tisdag 26 juni 2018

När man precis börjar tappa hoppet...


Så snabbt ens planer kan ändras, så snabbt ens tillvaro kan förändras och tusen tankar flyger genom ens huvud...

Vi bestämde att vi inte skulle ha så bråttom hem på måndagen, efter midsommarhelgen. Vi ville liksom suga ur det sista ur ledigheten och vistelsen i vårt fantastiska Wikers Bohus.

 

Vi avrundade söndagskvällen med ett spabad, det var bara jag och Mannen i mitt liv och Ferry kvar, alla de andra hade åkt hem under dagen. Vi satt där i det varma vattnet och njöt av gott bubbel och sol och värme. Alltså den där kvällssolen...  Magiskt!

Vi satt där och pratade om hur det var när vi var på visningen av huset, hur vi båda liksom blev förälskade i huset, att tänk vilken tur att det dessutom råkade finnas ett spabad... vi pratade lite om att det  var "meningen" att vi skulle köpa detta hus... Vi njöt där vi satt nästan som lite "insprängda" i graniten med vetskap om att vi har havet nära inpå runt oss...
 
 
Måndag morgon tog vi oss en promenad bort till Kungshamn, för en frukost på Hamnbageriet. Så mysigt och skönt med en morgonpromenad och frukost ute... vi tog verkligen tillvara på de sista timmarna innan vi skulle resa hemåt, vid 13-tiden.


 
 
När allt var ihoppackat och avstängt gjorde Mannen i mitt liv en sista insats och satte upp våra nya tavlor som vi köpt nere på Smögenbryggan, det är sjökort med målade motiv. Det blev SÅ bra, Hållö fyr sitter ovanför skänken och så har vi två ovanför soffan, men solen blänkte så det var omöjligt att få det snyggt på bild... Glad och nöjd lade jag upp bilden på Instagram och Facebook och skrev att vi var på väg hem...
 
 
 
Precis när vi skulle till att åka strax innan 13:30, så händer det som inte får hända! Ferry är borta när vi ropar på honom för avfärd. Vi har hantverkare i huset av olika yrkeskategorier och troligen så är det en av dessa som råkat ta bort en "grind" vi har som avgränsning från terrassen och ut...  av snickarna får vi veta att han tydligen synts till på väg mot Smögenbron. Han har inte varit borta länge när vi upptäcker att han är borta, Mannen i mitt liv drar iväg med bilen bort över bron och letar och jag polisanmäler honom som bortsprungen.   Med ens så känns ingenting speciellt roligt. Jag tar bort inlägget med tavlan och orkar inte ens tycka att de fina fönstren på husen är fina, jag orkar inte känna den där lyckliga känslan över att vara där i huset. Jag är bara orolig och nedstämd över att vår goa lille vovve är borta... Sedan letar vi och letar, till fots, med bil, med cykel...
 

 
Vi frågar några om de sett till honom, utan resultat. Våra snickare hjälper till med en efterlysning via en lokal Facebooksida, som vi inte själva hade tillgång till då. (men som vi är medlemmar i nu) Inlägget delas uppemot tjugo gånger och vi letar och letar och jag gråter en skvätt mellan varven.  Vi kan förstås inte lämna ön och åka 50 mil hemåt utan vi förbereder våra jobbarkompisar, på att vi inte kommer tillbaka på tisdag, som planerat. Vi fortsätter att leta runt om i närheten och även längre bort. Vi tar en sista tripp med bilen bort till Kungshamn, om han nu gått över bron och till stället där han var med oss och åt frukost på morgonen... det har gått rätt många timmar vid det laget och det är ordentligt varmt, vi vet att Ferry inte ätit sin frukost den morgonen och att han inte är jättebra på att dricka vatten... så hans krafter har nog börjat sina... tänk om han lagt sig någonstans och en rovfågel tar honom, ett lätt byte han är ju inte så stor... vi resonerar båda som så att nu är nog hoppet snart ute, att han kommer tillbaka levande. Om vi ändå visste att han kanske blivit överkörd och fått dö snabbt...
 
 
Så gick tankar och resonemang när vi gick där och plötsligt precis när vi båda känner att vi tappat hoppet, då ringer Mannen i mitt livs mobil... jag förstår snabbt att det är något med Ferry, för de pratar om en adress, jag fattar att han är vid liv, för Mannen i mitt liv ler... och jag känner att benen nästan vill vika sig under mig, det känns som att kroppen vill säcka ihop... men det har vi inte tid med! Vi snabbar oss upp till parkeringen och kör tillbaka över bron och till den adress som han enligt uppgift ska finnas på. Mycket riktigt, vi möts av ett trevligt äldre par som tagit hand om honom, (deras granne hade läst på Facebook) och han kommer springandes till oss och vi är återförenade efter flera timmar som varit en pärs för oss, men Ferry fattar såklart ingenting av vad som hänt ;) . Det visar sig att paret ringt polisen, som i sin tur sagt att de inte fått in en anmälan om någon bortsprungen hund... dåligt! Jag fick ju till och med bekräftelse via mejl, på min anmälan...
 
Vi är så otroligt tacksamma över att de tagit väl hand om Ferry, de hade satt upp lappar runtom, om en upphittad hund, och vi hade ju letat där omkring! Men kanske innan han hade hamnat där... Vi åkte hem och hämtade en flaska champagne som vi gav paret och idag köpte vi fikabröd till snickarna, utan den enes hjälp med Facebookinlägget vet jag inte hur vi skulle ha hittat honom!  Vi var nog alla tre rätt trötta och tagna efter händelsen, igår kväll, Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att kunna åka hem idag och ha honom med oss! Igår kändes det som att det inte skulle bli så...  Så tacksamma och glada över att allt slutade gott!
 
 
 
Maria

5 kommentarer:

  1. Ååå vilken tur att ni hittade honom! Lilla söta Ferry, inte skrämma din matte och husse så. Förstår att det var oroliga timmar innan han kom tillrätta, och att ni var helt slut. Tänk vad Facebook kan vara till nytta. Synd att vi hade åkt hem, annars hade vi kommit och hjälpt er att leta.
    Kram på dig vännen

    SvaraRadera
  2. Ååååå vilken tur att allt ordnade sig och att han kom till rätta till slut..<3
    Har suttit med andan i halsen och läst ditt inlägg... nu kan jag andas igen.
    Varma kramar Anna

    SvaraRadera
  3. Usch, vilken pärs det måste ha varit. Men så skönt att det slutade väl i alla fall. Mycket dåligt av polisen i detta ärende.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  4. Mardröm!!!! Jag vågade knappt läsa klart inlägget!!! Vilken tur, tack och lov!!

    Kram Jenny

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...