lördag 9 september 2017

Livet är inte bara glädje...


 Hej, hallå! Från Måndag till Lördag med tomhet och tystnad här på bloggen... Tackar stort för alla fina hälsningar/komplimanger till byxinlägget i söndags! Vilken enorm respons! Nu kommer jag gå i byxor jämt ;) 


Ännu större tack för alla ljuvliga lyckhälsningar till Lillebror. Det är en enorm glädje och lycka att föräras med ännu ett friskt litet barnbarn. Han har fått namnet Valter. Fint tycker mormor som faktiskt kom med det förslaget en gång även om mamman också hade tänkt på det ;) Första barnbarnet heter ju Vilde och de passar bra ihop. Fast här på bloggen kommer de nog oftast få heta Lillprinsen och Lillprinsen den andre, skulle jag tro ;)  Ingen mindre älskad för det!  Kärlek, glädje och lycka...


Efter inlägget om Lillebrors entré blev det tyst här. Väldigt tyst. Jag har läst alla era hälsningar men inte tittat in till er och "hälsat tillbaka".  Livet är som bekant inte bara sorglösa glädjeämnen. 


Jag fick lov att nödlanda lite där några dagar i veckan som gick. Ingen stor krasch, men en skumpig nödlandning kan man kanske säga? Det blev lite för mycket helt enkelt, så jag behövde landa och ladda om.  Någon i min närhet har problem med hälsan och det kommer och går. Av hänsyn till inblandade går jag inte närmre in på det ämnet. Någon annan gör en förändring i livet och lilla jag... ja, jag känner att jag kanske inte räcker till som jag borde? Ibland kommer tankarna och känslorna ikapp på något vis.  Man känner sig tom, trött och på något konstigt vis ensam?


Som sagt jag skulle kunna skriva mer om detta, men det handlar ju inte bara om mig, så det känns inte okej att göra det. Men nu vet ni varför det blev tyst här i alla fall. Det kan ju hända att det blir flera tystnader p g a detta?  Man vet ju aldrig. Men nu blickar vi framåt och tänker att allt ska bli bra så småningom!  =) 


Jag och Mannen i mitt liv åkte till Dalarna igår. Drygt ett dygn av total lugn och ro. Tankat lite  tid med våra föräldrar. Njutit av den härliga höstluften. Promenerat längs en strand, där tankarna genast vandrade iväg till att vandra längs havet på Smögen... Snart där, det går fort nu...  Konstaterat det sorgliga i att saker och ting står och förfaller sedan blomstrande dagar på typ 80-talet? Pratar om en "stugby" som levde då, men inte nu på samma vis. Stugorna finns kvar, numera i privat ägo. Men restaurangen och omklädningsrummen nere vid stranden, de finns inte kvar. Gungor och annat är förfallet och igenvuxet...  Känns lite vemodigt och sorgligt på något sätt...


Men som sagt, en fin promenad fick vi ändå....  Ett lugn som sjunker in i kropp och själ. Jag tokgillar hösten med den härliga klara luften, färgerna i naturen.... Jag tokgillar att gå längs vattnet och höra bruset från vågorna... 


Maria




6 kommentarer:

  1. Hej vännen. Så vackert det är där ni håller till i Dalarna. Livet går upp och ner, det är bra att få landa och andas ut och ta nya tag ibland. Så gulligt namn, Valter. All lycka till för din dotter och hennes familj.
    I dag hade jag behövt din hjälp, var på jakt efter en jacka. Kunde inte
    bestämma mig så det blev ingen alls i slutändan.
    Ha en fin kväll
    Kram och ta hand om er

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Hoppas ni har det skönt i Dalarna. Ja, livet är absolut inte bara glädje, och det normala tillståndet är heller inte lycka. Livet går upp och ner i sorg och glädje, segrar och förluster, giftemål och skilsmässor, lycka och olycka. Själv har jag fått jobba stenhårt med mig själv för att acceptera detta. Allt vände när jag började inse och acceptera att det svåra och tunga som sker bara är en del av livet. Vi skall igenom det och så är livet helt enkelt. Hoppas allt löser sig i för er nära och kära.

    Varma kramar,

    Anneli

    SvaraRadera
  3. ååå, Valter.. De heter min systersons :) Så fint namn.
    Så tråkigt med en i närheten som inte mår bra :( Hoppas de blir bra. Skönt att nödlanda på en annan plats och ta igen sig! Kram Kram

    SvaraRadera
  4. Så trist att höra att det inte är bra men jag känner igen mig i det du skriver. Man räcker inte till och kan känna sig lite ensam ibland även om man har världens bästa runt om kring sig. Valter var ju fint. Hoppas att allt löser sig och snart, snart får du ju komma in i huset på Västkusten. Ha det fint Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  5. Att livet inte alltid är en dans på rosor vet nog det flesta hur det är, då måste man ta hand om sig själv och de sina, inte en blogg. Hoppas allt går så bra det kan med de som har det jobbigt. Varm Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Grattis till det lilla underverket! Och en stor styrkekram kring allt det andra. Livet är ju som bekant ingen rak och lättsam korridor längs vilken vi färdas från a till b. Och det rä så svårt när man står där jämte och ute riktigt vet hur man på bästa sätt ska kunna hjälpa.
    Klokt att du varvar ner, blotar om och försöker ta ut ny färdriktning.
    Varm kram från Rektorskan
    http://happyvardag.se/2017/09/10/nar-en-har-lamnat-boet/

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...