onsdag 16 maj 2018

En helt magisk Kristi himmelfärdshelg på Västkusten


Alltså, vilken underbar Kristi himmelsfärdshelg vi fick! Helt magiskt! 


Vi åkte ju ner till Wikers Bohus förra onsdagen (inte tätt med inlägg här inte...) efter att jag kunnat kompa ut en timme. Det var nog tur det, för jisses vilken trafik det var! Många helgresenärer och en del vägarbete gjorde att vi slog rekord i hur lång tid det kan ta att åka de typ 50 milen som vi har ner till vårt älskade Smögenhus.


Men helt klart är det värt det! Det är värt att komma ner sent på kvällen och känna den där känslan när man kliver ur bilen, man känner doften av hav.. .man ser klipporna och man känner ett lyckorus när man kliver in genom dörren till sitt andra hem.


 För det är verkligen så att det känns som hemma! Vi trivs något fantastiskt i vårt hus och i området som sådant! Jag skulle nog vilja påstå att det är perfekt...


Vi har inte varit ner sedan i påskas, och detta var rekord i hur lång tid det varit mellan två besök!


 Så roligt att se hur den lilla trädgården börjar blomma! Se vad som finns. Fina lökväxter! 

Hyacinter från någon jul, som placerats ut. Några igenväxta små land som jag ska fixa till nästa besök. En kaprifol som breder ut sig på klipphällen. Kommer dofta ljuvligt när vi sitter på terassen om sommarkvällarna!



Vackra tulpaner som slog ut under de dagar vi var där.


 Härligt! För här hemma äter de förbaskade men vackra rådjuren upp nästintill allt!



 Det vackra trädet börjar slå ut. En kastanj, sägs det... Men vad det är för buskar på bilden nedan vet jag inte. Någon som kan tala om det för mig? Växer vilt runtom på ön. 


Vädret var ju helt otroligt! Strålande sol och värme! Så ljuvligt att sitta tillsammans med gästerna i utemöblerna. Ja, för vi hade ju bjudit ner Mannen i mitt livs syskon med respektive och svärföräldrarna. Tyvärr kunde den ena syrran med respektive inte komma med. Men vi andra fick många härliga stunder i solen. 


Vad passar väl bättre än att skåla i ett glas champagne med viss anknytning till vår hemstad i Dalarna. Om än långsökt anknytning. (En av personerna som ligger bakom Guldkula, härstammar därifrån


Vårt hus kanske inte var det allra roligaste att titta på, i alla fall inte utsidan...


 Fasaden håller på att bytas. När vi var på visning så tyckte vi att huset var lite "småtrist" med sin plastpanel, men så pratade mäklaren om hur enormt praktiskt det var, med underhållsfritt... jo, visst det är det ju! Vi tänkte också så några månader... tills vi ändå bestämde oss för att låta klä om huset.


 Nu blir det träpanel i klassisk bohuslänsk stil, med fina detaljer. Stående panel nedtill och en rejäl "midja" som delar av det hela, och en liggande panel ovanför.  Ni ser "midjan", precis ovanför golvet på byggställningen. 


Underifrån ser det ut så här, som på bilden ovan. Maffigt och snyggt! Jag tror att det kommer bli hur himla bra som helst! 


Även de flesta fönstren ska bytas ut. Några är rätt dåliga och när vi ändå fixar till fasaden så vill vi ha fönster som passar bättre in. 


Vi åker ner igen om några veckor, jag och Mannen i mitt liv och då hoppas vi att några fönster är på plats, så vi får se lite mera resultat. Det är SÅ spännande. Byggfirman vi anlitat känns riktigt bra att ha att göra med och de verkar ha lite sinne för detaljer och en estetisk känsla. 


En av kvällarna tog vi med gästerna och introducerade dem i vår kvarterskrog. Ni vet Göstas, som har öppet året om och som vi besökt många gånger vid detta lag, jag och Mannen i mitt liv.


Bäst som vi satt där, så fick vi syn på ett skepp komma allt närmre. Vi såg att det var rätt mycket folk på och spekulerade lite i vad det var för något. Det såg ut som värsta piratskeppet. Ja, som om Pippis pappa seglade in i hamnen med sin Hoppetossa!

Mannen i mitt liv, svägerskan och min båt-tokige svåger gick ut för att fota när skeppet gled in i hamn. Och sedan när vi hade ätit klart vår middag, som för övrigt var ljuvligt god (jag åt smörbakad rödingfilé) så beundrade vi det fantastiska vackra skeppet (och kanske några av oss på bryggan beundrade de stiliga matroserna lite också? ;) ) en stund innan vi gick hemåt för ett spa-bad. Skeppet var ett skolskepp som seglat från Strömstad och skulle sedan vidare ner till Göteborg fick vi veta av besättningen.


Och på tal om båtar så hade Mannen i mitt liv en träff med en äldre kvinna angående en båtplats. Vi hade ju hittat en båtplats som ligger ca tio minuters bilväg bort, som vi tackat ja till eftersom vi fått höra att "båtplats på Smögen... Ja, lycka till..." typ...  Ja, lycka var nog det minsta man kan säga att Mannen i mitt liv kände när han och svågern kollat in båtplatsen som han fått nys på. Den ligger ca 4-5 min gångväg från vårt hus... ett "fynd"  Han var lite som ett barn på julafton! Så nu har vi två båtplatser till vårt förfogande, fattas bara en båt... och det ska vara löst senast till midsommar har jag fått veta.




Smögen visade sig verkligen från sin bästa, bästa sida.  Vi visade våra gäster runt på ön, till fots. Promenerade på klipporna.
Njöt av sällskap, natur, sol... bara hade det så otroligt härligt!
Vi pekade ut ställen som vi "lärt känna" och hittat. En eftermiddag besökte vi Smögens hafvsbad och tog ett glas på terassen. Pratade lite om vårt hus och våra turer ner innan vi köpt huset. Det var ju på Smögens havfsbad som vi bodde första gången vi var till Smögen, sommaren 2015. Det var då vi bestämde oss för att åka ner samma höst för att fira en 25:årig årsdag. Och sedan dess har det varit ett måste att bo några nätter på det hotellet varje sommar. För varje gång kände vi mer och mer att vi verkligen ville ha ett eget ställe någonstans i krokarna...  Och de gånger vi varit ner för att titta på tomt, gå på husvisning, skriva kontrakt ... ja då har vi bott där alla gånger. Känns som det var lite där allt började. 
När jag går där på klipporna, oavsett vilken årstid det är... jag blir alldeles lugn och avslappnad.

Havet... även om det kan kännas skrämmande ibland när vinden viner, och vågorna slår så skummet yr mot klipporna... så är det något alldeles fantastiskt med havet!
Men jag erkänner villigt att jag helst står på land och beundrar det. Att gå på klipporna och blicka ut på havet, det räcker långt för mig som inte älskar att vara på sjö och hav... Fast självklart ska jag hänga med på någon tur i båten när det blir dags. Men jag bestämmer själv när!

Man kan ju promenera på bryggan också. På den välkända Smögenbryggan. I ena änden finns de lika "välkända" färgglada sjöbodarna. Googla "Smögenbryggan" så får ni se själv ;) och i andra änden ligger "kommersen" med små restauranger och butiker inrymda i sjöbodar. Hur mysigt som helst.

Allt har inte öppnat upp än, men det vaknar mer och mer till liv, för var gång vi åker ner. Jag bara tokgillar det! Att kunna slinka in någonstans och ta en fika, eller som jag och Mannen i mitt liv gjorde en eftermiddag då resten åkte i ett annat ärende, vi tog en varsin cider och satt och kände livet i oss, som Madickens granne en gång sa.

Jag visade Mannen i mitt liv en ursnygg fräsch blus som jag hade sett någon dag innan. Det var en sådan där sak som jag styrde stegen mot som om jag vore inprogrammerad. Jag bara älskar när Mannen i mitt liv håller med om att den är jättefin och säger "Ska du ha den?"  Gissa om jag var snabb in i provrummet!?  Det kanske inte var en lika stor grej att vara lycklig som ett barn på julafton över, som båtplatsfyndet... men nog var jag nöjd och glad även om det rakt inte var något fynd... Men om man ska bryta ner priserna på båt och  båtplats (eller båtplatser) till antal kronor per användning och ställa det i paritet mot blusen... ja, då är nog blusen billigast i alla fall hahaha... Tjejmatte...typ...


Tjejmatte eller inte... vi summerar Kristi Himmelsfärdshelgen som fantastiskt lyckad!  Fint väder och trevligt sällskap. Mysiga pratstunder om allt möjligt, god mat och härliga promenader.. i en fantastisk miljö!


Kan man säga annat än att det var magiskt!  När vi packade ihop och gjorde klart en del pyssel i Wikers Bohus, kändes det lite vemodigt. Jag hade lätt kunnat vara kvar några veckor nu! Jag skojade lite om att tänk om jag bröt foten och fick sitta kvar på terassen med foten i högläge... det hade ju inte gjort ont direkt! Jo, i foten, men inte i hjärtat eller själen... Skämt åsido, så skulle vi inte skämta om sånt sa vi och jag får hålla mig till tåls med att vi åker ner ganska snart igen. Jag har det bra här hemma i vårt hus också, trivs otroligt bra! Men... jag kan inte låta bli att fundera över om man någon gång kommer att tröttna på att åka ner...? Inte som det känns nu i alla fall...
Maria

6 kommentarer:

  1. Vilket ställe ni hittat! Såå fint. jag förstår verkligen att du trivs där. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  2. Låter som en helt perfekt weekend... Det var många år sen vi var på Smögen nu, men har några minnen av hur det såg ut på bryggorna och bodar.. Dröjer inte länge nu förrän det är semester och Ni får många dagar på Ert bohus!!
    Ha det gott, kram Kate

    SvaraRadera
  3. Ett underbart ställe som ni hittat.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  4. Så härligt att ta del av din lycka! Den känns verkligen genom skärmen! Det ser så härligt ut och låter så avkopplande!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  5. Men vilka underbara bilder! Jag förstår att ni stortrivs där. Skulle du kunna tänka dig att bo där permanent i framtiden? Guldkula champagne läste jag att Isabella Löwengrip hade blivit delägare i. Hur smakar den? Jag har aldrig testat? Åh, vilken omtänksam man, jag hade också rusat in i provrummet, blixtsnabbt :-)

    Kram och ha en fin kväll!
    Anneli

    SvaraRadera
  6. Lite kul att läsa om din kärlek till Smögen! För mig är det ju "hemma" och kanske är därför som jag inte ser det vackra i det hela. Som många brukar säga.." Man blir hemmablind"
    Men härligt att ni trivs, och då var vi på Smögen samtidigt! Ha en fortsatt fin pingst! Kram Annika

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...