Måste våga leva

Så var det måndag igen! Egentligen skulle vi ha tillbringat helgen i Visby, jag och Mannen i mitt liv. Vi skulle tagit flyget i fredags vid lunch och kommit hem igår kväll.  Det skulle varit en helg med hotellmys och spa. God mat och sköna promenader. Ja, det var ju vad vi såg framför oss i alla fall när vi bokade i vintras... Ingen vet ju hur det hade blivit förstås. Det vi vet är att det inte blev något alls. Såklart.  Vi har vetat i flera veckor att det inte skulle bli något och det var ju ingen överraskning... 

Men när vi satt här hemma i badet i fredags kväll, mätta och nöjda efter att ha ätit havskräftor och längtat till havet, så pratade vi om att vi kanske faktiskt måste göra NÅGONTING på lördag. Att åka till Stockholm för en dag på stan med mat och mys, det brukar alltid kunna locka oss. Men inte nu... nej, vi vill inte åka dit och trängas om vi inte behöver. Istället kom vi snabbt på att vi tar en sväng in till "vårt" Uppsala (Vi bor i en grannkommun, knappt ett par mil bort) istället förstås! 

Vi kände att vi var tvungna att göra något, få känna att vi faktiskt måste våga leva lite också. För det är skillnad på att leva och att bara vara vid liv.... Vi träffar ingen alls  förutom våra familjemedlemmar. Mannen i mitt liv har inte träffat några "nya" i jobbet,  bara de närmsta kollegerna på kontoret, så har det varit i många veckor nu. Deras möten och annat är framflyttat eller genomförs via "teams".  Så vi kände att om vi är noga med att hålla avstånd, spritar händer och mest håller oss utomhus så måste vi kunna våga åka in och få en liten lunch och ett glas vin... 

Sagt och gjort vi tog bilen in till stan och parkerade hos "Lillprinsar-familjen" som bor centralt. Där drack vi en kopp kaffe och tittade på deras nya cyklar.  Efter en liten stund promenerade vi iväg upp till centrum.  Det blev en fin skön solig promenad i de mysiga Uppsala-kvarteren runt slott och domkyrka.  

Det var väldigt lugnt inne i stan, trots lönehelg och lunchtid så var det inga som helst problem att få ett bord med avstånd till nästa gäst, inne på Saluhallen.  Vi satt där en liten stund och tog ett glas Champagne och åt varsin lunch-macka. Det var en något märklig stämning. Väldigt lite folk, (vilket ju var en förutsättning för att kunna sitta där) och därmed ganska tyst. Ett lugn man inte är van att ha runt sig en lördagslunch i en större stad...  Men så skönt och det kändes som rena lyxen att kunna sitta på lokal efter många veckor, många helger hemma i sin kokong.  Kändes nästan lite overkligt på något vis. 

Efter en ganska snabb lunch, man vill ju inte sitta längre än nödvändigt, så gick vi genom stan och bort till Stationen. En mycket trevlig krog i det gamla stationshuset.  Där tog jag ett glas rosé och Mannen i mitt liv testade en ny öl. Samma sak där. Väldigt lugnt och personalen var noga med att vi alla höll avstånd. De flyttade på bord och stolar och sade till folk som inte tänkte sig för angående avståndet.  Hur det sen såg ut på kvällen, då det säkert var lite mer folk där, det vet vi ju inget om. Vi var bara där den tid det tog att dricka upp vår dryck. Sedan promenerade vi upp till lillprinsarna igen, vilket tog kanske 5-10 minuter. Högst.

Lillprinsarnas pappa, vår svärson, skjutsade hem oss och totalt hade vi socialiserat ungefär tre timmar. Mer än så behövdes inte! Så trevligt och mysigt som vi hade! Vi har faktiskt pratat i flera år om att vi måste åka in till Uppsala för en mysdag med fika, mat, shopping, lite barhäng... och sedan åka hem igen på eftermiddagen, till vårt. Det är ju så nära... men ändå blir det alltid till Stockholm vi åker och då blir det ju oftast hotell. 

Nu bestämde vi redan i lördags när vi satt där på stan, att detta måste vi verkligen göra om. Snart! Kanske redan om några veckor, men även längre fram i fortsättningen och känner vi för att shoppa så finns allt man brukar behöva även i Uppsala. Så är ju faktiskt Uppsala väldigt mysigt med sina gamla kvarter och väldigt mycket caféer och krogar finns också! 

Vi hade nog tänkt att vi faktiskt skulle börja hålla utkik efter någon fin gammal lägenhet den här tiden i livet (nu när vi börjar närma oss 50), tänkt att vi skulle flytta in till stan... men hur mysigt det än är så där inne i stan... det är ännu härligare att kunna gå ut på sin egen lilla "täppa" och framför allt så skulle vi ju sakna vårt spabad...  det får räcka med att åka in och andas stadsluft ibland...

Och det där med spabadet... ja, såklart så kröp vi ner där på eftermiddagen efter att ha ätit lite ost och chark till mellanmål i uterummet. Där satt vi i det 39-gradiga vattnet och njöt och summerade den lilla utflykten, hur mysigt det var och hur viktigt det är att våga leva lite även i dessa tunga tider. Bara man tänker sig oerhört noga för och är försiktig! 

Senare på lördag kväll grillade vi hemgjorda burgare och A var också här hemma på besök. Så trevligt och mysigt! Igår tog vi en riktig slappardag i "soff-kokongen" med serie-tittande. Återhämtning av lördagens socialiserande haha.... Vi klämmer ett par säsonger av kriminalserien "Bosch" just nu.  Har ni sett dem? De är riktigt bra, faktiskt! 

Vi gjorde även ett par riktigt goda hembakade pizzor till middag och kunde på söndagkvällen konstatera att även om det inte blev som det var tänkt från början, med Visby... så fick vi en riktigt härlig helg. Vi fick se lite folk och känna att det faktiskt finns ett liv därutanför... och att vi måste våga leva... 

Var rädda om varandra! 

Maria