onsdag 25 maj 2016

God morgon New York!!!!

Det är fantastiskt att vakna upp högt ovanför Manhattans gator...


Vackert att skönja morgonsolens röda strålar leta sig fram mellan husen. 

Vi har sovit gott i den maffiga sängen. Lyckades hålla mig vaken till 8 pm. Vilket då innebär att i min kropp är klockan 02 på natten... Nästan ett dygn, men man vill ju inte lägga sig FÖR tidigt och gå upp mitt i natten, lokal tid ;) Nu r klockan 6 på morgonen och jag är nyduschad och passar på att blogga medan Mannen i mitt liv kör en löprunda i Central Park.

Hotellet är fantastiskt! Finns inget att klaga på. Skulle vara att amerikaner envisas med att bara använda takdusch då... och ingen duschslang ;) Men, det kan man leva med! 

Ja, det känns fantastiskt att vara på plats igen efter fem år sedan sist. Men det finns några små saker på vägen fram som inte är lika fantastiska. Som att jag alltid någon dag innan avresa får någon slags resfeber och önskar att det fortfarande var veckor kvar tills vi ska åka. Larvigt, jag vet men jag är sån, när det närmar sig så får jag någon slags oro i kroppen. Jag är definitivt inte rädd för själva flygresan, utan mer obekväm med att lämna alla andra hemma... 
Jag fick i alla fall krama om alla mina flickor och även lilla barnbarnet och berätta att jag älskar dem, på morgonen innan vi åkte. De kommer bo hemma i huset allihopa när vi är borta. Hus-, blom- och hudvakter ;) Inte blev den där känslan dagarna innan bättre av att svärmor ringde och önskade trevlig resa, och hälsade från svärfar att vi skulle hålla oss undan stora folksamlingar... Gulp... är detta en dålig idé ändå? Men wtf (för att uttrycka mig starkt) man måste ju kunna leva, och inte gå runt och vara rädd för atv saker ska hända. Hålla sig i ett skyddsrum, får man kanske göra då? ;) 
När vi väl satt i taxin, på väg till Arlanda så glömde jag alla fåniga känslor och yes, nu var vi på väg! Att checka in och gå genom security check, är heller inget jag tycker är speciellt fantastiskt!  Tror detta var första gången jag slapp bli visiterad! Fråga mig inte varför jag så många gånger annars haft den oturen? Nu räckte det ju med att jag tappade av mitt boardingcard när jag plockade ur mina pinaler ur de där plastlådorna, och Mannen i mitt liv fick vatten på sin kvarn att jag är "fumlig" ;) Nåja, det hittade jag snabbt en meter ifrån mig, så ingen fara på taket där inte ;) Som sagt gillar inte security check, och då var det ändå bara på den svenska sidan... 
Vi tog en lätt lunch på nyöppnade Pontus in the air och blev verkligen inte besvikna. Trevlig personal och minsann... självaste Pontus kom fram till oss och frågade om vi hade det bra, vart vi skulle åka... Det var en fotograf där och fotade lite miljöbilder antar jag. När vi sedan lämnade restaurangen önskade samma Pontus oss trevlig resa än en gång. Det ni ;) 


Flygresan var okej. Åtta timmars direktflyg (har rest till NY med mellanlandning, och vill absolut helst inte göra om det) dock var vi en halvtimme försenade redan i starten. Men bra sittplatser med lite extra benutrymme och så flygplansmat så klart. Avverkade några korsord (löser bara korsord på resor), övade engelskan med att titta på en otextad film, helt okej tills vi hade ca en halvtimme till landning. DÅ... då var det som att något slog ne ri mitt huvud och ville spräcka isär det, strax vid ena tinningen... Lufttrycket förmodligen. Det känns verkligen som att huvudet ska spricka, man vet inte hur man ska hålla huvudet. Jag har varit med om detta en gång tidigare för ca 7 år sedan då vi flög hem från Gran Canaria. Då satt det mera mitt i ansiktet, bihålorna runt näsan, och höll i sig länge. Igår släppte det tack och lov nästan helt efter landningen och jag visste ju lite vad det var frågan om, så det hjälte väl till. Men obehagligt är det. Trodde jag skulle slippa det med både nässpray och tuggummi, eftersom jag klarat mig så många gånger förut? 
Nästa "Nära -döden- upplevelse" var så klart taxiresan från Newark in till Manhattan och vårt hotell. Alltså... hur de kör... hur en del bilar ser ut... buckliga och repiga. Det var SÅ nära att en bil körde in i oss... Men fram kom vi välbehållna. Vi togs emot av en portier som tog hand om vårt bagage, och när vi checkat in oss och landat på rummet, dök han strax upp med våra väskor, lite kartor och så hängde han in ytterplaggen som vi hade lösa, han lade upp väskorna och ett tag trodde jag minsann att han skulle packa upp mina underkläder och lägga dem i byrålådorna... ;) Så är det att vara i NY ;) 

Nu är Mannen i mitt liv tillbaka och nyduschad, vi ska ta tag i dagen! På återseende! 



Maria



4 kommentarer:

  1. Ha så himla härligt nu! Jag skulle gärna göra om NY, minus flygresan och säkerhetskontrollerna på La Guardia!

    SvaraRadera
  2. Vad mysigt! Ha en toppen resa!
    Kram Kia

    SvaraRadera
  3. Oj då, lite incidenter längs vägen. Skönt att allt gick bra och att ni är på plats! Det suger i magen då jag ser dina bilder. Så härligt! Jag vill tillbaka!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Oj vad jag känner igen mig i allt du skriver. Har precis samma oro som du. Hotellet verkar supermysigt och fräscht, trots heltäckningsmattan. Ha nu riktigt bra dagar i staden som ska få en ny chans av mig någon gång. Kram Helena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...