onsdag 13 juni 2018

Här är jag igen,och allt är bara bra, tack!



Det är så att jag blir lite rörd av omtänksamma ord från någon jag inte ens träffat IRL... 
Jo, men jag fick ju en hälsning här på bloggen ifrån Annelie, hon skrev:

Hej Maria, 
Vi saknar dina blogginlägg!!!!
Jag hoppas att allt är bra med dig och din familj och att inget har hänt. 
Kramen, Anneli



Ja, men hur omtänksamt är inte det när man inte "hört" något från mig på ett par veckor, lite drygt!?  Det är ju det som är det härliga i bloggvärlden, den där omtänksamheten som många av oss har gentemot de bloggerskor som vi följer och inspireras av.  Den där omtänksamheten som är äkta och genuin. Sen stöter man såklart på en hel del avundsjuka och bittra kommentarer också, men sånt får man låta passera. 


Tack för omtanken, Anneli! Och till er andra läsare... om ni inte hittat till Annelies kloka och mycket läsvärda och inspirerande blogg tidigare, så hittar ni den här!


Och nej, ingenting har hänt med någon i min familj, allt är bara bra med oss alla! Och det är jag tacksam för.  Att vi alla har hälsan i behåll!

Den här bloggpausen då... Vad beror den på? Tja... egentligen inget speciellt. Vi for ner till Västkusten och Wikers Bohus för en långweekend där i början av Juni, jag och Mannen i mitt liv.  Fullastade med grejer och till och med en trädgårdsmöbel drog vi en tidig lördagmorgon. Det sista som jag "knökte in" (nåja, lite överdrivet, så trångt var det såklart inte)  i bilen var datorn. Jo, för jag skulle ju blogga såklart, med bilder från fantastiska Bohuslän...

Det gjorde jag ju...inte... Jag hade inte ens behövt ta med den där datorn, för den rörde jag inte ur fläcken från den plats där jag lade den när vi kom in i huset... Man tror att man tänker vara aktiv och göra fina inlägg, men vad som händer är att man stänger av totalt! (Jo, Facebook och instagram hade jag lite koll på)  Man fixar lite inne med lite piff, man åker och köper skrymmande saker som stor familje-grill (som väger bly och precis går in i en mellan-suv...) och däckstolar till soldäcket.

Man njuter av sol, värme och ledighet! Inte har man lust att plocka fram datorn och blogga då! Det är till och med på den nivån att man inte ens läser andra bloggar. Nej, inget illa menat men man prioriterar inte det i det läget helt enkelt.
Man hänger också på det som erbjuds i aktiviteter på sin ö, som att delta i vinprovning på en av restaurangerna. Ett bra tillfälle att lära känna lite folk och lära sig något om platsen, kanske.  Man cyklar runt på sina minicyklar och känner sig som den där "badgästen" man är... Fast vi har räknat ut att vi tillbringar säkert  15% av årets dagar på den där ön, alla årstider,  så liiiite mer än badgäster är vi väl?

Och är man badgäst så måste man väl bada... mitt förra inlägg handlade ju om den badkruka jag är, och det hjälpte med lite nya bikinisar  för att få ner mig i vattnet...
Två kvällar i rad tog vi de där cyklarna och åkte och badade. Första kvällen vid badplatsen som finns på typ 3 minuters cykelväg.  Och andra kvällen ute på klipporna något längre bort, men fortfarande bara ca 10 min med både cykel och promenad sista biten. Helt perfekt!
Vi har gjort en liten roadtrip till närliggande små orter längs kusten. Finns så mycket fint att se i trakterna.
Vissa går liksom igång på parkerade hummertinor...
Nej, man kan inte annat än njuta när man är där i Wikers Bohus. Än en gång, jag är så otroligt glad för det huset!

Strax efter ankomsten knackade det på vår ytterdörr, och vi tänkte väl att det var någon granne som kanske ville hälsa... döm om vår förvåning när Maria, min bloggvän, och hennes D stod där ute med både vovven och sonen. SÅ kul att de tog sig tiden att kika förbi när de var i krokarna. De har lantställe några mil bort, så det är lite roligt att vara "sommargrannar".
Självklart har vi tagit en och annan promenad. Njutit av havsutsikten både här och där. Det där havet finns ju typ runtom...
Så visst har vi haft det bra! Vi har också konstaterat ett antal gånger att våra snickare gör ett bra jobb, vi har beundrat både fasad och nya fönster.

Vi har ätit både middag och lunch ute på restaurang, och vädret har tillåtit hemmamåltiderna ute på terrassen.  Ja, ni kanske fattar att man inte prioriterar att slå sig ner och göra blogginlägg och läsa bloggar, när det finns så mycket annat att utforska och njuta av?


Man tror ju gärna att man ska hinna ännu mer än vad man i praktiken gör... men stället finns ju kvar och sommaren har ju inte mer än börjat, så allt måste ju inte ske på en gång...
Men man måste ju samtidigt ta vara på tiden, tillfället och det enormt vackra vädret. Ta vara på möjligheten att se kvällssolen försvinna ner i västerhavet.



Njuta av hur solens strålar nästan glöder på de fantastiska klipphällarna!

Ja, det är verkligen magiskt vackert där på den där platsen på jorden! Jag är så glad över att  Mannen i mitt liv presenterade detta för mig, för några år sedan!

Det finns inte så många måsten när vi är där i Wikers Bohus, utan vi tar allt med ro. Inga stora renoveringsbehov utan mer att vi vill göra lite förändringar för att göra huset mer som vi vill ha det, rena skönhetsanpassningar, typ... Men ett måste finns det faktiskt,  och det gäller vid varje besök... och det är att äta Bohuslänska skaldjur såklart!


Så ja, nu vet ni varför det blev en bloggpaus, och när vi kom hem så rullade allt bara på, kände inget behov av att uppdatera bloggen. Men nu när det undrades om något hänt, så kände jag att det var dags att krypa fram igen.
Maria

5 kommentarer:

  1. Så skönt att hitta en sådan plats, där man totalt kopplar av. Vilka fina fönster by the way. Kraaaaam Pia

    SvaraRadera
  2. Kul att du tittade fram ur din lilla grotta :-) Har saknat dig. Tänkte på dig senast i förrgår.

    Ni har verkligen hittat ert paradis. Västkusten är så fint och härligt på alla vis.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  3. Så mange flotte bilder du viser her. Nyt dagen.
    Klem Christina

    SvaraRadera
  4. Hej Maria,
    Åh nu förstår jag var ni varit och gjort...Vad underbart ni har det och vad fint det blir. Verkligen! Jag gillar de rutiga tapeterna, hoppas du behåller dem. Jag skall sätta upp Sandbergs Rut (i grått) i mitt kök i nya huset så får tillträde. Då skall det tapetseras om och vi skall måla alla innertaken kritvita.

    Tack för dina vänliga ord. Men det blir ju så att man saknar varandra när blogginläggen plötsligt avtar. Jag tror att vi bloggare som följer varandra och kommenterar på varandras bloggar är lite som förr i tidens brevvänner. Man har aldrig träffats men man vet ganska mycket om varandra liv och utbyter ord och tankar.

    När jag bodde i USA följde jag en jättefin blogg i flera år. Det var en kvinna i Virginia USA och hon hade en fantastisk blogg där temat var heminredning. De renoverade upp ett hus de hade köpt och hon hade så bra smak. Men man fick ju även en bra inblick i hur hon var som person och hon skrev ofta om sina barn och vad familjen gjorde och vilken mat som lagades osv. Helt plötsligt slutade hon att blogga och hon var en sådan som bloggade varje dag. Jag fortsatte att klicka in på hennes blogg med jämna mellanrum och efter ca. en månad fanns där ett långt meddelande från hennes man. Han skrev att hans fru hade omkommit i en bilolycka när hon och hennes syster skulle åka till en antikauktion i North Carolina. En drunk driver hade kört över på deras körfält och frontalkrockat med hennes bil. Hans fru hade omkommit och systern låg i koma. Oj vad ledsen jag blev. Tårarna bara rann fastän jag aldrig hade träffat kvinnan eller hennes tre små barn eller man. Det hela var så tragiskt och det kände så ofattbart tomt och så blev jag så ledsen för de där små barnen som förlorat en sådan fin mamma. Men de har iallafall hennes blogg som de kan läsa livet ut.

    Ha det så underbart och tusen tack ännu en gång för dina fina ord. Det värmer!

    Kramen, Anneli

    SvaraRadera
  5. Låter både härligt och avkopplande det fu har haft gör dig.
    Kram Carin

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...