofflor med vovven. 

Men ändå... på dagarna orkar termometern fortfarande upp till minst 17-19 grader och det är ju inte illa, det läget kan vi ju ha en hel sommar...  De senaste dagarna har vi ju faktiskt haft uppåt 25 grader dessutom! Så jag vill nog hellre säga att det är sensommar så här långt! Och jag njuter! 

Jag tokgillar verkligen hösten, det gör jag...  Men jag fokuserar på att det fortfarande är sensommar och klär mig gärna i kjolar och klänningar i sommarfärger och försöker hålla känslan kvar hela Augusti ut. Sen när det verkligen gått över till höst, då kan jag sätta på mig höstkläder... tröjor, långbyxor... strumpbyxor till höstklänningar... jackor eller trenchcoats...  Och då blir färgskalan en annan. Från havet och sommarhimlens blåa till naturens gröna, bruna, senapsgula... Snart nog är vi där, det går fort... Men jag håller mig som sagt kvar i den här sensommarkänslan ett tag till. Åtminstone Augusti ut. 

Tidigare imorse tog jag kameran och knäppte några bilder i trädgården. Mina Hortensia som står vid däck-stolarna utanför uterummet är fortfarande SÅ fina! Jag hade lämnat de i dotterns händer de fyra veckor som vi bodde i Wikers Bohus, och de var minst lika vackra när vi kom hem som när vi åkte.  W påstod att hon inte hade gjort så mycket med dem, att det hade regnat en hel del när vi var borta... Kanske är det så, att naturen skött om dem själv. De blommor som stod under tak var nämligen inte lika glada och pigga när vi kom hem, om man så säger... ;) 

Jag hade satt lavendel tillsammans med en grå-grön "hänga över kanten- växt" i en av de stora zinkkrukorna och de hade också vuxit till sig så frodigt under tiden vi var borta. Lavendeln luktar ju så gott när man rufsar om den lite. 

I den andra, ännu högre zinkkrukan, hade jag satt ner ett par kärleksört som fick lov att flytta på sig från rabatten på framsidan, till förmån för Salvian som flyttade in där hos rosorna.  Men jag undrar jag om inte de där rådjuren har varit och nafsat på kärleksörten...  de ser liksom avklippta ut... för jag tror inte att jag hade klippt de tidigt i våras, att det skulle synas nu...? Nåväl, jag tror det kommer lite blommor där i alla fall. De toppiga granarna vilar tillsammans med Kärleksörten tills det är dags för dem att flytta fram vid entrén och de höga urnorna på fot. 

I urnorna har jag satt "bollkryss". De andas verkligen SÅ mycket sensommar! Ljung är alldeles för tidigt att sätta än anser jag. Den var hur vacker som helst där den blommade så fantastiskt vackert på klipporna innan vi åkte hem från Västkusten, men nej... jag vill inte ha den i krukor och korgar än.  Jag köpte ett par till bollkryss, men något mindre igår när jag var och handlade.  De hamnade på bordet och vid husknuten på porchen.

För övrigt tokgillar jag just den där husknuten som fick lite extra detaljer för att det liksom bara blev så av "tekniska skäl" ;)  Den bollkryssen får samsas med en sån där grå-grön "hänga över kanten- växt" som inte alls är lika frodig. Den stod ju under tak... där regnet inte kom åt.... Chokladblomman som samsades med den innan, orkade jag inte ens försöka skrämma liv i.

Jag har rensat och fixat till i rabatterna sedan vi kom hem.  Så det ser i alla fall hyfsat trevligt ut fortfarande. Vi har inte jättemycket rabatter i vår trädgård, men jag vill ha lite mera buskar och perenner. Vill gärna ha lite mer växter som man kan plocka in som snittblommor. Vi får se vad det blir, vi har ju lite planer för den här trädgården. 

Förhoppningsvis så får vi till en bättre plats åt studsmattan och gungan då, så vi kanske inte ser den lika tydligt ;)  Tycker verkligen inte att det är några vackra inslag, även om jag verkligen letade upp en hyfsat stilren gunga... Studsmattan... nä, den blev inte snyggare än så ;) 

Nu kommer solen alltmer och skiner in hos mig där jag sitter i uterummet. Min gröt är uppäten och jag ska fundera på över hur jag ska lägga upp min dag. Lite tidigt än för att gå ut i trädgården, jag väntar tills temperaturen orkat upp lite till. Fortfarande bara 14,5...

Så... hur har ni det hos er? Sensommar eller höst?

Maria

Familjens årliga kräftskiva

Hej denna måndag! Vädret är verkligen heeeelt underbart! Sol och värme! Jag har hängt ut tvätt och rensat en rabatt på framsidan! Nu pausar jag med vatten och kaffe och passar på att uppdatera bloggen med bilder från i lördags...

Lördagen som ju också bjöd på sol och värme! Vi ägnade dagen åt att duka och förbereda inför kvällens kräftskiva. Mannen i mitt liv monterade också en studsmatta som han hade köpt till barnbarnen. Vi tycker nog båda att studsmattor inte är någon direkt prydnad för trädgården... men vi tycker ju båda väldigt mycket om våra barnbarn också och gör typ "allt" för dem ;) 

Kräftskiva med familjen är något vi haft varje år i över tio års tid. Sedan barnen var... barn... de är ju vuxna nu alla ;)  Förra året hade vi den för första gången i Wikers Bohus och åt havskräftor, som nog är det godaste skaldjur jag vet!  Vi hade gärna haft kräftskivan där i år också, men alla kunde ju inte samlas samtidigt i år, så det blev en kräftskiva hemma och då körde vi de "traditionella" röda kräftorna, insjökräftor.

Jag hade faktiskt ansträngt mig och köpt svenska färska, men jag tyckte ändå inte att de smakade något mer än de från frysdisken.... nej, jag föredrar i alla fall havskräftor. 

Döttrarna hade gjort Västerbottenpajer och de var riktigt, riktigt goda!  Vi hade såklart bröd, ost, kex och olika röror till också. Och så hade jag köpt ett kilo räkor också, för det vet jag att barnbarnen gillar.

Jag gjorde som jag gjort tidigare, jag serverade kräftorna i glasburkar med lock, och så dukade jag med billiga kökshanddukar, rejält att torka sig på. 

Barnbarnen fick dessutom lite mera barnvänligt plock i sina lite mindre burkar, de fick köttbullar och korv som skurits i slantar. 

Det blev en riktigt trevlig kväll. Vi skrattade och pratade, åt av allt det goda och den som ville tog sig en liten Västkustsnaps eller en Petronella. Den där gubbsnapsen var det ingen som rörde ;)  En lugn och stillsam tillställning och vi åt en av de godaste efterrättspajer som jag någon gång smakat. Och kanske den enklaste att göra...? Yngsta dottern hade nämligen bakat hallongrotta-paj. Har ni testat det? Jättegott med en klick grädde till... 

Igår blev en soft söndag hemma på baksidan. De mera "långväga" familjemedlemmarna (Uppsalabor och "Stockholmare") sov kvar och det åts frukost vartefter som alla vaknade. Lillprinsarna hoppade studsmatta innan de drog vidare på annat. 

En supermysig helg med andra ord! 

Avrundar dagens inlägg med den här bilden där alla är samlade. Det sitter två barnbarn på kortsidan nere vid fönstret och det ska finnas ett barnbarn mellan personerna 3 och 4 mot väggen, men han kanske var under bordet just när jag tog bilden? ;)  Jag kommer säkert få "bannor" av någon för denna bild för att den inte ser "okej" ut, gör någon konstig min eller så, men det struntar jag i nu ;)  

Själv tycker jag det är underbart att kunna fånga dem alla på bild någon gång samlade så här. Vi försöker faktiskt få till familjemiddagar lite då och då för att det är så mysigt. 

Maria

Tack!

Först och främst... tack... ett STORT tack på all fin respons jag fick i mitt förra inlägg. Hälsningar med åsikter både här, på Facebook och även privata meddelanden på messenger. 

Så kul att höra att det inte bara är jag som tycker att bloggvärlden blivit annorlunda. Roligt också att ni "anonyma" tog er tid att skriva! Fortsätt gärna lämna hälsningar, jag försöker alltid svara så fort jag kan, bara blogger inte strular som det brukar kunna göra när jag ska svara på kommentarer i kommentarsfältet.  Har ni egen blogg så återvänder jag in dit i stället och återkopplar. 

Roligt att höra att ni gillar mitt sätt att blogga och att bloggen känns äkta som ett par av er skrev. Jag tackar ödmjukast! 

Nu till något helt annat... någon kanske undrar när jag ska förklara varför det är bilder på en fåtölj i dagens inlägg, vad har det med saken att göra?  Ingenting. Nej, ingenting alls har det att göra med dagens text, faktiskt. 

Utom möjligen att fåtöljen är från Ikea och att jag och dottern S har gjort ett race på Ikea idag. Men fåtöljen köpte vi ju inte idag. Nej, jag köpte billiga snapsglas. Såna där klassiska "gubb-snapsglas" ni vet. En fot och en kupa som är kon-formad. Ja, jag kallar dem gubb-snapsglas just för att de säkert sett ut så i alla tider, ända sen den tiden då "gubbarna" tog sig en snaps för att klara av den tuffa vardagen de kanske levde i. 

Nu finns det ju lite olika modeller men gubb-snapsglasen kommer bli bra imorgon när vi kanske tar en OP Andersson (som är en gubbsnaps, har någon berättat för mig)  till kräftorna.  Vi har så fina arvegods-snapsglas med ett "W" ingraverat, men de räcker inte i antal om det är många som vill ta sig en "hutt".

Fåtöljen då... tja, något vill ni ju kanske se också, inte bara läsa... 

På tal om läsa... Jag tänker att jag ska sitta där en hel dag och bara läsa och läsa... eller i alla fall en halv dag... fast jag tror inte ens det blir ett par timmar... att sitta still så där är inte min grej. 

Ser ni tavlorna? Akvarellerna som min vän konstnären målat. Visst är de ljuvliga? Tokgillar dem båda två. Resväskorna är en klar favorit! Jag tokgillar ju gamla prylar... och den andra målningen med flickan och hunden, det är ju vår yngsta dotter med Ferry som valp. Den är avbildad från ett foto som vi tog när vi hämtade hem honom. 

Målningen betyder mycket för mig och Mannen i mitt liv. 

Ser ni apan i fönstret? Den lampan är faktiskt ny och skulle stå i gästrummet, på sängbordet. Men den var större än jag trodde, så då fick den sitta här i fönstret istället. 

Nu ska jag ta och fixa en fredagsdrink här åt mig och Mannen i mitt liv! Och så håller vi tummen för att regnet avtar... vi vill ju gärna gå ut och bada. Det är ju ....Fredag! 

Trevlig Fredag till er alla! 

Maria

Bloggvärlden var mycket roligare förr... (men en solnedgång är alltid en solnedgång)

 Nu är det dags! Nu har jag tänkt på detta SÅ länge! 

Tänkt att jag ska "lätta mitt hjärta", släppa ut orden och tankarna  som jag haft inom mig så länge. 

Mina tankar om hur jag tycker att "bloggvärlden" förändrats under åren. 

Jag började blogga för sisådär drygt tio år sedan (på annan plats, annat bloggnamn) och har varit aktiv här sedan 2011, då jag kom igång "på riktigt" när jag valde att dokumentera vårt husbygge här på bloggen. Mest för egen del, och så har det förresten varit med allt.  

Jag bloggar för min egen skull. Jag har alltid tyckt om att skriva (som många andra, skulle jag SÅ gärna vilja skriva en bok) och har ett "behov" av att skriva av mig, helt enkelt. 

Jag bloggar mest för att själv kunna gå tillbaka och reflektera över livet, våra utflykter, saker vi gör med familjen, våra intressen och ja, det blir ju lite inredning och shopping också, som man hittar i arkivet om man går tillbaka och läser.  Bloggen är som min dagbok, kan man väl säga.

Jag tjänar inga pengar på min blogg och om jag skriver något om en pryl eller så, och eventuellt i undantagsfall länkar till något, så är det helt och hållet mina ord och mina åsikter, mitt gillande och tyckande... inget som någon "köpt" mig för att skriva. 

Möjligtvis kan jag tipsa om något som jag tycker är smart och prisvärt, men som sagt, jag tjänar inget på det utan delar bara ärligt med mig av tips, oss vänner emellan... 

Vad jag har upptäckt och funderat över ett tag, är att bloggvärlden har förändrats markant under dessa år som jag "levt" i den... 

När jag började blogga, så lämnade man hälsningar/kommentarer hos varandra och "hälsade på hos varandra"... typ... 

Ja, hos VARANDRA... det var verkligen "ge och ta".  Det var en oskriven regel känns det som, det där med att "Skriver du hos mig, så skriver jag tillbaka hos dig", lite på den nivån.

Det var alltid så roligt att läsa hälsningarna, som man såg att man fick. Mest positiva glada hälsningar, men ibland någon som "ifrågasatte" något och det får man ju absolut göra. Men hälsningarna var många... Inte sällan 15-20 stycken! Rekordet är nog ca 30... Nu... nu tycker jag det är många när jag fått fyra-fem... Det är fortfarande lika roligt att läsa dem! 

Självklart ska ingen känna sig tvungen att lämna hälsningar hos mig om de inte vill, och man behöver absolut inte stryka medhårs, det är ju inte det jag menar eller är ute efter. Jag kan bara konstatera att det är inte "ge och ta"  på samma sätt, längre... Man får inte alls lika många hälsningar tillbaka som man lämnar... och tonen från anonyma har blivit lite annan... 

De anonyma som lämnar hälsningar nuförtiden, det är tyvärr mest kommentarer med "småpikar". Man vill gärna "rätta" i något ämne eller påpekar lite negativt på annat sätt, innehållet i inlägget. Undrar lite vad det beror på faktiskt?  Tar vi oss mest tid till att kritisera? Och varför i så fall?

Jag har länge haft tankarna att skriva detta inlägg, jag har bara letat efter orden. Jag har läst hos andra bloggare att de känner att bloggvärlden numera bara handlar om "köp, köp" "reklam, reklam"...Även bland kommentarerna i kommentarsfälten kritiseras vissa bloggare för att göra för mycket reklam och samarbeten.  Och det är ju lite så jag också känt och nu försöker jag på bästa sätt hitta mina ord...

Jag läser inlägg som är fint skrivna om livet och kärlek och kanske tänkvärda ord, precis som jag läste i början när jag började blogga... Jag inspireras av vackra bilder på inredning som ju är ett stort intresse hos mig, men nu... nog sjutton är det länkar och annonser till både det ena och det andra lite här och där i texten. Ibland matchar inte ens länkarnas produkter med produkter på bilderna... 

För mig personligen känns de där fina orden plötsligt lite oäkta, de har man letat fram för att det ska passa reklamsamarbetet.

Kanske är det tiderna som förändras. Det är inte i huvudsak "bloggare" som gäller, utan nu ska man vara "influencer" och inspirera och helst göra det genom reklamsamarbeten...  Kanske är det jag som inte hänger med i svängarna. Jag brukar ju inte vara först med det senaste och då kanske man samtidigt blir kvar längst i det gamla ;) 

Jag säger inte att mitt bloggande är det rätta sättet att blogga.  Jag köper också saker och visar upp dem ibland. Även om det inte är reklamsamarbeten som ligger bakom och inspirerar till texten, så finns det säkert de som irriteras på att vi både har hus på Västkusten och snart även i  fjällen. Förutom vårt ordinarie hus. Eller jag VET att det gör det... 

Men det är mitt liv, min blogg handlar om... och livet kring våra hus...

För det är samma där, bloggvärlden har blivit så... vad ska jag säga... jämförande...  Det har gått mycket från INSPIRATION till IRRITATION. Folk verkar mer och mer irritera sig på när det visas upp saker som de själva känner att de aldrig kommer ha råd med...  Man anar en missklädsam avundsjuka. 

Vi har olika levnadsstandard och det kan ju bero på att man har jobbat olika hårt, satsat olika för att komma dit. Eller så har man haft vad någon kanske kallar "tur"... Jag är rätt säker på att det alltid kommer fortsätta att vara så...  skillnader i levnadsstandard. Vare sig man vill det eller inte. 

Det som är lyx för mig, verkar ouppnåeligt ens som högsta lyxen för en annan, medan det säkert är vardagsmat för ännu en annan...  

Jag tycker att det är sorgligt när vuxna människor inte kan låta bli att jämföra sig med andra på ett negativt sätt.  Vad hände med "var nöjd med vad du har/den du är"...?  Varför kan vi bara inte glädjas med att någon kunnat unna sig något? Och samtidigt vara stolt över det vi själva har?

Jag tror nog att de flesta som bloggar om hem och inredning, och som började med det för ett antal år sedan, jag tror nog att de började för att de tyckte det var roligt att visa upp sitt hem och kanske sin trädgård, de som bloggade om sin "livsstil" gillade nog att berätta vad de gjorde... och deras hem, liv och trädgårdar dög! Men nu känner de att de inte räcker till. Eller att de blir stressade av att andra renoverar och reser och konsumerar... 

Det har blivit lite fult att konsumera, och det beror nog inte enbart på att man är rädd om miljön. Det handlar rätt mycket om att man jämför sig... 

Sen måste vi alla tänka på konsumtionen, absolut! Vi måste tänka på hur och vad vi konsumerar och vad vi gör för miljön och mot miljöförstöringen, men det är inte det mitt inlägg handlar om idag, utan det jag vill förmedla är just det att jag tycker att bloggvärlden blivit så mycket annorlunda genom åren. 

Det blev ett långt inlägg, och kanske hittade jag ändå inte de rätta orden, kanske är det något som missförstås... Jag vet inte, jag försökte bara sätta ord på mina tankar och reflektioner. 

Jag säger inte att det ena är rätt eller fel, det är bara mina personliga åsikter, tankar och funderingar. Jag ville bara säga att bloggvärlden var roligare och kändes kanske  ärligare förr... när det var mindre reklam, kanske mer "äkta" känsla bakom orden och mindre jämförelser och eventuellt avundsjuka... 

Men som allt annat... tiderna förändras, bloggar har kanske generellt gått från "dagböcker" till att vara mer som livsstilsmagasin med reklamannonser, det kanske är jag som inte riktigt hängt med att det är det som är hela grejen och syftet med att blogga ;) 


Men en solnedgång på Västkusten, den förändras inte speciellt mycket, den är nog som den är och har varit och kommer säkert fortsätta så...

Maria