söndag 1 oktober 2017

Från storstadsluft till småstadsluft



Jag och A, hade en väldigt trevlig halvdag inne i Stockholm i Fredags! Vi möttes upp på Centralstationen och gick tillsammans ut bland affärerna. 


Efter lite shopping (bland annat en lammullströja och...ännu en... klänning... till mig) så var det dags för lite lunch. Vi gick till Scandic Haymarket och åt en lunchbuffé där på Paul´s. Jättegod Kummel bland annat. Vi lyxade till det lite med ett varsitt glas vitt till. 


Det blev en riktigt mysig lunch med äkta kvalitetstid. "Mor-dotter-snack" om viktiga saker och  ett och annat skratt. Mätta och belåtna tog vi en liten sista runda i några butiker innan vi skildes åt på Centralstationen. 


När jag kom hem slängde jag ihop weekendbagen och inväntade Mannen i mitt liv. Sedan bar det iväg upp till Dalarna. För mig var det inte mindre än tredje vändan under September månad! Tror aldrig jag varit där så många gånger på så kort tid sedan vi flyttade därifrån?


Förklaringen är ju att mina föräldrar sålt sitt hus och köpt sig en lägenhet. Det finns en del att fixa med om man säger så... Jag är den enda av fem syskon som inte bor kvar på orten och det kan ju kännas lite jobbigt att inte kunna vara delaktig och hjälpa till på samma sätt som de andra. Det är ju inte helt lätt för mig att svänga förbi efter jobbet och fixa med något i några timmar... 


Jag måste erkänna att jag överlag har en kluven känsla när jag åker till min gamla lilla hembygd... Det är inte enbart kul och mysigt. Jag har den senaste tiden haft en känsla som jag tyvärr inte kommer ifrån, jag kan tycka att det på något vis delvis känns... deprimerande?  Jag kan känna mig lite, typ... "låg". Jag kan inte beskriva det bättre, än mindre skriva mer om det, för saker kan missförstås och det har inget att göra med mina nära och kära som jag har där! Det får ingen tro! Jag vet nog själv inte varför jag känner som jag gör, men jag spekulerar i det ganska mycket. Analyserar och reflekterar...  Jag jobbar på det.  Det känns fel att påstå att jag blivit en annan människa, för det har jag inte...  


Men när man flyttat från en så pass liten ort till en i och för sig ännu mindre kommun, men som växer något otroligt, som ligger mellan huvudstaden och Sveriges fjärde största stad... Ja efter 17 år, så kanske man ser annorlunda på vissa saker? Jag vet inte, men jag vet ju att mitt eget liv ser väldigt annorlunda ut nu, mot vad det gjorde då. Fast samma människa, ja det är jag ju...  Jag får fortsätta fundera vad det beror på och gå i terapi med mig själv ;) 


Mannen i mitt liv känner väl till mina tankar och funderingar. Han som är min största stöttepelare och bästa vän här i livet, han var så gullig och tog mig med på en liten biltur när vi var där uppe. Vi brukar göra det ibland, ta bilen och åka runt lite och kika om det "hänt något", minnas gamla platser och så där... Vi brukar prata om att åka dit eller dit, men den här gången körde han bara utan att vi pratat om vart vi skulle. Vi åkte till en plats med en alldeles speciell betydelse för oss. Vad det är för plats, och varför den är speciell, det väljer jag att behålla mellan oss två. Jag blev i alla fall lite varm inom mig och Mannen i mitt liv sa 
-"Jag visste väl att du skulle gilla att åka förbi där"  Han känner mig rätt väl vid detta laget...



Vi passade på att stanna och fota lite vackra höstbilder också!  Tankade med den där mysiga bilturen och lite härlig höstluft, så blev det ett riktigt trevligt besök i den gamla hembygden. Tack för det!  Det blev ett djupt, personligt  och kanske lite "svamligt" inlägg idag, men jag hoppas ni tyckte bilderna var vackra i alla fall?  ;) 



Maria




2 kommentarer:

  1. Vilket tur att du kunde få med dig lite härliga höstbilder i alla fall, efter den där turen som kändes lite jobbig. Jag gillar absolut lite personlig inlägg också, uppblandat med lite mer ytligt och lättsamt. Bästa mixen!

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...