fredag 7 augusti 2020

Vemod

 

Igår kväll när vi hade ätit en hel drös med goda färska skaldjur så satt vi kvar ute en stund efter att vi hade dukat av kalaset.  En av få varma kvällar, kanske till och med den allra varmaste hittills med 19 grader fram till kl 23...  Så ljuvligt.

När vi satt där och mest bara njöt av stunden och varandras sällskap, så vände jag mig mot Mannen i mitt liv och sa "Tänk att det liksom på något vis känns ganska tydligt att det snart är slut på semestern"  Jag menade i kroppen, i sinnet...  Han höll med mig, och jag är ganska säker på att han visste exakt hur jag kände... vi känner varandra rätt väl vid det här laget. Är ordentligt sammansvetsade och det är inget ovanligt att vi tänker lika eller säger samma saker samtidigt.  Jag vågar påstå att vi är som tvillingsjälar. Våra tvillingdöttrar beter sig exakt på samma sätt. De kan säga exakt samma sak om något, till mig vid helt olika tillfällen utan att veta att den andra sagt det tidigare... 




Det där blev en parentes i det hela...
Känslan igår, när vi satt där ute och mörkret föll... jag tror att det är den känslan man menar med VEMOD... En del av mig kände nästan som lite panikslaget att nej, jag vill inte att detta ska ta  slut. Inte nu, inte än... Samtidigt som en del av mig är väl medveten om att detta ju kommer att finnas kvar. Även om vi aldrig får gårdagen tillbaka, så kommer det ju nya dagar. Även om vi snart ska åka hem, så kommer vi ju tillbaka så småningom.
Hem ja... hem hit och hem dit... För mig (eller för oss båda) har detta verkligen blivit vårt andra hem. Jag är så tacksam över vårt hus här på denna underbart vackra plats. Så tacksam över att få ta del av den här delen av vårt vackra Sverige. Camping, av olika slag, i alla ära... men jag är en riktig hemmamänniska och är oerhört lycklig över att kunna ha just ett "andra hem" här. Så glad över att vi kan vara här och känna oss som hemma under årets alla årstider. 

Jag känner lite vemod över att semestern snart är slut, vi åker hem på Söndag. Samtidigt vet jag att så fort jag kliver in genom ytterdörren hemma där hemma, så kommer det kännas toppen att vara hemma också. Vi trivs otroligt bra i vårt "ordinarie hemma" också och med vetskapen om att vi förhoppningsvis kommer att kunna åka tillbaka ner hit någon gång i september, så känns allt lite lättare. 

Nu ska vi ta vara på den tid som är kvar här för denna gång. Jag har varit en snabb sväng till ett par av inredningsbutikerna och köpt ett par grejer till källarens fix, och konstaterat att om det var lite lugnare i början av veckan, så är det betydligt mer folk nu till helgen. Vi kommer mest hänga här hemma och pyssla klart lite, samt att vi tänkte köra lite klipphäng och så blir det säkert en tur med båten också. 



Maria

3 kommentarer:

  1. Vilka mysiga och fina bilder det var.
    Så kände jag alltid förr innan vi flyttade hit till Spanien. Nu, nu är det slut på riktigt och man ville inte att tiden skulle ta slut. Men nu gör den aldrig det utan vi tar bara en liten paus ifrån den ibland.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Härliga veckor som finns i hjärtats minnesbank. Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Och faktiskt, efter bara 2,5 år tillsammans så pratar vi nästan i mun på varandra om något ämne som är så låååångt ifrån ämnet vi pratade om innan. Eller så kan Andreas ta upp nåt som jag tänkt på en minut tidigare. Jag hörde nån säga nån gång att det beror på att man lär sig varandras associationsbanor. Alltså, man pratar om en sak och är sen tysta. Associationsbanorna pågår sedan i respektive hjärna, och sen liksom "landar" tankarna på samma ställe och någon säger nåt igen som den andra precis tänkte. Ja, du kanske fattar... :-) Intressant är det i alla fall.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...