torsdag 12 mars 2015

Vårdcentral-ångest ;)

Nu ska ni få höra... Om min "ångest" när det gäller vårdcentraler...


I Måndags så var jag tvungen att trotsa min "vårdcentral-ångest"... Jag hade ju varit sjuk så länge att en läkare var tvungen att skriva det på en lapp till mig. Ja, alltså läkaren var ju tvungen att intyga att jag var sjuk... Själv visste jag ju det allt för väl, men  arbetsgivarna behöver det ju skriftligt efter 7 dagars sjukdom ;) 
Sagt och gjort... Steg 1, att med viss vånda ta telefonen och ringa till vårdcentralen. Till och med det är något jag ogillar. Jag är av den sorten som typ aldrig ringer sjukvårdsupplysning eller liknande.   Steg 2, vänta på att sköterska ringer upp. Jag tar mig knappt för med någonting på de 20 minuterna jag får vänta. Vad ska jag säga? Hur ska jag lägga fram det? Tänk om jag inte får komma dit? Usch, jag känner mig nästan kriminell som är hemma från jobbet och kanske inte ens får ett intyg? ;) (Jag har haft läkarintyg/varit sjukskriven en gång i mitt liv, för mer än 22 år sedan då jag väntade tvillingdöttrarna)
Jag får en tid under förmiddagen och det sägs att det är en "ungefärlig tid". Det kan ju bara betyda att jag kommer att få vänta en timme eller två, man har ju hört talas om långa väntetider inom vården... Jag packar ner Kepler-boken för säkerhets skull. Väl på plats så går först inte ens dörrarna upp in till själva byggnaden, ni vet sådana där elektriska skjutdörrar... Jag såg att ett par strax innan mig gick in utan svårigheter. Men när jag kommer fram. Nope. Inget händer. Jag backar ett par steg och går fram igen... Nope igen... En kille med matleverans kommer och tillsammans står vi där kanske 2-3 minuter och ingen av oss har tydligen utstrålning nog att få dörren att öppnas. Jag är rädd att det är någon som driver med mig? Typ "Dolda kameran" ;) Sen kommer det en karl från parkeringen, tittar lite på oss två som står där och så går han fram och swish, dörren öppnas. Så klart slinker vi in snabbt som ögat jag och "matkillen" också! Börjar "bra"... Not! 
Puh, bara att ta tjuren i hornen och kliva in på mottagningen, ställa sig med kölapp och vänta på sin tur i receptionen. Ser att det är rätt mycket folk i väntrummet och är glad att jag packade ner boken, så kanske det i alla fall inte syns på mig hur "nervös" jag är? ;) Jag betalar mitt läkarbesök och får en lapp, där det står vad läkaren som jag ska träffa, heter. Sätter mig ner och börjar läsa i min bok. Hör med ett halvt öra en man som snackar konstant med sköterskor och babblar om att han vill ha en tid hos en specifik läkare, och sköterskan försöker förklara med övertydlig röst att han kommer bli uppringd och bli inbokad. Mannen säger att han är ju inte hemma, så då får de väl ringa på "hjuppän" som han uttalade det , han menade förstås yuppien (När kallade någon sin mobil för det senast? ;) och det är klart han inte är hemma... han är ju på vårdcentralen ;) 
Tack och lov, så behöver jag bara sitta där och vänta och "våndas", "tänk om jag blir frisk som en nötkärna när jag kliver in där", i 10-15 minuter innan en sköterska kommer och hämtar mig. Jag får följa med henne in i ett rum och förklara mitt ärende, berätta om den envisna långdragna förkylningen och att jag känner mig alldeles matt och trött. Hon, den där gulliga sköterskan förstår mig till fullo, och ser att jag är röd i halsen och tycker absolut att jag behöver ett läkarintyg och ska följa med mig ut till receptionen för att boka om mig till ett läkarbesök...
Men stopp och hallå, nu fattar jag ingenting! Jag har ju fått en läkartid, redan på telefon, betalat för läkarbesök och till och med fått ett namn på läkaren??? (Jag visste ju att det inte var någon bra idé med att gå till vårdcentralen...;) Sköterskan fattar heller precis ingenting, för hon har fått mig inbokad till sig, på en skötersketid, men jag har fått annan info. Skumt!!! Och nu har jag ju missat "min läkartid". Men jag blir inbokad hos en annan läkare och får dra mitt hälsotillstånd återigen och läkaren nickar och instämmer, undersöker mig och så får jag gå ut i väntrummet en stund medan han skriver på den där lappen att jag är sjuk, typ så. 
Min "ångest" släpper under tiden jag väntar på lappen. Ja, jag är ju klar med mitt besök, behöver inte vara rädd att jag plötsligt skulle vara frisk som en nötkärna längre, och få skämmas för att jag bett om ett läkarintyg, nu väntar jag bara på att få lämna den där hemska sjukhus-lukten och de där hemska beige-gula väggarna och golvet. 
Jag får mitt läkarintyg, andas djupt, går ut från vårdcentralen och hoppas att jag slipper gå dit på läääänge. Definitivt hoppas jag att jag aldrig mer behöver be om ett läkarintyg! ;) Och dörrarna... tack och lov släppte de ut mig från en där "ångest-byggnaden" på en gång! ;) 


Jag blev sjukskriven veckan ut för säkerhets skull, men återvänder till jobbet idag. 
Blir skönt med mjukstart, snart helg...



Maria

"Blomman på bilden har ingenting med texten att göra"
Den är bara vackrare än ett väntrum ;) 

14 kommentarer:

  1. Känner igen det där, var hemma nästan en vecka och kände mig som en bov fast jag visste att det inte hade gått att jobba. Och tyvärr sitter ju den där influensan i efter också, jag känner mig fortfarande inte pigg. Hoppas det går bra för dig att jobba idag. Kram Suss

    SvaraRadera
  2. Usch trist att vara sjuk och sen behöva bevisa det också. Jag hoppas verkligen att du är tillräckligt pigg idag och att det går bra för dig på jobbet. Kramizz Laila

    SvaraRadera
  3. Din stackare! Hoppas nu du inte gått tillbaka för tidigt, men jag vet att det känns jobbigt att vara hemma länge. Ha en bra dag på jobbet.
    Sonen har varit hemma hela veckan, halsont, får se om han kan gå i morgon. Lykke tycker det är mysigt med sällskap hela dagarna:)
    Sköt om dig vännen
    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Det är nog aldrig roligt att gå till läkaren vad det än handlar om, hoppas iallafall att du nu får må bättre och bli helt frisk igen. Sköt om dig. Kram Eva

    SvaraRadera
  5. Trist att vara sjuk och trist upplevelse på VC för ngn som är sjuk. Jag har endast god erfarenhet. I staden där jag bor är vårdcentralen fantastisk! Dags att glädjas åt det tänker jag efter att ha läst ditt inlägg. Inget att ta för givet.

    Ha det gott

    SvaraRadera
  6. Jag tycker absolut inte att du skall må dåligt för att du är sjuk, arbetsgivaren kräver ju intyget! vilket har sina fördelar det också såklart...
    Är du säker på att du inte gick tillbaka för tidigt! Är man sjuk så är man!

    Kram Sandra

    SvaraRadera
  7. Jag förstår dig precis.Ringde vårdcentralen idag , men borde gjort det för ett år sedan. Nu börjar det dock bli svårt att komma ur sängen på morgonen om jag inte typ rullar ur den, så den där inflammationen som läkaren pratade om för två år sedan som skulle ge med sig efter tre månader måste väl vara något annat tänker jag. jag är ju inte lastgammal och borde kunna ta mig ur sängen på ett normalt sätt på morgonen tycker jag. Fick en tid 6 maj inte imorgon direkt. men eftersom jag haft ont i två år kan väl inte några månader hit eller dit spela någon roll tänkte jag :)
    Skönt att du kunde återvända snabbare till jobbet och nu hoppas jag våren gör oss pigga och friska.
    Ha det fint Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  8. Förstår dig! Ja,de är aldrig kul att gå till doktorn.. Men skönt att du mjukstarar till jobbet.. Kram

    SvaraRadera
  9. Oj, jag kan inte låta bli att skratta lite, förlåååt! Men du skriver ju så roligt och visst känner man igen sig. Ingen hit att gå till läkare fast nödvändigt. Du har ju varit tokfrisk i många år hoppas du får fortsätta att vara det så du slipper gå tillbaks. Kraaaam Pia
    P.S. Jag menar inte att betongpannor är tråkiga utan att det bara låter lite tråkigt betong, liksom är ju lite rått och tungt mot tegel jag pratar fortfarande om ordet bara.

    SvaraRadera
  10. Go kväll!
    Oj då, det var verkligen en vånda du hade! Förstår att det var skönt när du gick ut genom dörrarna igen!
    Hoppas nu att du snart är helt kry!!
    Ha en fortsatt mysig kväll! Kram Annika

    SvaraRadera
  11. Åh stackare så länge du varit sjuk, säker nån barnbacill...
    Förstår din vånda, själv pratade jag i telefon med min tabdläkare hur länge som helst igårkväll bara för att boka ett besök liksom...

    Kryakram Jenny

    SvaraRadera
  12. Usch vilken hemsk upplevelse... jag jobbade som distriktssköterska på en vårdcentral tidigare och förstod att det fanns en hel del patienter som kände som du , hoppas verkligen att jag gjorde mitt bästa för att ge ett bra bemötande iallafall :) Det där med att nästan känna sig kriminell kan jag känna igen om så man har sjukskrivit sig själv från jobbet, hittills har jag peppar peppar inte behövt det så många ggr men förra veckan var jag hemma pga knät och jag hade verkligen den där hemska känslan hela tiden som att jag "fuskade" kanske kunde jag väl halta dit ändå och nåt kan jag väl göra och ja du vet.... det är väl duktighetsskomplexet som pockar på antar jag.... skönt att du känner dig bättre nu iallafall, kram Anna

    SvaraRadera
  13. Men Gud vad jag känner igen mig! Jag förstår att det var ångestladdat men du beskriver det så roligt, så jag sitter här och hummar och fnissar om vartannat!
    Skönt att du är mår bättre nu och hoppas att du snart är frisk som en nörkärna!
    Kram Malin

    SvaraRadera

Tack för att du tittade in! Lämna gärna en hälsning så hittar jag tillbaka till dig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...