fredag 3 juli 2020

Efter 27 år...


Efter 27 år med barn hemmaboende, är vi från och med denna helgen "barnfria" i huset, jag och Mannen i mitt liv. Yngsta dottern flyttar ut idag och blir sambo med sin kärlek.

 1993 föddes de, tvillingdöttrarna som gjorde oss till en liten barnfamilj. 1995 utökades familjen med ännu en dotter och 1998 föddes den yngsta dottern.  En efter en har de sedan flyttat hemifrån sedan 2014, för att nu 2020 vara utflugna hela skaran. 

Jag använder ganska ofta uttrycket "var sak har sin tid" här i livet, och det här med hemmaboende barn ska ju vara en period där i mitten av livet, typ. 

Jag och Mannen i mitt liv var rätt unga när vi blev föräldrar, bara knappt 22 och 23 och nu är vi 49 och 50. Även om det säkerligen kommer kännas tomt när alla barnen är utflugna så är det samtidigt en ganska skön tanke att det bara är vi två igen. Vi är fortfarande unga och har förhoppningsvis många år kvar att leva. Det är väl som det ska vara, att man får tillbaka sin egentid. 


Även om det var ganska länge sedan som barnen var just... barn... och behövde tillsyn, så blir det ju ändå så att man fixar och servar med både tvätt och mat så länge de bor hemma.   Nu blir det mindre tvätt, vi kan äta när vi vill och vi behöver inte ta hänsyn till om maten passar smakmässigt för någon annan än oss två. 

Så visst har var sak sin tid, 27 år med barn i huset räcker ganska bra. Jag skulle absolut inte i nuläget vilja ha barn som är tonåringar eller yngre och dra ut på tiden med hemmaboende barn! Nej, i den här åldern är det ju så himla skönt att kunna få vara lite egoistiska! Åka bort och bo på hotell, gå ut och äta och sådana saker på tu man hand! Helt underbart! 

Min äldre syster var 18 år när min yngre bror föddes, så när jag tänker på hur länge mina egna föräldrar måste haft barn boendes hemma.... (vad kan det ha varit då...38-39 år...40...?).Bara tanken på att ha barn boendes hemma tills vi närmar oss pensionsåldern...  Nej tack, säger jag vänligt men bestämt! (samtidigt VET jag att många kvinnor får barn efter 40, och tycker det är fantastiskt, men det får stå för dem, vi tycker och väljer olika


Sedan W´s flytt blev ett faktum så har högarna med flyttkartonger tilltagit.  Tur vi har ett rymligt hus säger jag, så vi får plats med alla flyttlådor och möbler som tillfälligt magasinerats här hemma.  

Tilläggas ska ju att vi själva nästan alltid har ett gäng ikeakassar eller liknande fyllda med saker som står och väntar på att följa med på nästa tur, vare sig det är upp till fjällhuset eller ner till kusthuset. 

W´s rum har blivit allt mer tomt och igår åkte också de sista klädesplaggen och gardinerna ner i flyttlådorna.  Jag undrar dock lite om hon också kommer att lämna sin studentskylt kvar, som de flesta av hennes systrar gjort. Kanske har de gjort det av omtanke för att jag ska kunna titta på de när jag vill? Nej, jag tror faktiskt snarare det beror på att de själva inte vill upplåta plats för dem i sina hem ;) 


När fyra döttrar flyttat ut, blir det ju lika många rum över... och när vi byggde detta hus så byggde vi det med ett extra gästrum och mitt syrum, utöver alla sovrummen. Många rum blir det... 

Det ursprungliga gästrummet har ju blivit Mannen i mitt livs kontor, hans egna rum. Gästrummet har flyttat in i det rum som blev tomt först. Jag flyttade upp mitt syrum till en annan dotters tömda rum, på övervåningen och mitt gamla syrum på undervåningen fick bli vårt lilla hemmagym, där vi har löpbandet och lite andra träningsredskap.

Den tredje dotterns rum har blivit "förråd", (det rum där vi samlar saker som ska till de olika husen ) kombinerat med ett extra gästrum. Behövs ju lite sängplatser när våra små familjer vill sova kvar. Det rummet ska på sikt bort och bilda en förstoring av vardagsrummet/finrummet istället. 


W´s rum ska istället bli det där "extra" gästrummet. Det rummet är på övervåningen där även jag och Mannen i mitt liv har vårt sovrum, så det blir bra när barnbarnen ska sova här, så slipper vi fylla hela vårt sovrumsgolv med madrasser ;) 

Ja, var sak har sin tid och livet och våra behov förändras genom åren. Just nu känns det ganska skönt att veta att alla dessa flyttlådor som successivt tagit över flera rum här i huset, snart är ett minne blott och att det snart kommer vara ordning och reda igen. Sen efter semestrar och när hösten närmar sig då kanske det kommer kännas jättetomt i huset... 

Men som tur är så bor ingen av våra döttrar längre bort än i Stockholmstrakten och i Uppsala. (Vi bor mellan Uppsala och Arlanda skulle man kunna säga) Två har bosatt sig här i närheten av oss, på gångavstånd ca 20 minuter.  Så... dags att ladda för att agera "flyttgubbe" denna fredag! 




Maria

5 kommentarer:

  1. Eva i Dalarna3 juli 2020 08:31

    Jag tyckte det var verkligen tomt när mina tre äldsta flyttade ut och två av dem bor långt bort så vi kan inte träffas så ofta. Jag har ett hemmaboende barn som visserligen inte är nåt "barn" men har autism. Jag vet verkligen inte om det blir nån flytt där överhuvudtaget, men vissa ting i livet rår man inte på.
    Gillar dina inlägg med outfitsen Maria, även om jag inte alls själv är särskilt modeintresserad. Jag har en verklighet som kräver annan uppmärksamhet.
    Ha en bra helg! För min del blir det jobb (äldreboende)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva, för din fina hälsning. Den gjorde mig glad samtidigt som den berörde mig.
      Det är så sant att vissa ting i livet rår vi inte på... jag har också flera gånger fått känna på att livet inte bara innebär rosor och champagne... ;)
      Såklart hade läget och livet varit helt annorlunda för oss också om något av våra barn inte kunde flytta hemifrån av någon anledning, då hade jag säkert tänkt på något annat sätt. Jag tänker att ditt barn i alla fall fått "rätt" mamma (vet ju inte om det finns en pappa i bilden, därför hänvisar jag bara till dig) som så självklart låter barnet även i vuxen ålder, bo kvar hemma. Man har ju hört att inte alla gör det, av olika anledningar och det finns säkert tunga skäl ibland. Barn är ju på något vis ett livslångt åtagande, vilket jag skrivit om förr.
      Vad roligt att du ändå gillar mina inlägg med outfits, även om du själv inte är särskilt modeintresserad! Då har jag ändå på något sätt lyckats inspirera ;) :) Jag gillar kläder, men är inte överdrivet modeintresserad, jag är knappast känd för att vara hon som är först med det senaste... nej, snarare tvärtom ibland måste jag "vänja mig" vid någon typ av plagg och när jag vill bära det, är det "ute" igen ;) Intresset för kläder vad gäller mig, handlar nog snarare om att "ha stil", utan att för den skull påstå att min stil är rätt ;) Jag vill klä mig "respektabelt" och skulle aldrig i livet sätta på mig vissa plagg, för att försöka se ut som en 23-åring, t ex. Lika lite som jag anser att bara för att man nästan är 50 så "får" man inte ha långt hår och bära kjol/klänning som slutar ovanför knäet ;) En balans, som allt annat här i livet.
      Hoppas din helg blir bra, även om den innebär jobb... Du har ju ett av de viktigaste jobben! Speciellt just nu!
      /Maria

      Radera
  2. Det blir lite tyst i början när de har flyttat. Tystnade övergår till ett skönt lugn...nu kan vi göra vad vi vill lugnet. Inga tider att passa, ingen hänsyn mer än vsrandra...så blir det då r jätte skönt att ha utflugna barn.
    Har själv en 93:a som både flyttat och flyttat hem i omgångar. Nu sist när hon flyttade tillbaks till sin sambo ( som vi inte är helt nöjda med....lång historia,) så sa hon...Mamma, jag är 27 år gammal och måste göra mina egna misstag. Vi lär se om allt blir toppen eller om hon kommer hem drattandes igen med alla sina lådor.Än står två lådor kvar i vårt arbetsrum.
    Liten blir stor och själv är man inte en dag över 35 ( kanske snart 49 )
    Kram Kajsa

    SvaraRadera
  3. Ett nytt kapitel tar sin början. Håller med dig, så skönt när barnen flyttar, samtidigt som det ju blir väldigt tomt. Man älskar dem ju inte mindre bara för att man tycker att det är skönt att få tillbaka "vuxen-livet." Det blir bara på ett annat sätt.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Ja, visst är det så att tiden har sin gäng och nu är det er tur att ta hand om er. Tyvärr är avstånddt allt för långt mellan oss, Uppsala/ Karlskrona. Hursomhelst yack jag vettja internet!! Vad jag förstår så kommer det eka tomt hemma hos er ett tsg innan ni vänjer er.
    Lycka till!<3

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...