tisdag 12 maj 2015

Plastikkirurgi - när och varför?

Ett inlägg som inte har något alls att göra med rosorna på bilden... Annat än att mina döttrar är lika söta som rosorna ;) 



När ett par av mina döttrar var yngre klagade de ofta på att de hade stora näsor. Alldeles för breda var de, näsorna.  Den ena dottern var nog mer illvilligt inställd till sin näsa än vad den andra var.  Som mamma kunde jag ju absolut inte se att någon av dem skulle ha en på tok för bred näsa??? Ärligt talat tror jag inte att många skulle påstå att de där näsorna var för breda, utan att vara deras mamma ;)

Nu är de lite äldre och har klivit ur den mest känsliga tonårsperioden och har nog accepterat sina ”breda näsor”. Men då, när de var yngre så hände det att någon av dem kunde säga att de ville operera näsan. Plastikkirurgi helt enkelt. 

Hur bemöter man sådana här funderingar? Jag vill ju att de ska känna att de duger precis som de är. Jag försäkrar att de är vackrast i världen, men hjälper mammas ord?  OM det skulle varit så att de inte mognade i den här frågan och fortfarande ville operera näsan, hur ställer jag mig i frågan då? 

Själv har jag aldrig haft någon tanke på plastikoperation, annat än om jag möjligtvis blev tvungen att operera bort ett bröst  till exempel. Då tror jag att jag skulle vilja få ett nytt. För att känna mig hel som kvinna. I alla fall, så är det MIN personliga känsla. Eller om jag råkade ut för en olycka som gjorde att t ex ansiktet behövde ”lagas” och fixas till… Då skulle det kännas mer ”legitimt”.

Men om nu döttrarna skulle vara så missnöjda med sina näsor att de verkligen mådde dåligt... ja, då tror jag nog att jag ändå skulle kunna tycka att det var okej att göra en plastikoperation.  För vad är det som säger att min känsla/tanke att få mitt ansikte tillbakaställt eller att få ett bröst ersatt är starkare och mer ”rätt” än att få en ”ny” näsa, som man accepterar bättre ;)

Stora frågor, och det finns ju inga rätta svar... Vad tycker ni om plastikoperationer? När är det ok, och varför?


Maria

11 kommentarer:

  1. En fråga med många svar. Jag har inget emot folk som gör plastikoperationer. Som du säger skulle man säkert vilja fixa till om man varit med om en olycka eller så. När det gäller sina egna barn så tycker man såklart att de är finast som de är men om de nu mår så dåligt över en kroppsdel så är det inte hela världen om de fixar till det om det känns bättre. Men med lååååång betänketid! Det är inget som görs bara sådär och inte för att någon annan vill. Stora bröst för att killar vill och sånt. Nä, det är en själv som ska må bra.
    Ha en toppen kväll!
    Kram Kia

    SvaraRadera
  2. Åsikter kan man alltid ha om allting. men när det gäller plastkirurgi och om att göra om sig kan väl bara den som gör det bestämma så länge man är myndig vill säga. Jag själv har funderat många gånger på att operera mina bröst, men har aldrig haft råd eller mod. Ångrar mig ibland för nu känns det lite för sent. Fast jag önskar att man kunde duga precis så som man är skapt. Intressant inlägg! Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att det är upp till var och en att ta ett beslut vad man vill göra med sin kropp/utseende. (inte som yngre barn då)
    För att känna mig mer kvinnlig hade jag kunnat tänka mig större bröst, mina är små som eksem... men jag är för rädd för ett ingrepp... fast det där går i perioder om jag vill eller inte!
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  4. Ja, jag tycker nog att varje individ får göra det som den känner är bäst för just den. Å andra sidan är vä'l frågan om man nu skulle göra den där operationen och må bra så vore ju allt bra men det kanske inte är så att man mår bra utan bara tror att man skulle må bra av just det och ändå må dåligt och det vore ju tragiskt. Egentligen tycker jag nog att det är lite sorgligt om inte man lär sig att tycka om sig själv, alla människor är ju vackra var och en på sitt sätt. jag jobbade en gång med en mycket söt tjej, som en dag kom och frågade mig om jag såg vad hon gort? jag var som ett frågetecken . Hon berättade att hon förstorat sina bröst och jag sa att jag aldrig hade märkt det om hon inget sagt. Det var inte rätt svar kan jag berätta, oj, oj vad sur hon blev på mig. jag försökte förklara att jag ner koncentrerade mig på inre egenskaper än hennes yttre, men vet just inte om hon blev så mycket gladare av det. Så nu för tiden försöker jag hålla mig lite mer tyst i mina åsikter om just det här. De pratar just nu i tv:n om att tonårstjejer är de som mår sämst, just för alla knepiga ideal som finns.
    Skönt att dina tjejer kom på att de var fina som de är, jättevackra tycker jag.
    Ha det gott.Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  5. Vid olycka eller missbildning ja, annars nej faktiskt. resultatet blir att alla ser likadana ut, tänk Hollywoodfruar...

    Tänk fina Pernilla Anderssons glugg, HELA hennes personlighet ligger där och så snyggt det är. Hennes far vägrade göra något åt det på henne som barn när folk frågade. Då blir hon ju som alla andra, sa han. Klok man, tycker vi. : )

    SvaraRadera
  6. Upp till var och en, för alla vill ju må bra på insidan med, även om problemet ligger på utsidan. Och nog har man tänkt tanken någon gång... Men som sagt, ibland går det ju för långt... Michael Jacksson - Holywoodfruar :(
    Önskar Dig / Er en finfin lill-lördag, kram Kate

    SvaraRadera
  7. Jag tycker det är upp till var och än, men tycker det är läskigt när barn börjar prata om att göra om sig för att dom inte är nöjda med sitt utseende :(
    Önskar att alla fick insikten att vi alla är lika vackra och att allt sitter i betraktarens öga ..
    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag tycker också det är upp till var och en, även om jag, i vissa fall, inte håller med om anledningen till att operera sig.
    Hade jag haft en medfödd missbildning t ex så skulle jag nog säkert operera mig. Men att frivilligt utsätta sig för en operation för "nöjes skull", med alla risker det innebär med en operation (stor som liten), det har jag lite svårt att förstå.

    Kram Jonna

    SvaraRadera
  9. Hej hej!

    Å jag slungades rätt tillbaks i tiden....hade/har också komplex för min näsa och hade gärna gjort den lite smalare om jag haft modet. Skulle gärna göra något åt mina hundögon också...skinnet som hänger ner över ögonlocket...
    Om jag vågade som sagt....
    Jag tycker det är helt upp till var och en...
    Vem bestämmer när det är ok och när det inte är det?

    Ska man börja diskutera huruvida man ska göra om sig lite ska ju även hårfärgningar, tandblekningar mm tas med...
    Visserligen är det ju riskfritt att färga håret men man gör ju om sig då med...;)
    Jag tror alla tonåringar egentligen alla människor har något de skulle vilja ändra på hos sig själva.
    Vissa mår ju så dåligt att de verkligen inte får ett bra liv om de inte gör något åt det.... då är det ju verkligen bättre att göra något åt det...
    Sen är det ju tragiskt när det går överstyr och man bara fortsätter o fortsätter....

    Jag tror att om ens barn i grunden är trygga och egentligen vet att de duger som de är men ändå då de är vuxna vill göra en sån sak... då tror jag bara man ska stötta. Det är ju deras val och om man då säger emot dem tror jag bara att man sårar...
    Det är bättre då att de ser att man kan glädjas med dem....

    Vilket bra inlägg!
    Kram Katarina

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Jag vet hur det är. En av mina döttrar har i alla år lidit av, som hon tycker utstående öron! Hon har alltid velat operera dom..redan som liten.
    Jag har alltid stöttat..och sagt att visst..men vi får vänta tills du blir lite större. Sen var jag med henne hos läkare..hon fick remiss och även tid för operation...men då ville hon inte! Hon fick sedan flera tider..men backade varje gång. I dag är hon vuxen..men pratar fortfarande om..att ev göra denna operation. Det som nog mest låg till grund varför hon aldrig gjort det...är att dels gör det ont efteråt..och sedan går du länge med bandage!

    Jag tror, att även om ens barn är det vackraste som finns..och om dom fortfarande vill göra en operation..så skall man vara stöttande!
    Önskar dej en fortsatt mysig dag! Kram Annika

    SvaraRadera
  11. Ja men oj vad svårt! Jag ville också operera min näsa när jag var yngre, men då förstod jag nog inte hur stort det var. Men nu tycker jag den får vara som den är. Du gör rätt i att övertyga dem att de är sååå fina precis som de är och OM man nu vill operera så ska man nog vänta många år innan man gör slag i saker tror jag. Självkänslan sitter ju inte i näsan och börjar man för tidigt kanske det är lätt att man fortsätter att operera bort allt som man stör sig på?! Och det tillkommer ju saker med åren....så det blir ju ohållbart hehe!

    Kram kram Malin

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...