fredag 11 januari 2019

En sådan där "Varm i hjärtat-kväll"


Fredag igen! Det går så fort, dagarna, veckorna, månaderna, åren... livet...  

Det gäller att ta vara på sitt liv, den tid man får, man vet ju inte hur länge man lever.  Det lämnas liksom inga garantier. 

Jag tycker att jag är hyfsat bra på att ta vara på livet och tiden. Använder ordet hyfsat, eftersom man säkert alltid kan bli bättre. 

För mig är det viktigt att göra roliga saker, resor, upplevelser och annat  som blir till minnen som jag kan plocka fram om livet förändras och jag inte kan göra lika mycket. 

Det är också viktigt att fylla livet med "fina stunder". Fina samtal och annat som gör att man blir lite varm i hjärtat. Kanske relativt små saker, men som man ändå sparar inom sig och minns. Att man tar vara på stunderna. 

Igår hade vi en sådan där kväll när jag blir lite extra varm i hjärtat. 

 Mannen i mitt liv hade bokat bord på relativt nyöppnade Heart & Bones inne i Uppsala, en Melker Andersson-krog som firar ett år i februari. 

Från början var det bara jag och Mannen i mitt liv, men så hade yngsta dottern inget att göra, stallet var redan fixat, så då följde hon med oss. 


Vi hade en fantastiskt trevlig och mysig kväll. Stället var fint och mysigt och personalen så trevlig. Menyn erbjuder "mindre rätter" och tanken är att man äter en, tre eller fem rätter. (Det var prissatt så i alla fall) 

När man som vi, åt fem rätter, så var den femte rätten en dessert. Eftersom rätterna inte var så stora, så gick det att få i sig allt. Men riktigt mätta blev vi alla tre. Jag hade inte orkat en rätt till! 

Vi åt samma första rätt och samma sista rätt, men de två mellersta och desserten valde vi helt olika. 

Jag åt toast med Smögenräkor (Räkor från Smögen, klart alla tre tog samma då!) En cocktail med Fröjalax, Kalventrecote, Rådjurswallenbergare och avslutade med marängswiss.  

Alla var vi mycket nöjda med maten. Riktigt god och fräsch. Så bra service också. De hade lite av det lilla extra. 

Som ett exempel, när Mannen i mitt liv bad om ett till glas champagne och jag hade typ en fjärdedel kvar, då slog hovmästaren i en skvätt till åt mig också, eftersom det såg trevligt ut i glasen. Behövs så lite för att man ska känna det där lilla extra. 

Man blir allt lite på extra bra humör, man blir lite gladare helt enkelt. Om det sedan hade så stor betydelse i att vår kväll blev så lyckad, det vet jag inte. Men visst bidrar det. 

Att jag blev extra varm i hjärtat beror inte på champagnen utan det beror på att vi fick en sådan mysig stund med dottern. 

Att sitta så där med sin yngsta dotter som blivit en "stor flicka" hon också och veta att hon faktiskt vill umgås med sina föräldrar ibland,  det värmer i hjärtat.  

Man minns de kanske inte alltid så jätte-enkla tonåren och känner sig glad och stolt över att man hjälpt sina barn så gott man kunnat att bli fina vuxna människor. 

Eftersom vi var så nöjda med restaurangen sa vi att vi får lov att gå dit igen tillsammans, men då får vi inte äta samma som vi ätit, skojade vi om. Man måste ju våga testa nytt ;) 

Den gången kan vi planera det lite bättre så kan vi bjuda med pojkvännen också. 


Maria






3 kommentarer:

  1. Tänk så uppskattat med en sån mysig kväll ni fick tillsammans med dottern. Låter som en jättebra restaurang.
    Här blir det lugnt i kväll, våra planer blev inställda. Dom vi skulle till i kväll blev sjuka.
    Men jag har en sådan jobbig huvudvärk, så soffhäng blir skönt.
    Ha en fin helg
    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig kväll, och det är alltid skoj när ens barn vill hänga med en.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. Det där stället har jag sneglat på också. Toppenbra att ni gick före så vet vi att det är bra ;-)

    Och det där lilla extra ja, så värdefullt för helhetsupplevelsen!

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...