tisdag 17 november 2015

R.I.P

Tisdag, jag gillar inte tisdagar...


Än mindre gillar jag just denna tisdag.. Det är tomt. Fruktansvärt tomt! När jag kommer ner från övervåningen finns ingen stor vovve som viftar på svansen och reser sig, kommer fram och hälsar god morgon på sitt alldeles egna speciella sätt. Han "pratade" verkligen med oss. Vår stora fina Rufus. Vår härliga Ruffevännen...

Han fick somna in igår efter drygt 9 år tillsammans med oss. Fast jag tänkt tanken flera flera gånger senaste månaden, att vi nog inte har honom hos oss så länge till, så var jag nog ändå inte beredd. Man kanske aldrig kan vara det... Han slipper ha ont nu som han troligen haft utan att vilja visa oss det. Vår kämpe. Nu vilar han i frid i hundhimlen. Är säker på att han har det bra där med sina syskon och mamma....

Han kommer alltid finnas i våra hjärtan och vi ska bevara alla fina minnen, och även minnas hans mindre charmiga sidor, som när han skotträdd nästan kunde förstöra en nyårsafton för oss, med sitt minst sagt hysteriska flåsande... (Men stackarn vad han hade det jobbigt, det slipper han nu) Sådan var han. Stor och stark, men ganska rädd och feg. Som han led och bad oss med sina stora bruna varma ögon ta bort den lille valpen som vi kom hem med för tre år sedan... Valpen som gärna ville hänga i hans päls så fort han kom åt...Valpen som sedan kom att bli hans bästa lilla vän, som han gärna ville beskydda genom att börja med att skälla när det ringde på dörren. Han som aldrig skällt innan... Ja vi kommer minnas alla fina stunder vi fått med honom, hans sätt att lägga huvudet på sned och lyssna till ordet leverpastej... 
Det gör så ont... det är så tomt, så satans (förlåt ordet, man jag var tvungen) tomt.... Inatt när jag vaknade till, tyckte jag att jag hörde hur han reste sig för att gå och lägga sig på ett annat ställe. Man hörde när han liksom slängde omkull sin drygt 40:kilos kropp...  Men denna gång var det bara inbillning, han kommer aldrig göra det mer.
Ja usch så tomt det är. Både för oss och för lilla vovven som inte fattar vart hans stora fina lurviga vän har tagit vägen...  Vi kan ju i alla fall förstå att vi gjort det som är bäst för Rufus, men Ferry, den lilla vovven, jag han undrar säkert vad som hänt....

Vila i frid älskade Rufus, vi kommer alltid att minnas dig med glädje!



Maria

15 kommentarer:

  1. Åh vad tråkigt! Förstår tomheten...Man riktigt ser ju på bilderna att det var en gosig & snäll hund. Kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Å så sorgligt. Men han har det bra nu, och tänk på alla fina stunder ni haft tillsammans. Han har haft det bästa hundlivet hos er.
    Stor kram Maria

    SvaraRadera
  3. Vilken fin vovve Rufus.Hoppas han har det bra nu.
    Kram Titti

    SvaraRadera
  4. Men Ååå maria vad jag grinar nu...
    Tårar som droppar på tangentbordet här på jobbet....
    Jag tror att alla vi som har hund förstår precis hur det känns...En familjemedlem som inte finns mer...
    Ett tungt och svårt beslut att ta men å vad bra att ni gjorde det. Att tvinga kvar en hund för att man själv inte klarar av att skiljas trots att den har ont är hemskt...
    Det var ett riktigt riktigt fint och hedrande inlägg om er store vän...
    Åå jaa jag kan verkligen förstå att lilla liten undrar och saknar....
    Stor stor styrkekram till dig!
    Kram Katarina

    SvaraRadera
  5. Oj oj så tungt. Detta hittade jag när min första hund fick somna in.
    http://www.petloss.com/rbswedsh.htm
    Lite tröst i sorgen var det för mig i alla fall. Jag läser den ofta...............

    SvaraRadera
  6. Nu grinar jag här och tänker på hur det var när våra hundar försvann till hundhimlen eller vart dom nu är. jag hörde också hur han låg och sprang i sömnen. Hur han gnydde och hade sig. Säkert sådana ljud som man vant sig vid men inte hör ändå om du fattar. Lider med dig/er Varm kram..Pia

    SvaraRadera
  7. Å nej... Fruktansvärt sorgligt.
    En familjemedlem...
    Vill bara ge dig en stor varm kram vännen <3
    Ta hand om dig <3

    SvaraRadera
  8. Men nej... Såå sorligt!! Lilla Ruffe... Vi hade en sådan hund som barn och bästa hundrasen enligt mig!
    Dom är som stora bamsebjörnar. Vila i frid! Kram

    SvaraRadera
  9. Neeej fyyyy! Nu rinner mina tårar. Vet hur du känner det och det är ju så förbaskat jobbigt när de dör våra fina vänner.
    Jag skjuter tankarna på att det kommer hända här hemma en dag, vill inte får inte hända.
    Lider med er.
    Kram Helena

    SvaraRadera
  10. Nej så tråkigt och sorgligt. Skickar en stor styrkekram!

    SvaraRadera
  11. Usch vad jobbigt för er! Vet precis vad du pratar om. Man hörde de där tassarna länge efter att vår hund var borta. Obehagligt!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  12. Åh så sorgsamt! En sån stor o fin vän o familjemedlem förstår jag är fruktansvärt tungt att mista. Kram!

    SvaraRadera
  13. Ååååå Maria mina tårar rinner men precis som du skriver så har han det bra nu, han har inte ont och han är med er varje dag...
    Beklagar..

    Stor kram till dig
    Sandra

    SvaraRadera
  14. Så sorgligt och tråkigt. Skickar många och stora kramar. Tina

    SvaraRadera
  15. Go kväll vännen!
    Åhh jag känner verkligen med dig. Just detta att man fortfarande "hör" att han är där..(precis så vet jag att det var..när vi hade tagit bort vår hund.)
    Så fina bilder du lagt ut..tänk vilken tur att man har dom..och sedan får man ju glädjas åt den tid som han fick vara med er.
    Ha det så bra du kan....och jag skickar en stor Kram!!!

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...