tisdag 25 augusti 2015

Saker ska bara fungera och folk ska skilja på ditt och mitt!!!

Här har irritation tagit en del av min energi, det senaste dygnet!


Det började igår eftermiddag/kväll när jag skulle sjunka in i tygernas värld, ni vet... Det blev istället en låååång stund i datahelvetet... (Förlåt ordvalet, men det var så det var...) Jag skulle brodera vingar på ett bakstycke till en cardigan åt den utflyttade dottern. Jag har inte ägnat mig så mycket åt det där med att ladda broderier på ett bra tag. Inte sedan i våras, faktiskt. Men jag köpte broderier på nätet, laddade ned dem på plats i datorn.  So far so good... 

Sen vete katten (och ingen annan heller, för den delen) vad som hade hänt???? När jag kopplade ihop datorn med symaskinen, så får jag hela tiden upp ett meddelande om att USB är okänt??? Samma kabel som sist jag använde den, så jag fattade verkligen I N G E N T I N G 
Irritationen var ett faktum kan jag säga. Sådana här saker ska bara fungera, enligt mig! Jag är inte alls bra på datorer och förstår liksom inte hur jag ska kunna lösa problemet. Mannen i mitt liv körde snabbt ut mig från köket, när jag tog paus från eländet för att laga mat. Han skulle inte ha någon irritation bland kastrullerna, tycket han ;) Så han lagade maten och jag muttrade och gnällde. Över det förbaskade dataprogrammet. Vid middagen, som jag beklagade mig igenom, så antydde jag att sånt här skulle ju faktiskt Mannen i mitt liv hjälpa mig med! Trots att han påstått att han inte är någon datatekniker, vilket han ju inte är. Men vaddå!!? Jag stryker ju hans skjortor, när (om) han går bet... Och inte är jag någon stryktekniker inte ;) 

Mannen i mitt liv var så snäll och gullig och traskade in och satte sig i min lilla ateljé och testade, klickade, läste i de engelska manualerna, skrev in lösen och allt vad han nu gjorde... i säkert en och en halv timme. Helt plötsligt fick vi (eller ja, Mannen i mitt liv...) sakerna att fungera! Det var förmodligen någon del i programmet som avinstallerats eller något i den stilen??? Gissa om jag kände en enorm lättnad! Mannen i mitt liv var nära att ge upp där ett tag, och vad hade jag gjort då? Ringt support och inte kunnat förstå mig på hjälpen jag skulle få? Jag är verkligen lost på  sådan här teknik... Det hela kostade mig en massage, som Mannen i mitt liv krävde mig på och det var det värt! Och jag kunde brodera vingarna! 
Det här var ju inte det värsta irritationsmomentet, skulle det visa sig under morgonen idag.. På jobbet fick jag höra genom grannar (ja, jag jobbar ju så nära att grannar har sina barn på "min" förskola) att det tydligen varit inbrott i några garage/förråd. När jag var hem på rasten för att rasta våra hundar, såg jag hur våra takräcken (som dessutom var förstörda) låg slängda vid sidan om infarten. Senare uppdagades också att maskiner var borta... Det är inte det värsta att bli av med något, det värsta är att veta att någon gått runt bland våra bilar, varit in och trampat runt på ens gård, på ens veranda/trädeck, i ens förråd... Att någon rotat bland ens saker. Att någon inte vet skillnaden på ditt och mitt!!! Det är oerhört obehagligt! Det är den absolut värsta känslan. Det gör mig både irriterad, ledsen och förbaskad! Rent ut sagt skitförbaskad! 
Jag undrar jag, om det var det som väckte mig någon gång i natt/tidigt imorse när jag vaknade och liksom lyssnade efter något?? Jag hörde inget mer, gick upp på toa och sedan lade jag mig igen. Hade jag tittat ut genom vårt lilla sovrumsfönster, så hade jag kanske rent av sett den eller dem? Fast det hade kanske inte känts bättre... och någon polis hade väl inte hunnit hit innan det var över i alla fall? Inget vi vet något om, och nu är det bara att släppa detta bakom sig... Men irriterande, ja det är det! 

Tror jag behöver lite gott kvällsfika ikväll, det är ju tisdag... 


Maria



7 kommentarer:

  1. Å nej, så obehagligt, irriterande, för...ligt med inbrott! Lider med dig, vännen. Det är konstigt att folk inte kan låta andras saker vara! Säg till om det är något jag kan göra.
    Vilken tur att ni fick ordning på symaskinen, så fina vingar.
    Ha en bra kväll och hoppas det blev en god kvällsfika.
    Kramar Maria

    SvaraRadera
  2. Om man nu inte ska svära så finner jag inte ord. Inbrott är en typ av våldtäkt tycker jag, så hemskt att att någon/några har rotat runt olovandes i ens hem och saker. Usch och bläähhh! Tur att din P fixade så att det funkade med datorn. Ibland så kokar man över .. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  3. Men fy så hemsk dag..Så hemskt med inbrott..Att människor itne kan låta saker och ting vara ifred.. Hoppas det blev bra. Kram

    SvaraRadera
  4. Man blir ju skogstokig, vad är det med folk som inte kan låta andras saker vara, grrrrrr. Och teknikstrul......tala om psykbryt, där har jag noll i tålamod så jag förstår dig mer än väl. Tur att mannen din fick liv i maskinen, för jisses så fint det blev. Hoppas nu du fick en lugn och skön kväll. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  5. Usch det där med att folk inte kan skilja på mitt och ditt är så jobbigt och irriterande, tänk att det ska vara så svårt, förstår precis känslan. Hoppas onsdagen är bättre för dig.. Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Gaaahhhh, så vansinnigt irriterande.... Tekniken bara ska fungera, vare sig det gäller symaskiner, dammsugare eller bilen. Så är det bara!!! Men i det här hushållet har det inte hjälpt att ropa på käresta maken, för att läsa en manual på engelska. Tror han hade "ledigt" på engelskalektionerna i skolan...ASG*.
    Hoppas de hittar de förbaskade klåfingriga personerna... :( :(
    Onsdagskram från Kate

    SvaraRadera
  7. Trist när folk inte kan hålla sig till sina egna saker!
    När jag bodde hemma hade vi 3 somrar i rad något sånt. Ena året hade pappa inbrott på jobbet, nästa inbrott i huset och tredje snodde de mammas bil. Mamma kände att åka på semester var inte så kul längre för vad skulle hända nästa??

    Ha det toppen och tur att symaskinen löste sig.
    Kram Kia

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...