måndag 7 januari 2019

Krönika 2018 - Q2


2018 var mitt absolut bloggfattigaste år genom tiderna. 
(förutom 2010, då jag startade bloggen i November

Andra kvartalet var ett av de klenaste kvartalen vad gäller blogginlägg. Hade annat för mig, njöt av livet IRL och tyckte inte det var så viktigt att blogga, och det tycker jag egentligen inte nu heller. Men nu har blogglusten återvänt mer och mer. 



Våren var seg och det var rätt mycket vinter kvar i början av april. Jag drabbades av en hemsk ögoninflammation, vidrig helt enkelt. På båda ögonen. 

Det gjorde ont och ögonen var svullna och igentäppta av var. 

 Det värsta med det var att den satte stopp för våra planer att åka in till Stockholm på årsdagen av terrorattacken, som vi faktiskt hamnade i, då 2017. 

Det hade varit fint att få vara på plats och minnas, men det blev alltså inte så. Och jag var allt lite bitter över det. 


Jag funderade mer eller mindre hela vintern på om vi inte skulle byta ut vår köksmöbel. Mannen i mitt liv tyckte inte det var lika akut som jag, men både han och jag blev supernöjda när det var ett faktum. 


Jag sålde matbordet och stolar flyttade till Wikers Bohus. 

Det blev så mycket mera "vi" med den mörka trä-skivan på bordet. Mycket mjukare intryck samtidigt som det blev mer rustikt. 

 Jag hade följt TV-serien "Sveriges mästerkock" under vintern och när vinnarens bok kom ut kunde jag inte låta bli att köpa den. Nu ser jag fram emot att se denna omgång! 


En tredjedel in i april låg det fortfarande snö kvar på vår baksida. 


Men man kunde ändå känna att våren faktiskt smugit sig fram. 


Vår fjäll-weekend där i mars gjorde inte Mannen i mitt livs längtan efter en egen fjällstuga, mindre direkt... 

Vi tog en tripp till Vemdalen för att kolla in lite om just den "fjälldestinationen" kunde vara något för oss i framtiden, eventuellt. 


Det blev en mycket trevlig weekend, men jag som hade haft min kraftiga ögoninflammation som också övergick i en rejäl förkylning orkade inte hyra skidor och testa backen. Men som plats blev vi väldigt förtjusta i Vemdalen, Vemdalsskalet.

 Jag firade min 47:e födelsedag i april och Mannen i mitt liv kom med lååånga fina rosor i ett fång.Så långa att jag fick vara lite kreativ och använda vår stora glasbehållare för vatten, som vas. 


Jag hade önskat mig en viss väska, och fick den också. 

Den blev snabbt en favorit med sin praktiska storlek och modell. Jag köpte mig en till i annan färgställning senare, under hösten. 

Och det kan vara så att jag har rea-fyndat ännu en till...


Den viktigaste gåvan var ändå att familjen kom och uppvaktade mig och den varma kramen jag fick av Lillprinsen. 

Att känna barnbarnens armar runt sig i en omfamnade kram, det är en gåva i sig! 


Lillprinsen ja, en fredagkväll var hans föräldrar bortbjudna på middag och de gissade att han inte skulle ha så stort utbyte av att följa med dem.



De hade säkert rätt i sin fundering. Jag och Mannen i mitt liv tog med honom ut till stallet och hälsade på hans mosters häst, Egon. 

En skräckblandad förtjusning. Men mest förtjusning, han pratade länge om både morfars bil och hästen efteråt, så det var nog bättre att vara med oss.



I slutet av april öppnade vårt smultronställe Fjäderholmarna upp.  

Vi tog en heldag i skärgården. 


 Bodde på hotel J i Nacka och tog båten över till Fjäderholmarna för klipphäng och middag.


Även om vi har vårt absolut egna smultronställe på Västkusten numera, som finns när vi själva vill året om, så tycker vi om att åka ut till Fjäderholmarna och hänga emellanåt. 



Vi kickade igång månaden Maj på absolut bästa sätt. 

Jag och Mannen i mitt liv lånade Lillprinsen och åkte upp till Dalarna över dagen för att besöka våra föräldrar. Lillprinsens gammelmor- och farföräldrar med andra ord. 

Det blev en glädjens dag för många. 



Jag åkte till Stockholm för att agera klänningsmodell hos Jacobssons och Charlotte fick till några bilder som jag gillade.

 Annars är jag inte så där överförtjust att se mig på bild, tycker sällan de blir bra, men jag övar. 



Även klänningarna gillade jag och det resulterade i tre nya klänningar i min garderob.

 Det blir dyrt när man blir så inspirerad och får möjligheten att prova olika modeller ;) 




Klänningarna gick ju i blått alla tre, och jag hade verkligen en crush på blått under hela 2018.



Jag funderade på om inte TV-rummet också skulle gå i blått...? Eller kanske skulle det vara dumt att binda upp en färg igen, som den lila befintliga som jag hade tröttnat på. 

Jag hade åtminstone fått med mig Mannen i mitt liv "på tåget", han hade äntligen gått med på att göra om.


Mitt i maj, inföll Kristi Himmelfärdshelgen och nu var det plötsligt försommar! 

Våren blev rätt kort 2018. 


Den helgen firades på Västkusten. Vi njöt av en liten trädgård i grönska. 


Vi hade Mannen i mitt livs syster, hennes man och mina svärföräldrar med oss hela helgen. 


Vi gick promenader och visade de runt på ön. 



Njöt av frisk luft, sol, sällskap och gladdes åt att ha fått en riktigt bra båtplats.



De mysiga butikerna på bryggan hade börjat öppna upp för säsong och jag blev nästintill förälskad i en blus som jag köpte.

 Det kom att bli en riktig favorit under sommaren 2018. Väl använd. 


Snickarna jobbade på med fasadrenoveringen av vårt hus.  Plastpanelen plockades bort och ersattes av träpanel i typisk "kust-stil". Även så gott som alla fönstren byttes ut.






Hemma hade det också blivit riktigt härligt väder. 



Löjtnantshjärtan blommade för fullt. 



Kaprifolen grön och fin.



Ett besök hos handelsträdgården och det blev lite mysigt på porchen också.



Jag däckade i någon form av magsjuka eller migrän eller vad det kan ha varit. Utelämnar detaljerna, vilket jag tror ni är tacksamma över. 

När jag piggnat till och ändå var tvungen att hålla mig isolerad i 48-timmars karantän för säkerhets skull, ja då passade jag på att sy dop-kudden till Lillprinsessan. 




Första inlägget i Juni månad kom inte förrän datumet visade 13 i kalendern. En omtänksam "bloggvän" lämnade en hälsning strax innan och undrade om något hade hänt?


Hej Maria, 
Vi saknar dina blogginlägg!!!!
Jag hoppas att allt är bra med dig och din familj och att inget har hänt. 
Kramen, Anneli


Sånt gör mig rörd. Verkligen. 
Nej, inget hade hänt. Jag prioriterade helt enkelt inte bloggen. 



Jag och Mannen i mitt liv hade en riktigt härlig och lång långweekend precis i början av Juni, i Wikers Bohus. 

Renoveringen fortskred och vi kunde se att det skulle bli riktigt, riktigt bra.



Vi njöt av varmt väder. Kvällspromenader. 



Klipphäng.



Morgonpromenader. 



Vi badade. Ja VI badade. Till och med jag. 

Fast det till och med bara var i början av Juni. Men det var ju härlig sommarvärme.




Slappade i solen. 



Njöt av livet fullt ut. Inte har man tid att blogga på en vecka då...



 Självklart åt vi skaldjur. Det gör vi nog varje gång vi är där nere. I någon form. 



I Juni hade jag äran att få följa med på Lillprinsessans 4:månaderskontroll. 

Hon gick såklart igenom "besiktningen" klanderfritt. 
'

Och jag såg säkert ut som en salig stolt mormor under hela besöket. 



Efteråt följde Lillprinsessan och hennes mamma med mig hem. 

Vi fikade och jag mindes med glädje hur min mamma ofta var med när jag var på BVC med tvillingdöttrarna under deras första år. 

Vi brukade också gå hem till henne och fika efteråt. Nostalgi. 



Dagen för Lillprinsessans dop kom och det blev ett fint dop med många gäster. 


 Kudden var färdig och ni ser att Junie döptes i Juni...




Många paket blev det, men inga fina bilder under själva dopet i kyrkan. 

Vi trodde nog alla att vi skulle få tillfälle att fota "iscensatt", efter att högmässan var klar. Men icke. Vi får minnas hennes dop i minnet utan bildstöd.


Så kom då midsommarhelgen. 


Nästan hela familjen samlades i Wikers Bohus.


Som förstagångsfirare på ön, så missade vi dansen runt stången helt och hållet. 

Men nu har vi lärt oss. 


Vi hade ändå en skön och mysig helg. 

Med sill och potatis. Jordgubbstårta. Fotbolls-VM. 


Vi träffade våra vänner D och Maria (med bloggen Sabelhagens Olivlund) för en fika på Hamnbageriet i Kungshamn. Och vi fiskade krabbor. 

Lugnt och skönt på en ö som ändå sjöd av liv och rörelse. 

På grund av midsommarfirande i kombination med Fotbolls-VM var det kanske extra livligt?



Måndagen, den dag som jag och Mannen i mitt liv skulle ha återvänt hem efter midsommar, det blev nog kanske årets tyngsta dag?

 Vi tog det lugnt på morgonen, åt frukost på Hamnbageriet i Kungshamn.  

Och sen när vi skulle åka hem vid 13-tiden, hade det hänt som inte fick hända. Vår Ferry-vovve var borta. 

Han hade råkats släppa ut av någon av hantverkarna som lyft undan en grind på terrassen och han var fri och tog sig ut på egna äventyr.


Efter många timmar av letande, både till fots, cykel och med bil, gråt och rädsla över vad som hänt, så precis när vi var på väg att ge upp, tappade hoppet helt enkelt.... 

Då kom han tillrätta tacka vare snickarnas engagemang med att hjälpa oss att efterlysa honom i den lokala facebook-gruppen som vi själva inte var medlemmar i då. Men nu är vi det. 

 Åh vad vi var lyckliga när vi hämtade upp honom helt oskadd hemma hos ett äldre par, inte alls långt från vårt hus. Han var lycklig han med kan tilläggas, fast han hade blivit väldigt väl omhändertagen. SÅ tacksam! 


Ja, det var väl summeringen av ett bloggfattigt andra kvartal.  Bloggfattigt ja, men knappast något innehållsfattigt liv, för det! 



Maria


2 kommentarer:

  1. Kanske bloggfattigt som du skriver. Men massor har du hunnit med att göra andra halvan av året med.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Som jag längtar efter vår och sommar nu när jag ser dina härliga bilder! Lite less på det här icke-vädret faktiskt :-)

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...