Lördag. Solsken.
Vaknar ganska tidigt, somnar inte om. Stiger upp och tassar ut i nattlinnet och gummistövlar. Grannarna har nog vant sig nu...
Vant sig vid att jag i tid och otid står böjd som en märla och ska fota blommor eller hus, ur alla möjliga och omöjliga synvinklar. Ja, ja... det är sån jag är...
Huvudet känns trångt. Hjärnan är full. Så otroligt mycket jag vill hinna med. Jag vill köpa buskar, jag vill plantera örter i pallkrage som inte ens är på plats...
Jag vill åka till Fjäderholmarna och bara sitta på klipporna... Avkoppling och inget som "hänger över". Kvalitetstid...
Jag har massor av saker som jag måste/bör/ska och även vill göra... Planera upp studenten. Hög tid att skriva to-do-listor.
Sy min klänning som jag ska ha på mig. Nåja, den är ju i alla fall tillklippt och inprovningar är nålade. Jag HAR börjat...
Ja, det är mycket nu... Men jag vägrar känna stress... Nej, just nu är allt för bra för att jag ska bli stressad, tror jag? Jag har så mycket positiv energi inom mig, som tar över. Jag kommer att hinna allt! Tänker också på den ljuvliga hemligheten som betyder mycket!
Bara en sådan sak som att hela familjen var samlad igår och käkade grillat tillsammans... Snacka om att det fyller på med må-bra-energi! En glad överraskning var att den utflyttade dottern sov kvar här när jag kom upp. Hennes sambo skulle ändå bli sen hem igår, så då valde hon att följa med tvillingsyrran hem hit igen, efter en stund på stan igår kväll. Mysigt att äta frukost tillsammans!
Tycker om det där med att vara tillsammans, men när planer på midsommar plötsligt kommer på tal under frukosten så påminns jag om hunden som inte går att åka bil med... Hur ska hela familjen kunna åka till Dalarna och fira midsommar med en hund som är som Ursut... Som trots sin storlek tar sig igenom överallt? ;) Klick, klick så har vi lagt ner x antal tusenlappar på hundbur a´la Fort Knox. Det kan utan tvekan vara värt det om det funkar! Väntar med spänning!
Alltså... det kommer nog bli ännu en midsommar med hela familjen samlad. I Dalarna. På riktigt! Något säger mig att en dalkulla ska fira sin midsommar i Dalarna. Med sin familj ;)
Kanske blev det ett svamligt inlägg idag, utan struktur eller röd tråd. Men det är så mitt liv ser ut just nu. Inte bara en tråd, utan flera trådar som ska dras i och fyllt av saker, så jag vet inte var jag ska börja... Men ändå... Jag är galet nöjd! O C H jag kommer att hinna klart. okej, alla buskar kanske inte är på plats till studenten, men klänningen kommer att sitta som en smäck. Eller hur!? ;)
Och ikväll så går jag och Mannen i mitt liv en liten promenad bort till goda vänner på "öppet hus". Hur mycket som hunnit gjorts innan dess, tänker jag inte spekulera i ;)
Maria