tisdag 31 mars 2020

Tack! Och ljuset flödar minsann här också! =)


Ett stort tack till er alla som tog er tiden att läsa mina många rader igår! 
Det känns skönt att det finns så mycket värme och förståelse. Jag var ju inte direkt ute efter att söka medhåll, det var inte det jag "fiskade efter", men det känns otroligt skönt att höra att vi tänkte och agerade förståndigt och rätt. 

Idag känns det bättre även om livet överlag känns väldigt "uppochned" just nu. Jag lämnar ämnet tills vidare och fokuserar på det där magiska ljuset! Ja, jag har ju lyckan att ha ett uterum (åretrunt-rum) där ljuset flödar in via fönster åt tre håll! 


Ljuset och solen gör ju så mycket för välbefinnandet! Nu är det ju "sommartid" också och kvällarna är ännu ljusare. Sista året vi har "sommartid", eller hur, visst är det så? 

Nu när vi inte kan röra oss som vi vill, så blir det ju lite mera hemmatid. För oss är det ingen nackdel, faktiskt. Vi har de senaste åren haft väldigt mycket inplanerat på helgerna. Vistelser på Västkusten, weekendresor och hotellnätter... så det är på sätt och vis bra att vi blivit lite bromsade där.


Till exempel så blev ju faktiskt våra köksfönster bytta "helt plötsligt" av Mannen i mitt liv för lite drygt en vecka sedan... Och kanske kan vi snart sätta in de "gamla" köksfönstren här i uterummet. Det där stora provisoriska fönstret (ett ta-tillvara-fönster vi kommit över någon gång)  som suttit några år är inte direkt kul att putsa, eftersom det är öppningsbart mellan glasen och ska alltså putsas emellan glasen... 

Det är lite mer pyssel runt detta fönsterbyte än det bytet som gjordes i köket, så detta tar nog längre tid än bara ett par timmar, så vi får se när det blir av. Vi vill väl att vädret ska vara med oss.  Men vem vet... kanske redan nu i helgen eller annars i påsk kanske? 



Jag ser verkligen fram emot att få in de två "ny-gamla"
 fönstren från köket. Det är två spröjsade fönster som ska på plats, och jag tror att det kommer bli otroligt mycket finare!


Jag måste åka ner till mataffären nu på morgonen och då ska jag köpa hem lite blommor och ställa på bordet både i köket och här i uterummet.  




Maria

måndag 30 mars 2020

När lyckokänslan snabbt ändras...


Den där lyckokänslan över att vara i vårt älskade kust-hus, känslan av att gå runt i sitt eget hus och njuta av ljuset som flödade...Den känslan byttes ganska snabbt för mig där i fredags... som ett slag i magen nästan, efter att jag (dumt nog, tydligen?????) länkat mitt blogginlägg på min Facebook... 

Ganska snabbt dök det upp en kommentar från en s.k facebookvän, som menade på att rekommendationen från regering och FHM var att man inte skulle göra onödiga resor och inte åka till Västkusten, Gotland och fjällen för att inte belasta sjukvård utanför sin hemkommun. Personen ifråga avslutade sin kommentar med ett konstaterande att hen hoppades vi hade tänkt på det.  Inga ord om att vara rädda om varandra eller så... 

För oss är det självklart att följa nyheter och vara uppdaterade i detta med Corona eller Covid-19, så det är väl klart att vi hade tänkt på det! Jag visste inte ens med säkerhet på torsdag morgon att vi skulle komma iväg samma eftermiddag. 


Jag besvarade kommentaren med att det var klart vi hade tänkt på det, vi har också läst på hos FHM, och att det man pratat mest om i nyheterna när det gällde resorna till dessa ställen var väl att det inte skulle bli för hårt tryck under påsken då befolkningen ökar drastiskt med massinvasion på vissa ställen? Jag förklarade också att vi var fullt friska och att vi hade all vår mat med oss, hade ingen plan på att vistas på lokal, så jag hade faktiskt lite svårt att se att vi skulle kunna orsaka någons insjuknande där nere.

Jag fick då en länk, en insändare från DN, där Västkustbor vädjade till folket att inte resa till Bohuslän och belasta deras sjukvård. Speciellt inte om man som besökare tillhörde någon av riskgrupperna.  Insändaren avslutades med en vädjan om en överenskommelse mellan Bohuslän och storstäderna, att inte resa till varandra just nu. 

Min "Facebookvän" tillade att de vädjade med hänsyn till att det är små kommuner på Västkusten, men att vi gjorde ju som vi ville tills vi har ett förbud, men det var ju synd att en del fortfarande inte förstår allvaret...



Även fast jag inte ville, så tog jag faktiskt lite illa vid mig av detta som nästan kändes som ett  "påhopp". Men framför allt blev jag nog arg... Denna "facebookvän" är en bekant som jag haft en sorts jobbrelation till under ca ett års tid för några år sedan, alltså ingen vän som jag någon gång haft en privat relation till. Personen ifråga bor själv numera på en annan liten ort på Västkusten, så visst kan jag absolut förstå att det finns en viss oro hos befolkningen. Självklart! 

Det som gjorde mig arg, det var nog mest det där att personen som ofta lagt upp fina Västkustbilder som jag gillat, aldrig gillat mina Västkustbilder men så fort man får chansen att kritisera någon, då tar man den... Hen hade ju ingen aning om hur vi hade tänkt innan, hur vi resonerar och planerar och tänker...  hen känner inte oss... 

Vi förstår visst allvaret och följer myndigheters råd, det vill säga att vi övervägde resan mycket noga och på sätt och vis så var den faktiskt nödvändig för oss, då vi var tvungna att ta hand om vår båt som låg på ett ställe där den inte kunde ligga kvar.  Dessutom ansåg vi att det var väl bättre att vi gjorde den resan nu och inte i påsk när många andra säkert kommer att resa till Västkusten om det inte lagts ett förbud tills dess. 


Självklart är vi, som alla andra, oroliga över vad detta kommer att betyda för oss i slutänden. Självklart är vi supernoga med hygien och vi har gjort förändringar i vårt liv. Vi håller oss allra mest hemma. Självklart håller vi oss hemma om vi känner oss sjuka.... Vi har lagt ner planer på Mannen i mitt livs kommande 50:årsfest... Vi kommer högst sannolikt inte att åka till vårt fjällhus i påsk som det var planerat, eftersom det inte är nödvändigt.

Vi gjorde helgens resa med bedömningen att vi båda var (och fortfarande är) fullt friska,  vi hade all vår mat med oss och behövde alltså inte besöka ortens matbutik.  Jag kan dessutom tillägga att jag hade plockat med mig diverse konserver och annat nödvändigt ifall att vi skulle bli sjuka när vi var där nere, så att vi ändå skulle kunna klara oss själva hemma i vårt hus. Varken jag eller Mannen i mitt liv är sådana att vi uppsöker sjukvården om det inte är absolut nödvändigt, så vi hade nog hunnit dö där istället för att belasta sjukvården ;) 

Hur mycket jag än ville strunta i de där kommentarerna/kritiken så gjorde den mig både arg och ledsen. Jag som var så glad och lycklig över att få vara där i vårt hus. Vårt hus som vi tycker så mycket om och gärna besöker året om. Vi har dessutom annars också alltid varit noga med att alltid handla i matbutiken på ön och besöka deras caféer och restauranger. På något vis stötta och bidra året runt! Plötsligt får man lite känslan av att inte duga... som någon annan sommarboende hade uttryckt sig i någon insändare någonstans.


Ja, för vi har nog alla sett det i media, att "Stockholmare" inte är välkomna till "badorter" eller fjällvärld just nu... Jag och Mannen i mitt liv är för övrigt varken "Stockholmare" eller bor i Stockholm... Ingen av oss jobbar ens i Stockholm... 


Är det så här vi ska ha det nu... Vi ska liksom "kasta skit" på varandra beroende på var i landet vi bor och var i landet vi har fritidshus som vi vill och kanske främst behöver besöka emellanåt...  Och jo... återigen... jag förstår oron och rädslan, men den får ju inte göra att vi startar något slags inbördeskrig... 


Jag har funderat och funderat på om detta inlägg ska publiceras... eller om jag bara ska vara nöjd med att ha skrivit av mig för mig själv, för min egen skull... om detta kanske bara blir ett fint tillfälle för flera att "hoppa på" mig med pekpinnar, flera som inte har en aning om hur mina tankar gått senaste tiden. 


Men jag väljer att publicera  det. För jag vill samtidigt tacka för alla "likes" som jag fick i och med mitt förra inlägg på min Facebook och alla fina hälsningar  som ni lämnat i kommentarsfältet på min blogg. Jag ser ju klart och tydligt att det bara var en person som uttryckte sitt missnöje, medan ni var många fler som gillade och faktiskt också påpekade att vi gjorde rätt som tog tag i det nödvändiga med båten nu och inte senare, när det kanske är ännu mera tryck på orten. Någon av er nämnde så klokt detta med "sunt förnuft"...

Jag måste också påpeka att vi var noga med att inte träffa andra människor, besöka lokaler... den enda människa som jag pratade med var vår granne, en äkta ö-bo, där nere som bedyrade att vi absolut visst fick vara där på ön, "Herregud ni har ju hus här" var hens ord.  De orden gjorde mig gott att höra, jag blev faktiskt rörd över hens ord och åsikter, jag jag blev nästan tårögd t o m över att höra någon som välkomnade mig! Vad alla andra ö-bor känner har jag dock ingen aning om. Säkert råder det delade meningar som det verkar göra på de andra orterna man läst och hört om.  Vissa tycker att det är helt okej och att man  behövs för orten så länge man är frisk och vissa visar öppet att de inte alls vill ha besökare... 

Jag och Mannen i mitt liv gick ut på klipporna, där på fredagseftermiddagen,  och satte oss i vår ensamhet med en flaska Champagne och lite ostar, och njöt av sol och hav och det var alldeles vindstilla. Ett perfekt sätt att försöka skaka av sig sånt som ger en dålig energi och ändå kanske kunna få känna att ett liv ändå ska försöka pågå under tiden vi genomlider detta hemska. Nog så viktigt att försöka njuta av livet!  Jag tror tyvärr att många mår ganska, eller rentav mycket,  dåligt rent psykiskt i och med karantän, varsel, uppsägningar, konkurser, oro och allt vad det drar med sig...och kanske det i sin tur påverkar resten av en familj....  tyvärr kan det nog kanske också leda till onödig död för vissa... 


Vad gäller min facebookvän så har jag tagit bort den som facebook-vän. Barnsligt av mig, tycker säkert någon medan jag resonerar som så att någon som aldrig gillar något jag lägger upp,  som jag inte har någon som helst relation med, som jag inte alls delar samma åsikter (nu menar jag annat än just detta ämne) med, som jag bara haft kontakt med rent jobbmässigt under ca ett års tid och förmodligen aldrig mer kommer att träffa... nej, för varför ska vi vara "facebookvänner"???  Jag brukar rannsaka och rensa i min "vän-lista" på Facebook, då och då. Vänner för mig är sådana som "ger något", inte bara "tar.".. även på facebook. 

Så... den där känslan av glädje och lycka den grusades rejält där ganska snabbt efter att jag hade skrivit om den.  Jag lyckades skaka av mig den tillfälligt där på klipporna i solen, och även när vi åt burk-gulaschsoppa tillsammans i vår båt nere i vår båthamn på lördagen. Men även om helgen var mysig och trevlig så fanns den ändå där, den där känslan av att inte vara välkommen...  Som jag personligen egentligen bara fått från EN ENDA kommentar på Face-book... Men det räckte för mig...

Planen var att vara kvar till idag. Att njuta av en långhelg för vem vet när vi kommer ner nästa gång... Men igår efter frukost bestämde vi oss för att packa ihop och åka hem på eftermiddagen. Vi hade gjort det vi var där för, tagit hand om båten. Vi hade också fått en fin stund i solen på klipporna, trots allt... Så på något vis var vi väl ändå nöjda med vår vistelse... kanske för en liten stund kändes det som att vi faktiskt snuddat vid att leva ett något sånär "normalt liv"... 


Men... det var med sorg och vemod, en klump i halsen/magen  som vi rullade iväg från vårt hus. Vi har ingen aning om hur det kommer se ut framöver... vi har ingen aning om när vi kan åka ner och titta till vårt gamla hus igen. Återigen... Absolut visst är det viktigare att tänka på människors hälsa än ett hus eller en båt, det fattar väl såklart jag också!  Men jag måste ändå få säga att detta gör mig ledsen! Samtidigt blir jag lite arg på mig själv som känner mig kriminell trots att vi inte brutit mot något som helst förbud utan faktiskt tänkt igenom detta noga och vidtagit försiktighetsåtgärer. 


Så istället för att kanske ha fått vakna upp till ännu en solig morgon där ljuset flödade in i vårt kusthus, så fick vi vakna upp här hemma till gråväder med snö på marken... Ett flor-tunt snötäcke som nu mest är ett minne blott och en grå himmel som faktiskt börjar spricka upp i blått.  Det finns hopp alltså! Och hopp om livet måste vi ha! Vi måste vara rädda om oss själva och varandra, ta detta på allvar och visa hänsyn! Men vi kan inte sluta leva våra liv, vi måste försöka njuta av livet och tänka att det ska finnas ett liv kvar när vi kommit igenom detta också...  Vi måste också fortsätta vara snälla mot varandra och visa kärlek!  

Om du orkat läsa alla mina rader, så tackar jag för det och lovar att nästa inlägg ska bli ett roligare inlägg. Eller åtminstone, så ska det inte handla om vare sig Corona eller min ledsna känsla... om ni sen kommer tycka att det är roligare, kan jag kanske inte lova... ;) 




Maria

fredag 27 mars 2020

Ljuset flödar i kusthuset och jag blir så lycklig!


Åh vad jag tokgillar att vara här! Att få vakna upp här i vårt lilla sovrum i vårt älskade kusthus, vårt Wikers Bohus... 

Vi ska lägga i båten  i helgen eller rättare sagt... den har lagts i ute vid marinan där den står i en hall under vintern, och ska köras hem till sin båtplats. Det är väl främsta anledningen till att vi är här just nu. Min svägerska och svåger dyker också upp ikväll och ska traditionsenligt vara med.


Eftersom Mannen i mitt liv jobbar en del hemifrån i dessa tider, så kände vi att vi kunde åka igår eftermiddag redan, när han slutade jobbet. Idag jobbar han hemma härifrån.  Under tiden som han sitter och knappar på sin dator, mejlar, skriver dokument och fixar med fakturor och annat som han kan tänkas göra på sitt jobb, så gick jag runt en sväng här hemma och samlade ihop lite bilder i mobilen, så jag också kan knappa på min dator och åtminstone få det att se ut som att jag också jobbar ;) 

Jag tokgillar verkligen detta hus, ljuset flödar in överallt känns det som och det gör mig så himla glad och lycklig!  Jag går runt och tittar, begrundar och känner in om det är något som ska fixas och ändras.  Alla väggar i hela huset var uppmålade i vitt när vi köpte det, men jag vill ha lite färg och tyngd till det vita och vi har två tapeter som ska upp i sinom tid... En ska sitta bakom sänggaveln här i vårt sovrum. 


Altandörren från sovrummet har vi satt in, det var bara ett fönster där innan. Så skönt att bara kunna tassa ut där i morgonsolen... 


I vardagsrummet på entréplan (fast entréplan är mer vårt mellanplan då vi uteslutande använder entrén på källarplan) har vi även vår TV. Jag är väl inte riktigt nöjd med TV-bänken som känns lite inklämd där, och hur den ska få plats när båda elementen fått elementskydd det fattar jag inte...  När vi var ner i Januari bytte jag den grå soffklädseln mot en vit. När vi "flyttade in" i huset visste vi att vi skulle komma att vara här en del under alla säsonger och ville inte ha inredningen för ljus och somrig. Men under tidens gång och speciellt efter att vi skaffade fjällhuset så känner jag att inredningen gärna får vara lite mer "lätt"och somrig. Ännu mera kusthus och kanske lite lantligt... 


Vi har köpt ett nytt soffbord, men vi fick inte med det denna vända. Behöver nog emballera av det om det ska gå in utan att fälla säten och den här gången hade vi en del matkassar och kylväskor med oss, för att vi inte hade en aning om det skulle gapa tomt på butikens hyllor...  och över huvud taget för att slippa gå i butiken. 


Förutom vårt sovrum finns ett gästrum på mellanplan. Ljust och fräscht där med när solen skiner in!  Jag har inrett det i rött/vitt/blått och i typisk "Svensktolkad New Englandstil" med vita möbler, stjärnor, ränder och fyrar...  (Vilket egentligen kanske inte är så mycket av "New England" egentligen, om man jämför med det riktiga New England i USA...) passar bra i kusthuset, men jag tror jag skulle behöva ha lite mera "natur" som bryter av lite...


Så mysigt att titta ut genom det lilla fönstret i trappen upp till övervåningen! Man ser klipplandskapet precis utanför. Vårt hus ligger liksom i eller på klipporna. Fast tyvärr har vi inte inte havet precis direkt inpå... Men vi har en härlig terrass som löper runt nästan hela huset ;) 



Hela trapphuset flödar i ljus! 


 I trappen och hallen har jag valt att ha en mer "lantlig" look med stråhattar, stråväska och jutematta.  Men även mer "sportigt somriga" inslag som vintage rackets. 



Den roliga korgväskan kommer från min barndom. Jag hade tyger och sysaker i den när jag sydde barbiekläder i 10:årsåldern. Kanske kommer den från min farmor? (Måste fråga min mamma om hon vet...)

Den vita väggen ovanför panelen ska också tapetseras.  Tavlorna ovanför ska jag byta ut mot en spegel. Något som jag kom på här i höstas...  I stråväskan ligger fleecefiltar som är sköna att ha kyliga sommarkvällar när man sitter ute.  I hörnet på bilden skymta några "fuskfällar" som jag tryckt ner i en vinlåda av trä.  Sköna att sitta på ute så här års...


När man kommer upp på övervåningen är det egentligen som en separat lägenhet där uppe. Det finns en "riktig dörr med riktigt lås" som leder in i en hall och så har vi ett kök, vardagsrum och ett sovrum med extra "barn-alkov".

Badrummet ligger dock precis utanför "ytterdörren" till lägenheten. Tanken är väl att man ska kunna hyra ut delar av huset. Men vi slopade den tanken med detsamma. 



Tittar man in i sovrummet, som jag inrett i vitt/svart/beige så är det lika ljust där. Solen kommer verkligen in överallt! 


Möblerna i detta sovrum fanns i huset när vi köpte det.  Tavlorna nere i hallen som ska tas bort, tänkte jag sätta ovanför sängen här.  All inredning här inne, allt piff, är sånt som jag tagit hemifrån. 


Även "barnrummet", sovalkoven som ligger i anslutning till sovrummet, är också ljust. Trots att det egentligen är en inredd kattvind, och inte speciellt stort eller har något stort fönster. 

Här har Lillprinsarna huserat mest.  När jag gick runt och tog bilderna kom jag ihåg att vi hade pratat om att ta bort spjälsängen och bygga en lång låg säng, där ett barn kan ligga i varje ände, istället. Ett tvåbäddsrum för små barn. Lite leksaker finns också för regniga dagar... 


Så har vi ju köket där uppe... Köket som verkligen badar i ljus! 


Och har en fantastisk utsikt över klipporna som ligger mellan oss och grannhusen. Även om det inte är klippor som går ner i havet, så tokgillar jag att se de där klipporna... och går man ut på balkongen så kan man åt ena hållet faktiskt få en liten skymt av havet... 


 Köket har en liten matplats vid fönstret. Plus att man kan sitta i dagbädden/bäddsoffan. Bäddsoffan som ännu inte använts... och köket används väl "sådär" eftersom de som brukar sova här uppe (barnfamiljerna) är för många för att det ska fungera på ett bra sätt... 


 Annars är det ett väldigt mysigt litet kök.  Ett gammalt platsbyggt kök. Det har sin charm! Jag tycker att de gamla förvaringsburkarna gör sig toppen där! 

Ibland brukar jag tänka tanken att jag och Mannen i mitt liv skulle kunna ha övervåningen som "vår lägenhet", för att utnyttja just köket bättre... men det känns som att resten av huset då blir för litet för "alla de andra".  Det kan hända att jag fick ett infall och "byggde om huset" igår kväll, när jag inte somnade med en gång... ja, kanske fick jag det... 




På andra sidan hallen/gången ligger det stora vardagsrummet. Havssalen, som vi lite skämtsamt brukar kalla det...


Det är rummet som vi aldrig "tagit i besittning" på riktigt. Väggarna till kattvindarna har tagits ner för att bredda rummet. När vi bytte alla fönstren så satte vi in ett fönster som går ner till golvet istället.  Vi har en bäddsoffa stående i ena änden, så rummet fungerar lite som ett sovrum. Vi har kört fast lite med detta rum. Vi ser ju faktiskt havet från rummet, och bäst ser man det om man möblerar mitt på golvet... Men vad är det vi behöver... soffa, fåtöljer, sovplatser... ja, en blandning av allt det kanske... men ingen TV har vi sagt... 

Vi har en del jobb kvar i detta rum och det kan hända att min "hus-ombyggnad" , det där infallet jag kanske fick igår kväll innefattar även detta rum... Jag har nämnt mitt eventuella infall för Mannen i mitt liv här på morgonen, men han behöver smälta det innan han uttalar sig... så därför uttalar jag mig inte här heller...om det nu är så att jag kanske fick ett infall, alltså ;) 

Hela övervåningen och mellanvåningen formligen badar i ljus... Det var väl mest det jag tänkte förmedla, men så fick ni gå en liten "husesyn" i vissa rum också ;)  Köket på mellanvåningen, där jag sitter nu, den får ni inte se nu eftersom Mannen i mitt liv också hänger här vid köksbordet som idag fungerar som hans hemmakontor. 



Avslutar med en bild tagen från balkongen i "havssalen". Även om det inte är en vidunderlig havsutsikt, så är det ändå havsutsikt! Man kan skymta viken med sjöbodarna också... 

Jag är så glad över att vara här! Det gör mig lycklig att vara på kusten, känna doften av hav... promenera på klipporna...  Återigen SÅ HIMLA TACKSAM över vårt hus här!!! 

Nu ska jag ta mig ur pyjamasen och gå ut och njuta! Trevlig fredag till er!



Maria


torsdag 26 mars 2020

Baksida och utsida



God morgon Torsdag! Så här såg det ut för en stund sedan då jag var ut med vovven. Jag brukar ta ut honom på baksidan och in mot skogen på morgnarna, så att han får göra sina behov.  (Ja, jag plockar upp hans bajs också! Alla gör tyvärr inte det, stigen där bakom i skogen är kantad av högar :(  Trist!

Vi tog ett bad där ute igår, jag och Mannen i mitt liv. Vi brukar alltid bada på fredagar, men när vi är på språng på fredagar har det blivit onsdagar och igår så kände jag för att bada utifall det av någon anledning kanske inte skulle passa i helgen. Man vet aldrig. Bäst att gardera sig och bada för säkerhets skull ;) 


När vi satt där i badet kunde jag ju inte låta bli att beundra vårt hus lite... Jo, men det får man göra om man tycker om sitt hus! Vi är stolta över vårt hus som vi ritat själva och gjort en del själva på.  Jag konstaterade att det gjorde sådan stor skillnad i utseendet från utsidan, det där fönsterbytet som gjordes i köket! De öppningsbara fönstren blir ju lite rejälare eftersom själva fönsterbågen (kan det heta så??) blir tjockare. Mera material liksom, om ni fattar... 


Jag hittade en bild tagen i höstas, där ser ni kanske vad jag menar?  Det blir lite mer grå färg (i vårt fall) och lite, lite mindre glas. Det gav ett mycket gedignare intryck på något vis än med de tidigare som alltså inte var öppningsbara. 


Här på bilderna, då i höstas... någon gång i Oktober... var det nyplanterat i krukan vill jag minnas....



Nu har de där växterna i krukan gjort sitt och gett upp. Den enda krukan som jag inte tömt ännu, annars rensade jag ju faktiskt bort sånt för någon vecka sedan.  Kanske blev den lite "bortglömd" just för att den står på baksidan... Men självklart vill jag att även baksidan ska se trevlig ut! 


Det får nog bli några vårlökar i den där krukan...ja, så får det bli!  Kanske påskliljor...? Jag gillar egentligen inte gula blommor speciellt mycket, men just påskliljor de gillar jag mycket! Och ute passar det kanske lite bättre med gula blommor än inne... 

Innan jag avslutar dagens inlägg för att ta tag i dagen (har en del att fixa med idag) så är det väl lika bra att jag påpekar att skruvarna på fönsterfodren, (som ni KANSKE upptäcker om ni tittar riktigt noga ...) de ska naturligtvis fixas till och målas över. Mannen i mitt liv är petig med det han gör och gillar inte när jag visar upp sånt som inte är klart ;) 



Maria




onsdag 25 mars 2020

Det blev triss!


För ett litet ögonblick var jag tvungen att samla ihop dem. Samla ihop de fina oljelamporna med rökgrå tank. Samla ihop dem och beundra dem...  De är så otroligt vackra och välgjorda och lyser så fint när de är tända! 

Den minsta har jag ju haft ganska länge och den största köpte jag ju för några veckor sedan. 

Den minsta har stått lite varstans här hemma och den största köptes ju egentligen för att placeras på soffbordet i Wikers Hytte. Under tiden som jag väntade på att få hem den hade tanken om att ha en till stor, hemma i uterummet fastnat på min hjärna... 

Och sen när den väl kom var jag ju tvungen att packa upp den och kolla så att den var hel och så...  och då blev jag ju så otroligt sugen på att ha den här hemma i uterummet, och tänkte att det måste bli en till! 


Sen var ju frågan om jag skulle köpa en till i samma storlek eller om jag skulle nöja mig med mellanstorleken...? 

Ja, ni ser ju på bilden att det blev en i mellanstorlek. Så nu kan man nästan säga att jag har triss i just den där rökgrå varianten av de otroligt fina oljelamporna! 

Men de ska ju inte stå tillsammans alla tre... den största står i uterummet, den minsta i TV-rummet och mellanvarianten ska följa med upp till Wikers Hytte nästa gång vi kommer dit. 

Planen var att åka dit och fira påsk, men som läget är just nu känns det som att vi inte vet hur det blir.... 





Maria



tisdag 24 mars 2020

Lounge it is!


 Hej Tisdag, så här precis efter en avslutad lunch! Dags för en drink... 

Haha, kanske någon satte "kaffe-på-maten-kaffet" i halsen nu??  Självklart är bilderna på drinken inte från idag! Åh nej, det skulle se ut det om jag som hemmafru helt sonika satte mig i "loungen" för en drink så här när tisdagen precis ska övergå i eftermiddag!! 


Ja, lounge ja... precis... där har vi det! Det var en av mina läsare som föreslog det på instagram, när jag "letade" namn på det rum "som jag inte kallar vardagsrum" här hemma.  

LOUNGE, där satt den liksom! Taget!  Tack för förslaget! 

Så nu har vi en lounge här hemma. Egentligen inget märkvärdigare eller konstigare än att ha ett vardagsrum... med eller utan TV. Men jag har i många, många år velat ha ett rum i vårt hem där man kan umgås och INTE hänga och se på TV. Utan mer en plats att sitta och prata, ta en kopp kaffe, läsa en tidning eller för all del njuta av en fredagsdrink.


Vi sitter oftast här på helgerna, på vardagskvällarna hamnar vi vid TV´n som vi har på övervåningen. Det är mer av ett vardagsrum eller TV-rum, eller allrum eller vad man nu vill välja att kalla det. 

Ja, lounge var ett bättre ord än både finrum och salong. Att jag inte kom på det själv??? Vi brukar ju säga "loungen" om den del på vår stora terrass där vi har "lounge-möbeln", nere i Wikers Bohus... 


Hur som helst... bilderna är från i Fredags då jag och Mannen i mitt liv satte oss i loungen med varsin drink, vår favoritdrink. Hans gjord på bourbon och min på brandy. Precis som vi helst vill ha vår Horse´s neck.  Så lite gott tilltugg till också....

Så mysigt att sitta där och prata om livet i största allmänhet, prata minnen, prata om framtiden, smida planer, lyssna på musik och bara njuta och ha det bra.  

Perfekt loungehäng med andra ord! 



Maria

måndag 23 mars 2020

Ernst, en egen "handyman" och nästan som vanligt


Åååh vilken helg vi fick! En skön hemmahelg de luxe på alla möjliga sätt och vis! Vi är friska, hela familjen men förra veckan blev en minst sagt konstig vecka. Hur gärna vi än vill att allt ska vara som vanligt, hur gärna vi än försöker att inte oroas så går det inte att undvika. Det är en helt annan känsla att leva just nu än för bara några veckor sedan. 

Mannen i mitt liv jobbade hemifrån en hel del förra veckan, och även W blev förpassad till att göra sitt praktikjobb hemifrån. Det sistnämnda gladde jag mig faktiskt lite åt, då det inte bara är trevligt att ha hennes närvaro i huset utan att hon kanske eventuellt också tillhör en av riskgrupperna (diabetes, men en kontrollerad sådan) och pendlat med kollektivtrafiken. Så åtminstone denna mamman känner tacksamhet att praktikplatsen "stängt ner tillfälligt".... 

Det förstnämnda, att se sin man lite mera på hemmaplanen under dygnets vakna timmar, är ju inte heller fel. Men om jag kunde göra allt normalt och precis så där som vi är vana vid att ha det, då skulle jag gjort det redan! 




Men den där helgen vi fick, den känslan... känslan av att det faktiskt nästan var som vanligt. Ja, den känslan är viktig att hålla kvar nu! 

Helgen bjöd på spa-bad både fredag och lördag. Den bjöd även på barnbarnsbesök både fredag och lördag. Jag är extra tacksam i dessa tider att jag och Mannen i mitt liv skaffat våra barn i unga år och att vi därmed haft goda chanser att bli unga morföräldrar. Tänk annars att inte få träffa dem på många veckor... 

I lördags behövde jag in en av butikerna här nere på byn för att köpa snedremsor till det nya strykbordsöverdraget som jag ska sy. De hade fortfarande 50% rabatt på allt i butiken och jag passade på att utöka min samling av Ernst-vaser med en stor rund i matt vit.  Köpte med mig en bunt liljor från mataffären också.



Och när jag kom hem så hade Mannen i mitt liv, min egen "handyman" bytt de där köksfönstren mot de nya öppningsbara. Tänk att man kan känna sig nästan som barnsligt nöjd över att ha fått nya fönster på plats! Men det kändes så otroligt vardagligt på något vis, mitt i allt. 

Och faktiskt, både jag och Mannen i mitt liv resonerar lite som så att det kanske inte finns något ont som inte har något gott med sig... Vi har ju de senaste åren varit väldigt mycket på språng... både resor, utflykter och annat som gjort att vi inte varit hemma så mycket som vi kanske egentligen behövt...

 En tanke bara... vi har pratat ganska mycket om det som händer nu och reflekterat över både det ena och det andra och kanske är det så att vi behöver vara hemma lite mera. 



Hur som helst, nu blev ju fönstren bytta och jag ser jättemycket fram emot att de "gamla" köksfönstren kommer på plats i uterummet. Det kommer nog däremot att dröja lite, det är lite mer jobb än bara ett par timmar kring det bytet. Men den som väntar på något gott... 

Jag försöker leva kvar lite i den där känslan av "som vanligt" så gott det går även nu, denna måndag och ny vecka. Det är som sagt inte lätt, men jag gjorde mig lite "fin" med kjol, stövlar och kappa när jag behövde iväg till stora köpcentret för att uträtta ett ärende. 

Det var ingen som helst risk att behöva trängas med någon. Hur lätt som helst att hålla flera meters avstånd till nästa person. Till och med bilen kunde parkeras med flera tomma rutor åt alla håll innan nästa bil... 


Man ser ju tydligt att inget är som vanligt när det är helt tomt på kaféer och restauranger. Måndag förvisso... men nog brukar det sitta en och annan person här och där och fika eller äta även på måndagar... 

Jag är som sagt frisk och vill också kunna känna mig som frisk. Bara att försöka leva på om än inte "som vanligt", så i alla fall "nästan som vanligt"... 


Ta hand om varandra! 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...