söndag 4 mars 2018

Jodå, "gamla tanter" kan visst lära sig att åka slalom...


De senaste inläggen här på bloggen har varit tidsinställda, och mest visat er bilder från vårt kusthus, vårt Wikers Bohus. Tidsinställda inlägg hör verkligen inte till vanligheterna här hos mig, men nu blev det så. Och själv har jag under tiden varit på fjällsemester. Ja, ni läste rätt! JAG... som gärna sällar mig till skaran "älskar inte" vintern... JAG har njutit av några dagar i fjällvärlden med sol, kyla och massor av snö!

Mannen i mitt liv har spenderat många somrar på Bohuslänska västkusten, och till kontrast till det så har han även  tillbringat en hel del tid i fjällvärlden, och nu lyckades han även få med mig på denna tripp. JAG... som knappt stått på ett skidor sedan barndomens stapplande och hasande längdskidåkning och än mindre stått på ett par slalomskidor... JAG har sedan en längre tid tillbaka gett mig f-n på att jag ska försöka mig på slalom... Och... Jag gjorde det! Snällaste Mannen i mitt liv bokade ett par privata skidlektioner åt mig för ett antal veckor sedan, och vi införskaffade hjälm och glasögon, (matchande skiddressen som jag  köpt tidigare, skadar ju inte att "se snygg ut" i backen ;) ), så väl förberedd hyrde vi resten av utrustningen och så var det dags...


Min första lektion fick jag en äldre man som lärare som var mycket pedagogisk och vi gick igenom allt från början. Har man aldrig i livet åkt slalom, så är ju allt nytt! Vi snackade "plog" och vi "plogade", vi snackade fotarbete, balans och vi åkte lift.. och vi åkte nerför backen. Vi åkte först i barnbacken och jag fick runda elefanterna, som min skidlärare benämnde den fluffiga figurerna i backen. Själv var jag rätt säker på att det var pingviner??? Jag fick beröm för min balans och vi tränade på "stämsvängar" i nästa backe. Timmen tog slut och jag fick träna lite på egen hand i gröna backen.


När resten av gänget (Svägerskor med familjer, Mannen i mitt liv och dottern W) sedan skulle åka upp till toppstugan, så ville ju såklart även jag följa med och sitta där uppe och njuta av solen och utsikten i baren... Sagt och gjort. Två stolsliftar upp och sedan var vi på plats. Utsikten kunde man verkligen inte klaga på! Vi satt där inne i baren i solen och njöt för fullt av utsikt, trevligt sällskap och ett glas cava. Men... när vi sedan skulle ner och jag valde mellan olika typer av pest eller kolera för att komma ner, så var det inte lika njutningsfullt!  Jag hade ju bara åkt i den gröna backen och det fanns liksom ingen grön nedfart från toppen...  det blev ett sidledes hasande i lös snö nedför en låååååång slänt för att komma ner till "vägen" som gick genom skogen bort till stugan... Många gånger under den turen tänkte jag att "Var det verkligen värt ett glas cava i toppstugan,  det här?" ;) Men, men... ner kom jag och det utan brutna ben. På plats i stugan så serverades jag dagens andra glas cava och nu kunde ju jag också på riktigt få kalla det för "after ski", nu när jag också åkt skidor och inte bara suttit i en stuga och inväntat andra skidåkare,(som jag nog hade gjort annars


Dagen efter hade jag min andra lektion med en ung tjej, ett riktigt positivt energiknippe.Jag fick berätta vad vi gjort dagen innan och hon tog med mig i barnbacken bland pingvinerna (eller elefanterna???) för att se var jag befann mig, typ. Jag fick godkänt och vi fortsatte till nästa backe. Det blev en riktigt bra timme och jag fick mycket positiv feedback (Hon sa bland annat att jag hade lätt för att lära mig och att hon såg att jag "har det i mig", gissa om de orden var sköna att höra???) och framför allt... så himla kul det var att åka med henne! Så glad i hågen körde vi på rätt många åk i backen och jag kände ju själv att jag blev säkrare och säkrare.  Skön känsla det där, att känna att man klarat av något man trodde kanske skulle kännas mycket svårare och kanske till och med omöjligt!? Om jag får lov att säga det själv, så är jag stolt över att ha utmanat mig själv i detta! Och nöjd med hur långt jag hittills kommit! Efter den där timmen åkte vi lite tillsammans igen jag, Mannen i mitt liv och dottern W.  Men toppstugan, den hoppade vi över den dagen, jag hade ju i alla fall "bockat av den" på listan ;)  


Jag fortsätter nog träna lite mer i de enklare backarna först.  Och... det går faktiskt att lära "gamla tanter" att åka slalom! Bara tanten har den rätta viljan så!
Maria

8 kommentarer:

  1. Underbart Maria! Och att ni fick så mycket sol också, lovely!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  2. Modigt! Heja dig! Härligt väder du fick också!
    // M-L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja underbart väder även om det var lite kyligt!
      /Maria

      Radera
  3. Modigt säger jag med, men underbara bilder med sol och gnistrande vit snö. Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Bra där! Jag tänker på mig själv som for iväg till Italien på skidresa när jag var si så där 19 år och aldrig åkt slalom. Jag gjorde exakt som du. Tog mig ner med nöd och näppe. Sedan åkte jag bara några gånger innan barnen kom. Heja dig Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  5. Kul när man flyttar gränser och det känns bra. Det har hänt att jag tvingats flytta gränser pga tre våghalsiga pojkar i min familj och då....då är det jäkligt svårt att vara en fin personlighet. Hihihihi....
    Jag verkligen älskar din inredningsstil - jag skulle kunna flytta in när som. I vilket som av era hus. Sååå mysigt!
    Kram från Rektorskan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh vad roligt att du gillar min inredningsstil SÅ mycket!!!! Vad glad jag blev! Och tack för pepp!
      Kram/Maria

      Radera
  6. Men åh vad glad jag blir över att läsa sånt här. Jag som älskar utförsåkning kan inte förstå hur man INTE kan vilja åka :-) Och det roliga är att de som till sist vågar testa blir så glada över hur härligt det är och att det gick mycket lättare än de trott (bestämt sig för) innan. Jag kan inte komma på nån som testat och inte gillat.

    Kram Lena

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...