tisdag 28 juli 2020

En till klänning och renoveringen i källarentrén.



Men hur smidigt är det inte att kunna reafynda på nätet och få fyndet till sin sommaradress!? Eller åtminstone att få det till ett ombud här på sin sommarort!  Det där paketet jag hämtade i lördags det innehöll en klänning. En kort  bomullsklänning med kort ärm, så nu vill jag ha värme! Halva priset på den och väldigt mycket kustkänsla!  

Ja, ni ser ju själva hur himla bra den matchar med sängöverkastet med stjärnor... och för att inte tala om hur det matchar med tapeten som vi håller på att förädla källarentrén med! Mitt i prick, typ! Om det nu spelar någon roll ;) 


Källarentrén ja, det blir bara så himla galet bra där nere och i trappen som också får sig en make-over. Från början bestod alla väggar av vitmålad väv och trappan var klädd med ek.  En renovering tidigare ägare måste ha gjort för inte allt för länge sedan.  Hyllplanet i ek, lade vi dit själva. Det var målad väv där tidigare. 

Men nu har vi ju mer och mer börjat att sätta vår stil på huset. Källargolvet har bytts ut från bok-laminat till ett svartlaserat vinylgolv, i clickvariant.  Vi vill ha mörka golv!  Vi har satt vit pärlspontpanel ganska högt upp på väggarna och så har vi börjat sätta upp den där tapeten som var så lik klänningen, ovanför panelen Den där ekhyllan har vi laserat med en lasyr som också är svart. 


Även trappstegen ska bli svarta. Hälften är gjort och väntar på att det ska torka riktigt ordentligt innan vi går igång på resten. 

Vi fixar och pysslar med något en stund varje dag. Det är riktigt kul att måla lister och sånt. Rogivande tycker jag. Igår morse låg jag på golvet och målade lister i morgonrocken. Leende... och jag kunde plötsligt förstå det där med att han, Karl Fredrik, skrotade runt bland sina blommor och i sin trädgård i morgonrock...  Mysigt och avslappnat ju! 



Jag har även gått loss med mässings-sprayfärg på några grejer och så ska jag fortsätta med att målartvätta panelen i entrén på mellanplan. Panelen ska målas och det ska upp en annan tapet där som vi köpte förra året här nere.  Jag är lite ivrig nu och vill ha klart så jag kan sätta upp det där mässingssprayade... 

Vi har varit i Uddevalla nu och uträttat lite ärenden (behövde bland annat lite piff till nya små projekt som jag kommit på...) så nu ska jag byta om till "jobbarkläderna" och sätta igång! 



Maria

måndag 27 juli 2020

När man lunchar hos Tant Anton igen




Förra svängen vi var här nere, då när det var 50:årsdag och midsommar, ni kanske minns...?  Kanhända kanske kan ni eventuellt också minnas att vi trodde att vi hade hittat en helt nyöppnad krog på Strandpromenaden i Kungshamn...? 


Nä, jag kan faktiskt gott förstå att ni inte har det i minnet. Inlägget finns här om ni vill läsa om det.  Och faktiskt var det ju så att den där krogen inte heller var så där alldeles nyöppnad... nä, den öppnade visst redan 2019...


Anyway, vi tyckte ju den där krogen var så himla mysig och maten vi åt var ju supergod och vi kände ju redan då att vi gärna ville testa någon av taco-rätterna. Så vi hade ju med den här krogen på vår "semester check-list". Vi har ju några saker som vi vill hinna med att göra innan det är dags att åka hem igen. 


I lördags hade jag ett ärende till Kungshamn. Jag hade fått paket att hämta ut hos Pressbyrån, som finns där vid torget vid hamnen. Det är alltid skönast att slippa köra bil i de här små byarna sommartid, tycker jag. Trångt och det är inte gjort för så mycket bilar som det är under högsäsong ;) Så jag hade bestämt mig för att ta en promenad bort dit och hämta ut det.  


Jag "lockade" Mannen i mitt liv att följa med, med att säga att vi kunde passa på att ta en kaffe eller så... när vi ändå var ute och gick. Det kan ju också vara så att jag hade den här Tant Anton lite i tanken redan från början... ;) 

Vi tog promenaden över Smögenbron och där var det så blåsig så jag var tvungen att hålla i kjolen för att inte visa upp småbyxorna inunder ;)  Sen tog vi trätrapporna ner och svängde mot Kungshamn. 


Vi passerade Tant Anton och det såg väldigt lugnt ut fast klockan måste ha passerat 12 och det var lördag.


Jag hämtade ut mitt paket och ärendet var därmed avklarat. Jag frågade Mannen i mitt liv om vi skulle passa på att kolla om vi kunde ta en lunch borta på Tant Anton. ja, jag försökte få det att låta som att jag precis kom på idén, så där spontant ;) 


Han var med på noterna, och jag hade inte trott något annat heller. Jag känner min älskade man ganska väl vid det här laget!  ❤️ Så vi gick bort dit och kollade om det fanns plats. Det var ganska fullt på entréplanet, utomhus var det alldeles tomt, men vi fick faktiskt sitta på övervåningen och slapp sitta ute i blåsten. 

När vi placerades vid ett av de bästa fönsterborden, så var vi de första att få sittplatser i denna "salong" och jag kunde gå loss med kameran lite över den mysiga inredningen. 
Ja, jag är riktigt nördig när det gäller inredning, har alltid det sinnet påkopplat på max! 



Jag skulle inte vilja ha något av mina hus inredda så här, men jag gillar stilen ändå! Så där franskt chic-bohemiskt. Strax efter oss kom ett sällskap med två barnfamiljer och jag hörde nog jag att inredningen diskuterades även hos dem. 

En av männen tyckte att denna stil var "shabby-chic", men shabby-chic är något annat tycker nog jag. Det där skavda vita som var så poppis i början på 2000-talet, det är vad jag kallar shabby-chic och det har jag aldrig gillat riktigt. 


I alla fall så tyckte jag att de lyckats riktigt bra med inredningen, att blanda en massa ganska olika saker och i många olika färger, men ändå fått ihop det harmoniskt. Det såg ut som att det kunde vara ett helt gäng återbrukade saker från nu och då.  Riktigt läckert! 

Ja, jag går liksom igång lite på såna här mysiga restauranger och krogar... Alltid får man någon liten ny idé eller en öppning till en annan idé. 



Ja, men maten då? Ja maten, ja... det var ju därför vi var där, inte för att titta på inredningen... eller.... ;)  Denna gången tog vi en räk-taco. 

Och såå god den var! Mmm... rikligt med räkor. Gurksalsa, picklad rödlök och en koriander/jalapenokräm som hade lagom sting. Serverat i ett mjukt bröd nästan lite åt smördegshållet, så där lite frasigt.... Allt ihop toppades med nacho-crunch. Mmm... måste nog testa att göra något liknande hemma någon gång.  Fast det kanske inte blir samma sak, när man inte sitter i samma miljö... den här lunchen var en riktig hit. Underbar utsikt och så lite lunch-vin... lyxigt utan att vara på "lyxkrog" det är det bästa! 


Under tiden som vi satt där fylldes det på och det var fullt när vi gick därifrån. Fullt men ändå inte trångt eftersom det var plats mellan borden. Eller nej, det var faktiskt inga som satt i soffhörnan, den var nog inte så bekväm att sitta och äta i ;)

 Men det var fullt på uteserveringen också såg vi när vi kom ut. Där satt folk med filtar som ju är ett måste på svenska uteserveringar... 


Så om ni skulle ha vägarna förbi här nere på Smögen/Kungshamn så kan jag verkligen rekommendera Tant Anton. Vi har bara testat lunch, men de har både middagsmeny och takeaway. 

Och nix... jag är naturligtvis inte sponsrad på något sätt, utan vill bara dela med mig av tips efter egna erfarenheter. 



Maria

söndag 26 juli 2020

När man tänker oxfilé men äter korv och njuter av livet!


Vi äter inte mycket kött, jag och Mannen i mitt liv. Till vardags när vi inte har semester äter vi som regel vegetariskt måndag -torsdag. Sen blir det mest att vi äter fisk, och ibland slinker det ju ner en korv med bröd ;) Charkisar är också gott, men annars om vi ska äta "kött" så blir det kyckling. Men någon gång ibland, typ sådär 1-2 gånger per år,  kan vi vi bli sugna på att grilla en bit oxfilé. En sådan dag var det i fredags... 


Här köper vi alltid oxfilé hos den lokala butiken, Kustcharken. Närproducerat! Där har de en massa annt gott inne i butiken och utanför går olika djur och betar i hagar. otroligt mysigt! Och trevlig personal. Det känns liksom bra i hela kroppen att åka dit och handla när man är här. Så vi tog en tur dit och det var det ju flera andra som gjorde när det var fredag och helg... Vi fick ta kölapp utanför butiken och fick inte gå in förrän vårt nummer visades på display. Inga konstigheter alls! Vi stod utanför och botaniserade lite bland de vackra grönsakerna. Valde potatis och lite annat trevligt.  Efter 5-10 minuter var det vår tur att gå in. 



Oxfilé, visst vi ju att vi ville ha, men så ville jag ha några goda ostar också... och när det är ens nummer redan när man kommer in, då kan man ju inte gå runt och fundera på vad man vill ha, det kan jag uppleva lite lätt stressigt... När oxfilén måttades upp så tittade jag lite i ostdisken och valde ut ett par stycken. Jag tyckte nog att prislappen för allt blev aningen låg när vi var klara... Och när vi kom hem konstaterade jag att oxfilén nog var lite i det minsta laget, trots att vi inte är några storätare... ;) 


Vi kom överens om att stoppa den biten i frysen till en framtida pastasås där vi kunde dryga ut den med annat istället och så gick vi på plan B istället för att åka iväg en gång till och köpa mer oxfilé. Plan B innebar Wallenbergare gjorda på lax, som vi brukar köpa i vår grannes butik.  Vi tänkte fortfarande använda det gröna till, som vi köpte. bara att ändra sås-planen ;) 


På eftermiddagen satte vi oss på terrassen i vår lounge och kopplade av. Jag gick in och fixade varsin Hugo-drink åt oss och där blev vi sittande och pratade. Mest om saker vi vill/ska och håller på att göra här i vårt hus. Vi har ju rivit ut "Bistro-köket" och vi håller på med renovering av entrén på källarplan.  Vi satt där länge och pratade inredning och renovering. Mannen i mitt liv kanske inte direkt räknar inredning som sitt intresse, som jag gör... men han är ändå med och har idéer och tycker till om saker och han vill ju också att det ska vara snyggt i våra hus. 

Vi kom in på det där med att byta ut köket i framtiden, alltså "master kitchen" på mellanplan (ja, det fanns ju kök på alla tre plan i huset, men nu är källarens borta), och tänker oss en större renovering där vi anlitar en firma. Så det pratade vi mycket om, vi byggde upp köket i våra huvuden, och jag tror att bilden är rätt lika ;) 


Rätt vad det var hade klockan blivit vid 20-tiden och det var kanske dags att börja förbereda för den där maten... Vi tittade på varandra och frågade nästan samtidigt båda två -"Är du hungrig? Blixtsnabbt bestämde vi oss för att göra det enkelt för oss, eftersom ingen av oss egentligen var speciellt hungrig (Prosecco, som det var i drinken, mättar det också ;) ), så vi slängde på några korvar och småtomater på grillen. 

Så kan det bli. När man först tänker sig att äta oxfilé och det hela slutar med  lite korv. Men det är ju så himla skönt att kunna vara lite spontan och bara göra som man vill... Bara oss själva att ta hänsyn till, det gör inget om maten blir sen... 


När vi hade ätit gick vi in och satte oss vid TV´n för att se det sista av Karl Fredrik på Österlen... Vi hade plockat fram ostarna som vi köpte på Kustcharken och till det drack vi lite rött från Terreno, som vi hittade i vinkällaren, det vill säga vår matkällare som fått bli vinkällare.  Att sitta så där med den man älskar, inspireras av ett mysigt program, smida planer kring både det ena och det andra... Underbart! 

Jag tokgillar det här livet... Njuter fullt ut av det!  Och på tal om ingenting, så grillade vi och åt den där Wallenbergaren igår kväll. Magiskt gott blev det med de "på-grillen-wokade" grönsakerna till!  



Maria

lördag 25 juli 2020

Där hemmavid... och en TV-favorit...



Nu har vi varit här nere på Västkusten i två veckor. Lika lång tid har vi kvar! Hur underbart!? 
Dagen innan vi åkte hemifrån gick jag runt där hemmavid och fotade lite i trädgården. Både på framsidan med porchen och på baksidan av huset. 

Mest för att jag ville ha lite koll på hur trädgården såg ut när vi lämnade den, hur mycket och vad som händer med alla växter på fyra veckor... 



Våra barn flyttar in och ut lite i vårt hus under tiden som vi är borta och hjälper oss med att vattna och kolla status på spabadet. Förutom det har vi även larm på huset, så det känns tryggt att lämna det!

På framsidan blommade rosorna för fullt och stäppsalvian likaså.  Tyvärr hade salvian lagt ner sig ordentligt. Jag tror att det var när vi kom hem från Vemdalen och det hade regnat kraftigt? För det kan väl ändå inte vara rosorna som trycker undan dem? Hur som helst, så får jag nog ta och fixa någon form av växtstöd framför dem skulle jag tro. 

Pionerna hade så gott som blommat över redan, och jag hann klippa bort en del visset. 


Planteringarna i krukorna var fortfarande riktigt fina. Jag erbjöd de närmast boende döttrarna att låna hem varsin uppsättning till sina balkonger, men vet inte om de kommit ihåg att hämta dem.


 Även kaprifolen hade börjat blomma och doftade så gott. Den har verkligen blivit kraftig och fin i år. Den slingrar sig så mysigt upp mot taket och in på porchen. Precis som rosorna. De är också rekordkraftiga. Jag har insett att det där vattnandet jag höll på med på försommaren gjorde sitt till. Verkligen!


I rabatten nedanför fönstren i gästrummet hade det börjat knoppats i både syrenhortensian och smällspirean. Smällspireorna vill jag gärna flytta på och sätta längst bak vid tomtgräns mot skogen. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig med höjderna tillsammans och jag tror det blir mycket bättre att komplettera med fler hortensior. Gör om gör rätt, det är inget ovanligt när jag planerar och anlägger rabatter... 


 På baksidan vid den ena knuten till uterummet står den andra uppsättningen med krukor. Samma sorts blommor där. Det blev förresten så galet bra med den där sittgruppen som jag "tjatade till mig" förra året ;)  Där har vi suttit en del faktiskt. 


Palmen tog jag in innan vi åkte, den hade börjat bli bränd på bladen av solen... och jag hoppas nästan att jag tog in stråhatten på väggen... annars ligger den nog i någon annans trädgård nu... 


Jag snyggade till lite i de stora zinkkrukorna. Lavendeln från förra året tog sig fint och blommade så fint när vi åkte. De stora urnorna på trappen med penséer och annat rensade jag ur och de två stjärnöga som var fina, stoppade jag ner i den stora rottingkorgen.  Den enorma myntan som står i kruka vid pallkragarna... den tog vi med oss, så den står här på terrassen här nere. Perfekt när vi vill göra varsin Hugo... 


I pallkragarna sådde jag bara blomfrön i år och i den ena blommade det så vackert. precis lagom till vi skulle åka... (i en av de andra hade rådjuren smaskat och i en annan hade jag sått på tok för trångt så de blommorna kvävde varann innan de ens blommade...)  


Jag hann inte ens ta in en bukett med snittblommor... det är väl det som är den enda nackdelen med att ha flera hus... man hinner inte njuta fullt ut av det som är hemma i trädgården. Men det är väl en bagatell i det hela, kan jag tycka... I-landsproblem på hög nivå. Väldigt hög nivå... 


I år var första året som det kom bär på den röda vinbärsbusken. De hade börjat få färg innan vi åkte. Jag undrar om W kom ihåg att hon skulle gå dit och plocka av dem? Det är hennes buske, för övrigt. 


Äppelträdet är också hennes om man frågar henne ;) Ja, det var på grund av hennes önskan som det planterades så... ja, det är väl hennes kanske? ;) Men äpplena tänker jag ta reda på om inte fåglar eller grannungar ätit upp dem när vi kommer hem. Jag såg nog jag när grannungarna tjyvade äpplen förra året. Bara för att ta ett par bett och sedan kasta dem, när de såg att jag sett dem... 


När vi började drömma om det här med att ha eget hus vid havet, så resonerade vi lite att vårt hus hemma skulle absolut vara helt färdigt med trädgård och allt, och kanske skulle vi inte ens köpa hus vid havet förrän vi flyttade till lägenhet... ja, vi trodde ju att vi skulle flytta till lägenhet runt 50:årsåldern... Nu fattar jag inte varför vi tänkte så... vi kommer troligtvis inte flytta till lägenhet förrän vi absolut måste av någon anledning... (Dessutom har vi ju tre hus nu...!!!)


Dessutom är det nu de allra senaste åren, som jag verkligen fått upp ögonen för det här med trädgård. Det är ju så galet kul att se när det växer, att man lyckas med det man planterar. Speciellt roligt är det ju när man själv anser att man inget kan om saken ;) Jag har massor av idéer som jag vill genomföra där hemma i trädgården. 

Och inte blev det mindre idéer sedan jag och Mannen i mitt liv fick upp ögonen för programmet "Karl Fredrik på Österlen". Alltså... vilken inspiration! Vilken härligt mysigt program! Man kan ju bara inte låta bli att gilla! Har ni inte sett, så kolla säger jag bara!!!  Vi har tittat på alla avsnitten de senaste kvällarna här och bara myst... 

Jag längtar inte hem direkt, det gör jag inte... men jag vet att när jag kommer hem så kommer jag vara lika glad åt att vara hemma, som att vara här...  Så underbart tacksam över våra hus, våra hem! 




Maria

fredag 24 juli 2020

Saltstänk och klippor! Tacksam!


Det blir mycket kustbilder på bloggen nu... Men det är ju här vi lever och bor på semestrarna sedan ett par år tillbaka!  Det har verkligen från första stund blivit vårt andra hem!  Så för mig är det helt naturligt att det blir många inlägg om kusten. Den som tycker att det blir tjatigt är fri att låta bli att läsa ;) 

Jag kan knappt fatta själv att jag är så oerhört frälst i hav, klippor och saltstänk... att jag så gärna vill vara här så mycket som möjligt.... jag som "inte älskar" att bada... jag som "inte älskar" att åka båt fort på det mäktiga havet... jag som aldrig skulle komma på tanken att köra båten själv... jag som inte ens vill paddla kajak...  


Hur kan jag tokgilla detta då? Tja... man måste ju inte vara i eller på havet för att tokgilla det. Så enkelt är det!  Att sitta på en saltstänkt klippa och blicka ut över havet. Det räcker långt! Jag är heller inget fan av att ligga på sandstränder (avskyr känslan av att ha sand innanför kläderna långt efteråt) utan varma släta klippor det är mer min melodi! 


Jag ska ärligt erkänna att första gången jag över huvud taget kom i kontakt med den underbara Bohuslänska västkusten var så sent som år 2010. (Mannen i mitt liv däremot,  har tillbringat barndomens alla sommarsemestrar på Västkusten) Jag var nästintill 40 år och familjen hade hyrt ett hus utanför Uddevalla en sommarvecka. 


Huset låg inte perfekt till vad gäller klipphäng och bad, och hade heller inget bra läge för restaurangbesök el dylikt så vi gjorde en hel del utflykter den veckan. Bland annat till Hamburgsund och Fjällbacka. 

Jag blev ganska snart förälskad i landskapet och de söta charmiga små kustbyarna. Någon dröm om havet har jag nog alltid haft, jag har länge, länge gillat sjöbodar och fyrar. Tyckt att ankare och andra båtaktiga detaljer är vackert... För att inte tala om släta stenar, så vackert... 


Jag och Mannen i mitt liv började drömma om ett hus vid havet. Som så många andra. Vi tyckte nog att just Bohuslän låg lite väl långt bort när vi har typ en timmes bilväg till Stockholms skärgård hemma... 

När vi drömde om det där huset vid havet så var det alltid höstbilder som kom upp i våra tankar. Vi gillar hösten väldigt mycket båda två, och det var faktiskt en höst som vi träffades och blixtsnabbt blev ett par. Oktober 1990... 


Första gången som jag besökte Smögen var sommaren 2015, då Mannen i mitt liv och jag gjorde en roadtrip här i Bohuslän. Besökte små charmiga kustbyar, bodde i Grebbestad och på Smögen, samt att det blev ett stopp även i Göteborg. 

När vi samma höst skulle fira våra 25 år tillsammans så bestämde vi oss för att ta en riktig långweekend på Smögen för att få uppleva hösten här nere. Det var nog faktiskt då vi blev sålda så där riktigt på riktigt! Det var i Bohuslän vi ville ha vårt hus vid havet! 


Vi återvände till Smögen sommaren därpå igen med några hotellnätter (vi har alltid bott på samma hotell här, innan vi köpte huset) och njöt av omgivningen. Drömde mer och mer om ett hus vid havet, en dröm som mer och mer blivit en plan... Att det var just på Smögen av alla charmiga kustbyar, var inte helt skrivet i sten, vi pratade om olika kriterier vi hade. Det skulle finnas en åretrunt öppen restaurang och butik på gångavstånd. 

Det var den hösten när vi en mörk oktoberkväll satt ute på Fjäderholmarna som Mannen i mitt liv faktiskt lovade mig att jag skulle få mitt hus vid havet... Och han höll vad han lovade. Redan sommaren därpå, 2017 så dök det för oss perfekta objektet upp, och efter en rafflande budgivning så hade vi köpt detta underbara hus bara en vecka efter visningen. Det hus som vi nu kallar vårt andra hem! Vårt "Wikers Bohus".  Tillträdet fick vi inte förrän i oktober samma år,  lagom till vår "årsdag" och vår bröllopsdag... hur romantiskt om man tänker efter...  Magiska Oktober...


Så fick ni lite bakgrundshistorik också, vare sig ni ville det eller inte ;)  Jag vet att det inte är en självklarhet för alla att kunna ha ett hus på en sådan här plats, och jag är oerhört tacksam över att ha den glädjen och lyckan! Jag tar det verkligen inte för givet! Jag måste nästan fortfarande nypa mig i armen emellanåt för att påminna mig om hur bra jag har det! 

Extra, extra tacksam är jag ju förstås över att vi har ett rymligt och praktiskt hus med alla bekvämligheter som vi har hemmavid (personligen fattar jag inte varför man VILL ha det opraktiskt och omständigt när man har semester och bor i stuga utan både el och rinnande vatten, men det är ju jag det... ;)  ) och att alla barn och barnbarn kan få plats att vara här samtidigt som oss! 


Alla barn och barnbarn har åkt hem nu, förresten. De sista lämnade oss igår och jag är tacksam över att vi fick till det med att vi var samlade alla tillsammans i ett par dagar i alla fall innan vi började "lösas upp". 

Nu har vi lite drygt två veckor kvar här ensamma jag och Mannen i mitt liv, och precis som att det är underbart mysigt att ha alla barnen och deras familjer samlade och det är liv och rörelse i huset, så är det också skönt att få lite "egentid" bara tillsammans med Mannen i mitt liv också. Det ena behöver liksom inte utesluta att man gillar det andra :) 




Maria

torsdag 23 juli 2020

Varmkorvens dag


Idag är det Varmkorvens dag!  Ja, jag veeet... det finns dagar för allt! Både kanelbullar, Gin och Tonic, Räkmacka, Semlor, Kladdkaka, Pina Colada... ja listan kan göras lång! Och inte kan man hålla dagarna i minnet... 


 Men just Varmkorvens dag har blivit något som vi "firar". Av en slump, mer eller mindre. 2018, som var första sommaren här i vårt hus, råkade vi nämligen se att det var varmkorvens dag den 23:e juli.  


Jag minns inte exakt, men vi hade kanske tänkt ta en tur med båten och skulle ha lite lunch med och eftersom det var varmkorvens dag just den dagen fick det bli varmkorv i termos och vi "hamnade" i Hovenäset, strax norr om Kungshamn. 


Sedan dess har det blivit vår tradition här nere. Att ta en båttur och äta varmkorv i Hovenäset. Idag gjorde vi det för tredje gången och vi konstaterade att det alltså varit fint väder tre år i rad just denna dag på året ;) 


Jag är ju för övrigt lite känd i denna familj att vara lite barnsligt förtjust i korv med bröd. Helst ska det vara korv av lite bättre kvalitet och gärna någon rå variant om den ska grillas... Idag blev det kok-korv från en Sibyllaburk, som nog är den godaste varmkorven...


 Lite anmärkningsvärt idet hela är att idag var faktiskt tredje gången samma vecka, som jag åkte båt! Jag som inte är någon båtmänniska... hur gick det till!??  Ja, för vi tog faktiskt en tur med Lillprinsarna och deras föräldrar igår, så det är faktiskt  tredje gången denna vecka. Tro det eller ej. 


Kan tillägga att det varje gång har gungat på ordentligt på vågorna! Jag har nog som sagt egentligen inte lätt för att bli sjösjuk...utan gillar det inte bara för att jag nog mer fått för mig att båten ska slå runt av vågorna... men jag vet ju egentligen att den risken är minimal ;) 


Vi fick ett par mysiga och trevliga timmar ute på havet. Åt korven i Hovenäset samtidigt som vi gled fram med båten lugnt och fint in i hamnen där och vände. Sedan fortsatte vi en liten bit på hemväg och ankrade mot en klippa och mumsade på lite rest-räkor från gårdagens middag och avslutade med kaffe och kaka innan vi drog på hemåt igen. 


Nu ska vi strax ta en promenad upp mot Smögenbryggan för att kolla om det är något mindre med folk eller om det fortfarande är turist-tjockt... 



Maria
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...